Kärlek....
Tänk vad kärlek tar upp mycket av ens tid och vad frustrationer den ger...
Eftersom jag är ute och går en hel del i parkerna med min hund så hör man ju en hel del av andra som är ute på promenader. 7 av 10 som går tillsammans för disskussionen om någon.
Någon som inte har ringt. Någon som inte har svarat på ett mess. Någon som har ringt och sagt... Någon som har svarat ...man vad menar någon med det den skrev?
De som hoppas tar varje litet strå - men NN skrev ju PK på slutet det måste ju betyda någonting även om det var negativt det NN skrev som svar.
Det är också viktigt hur snabbt man svarar det betyder mycket. Svarar man snabbt betyder det att man är på oavsett vad svaret är. Tar det lång tid så betyder det att man inte vill visa att man är på men man är det. Tar det jätte lång tid är man en idiot som inte bryr sig.
Träffas man på jobbet, träning eller på annat sätt regelbundet analyseras även varje liten rörelse man gör. Om man råkade vara trevlig, skoja, titta, sätta sig på stolen bredvid. ALLT betyder något.
Men det man egentligen säger betyder inte så mycket. Det som betyder något analyseras fram från det man inte har sagt eller gjort.
Sedan pratas det och analyseras i timmar! Det tar upp så stor del av ens vakna tid att analysera vad och varför. Och det är sååå många som går och pratar om detta. Hur orkar vi slösa så mycket tid och energi på det som inte är sagt? Tänk om vi skulle använda den energin till att se om oss själva och göra saker som får oss att skratta och må bra istället. Ge oss själva en egoboost och stärka oss.
För erkänn, hur mycket vi än vrider och vänder på steken så kommer vi nästan aldrig fram till rätt analys i alla fall. Varför inte bara vänta och se eller ställa direkta frågor och få svar på dem. Läsa/lyssna till svaren som de är och inte tyda in så mycket istället.
Min kloka farmor sa alltid till mig när jag ältade något med henne: Ta det för vad det är!!!
Hon hade så rätt. I och med att man tar saker för vad de är så njuter man i stunden av vad som är. Man tittar på frågan och bestämmer sig för om det som är, är något som jag vill ha. Om det inte är det så kan man alltid göra något åt saken eller "byta galosch".
Tack min kloka farmor!
Ibland är det värt att dunka huvudet i väggen...
Inte bara för att det känns så skönt när man slutar...
Pratade för en tid sedan om vänner som ska äga och som uppvisar ett svartsjukt beteende.
Fick idag ett mejl från en sådan gammal vän. Det skar sig totalt för ett år sedan när vi hade en stor uppgörelse hemma i köket med många tårar och svartsjukt beteende. Martyrskap.
Men tydligen så gick mina ord fram i alla fall. Så här ett år senare när hon tydligen fått processa det hela och kanske fått uppleva liknande. Vet inte ännu...men mejlet sa att hon kommit till insikt och nu förstått vad jag sagt då.
Hon vill träffas...och jag ska göra det. Hoppas på att få höra vad insikten är och att vi kan bli vänner igen. Utan äganderätt!
Det blir värt det!
En ny undran på samma tema: Vad ger folk rätt att "Veta bäst"?
Att gå på människor de inte säger och berätta hur de ska göra? När de inte vet något om bakgrunden eller hur det egentligen förhåller sig? Döma andra efter en 3 sekunders incident? Blir så trött.
Visst de är nyfrälsta och vill dela med sig av sin kunskap till hela världen...även om kunskapen inte är stor nog. Men det är väl oftast de som inte har tillräckligt med kunskap som ska trycka det lilla de vet ner i halsen på andra. Bara för att det är en aha upplevelse för dem...
Varför inte möta personerna på ett ödmjukt sätt och ta reda på vad som finns bakom och sedan dela med sig om det är så att det behövs? Vart tog ödmjukheten vägen? Varför mästra istället för att mötas?
Man får ju ut så mycket mer av ett möte. Dessutom så når man ju fram med det man vill om man möts stället för att komma med pekpinnar som får folk att vända taggarna utåt och stänga öronen. Med pekpinnar får man bara folk att hamna i försvarställning och slå ifrån sig - aldrig att lyssna!
Pratade för en tid sedan om vänner som ska äga och som uppvisar ett svartsjukt beteende.
Fick idag ett mejl från en sådan gammal vän. Det skar sig totalt för ett år sedan när vi hade en stor uppgörelse hemma i köket med många tårar och svartsjukt beteende. Martyrskap.
Men tydligen så gick mina ord fram i alla fall. Så här ett år senare när hon tydligen fått processa det hela och kanske fått uppleva liknande. Vet inte ännu...men mejlet sa att hon kommit till insikt och nu förstått vad jag sagt då.
Hon vill träffas...och jag ska göra det. Hoppas på att få höra vad insikten är och att vi kan bli vänner igen. Utan äganderätt!
Det blir värt det!
En ny undran på samma tema: Vad ger folk rätt att "Veta bäst"?
Att gå på människor de inte säger och berätta hur de ska göra? När de inte vet något om bakgrunden eller hur det egentligen förhåller sig? Döma andra efter en 3 sekunders incident? Blir så trött.
Visst de är nyfrälsta och vill dela med sig av sin kunskap till hela världen...även om kunskapen inte är stor nog. Men det är väl oftast de som inte har tillräckligt med kunskap som ska trycka det lilla de vet ner i halsen på andra. Bara för att det är en aha upplevelse för dem...
Varför inte möta personerna på ett ödmjukt sätt och ta reda på vad som finns bakom och sedan dela med sig om det är så att det behövs? Vart tog ödmjukheten vägen? Varför mästra istället för att mötas?
Man får ju ut så mycket mer av ett möte. Dessutom så når man ju fram med det man vill om man möts stället för att komma med pekpinnar som får folk att vända taggarna utåt och stänga öronen. Med pekpinnar får man bara folk att hamna i försvarställning och slå ifrån sig - aldrig att lyssna!
Banken!!!
OK, vet inte om det är gamla Luther eller bara jag med gammaldags uppfostran men banken....den är läskig!
Var där igår för att göra något jag borde ha gjort för länge sedan - men inte vågat!!!
När man går in där så niger man och håller mössan fint i hand. Helst ska man ha nyduschat och tagit på sig finkläder också. RESPEKT!!!!
Känner mig som en liten, liten människa som ber om ursäkt för mig själv och mitt leverne. Ändå är det en smart sak jag gör!!!! Blänger lite under lugg och skrapar med foten: Jo, eh..ursäkta men jag har tänkt att kanske.....
Varför har de sån makt?
Det är ju en affärsverksamhet lika väl som någon annan - bara det att de har mina pengar. Är rädd att bli dömd för att jag kanske inte har den stabilaste ekonomin i europa men jag klarar ju mig...
Får inte ihop bilden VAD gör att jag skäms så inför banken? Gjorde även det när mitt konto var fulladdat med pengar och allt var rosenrött....ändå är jag rädd att de ska döma mig...
Hur får man banken till sin vän? (Går samma metod för tandläkaren?)
Var där igår för att göra något jag borde ha gjort för länge sedan - men inte vågat!!!
När man går in där så niger man och håller mössan fint i hand. Helst ska man ha nyduschat och tagit på sig finkläder också. RESPEKT!!!!
Känner mig som en liten, liten människa som ber om ursäkt för mig själv och mitt leverne. Ändå är det en smart sak jag gör!!!! Blänger lite under lugg och skrapar med foten: Jo, eh..ursäkta men jag har tänkt att kanske.....
Varför har de sån makt?
Det är ju en affärsverksamhet lika väl som någon annan - bara det att de har mina pengar. Är rädd att bli dömd för att jag kanske inte har den stabilaste ekonomin i europa men jag klarar ju mig...
Får inte ihop bilden VAD gör att jag skäms så inför banken? Gjorde även det när mitt konto var fulladdat med pengar och allt var rosenrött....ändå är jag rädd att de ska döma mig...
Hur får man banken till sin vän? (Går samma metod för tandläkaren?)
God morgon!
...eller det jag egentligen undrar är -finns det goda mornar?
Ja ja, min underbara lilla kille (hunden) och jag fick var sin behandling i helgen - magnetmadrass!
Vilken underbar uppfinning det är!!!! Det finns program för ALLT! Jag har fått mot min nackskada (som gör att alla mina ryggmuskler ständigt är spända), mot reumatismen och en för att laga muskelbristningar. För första gången på 22 år så har ja gupplevt; en dag med en rygg utan knutna muskler (hade glömt bort hur det kändes); gått igenom en väldigt växlande väderlek utan att vara ett litet paket som måste matas... JAG ÄR KÄR!!!!
Pojken fick för sina muskler och sin artros. Han går mycket friare och lättare på en gång!!! :-)
Efteråt så pratade vi med honom och han tyckte att det hade kännts lite skumt men att ha gärna prövade igen en annan gång. Han skulle utvärdera och återkomma om vad han tyckte.
Sedan ville han påpeka att han tyckte att det var bra att det blir sommar snart...så att matte skulle få det lite lättare för jag är så frusen av mig!!!!! (vad säger du om det U?!)
U klagar alltid på mig och att jag har så mycket kläder på mig. Linne, tröja, luvtröja, flis och jacka - är det så mycket? Tycker inte om att frysa! Har startat en förening VVF (våga vägra frysa) - alla ni som går i små tröjor (inte ens jackor) nu på våren! Usch vad jag fryser när jag ser er!! Upp till kamp! Man måste inte kasta jackan bara för att solen skiner där ute. Långkalsongerna får man också ha på sig (det är dessutom ingen som ser att du har dem)! FAKTISKT!
Lite kaffe till...och sen börjar dagen!
Ha en god måndag!!!
Ja ja, min underbara lilla kille (hunden) och jag fick var sin behandling i helgen - magnetmadrass!
Vilken underbar uppfinning det är!!!! Det finns program för ALLT! Jag har fått mot min nackskada (som gör att alla mina ryggmuskler ständigt är spända), mot reumatismen och en för att laga muskelbristningar. För första gången på 22 år så har ja gupplevt; en dag med en rygg utan knutna muskler (hade glömt bort hur det kändes); gått igenom en väldigt växlande väderlek utan att vara ett litet paket som måste matas... JAG ÄR KÄR!!!!
Pojken fick för sina muskler och sin artros. Han går mycket friare och lättare på en gång!!! :-)
Efteråt så pratade vi med honom och han tyckte att det hade kännts lite skumt men att ha gärna prövade igen en annan gång. Han skulle utvärdera och återkomma om vad han tyckte.
Sedan ville han påpeka att han tyckte att det var bra att det blir sommar snart...så att matte skulle få det lite lättare för jag är så frusen av mig!!!!! (vad säger du om det U?!)
U klagar alltid på mig och att jag har så mycket kläder på mig. Linne, tröja, luvtröja, flis och jacka - är det så mycket? Tycker inte om att frysa! Har startat en förening VVF (våga vägra frysa) - alla ni som går i små tröjor (inte ens jackor) nu på våren! Usch vad jag fryser när jag ser er!! Upp till kamp! Man måste inte kasta jackan bara för att solen skiner där ute. Långkalsongerna får man också ha på sig (det är dessutom ingen som ser att du har dem)! FAKTISKT!
Lite kaffe till...och sen börjar dagen!
Ha en god måndag!!!
Jag körde krasch...
....i helgen! Eller så kan man säga att jag levde hundliv...
Fredagkvällen blev nästan som jag bittert förutspådde...men ändå inte. Efter långpromenaden tog jag en lång dusch och kröp sedan ner för att vila lite innan min sambo skulle komma hem. Han kom hem en timme för tidigt - hann inte riktigt vila ordentligt.
Ja ja, istället för att sitta vid två olika datorer så duschade han, dammsög och kom sedan in med en drink till mig vid sängen. Sen satt vi där en stund och försökte lista ut vad vi skulle äta - PIZZA!!!! Han handlade och jag piggade på mig och dukade. Vi åt och tittade på TV. Jag somnade så snart jag svalt sista tuggan...sen kröp jag till sängen och han blev kvar i soffan till nästa morgon. :-)
Lördag - promenad - behandlingar - sov! Promenad - mat - sov! Promenad - sov! Vaknade NU!!!!
Känner mig iofs utvilad men var tog helgen vägen?????
Får se om jag kan hålla mig vaken idag eller om det blir drömmarnas värld igen. Det har faktiskt hänt vid några enstaka tillfällen att jag kommit hem fredagkväll somnat och inte vaknat förrän söndagkväll....
Börjar få panik över att jag inte hinner med mina vänner så som jag skulle vilja...men ibland blir sovtrollet för starkt och det går inte att bekämpa..
Förlåt! Jag SKA bli bättre!!!!
Fredagkvällen blev nästan som jag bittert förutspådde...men ändå inte. Efter långpromenaden tog jag en lång dusch och kröp sedan ner för att vila lite innan min sambo skulle komma hem. Han kom hem en timme för tidigt - hann inte riktigt vila ordentligt.
Ja ja, istället för att sitta vid två olika datorer så duschade han, dammsög och kom sedan in med en drink till mig vid sängen. Sen satt vi där en stund och försökte lista ut vad vi skulle äta - PIZZA!!!! Han handlade och jag piggade på mig och dukade. Vi åt och tittade på TV. Jag somnade så snart jag svalt sista tuggan...sen kröp jag till sängen och han blev kvar i soffan till nästa morgon. :-)
Lördag - promenad - behandlingar - sov! Promenad - mat - sov! Promenad - sov! Vaknade NU!!!!
Känner mig iofs utvilad men var tog helgen vägen?????
Får se om jag kan hålla mig vaken idag eller om det blir drömmarnas värld igen. Det har faktiskt hänt vid några enstaka tillfällen att jag kommit hem fredagkväll somnat och inte vaknat förrän söndagkväll....
Börjar få panik över att jag inte hinner med mina vänner så som jag skulle vilja...men ibland blir sovtrollet för starkt och det går inte att bekämpa..
Förlåt! Jag SKA bli bättre!!!!
Helgtrivsel....med kul test...
Jag och min sambo har just planerat våran fredagkväll. Ingen av oss vet vad vi vill äta för middag (ovanligt - eller INTE!). Så kvällen kommer att se ut som följer: Jag lägger mig i badet/han sitter framför TV:n och äter glass. När jag badat klart och fått på mig stora luv och mys så går han till stora datorn och surfar/jag tar den bärbara och fnular. Sedan somnar jag i soffan (om inte han hunnit före)/han lägger sig i sängen och tittar på TV (om inte han sover i soffan för då bygger jag en koja och lägger mig i sängen)
Nåväl, litet roligt test för er som inte riktigt vet vilka ni är:
www.similarminds.com
Jag blev:
Känd ledare: Moder Teresa (jättekul eftersom det nyss kommit fram vilken tyrann hon var mot sina anställda)
Känd film: Easy Rider
Vilken hjärnhalva:
Vem blir ni?
Ha en skön fredag!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Nåväl, litet roligt test för er som inte riktigt vet vilka ni är:
www.similarminds.com
Jag blev:
Känd ledare: Moder Teresa (jättekul eftersom det nyss kommit fram vilken tyrann hon var mot sina anställda)
Känd film: Easy Rider
Vilken hjärnhalva:
| Right Brain | |||||||||||| | 40.4% |
| Left Brain | |||||||||||||| | 59.6% |
Vem blir ni?
Ha en skön fredag!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Omröstning!!!
Hm, tänkte visa en bild på min stolta pojke Jaz här...men det blir bara kans av allt...får se om det kanske funkar på slutet.
OK, jag har en stor fin Rottis kille på snart 10 år. Jag äger 2 halsband som jag inte använder längre, 1 koppel och 1 sele till honom. I och för sig behövs det inte mer (speciellt inte eftersom han nästan alltid går lös). MEN inspirerad av Paris Hilton och hennes accessoarhund så har tanken slagit mig (nu är jag Barbie!!!) att kanske man skulle ha ett till sele till honom - ett snyggt!
HIttade ett jättefint från Vallentuna Sadelmakeri som gör helt fantastiska selar/halsband/koppel men det var väldans dyrt. OK om pojken bara hade varit 5 men nu är han 10. Nåväl, har idag medmig prover hem från ett företag i Tyskland. Glada färger och jättebra selen - med de rätta tryckpunkterna.
Svart blir tråkigt! Grönt är OK! Rött - kanske. Orange kanske lite för skarpt. Lila - NEJ! Men kanske rosa....det skulle va fint till hans päls! Eller? Brunt fanns också. Absolut inte blått!
Omröstning utlyses! Vilken färg på selen ska Jaz ha?
Hoppas bilden kommer nu...
Det funkade!!!!!
OK, jag har en stor fin Rottis kille på snart 10 år. Jag äger 2 halsband som jag inte använder längre, 1 koppel och 1 sele till honom. I och för sig behövs det inte mer (speciellt inte eftersom han nästan alltid går lös). MEN inspirerad av Paris Hilton och hennes accessoarhund så har tanken slagit mig (nu är jag Barbie!!!) att kanske man skulle ha ett till sele till honom - ett snyggt!
HIttade ett jättefint från Vallentuna Sadelmakeri som gör helt fantastiska selar/halsband/koppel men det var väldans dyrt. OK om pojken bara hade varit 5 men nu är han 10. Nåväl, har idag medmig prover hem från ett företag i Tyskland. Glada färger och jättebra selen - med de rätta tryckpunkterna.
Svart blir tråkigt! Grönt är OK! Rött - kanske. Orange kanske lite för skarpt. Lila - NEJ! Men kanske rosa....det skulle va fint till hans päls! Eller? Brunt fanns också. Absolut inte blått!
Omröstning utlyses! Vilken färg på selen ska Jaz ha?
Hoppas bilden kommer nu...
Det funkade!!!!!
Jag antar utmaningen - 6 galna saker jag gör!
Fast det klart! Det kan ju vara svårt att komma på så många :-)
1) När jag somnat i soffan (som jag även kan göra när jag har besök) men inte vill låtsas om att jag har sommnat (det kan även vara för mig själv ibland). Då sträcker jag ut min ena hand, låter den leka grävskopa i godis skålen och stoppar hela näven med godis i munnen. Äter jag godis så måste jag ju vara vaken! Kan bli en smaksensation ibland men det känns lagomt roligt när man vaknar med halvtuggade godisar i munnen.
2) Jag måste alltid borsta tänderna innan jag duschar. Gör jag inte det så borstar jag dem efter och går sedan in i duschen en kortis igen.
3) Älskar att klämma finnar/pormaskar. De riktigt svåra fallen lägger jag upp en plan för....en 4 dagars strategi...
4) Jag klarar inte av om ljusstakarna på bokhyllan (14 till antalet) inte står i en rak linje...detta gäller även broschyrer på jobbet.
5) Det finns vissa ord jag inte kan säga: linolium, eljest, ressigör, kvantum och logistics (säkert några till också)
6) När jag sover ensam brukar jag måsta bygga kojor för att kunna somna (om jag sover i sängen). Dessa kojor har jag även setts bygga i sovande tillstånd - nej, jag vet inte varför!!
Så, det var svårt :-) ....vet inte vem jag ska utmana i min tur......
1) När jag somnat i soffan (som jag även kan göra när jag har besök) men inte vill låtsas om att jag har sommnat (det kan även vara för mig själv ibland). Då sträcker jag ut min ena hand, låter den leka grävskopa i godis skålen och stoppar hela näven med godis i munnen. Äter jag godis så måste jag ju vara vaken! Kan bli en smaksensation ibland men det känns lagomt roligt när man vaknar med halvtuggade godisar i munnen.
2) Jag måste alltid borsta tänderna innan jag duschar. Gör jag inte det så borstar jag dem efter och går sedan in i duschen en kortis igen.
3) Älskar att klämma finnar/pormaskar. De riktigt svåra fallen lägger jag upp en plan för....en 4 dagars strategi...
4) Jag klarar inte av om ljusstakarna på bokhyllan (14 till antalet) inte står i en rak linje...detta gäller även broschyrer på jobbet.
5) Det finns vissa ord jag inte kan säga: linolium, eljest, ressigör, kvantum och logistics (säkert några till också)
6) När jag sover ensam brukar jag måsta bygga kojor för att kunna somna (om jag sover i sängen). Dessa kojor har jag även setts bygga i sovande tillstånd - nej, jag vet inte varför!!
Så, det var svårt :-) ....vet inte vem jag ska utmana i min tur......
De är tillbaka!
1) U och S har varit borta två långhelger irad nu! INTE BRA! Även om vi inte brukar gå tillsammans på helgerna (inte heller alla vardagar) så bara vetskapen om att de inte finns där...att inte kunna stöta på dem gör att det blir tomt i parken. Nu är de tillbaka i alla fall för 2 veckor..sen åker de igen....hm, det är vi inte riktigt överens om!
2) N är tillbaka!!! Nu ännu närmare mig!! N är korvmojen som jag flitigt besöker. Han vet precis vad jag vill ha och steker ägget till hamburgaren precis rätt!!! De sålde för ett tag sedan och då blev det sorg. Kunde inte äta mojmat på evigheter! Tack och lov så blev han rastlös och köpte mojen som ligger ännu närmare mig så nu besöker jag dem minst 3 ggr i veckan!!! :-)
Andra saker man blir glad över: Igelkottar, nya skor, hitta pengar i en jacka man hängt undan. Ominte det hjälper så kan man tänka ut bus som tex: Smyga in på en cirkus och hälla lite vitpeppar i en clown näsa...
:-)
2) N är tillbaka!!! Nu ännu närmare mig!! N är korvmojen som jag flitigt besöker. Han vet precis vad jag vill ha och steker ägget till hamburgaren precis rätt!!! De sålde för ett tag sedan och då blev det sorg. Kunde inte äta mojmat på evigheter! Tack och lov så blev han rastlös och köpte mojen som ligger ännu närmare mig så nu besöker jag dem minst 3 ggr i veckan!!! :-)
Andra saker man blir glad över: Igelkottar, nya skor, hitta pengar i en jacka man hängt undan. Ominte det hjälper så kan man tänka ut bus som tex: Smyga in på en cirkus och hälla lite vitpeppar i en clown näsa...
:-)
Öde eller egen regi...
Hur många med mig står inte på busshållplatsen och tänker - om bussen kommer innan jag har räknat till 10 så...ska jag köpa den där tröjan/ska jag söka det där jobbet/kommer han att höra av sig....
Så kommer bussen och man blir genast glad för man får bekräftat det man vill ska hända (om man tänkt något positivt). Man blir lugnare i sitt inre och orosmolnen skingras. Man låter slumpen lugna.
Eller är det slump? Lastar man kanske inte över ansvaret att ta ett beslut på en buss? Som i boken Tärningsspelaren...där huvudrollen sätter upp 6 alternativ av saker han ska göra och sedan slår tärningen. Det blir ett sätt för honom att gå över sina egna gränser och göra saker som han kanske vill men inte vågar ta ansvaret för. Tärningen bestämde ju....
Det är alltid lättare när man inte själv måste ta vissa beslut...ansvaret om något skulle gå fel. Man har en buss att skylla på. Ändå är det inte många som erkänner att de tror på ödet/slumpen. De som tror på reinkarnation där huvudmeningen med detta liv är att förvandla sitt karma till dahrma säger att man själv regisserar sitt kommande liv. Väljer ut de svårigheter man själv ska gå igenom när man är mellan två liv. Sedan när planen är lagd väljer man ut en familj och åker ner till jorden igen och går igenom de prövningar man valt.
Klurigt!
Rätt eller fel????
Tänker ofta på vad olika val kan vara så rätt för vissa och så fel för andra. Och hur många som hamnar i "fel" val bara för att de man har omkring sig; familj; samhälle; vänner osv förväntar sig att man skall göra de val som i deras ögon är "rätt".
I vissa delar av landet så förväntas fortfarande kvinnor sträva efter man, barn, hus och helst två bilar. Då är man lyckad och livet är perfekt. Och det är det såklart för vissa. Men för andra blir det ett fängelse. Gardiner skall bytas 4 ggr per år. Bakat bröd skall finnas i minst 7 olika sorter. Städar gör man på fredag. Det blir en kamp att passa in och göra rätt. Men man kan aldrig njuta av livet!
I andra delar är det karriären som är den viktigaste. Man skall jobba, gymma, vara ute på rätt krogar, lyssna på den rätta musiken och gilla rätt konst. Tjäna pengar och helst ha en hög titel. Spelar ingen roll vilka uppgifter du utför...bara det står rätt titel på visitkortet. Det blir också en kamp för vissa att passa in. Slitas mellan det man känner i hjärtat och det som förväntas av en.
Varför kan inte man bara få vara och göra det som känns rätt för en själv? Varför skall så många ha åsikter på ens val om de inte är så som är brukligt? Kanske ha ett fint jobb och byta gardiner. Eller man och barn men inte städat.
Själv kommer jag från den första miljön och levde under de kraven i 23 år. Lämnade stan och hamnade i miljö 2. Nu har jag hoppat av hela karusellen - välbetalt jobb osv. Gör det som är rätt i mitt hjärta. Tjänar nästan inga pengar men är glad varje dag jag går till jobbet. Har de saker och människor runt mig som berikar och gör mig lycklig. (Ja, saker också...man skall inte underskatta kapitalismens lycka).
Ser dock ofta när jag kommer hem (till norrland) hur många bär oket av att passa in. Ser även samma ok bäras av människor här i stan. Hemma får jag kommentarer som: Det blir aldrig någon ordning på dig (bara för att jag inte har barn). Här får jag kommentarer: Hur kunde du sluta ditt toppjobb????
Befinner mig alltså i den stora gråa zonen och passar inte in någonstans. Har valt de delar från båda lägren som passar mig. Men jag är lycklig så ni får säga vad ni vill!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Pilutta er!!!
I vissa delar av landet så förväntas fortfarande kvinnor sträva efter man, barn, hus och helst två bilar. Då är man lyckad och livet är perfekt. Och det är det såklart för vissa. Men för andra blir det ett fängelse. Gardiner skall bytas 4 ggr per år. Bakat bröd skall finnas i minst 7 olika sorter. Städar gör man på fredag. Det blir en kamp att passa in och göra rätt. Men man kan aldrig njuta av livet!
I andra delar är det karriären som är den viktigaste. Man skall jobba, gymma, vara ute på rätt krogar, lyssna på den rätta musiken och gilla rätt konst. Tjäna pengar och helst ha en hög titel. Spelar ingen roll vilka uppgifter du utför...bara det står rätt titel på visitkortet. Det blir också en kamp för vissa att passa in. Slitas mellan det man känner i hjärtat och det som förväntas av en.
Varför kan inte man bara få vara och göra det som känns rätt för en själv? Varför skall så många ha åsikter på ens val om de inte är så som är brukligt? Kanske ha ett fint jobb och byta gardiner. Eller man och barn men inte städat.
Själv kommer jag från den första miljön och levde under de kraven i 23 år. Lämnade stan och hamnade i miljö 2. Nu har jag hoppat av hela karusellen - välbetalt jobb osv. Gör det som är rätt i mitt hjärta. Tjänar nästan inga pengar men är glad varje dag jag går till jobbet. Har de saker och människor runt mig som berikar och gör mig lycklig. (Ja, saker också...man skall inte underskatta kapitalismens lycka).
Ser dock ofta när jag kommer hem (till norrland) hur många bär oket av att passa in. Ser även samma ok bäras av människor här i stan. Hemma får jag kommentarer som: Det blir aldrig någon ordning på dig (bara för att jag inte har barn). Här får jag kommentarer: Hur kunde du sluta ditt toppjobb????
Befinner mig alltså i den stora gråa zonen och passar inte in någonstans. Har valt de delar från båda lägren som passar mig. Men jag är lycklig så ni får säga vad ni vill!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Pilutta er!!!
Stresshelger
OK! Det är väl meningen att man ska få tid för sig själv och kunna slappna av och ladda lite inför kommande vecka på helerna?! (oj, vilken lång mening det blev) Eller???? Nä, just det! Tydligen inte!
Inte bara har jag haft fullt schema hela helgen och tvingats att gå upp kl 7.00 på mornarna utan jag har dessutom fått såna sköna kommetarer man helst inte vill ha när man är pressad!
Jag är/var ett städfreak. Vill ha glänsande ytor och inte en pinal framme som inte ska vara framme. Nu är inte det så lätt när man har två katter och en hund (och sambo). Men vissa dagar inser jag själv att jag måste tona ner min städiver för att överleva. Just nu skriver jag istället för att ta tag i badrumsgolvet och väggarna (ja, det måste göras varje vecka!!!).
Men jag har faktiskt medvetet tränat mig på att acceptera att det emellanåt kan ligga saker framme. Det kliar i kroppen på mig men jag låter de ligga. Det är bra! Nåväl, min lördag var inte den bästa fast ändå på ett sätt. Lördagar tar jag alltid hunden och försöker åka ut till den riktiga skogen och ha lite kvalitetspromenader för honom. Men inte i går - bara där började dagen spåra ur.
Hade i sann optimistisk anda bokat tvättstugan 10-13 men lät promenaden ta mer tid...för kan jag inte ge honom skogen vill jag åtminstone inte stressa runt som en anka utan låta honom få en trevlig promenad i alla fall. Sedan hade jag 4 behandlingar bokade 3 på ett ställe och den fjärde på ett annat...stress! Första kl 12.00.
Kände att jag nog ville hinna duscha innan...och i alla fall plocka iordning i köket...och se till att förbereda inför behandlingarna. Ja ja, allt det var väl OK. Trött, sliten och en smula irriterad på min dåliga planering...då kommer första kommentaren...min sambo vaknar och de första ord han säger är: "Skulle inte du ha tvättat?"
Jag VET att han inte menade det förebrående men just i det lägat så var det inte något jag ville höra. Mitt humör gick raskt från att ha balanserat på nollsträcket till klart minusläge.
Tack och lov så vet jag att jag själv mår så mycket bättre när jag väl sätter igång behandlingarna...all stress rinner ur min kropp och jag blir glad. Men efter den sista behandlingen kommer nästa kommentar...som jag inte ens vill återge (nej, det var inte från min man det var från en arbetskollega vars vänner jag hjälper med allergiutredningar gratis). Där dog jag igen!!!!
Sen byggs bara den där irritationen upp inombords och den har inte släppt riktigt ännu. Inte över något stort egentligen: Men när man har så här fullt upp och stressen gnaver på en...det dåliga samvetet växer för allt man inte hunnit med...då behöver man verkligen få höra bra saker! Inte för att man ber om det utan så att det kommer spontant. Bara något enkelt men kanske oväntat. Att man har en snygg stortå eller vad som helst. En klapp på axeln....
Ju mindre braiga saker man får höra desto mer känner man suget efter de och man blir som en liten igel och allt som kan vändas till kritik mot en förstoras upp och man suger i sig! Blir mer och mer irriterad nästan så att man börjar mucka. Är som en liten unge just nu som hoppar omkring och skriker: SE MIG! SE MIG! SE MIG!
Knäppt för jag vet ju...ja ja, det är väl dags att ta i tu med listan nu...kanske kan jag städa av mig lite martyrskap och bitterhet!
Go söndag på er alla!
Inte bara har jag haft fullt schema hela helgen och tvingats att gå upp kl 7.00 på mornarna utan jag har dessutom fått såna sköna kommetarer man helst inte vill ha när man är pressad!
Jag är/var ett städfreak. Vill ha glänsande ytor och inte en pinal framme som inte ska vara framme. Nu är inte det så lätt när man har två katter och en hund (och sambo). Men vissa dagar inser jag själv att jag måste tona ner min städiver för att överleva. Just nu skriver jag istället för att ta tag i badrumsgolvet och väggarna (ja, det måste göras varje vecka!!!).
Men jag har faktiskt medvetet tränat mig på att acceptera att det emellanåt kan ligga saker framme. Det kliar i kroppen på mig men jag låter de ligga. Det är bra! Nåväl, min lördag var inte den bästa fast ändå på ett sätt. Lördagar tar jag alltid hunden och försöker åka ut till den riktiga skogen och ha lite kvalitetspromenader för honom. Men inte i går - bara där började dagen spåra ur.
Hade i sann optimistisk anda bokat tvättstugan 10-13 men lät promenaden ta mer tid...för kan jag inte ge honom skogen vill jag åtminstone inte stressa runt som en anka utan låta honom få en trevlig promenad i alla fall. Sedan hade jag 4 behandlingar bokade 3 på ett ställe och den fjärde på ett annat...stress! Första kl 12.00.
Kände att jag nog ville hinna duscha innan...och i alla fall plocka iordning i köket...och se till att förbereda inför behandlingarna. Ja ja, allt det var väl OK. Trött, sliten och en smula irriterad på min dåliga planering...då kommer första kommentaren...min sambo vaknar och de första ord han säger är: "Skulle inte du ha tvättat?"
Jag VET att han inte menade det förebrående men just i det lägat så var det inte något jag ville höra. Mitt humör gick raskt från att ha balanserat på nollsträcket till klart minusläge.
Tack och lov så vet jag att jag själv mår så mycket bättre när jag väl sätter igång behandlingarna...all stress rinner ur min kropp och jag blir glad. Men efter den sista behandlingen kommer nästa kommentar...som jag inte ens vill återge (nej, det var inte från min man det var från en arbetskollega vars vänner jag hjälper med allergiutredningar gratis). Där dog jag igen!!!!
Sen byggs bara den där irritationen upp inombords och den har inte släppt riktigt ännu. Inte över något stort egentligen: Men när man har så här fullt upp och stressen gnaver på en...det dåliga samvetet växer för allt man inte hunnit med...då behöver man verkligen få höra bra saker! Inte för att man ber om det utan så att det kommer spontant. Bara något enkelt men kanske oväntat. Att man har en snygg stortå eller vad som helst. En klapp på axeln....
Ju mindre braiga saker man får höra desto mer känner man suget efter de och man blir som en liten igel och allt som kan vändas till kritik mot en förstoras upp och man suger i sig! Blir mer och mer irriterad nästan så att man börjar mucka. Är som en liten unge just nu som hoppar omkring och skriker: SE MIG! SE MIG! SE MIG!
Knäppt för jag vet ju...ja ja, det är väl dags att ta i tu med listan nu...kanske kan jag städa av mig lite martyrskap och bitterhet!
Go söndag på er alla!
Har man barn så äger man världen!
Förlåt alla snälla och omtänksamma småbarnsföräldrar! MEN vad händer med människor när de får barn? Helt plötsligt så får man skriva egna lagar och regler - för jag har barn och då bestämmer jag!!!!!
Alla ska anpassa sig efter dem. Nej, jag pratar inte inom familjen och middagstider eller måste hinna hem i tid till ungarna för de ska nattas. Inte heller dessa eviga VAB:ar. Jag har full förståelse och respekt.
Det jag pratar om är 3 vagnar i bredd på en gångväg...ingen viker..jag och min hund får gå ner i leriga diken, sjön eller som sist uppträngd i ett buskage. Blev igår påkörd av en vagn inne i en butik...rakt i magen....för jag kunde inte veja och gå åt sidan eftersom de gick 2 st bredvid varandra..hade i och för sig kunnat slänga mig upp på fruktberget men då hade jag nog inte fått handla där mer. Dessutom tittade vagnföraren mig rätt in i ögonen när hon körde på mig.
Ska jag inte få plocka frukt utan måsta gå därifrån för att släppa förbi? Det hade jag gärna gjort om det inte var så att de var 2 i bredd så att en av dem hade kunnat saktat in och passerat mig efter varandra? Sitter vagnar mellan vänner på något osynligt sätt ihop?
En annan kom här om dagen in i butiken och slet loss dörrstoppen som vi har ställt ut för att om man slår upp dörren fullt så gör den sönder väggen bakom och dessutom så går den inte att stänga efter det. Måste dock tillägga att med stoppen så kan man öppna dörren tillräckligt för att komma in med rullstol eller dubbelvagn. Hon var rasande över att stoppen stod där...varför?
Sedan vid övergånsställen utan att titta sig om så kör de ut vagnen mitt i gatan (vid röd gubbe) - vill de inte ha kvar sina barn?
Känner att jag måste stanna vid barn i vagnar idag...det är ju fredag...jag tar de äldre barnen en annan dag...eller om jag inte kan släppa...ikväll...
Men nu lyser solen och det är dags för en långpromenad! Våren är här! Det är helg!
Puss o kram alla!
Alla ska anpassa sig efter dem. Nej, jag pratar inte inom familjen och middagstider eller måste hinna hem i tid till ungarna för de ska nattas. Inte heller dessa eviga VAB:ar. Jag har full förståelse och respekt.
Det jag pratar om är 3 vagnar i bredd på en gångväg...ingen viker..jag och min hund får gå ner i leriga diken, sjön eller som sist uppträngd i ett buskage. Blev igår påkörd av en vagn inne i en butik...rakt i magen....för jag kunde inte veja och gå åt sidan eftersom de gick 2 st bredvid varandra..hade i och för sig kunnat slänga mig upp på fruktberget men då hade jag nog inte fått handla där mer. Dessutom tittade vagnföraren mig rätt in i ögonen när hon körde på mig.
Ska jag inte få plocka frukt utan måsta gå därifrån för att släppa förbi? Det hade jag gärna gjort om det inte var så att de var 2 i bredd så att en av dem hade kunnat saktat in och passerat mig efter varandra? Sitter vagnar mellan vänner på något osynligt sätt ihop?
En annan kom här om dagen in i butiken och slet loss dörrstoppen som vi har ställt ut för att om man slår upp dörren fullt så gör den sönder väggen bakom och dessutom så går den inte att stänga efter det. Måste dock tillägga att med stoppen så kan man öppna dörren tillräckligt för att komma in med rullstol eller dubbelvagn. Hon var rasande över att stoppen stod där...varför?
Sedan vid övergånsställen utan att titta sig om så kör de ut vagnen mitt i gatan (vid röd gubbe) - vill de inte ha kvar sina barn?
Känner att jag måste stanna vid barn i vagnar idag...det är ju fredag...jag tar de äldre barnen en annan dag...eller om jag inte kan släppa...ikväll...
Men nu lyser solen och det är dags för en långpromenad! Våren är här! Det är helg!
Puss o kram alla!
Saker man inte ska göra
...tro mig!
1) har man bråttom till jobbet skall man inte börja klippa håret!
2) ska man iväg någonstans (har lite bråttom) ska man inte tro att man skall kunna färga håret lite snabbt - hoppa över några steg (för att det ska gå fortare) om man inte vill ha snygga avfärgningar i pannan (det går inte heller bättre 2:a gången man gör det)
3) har man svetsat bort hår på ben eller i ansiktet så skall man inte smörja med vanlig hudcreme efteråt
4) man skall inte tro att man kan skumma varm mjölk i en "vispburk" (det blir undertryck)
5) kokar man kaffe i en perkulator och knoppen går sönder - går det inte lika bra med en papperstuss
6) har man hackat vitkål i beredaren och locket suger fast skall man inte (efter astt ha ägnat 30 min åt att få lös locket) sätta tillbaka det och tro att det går lättare att ta av nästa gång...
....osv det finns så mycket....
1) har man bråttom till jobbet skall man inte börja klippa håret!
2) ska man iväg någonstans (har lite bråttom) ska man inte tro att man skall kunna färga håret lite snabbt - hoppa över några steg (för att det ska gå fortare) om man inte vill ha snygga avfärgningar i pannan (det går inte heller bättre 2:a gången man gör det)
3) har man svetsat bort hår på ben eller i ansiktet så skall man inte smörja med vanlig hudcreme efteråt
4) man skall inte tro att man kan skumma varm mjölk i en "vispburk" (det blir undertryck)
5) kokar man kaffe i en perkulator och knoppen går sönder - går det inte lika bra med en papperstuss
6) har man hackat vitkål i beredaren och locket suger fast skall man inte (efter astt ha ägnat 30 min åt att få lös locket) sätta tillbaka det och tro att det går lättare att ta av nästa gång...
....osv det finns så mycket....
Säkra sätt att döda glädje
1) När någon kommer hem och berättar om ett nytt jobberbjudande svara: Men jag förstår inte? Varför litar de på dig? Varför vill de ha dig? Klarar du verkligen det? (innan du säger grattis)
2) När någon berättar om att de fått mer ansvar och förtroende på jobbet svara: Men kan det inte vara så att de lämpar över de svåra uppgifterna på dig för att själva slippa?
3) När någon klarat sig igenom något svårt och stort svara: Ja, men tänk på mig jag har suttit fängslad hemma under tiden du har....
4) När någon berättar för dig hur mycket de älskar dig svara: Jag har redan ätit
5) När någon ska göra något roligt med sina vänner fråga: Kommer du hem imorgon då totalpackad?
Med andra ord: döda glädjen tekniken går ut på att inte säga grattis utan istället ifrågasätta eller i de fall det inte går - gör dig själv till en lidande martyr, bli bitter eller ignorera och svara på något helt annat som hör till vardagsrutiner.
Efteråt ber man om ursäkt och säger grattis men det gör ingenting för skadan är redan gjord! Glädjen är borta!
Bekämpa glädjen!!!!
Jackor
På hundpromenader gäller vanligtvis samma oskrivna regler som på en turnébuss. Allt som sägs under promenaden/i bussen stannar på promenaden/i bussen. Detta ger en skön ventil i vardagen där man annars måste vakta sin tunga så noga.
Man kan kräkas ur sig över det mesta och man vet att det stannar och inte förs vidare. Det finns en förståelse att även om man uttrycker en stark irritation över en vän så förstår den som promenerar bredvid att man fortfarande tycker om sin vän men att man blir irriterad när vännen gör eller beter sig på ett visst sätt.
Men ämnet som diskuterades på eftermiddagspromenaden idag måste bara föras vidare. Jackor!
Hur många av er -60 talister har inte en Helly Hansen regnjacka i rött/vitt/gult alt rött/blått/gult med huva som man kunde vika in i kragen hängandes någonstens längst inne i garderoben?
Oljerocken? Erkänn många av er hade en.
Eller de där gula, beiga, gröna eller blå jackorna med manchesterkrage, två tryckknappar på sidorna vid höften och det fantastiska sydda rutmönstret...
Seglarjackan?
Halvlånga skinnrocken?
Eller den ballongformade skinnjackan med snedskuren knäppning, stora axelvaddar och bred mudd längst ner? (den får mig även att komma ihåg pingvinärmen)
De randiga "puffiga" täckjackorna - midjekorta
De figursydda tunna täckjackorna (som är tillbaka nu)
Många jackor blir det och alla har man en gång kännt sig snygg i. Kan inte påstå att jag känner mig snygg i min trasiga, leriga, bylsiga hundjacka. 3 storlekar för stor och dessutom herrmodell - riktigt dålig passform. Men den har stora och många fickor så man får med sig bajspåsar, mobil, plånbok, nycklar, extra vantar, eventuella leksaker och massor med godis....
Eller som en hundägare sa till mig en dag då han för första gången såg mig privatklädd (han hör till de där som alltid är snygga på promenaderna) "Gud! Är det du!!!!! Du ser ju så helt annorlunda ut när du inte är i parken"
Ja ja, så är det väl med den goda smaken. God idag dålig imorgon.
Man kan kräkas ur sig över det mesta och man vet att det stannar och inte förs vidare. Det finns en förståelse att även om man uttrycker en stark irritation över en vän så förstår den som promenerar bredvid att man fortfarande tycker om sin vän men att man blir irriterad när vännen gör eller beter sig på ett visst sätt.
Men ämnet som diskuterades på eftermiddagspromenaden idag måste bara föras vidare. Jackor!
Hur många av er -60 talister har inte en Helly Hansen regnjacka i rött/vitt/gult alt rött/blått/gult med huva som man kunde vika in i kragen hängandes någonstens längst inne i garderoben?
Oljerocken? Erkänn många av er hade en.
Eller de där gula, beiga, gröna eller blå jackorna med manchesterkrage, två tryckknappar på sidorna vid höften och det fantastiska sydda rutmönstret...
Seglarjackan?
Halvlånga skinnrocken?
Eller den ballongformade skinnjackan med snedskuren knäppning, stora axelvaddar och bred mudd längst ner? (den får mig även att komma ihåg pingvinärmen)
De randiga "puffiga" täckjackorna - midjekorta
De figursydda tunna täckjackorna (som är tillbaka nu)
Många jackor blir det och alla har man en gång kännt sig snygg i. Kan inte påstå att jag känner mig snygg i min trasiga, leriga, bylsiga hundjacka. 3 storlekar för stor och dessutom herrmodell - riktigt dålig passform. Men den har stora och många fickor så man får med sig bajspåsar, mobil, plånbok, nycklar, extra vantar, eventuella leksaker och massor med godis....
Eller som en hundägare sa till mig en dag då han för första gången såg mig privatklädd (han hör till de där som alltid är snygga på promenaderna) "Gud! Är det du!!!!! Du ser ju så helt annorlunda ut när du inte är i parken"
Ja ja, så är det väl med den goda smaken. God idag dålig imorgon.
Familjer
Man har den familjen man är född med. Till den har man så starka band att det knappt går att beskriva. Men det är även den familjen som kan såra en mest. Det bubblar av frustrationer och gammalt groll som pyr. Hur gammal man än blir så kommer bråken om penntrollen upp och gör sig påminda längre fram i livet. Man kan aldrig riktigt skaka av sig den roll man en gång fick när man föddes in i familjen. Man kan aldrig bli någon annan än den det förväntas att man skall vara. Är man som jag det yngsta barnet kan man inte ens välja roll utan får ta den som blev kvar.
Alla hemska känslor som skuld, ångest, besvikelse och att inte vara bra nog finns där. Samtidigt är det den familjen som aldrig någonsin sviker. Dit kan man gå när man är som minst och be om hjälp. Dit är det även svårast att gå när man behöver hjälp. Det är där som det är viktigast att känna att de är stolta över vad man har lyckats med och vem man är. Men det är där man så sällan får höra det.
Det är där man får höra om alla svagheter man har. Av välmening och penntroll...
Sen har en del förmånen att få en extra familj. Människor som bara kommer i ens väg och det är kärlek vid första ögonkastet. Familjekärlek! Man får nya bröder, systrar, döttrar och mamma...min underbara lilla trollmor! Det är en villkorslös kärlek som det ska va inom familjen. Men inga gamla möster eller penntroll ligger ivägen. Man kan visa den person man verkligen är. Och man blir älskad för att man är just den personen! Inga krav, inget men kan du verkligen...hur ska det gå...du har alltid varit så.... Man bara är!
Ingen av familjerna kan jag vara utan. Den nya bara växer och växer och det är underbart! Människor man inte kan leva utan!
Tack alla ni för att ni finns!!!
Puss och godnatt!
Alla hemska känslor som skuld, ångest, besvikelse och att inte vara bra nog finns där. Samtidigt är det den familjen som aldrig någonsin sviker. Dit kan man gå när man är som minst och be om hjälp. Dit är det även svårast att gå när man behöver hjälp. Det är där som det är viktigast att känna att de är stolta över vad man har lyckats med och vem man är. Men det är där man så sällan får höra det.
Det är där man får höra om alla svagheter man har. Av välmening och penntroll...
Sen har en del förmånen att få en extra familj. Människor som bara kommer i ens väg och det är kärlek vid första ögonkastet. Familjekärlek! Man får nya bröder, systrar, döttrar och mamma...min underbara lilla trollmor! Det är en villkorslös kärlek som det ska va inom familjen. Men inga gamla möster eller penntroll ligger ivägen. Man kan visa den person man verkligen är. Och man blir älskad för att man är just den personen! Inga krav, inget men kan du verkligen...hur ska det gå...du har alltid varit så.... Man bara är!
Ingen av familjerna kan jag vara utan. Den nya bara växer och växer och det är underbart! Människor man inte kan leva utan!
Tack alla ni för att ni finns!!!
Puss och godnatt!
En vanlig alldeles fantastisk schlagerlördag
Sitter framför röstningen i melodischlagern. Kommer på att jag nog bara har lyckats höra tre av de tio bidragen. Förr var ju detta ett av de viktigaste som hände i ens liv. Kommer ihåg en melodifestival där jag kämpade hårt mot naturlagarna för att hålla mig vaken. Då var min stora idol (djupt andetag, kastar mig utför stupet) Lasse Berhagen (nu kommer min vän U att säga "det är sådana här saker man inte berättar för andra") med låten Jenny Jenny! Det var såååå nervöst att jag tuggade naglarna ner till knogarna. Men ändå somnade jag - i fåtöljen!
Sedan kom en tid då dessa program skulle vara töntiga - men man tittade ändå - man sa det bara inte. Sen kom några år av att det blev kult att titta på det töntiga. Då satt man samlade uppklädda i schlagerkläder, glitter överallt och värmde upp för att sedan schlagerröja på stan.
Idag har jag inte ens hört alla bidrag. Men sitter med ett glas champagne (i stor luvtröja och mysbyxor). Lyxmys skulle man kunna säga. Skriver min blogg från min nya bärbara dator...som min fantastiska man har köpt till mig...bara för att jag har sagt att jag skulle behöva en!!!!!!!!!!!!!!! Han har mängder med saker som han behöver (eller som kanske jag tycker att han behöver). Men ändå så går han ut och lägger ner alldeles förfärligt massa pengar på något till MIG!!!!! Jag fick inte fram ett ord på hela kvällen igår. Dessutom tog han nyss en sväng till Kista för att fixa så vi får trådlöst nätverk....nu jobbar jag på det. Det är coolt!!!
VILKEN MAN!!!!!! Mihihihihi...han är MIN!
Förra helgen fick jag nya strumpor (varma slalomstrumpor - salomon) och bara det har jag gått hela veckan och myst över...och tyckt att jag nog har den bästa som finns! Vad ska jag säga nu då?
Nu måste jag äta lite....
Hörs i morgon! Från min bärbara..och på det trådlösa :-)
Sedan kom en tid då dessa program skulle vara töntiga - men man tittade ändå - man sa det bara inte. Sen kom några år av att det blev kult att titta på det töntiga. Då satt man samlade uppklädda i schlagerkläder, glitter överallt och värmde upp för att sedan schlagerröja på stan.
Idag har jag inte ens hört alla bidrag. Men sitter med ett glas champagne (i stor luvtröja och mysbyxor). Lyxmys skulle man kunna säga. Skriver min blogg från min nya bärbara dator...som min fantastiska man har köpt till mig...bara för att jag har sagt att jag skulle behöva en!!!!!!!!!!!!!!! Han har mängder med saker som han behöver (eller som kanske jag tycker att han behöver). Men ändå så går han ut och lägger ner alldeles förfärligt massa pengar på något till MIG!!!!! Jag fick inte fram ett ord på hela kvällen igår. Dessutom tog han nyss en sväng till Kista för att fixa så vi får trådlöst nätverk....nu jobbar jag på det. Det är coolt!!!
VILKEN MAN!!!!!! Mihihihihi...han är MIN!
Förra helgen fick jag nya strumpor (varma slalomstrumpor - salomon) och bara det har jag gått hela veckan och myst över...och tyckt att jag nog har den bästa som finns! Vad ska jag säga nu då?
Nu måste jag äta lite....
Hörs i morgon! Från min bärbara..och på det trådlösa :-)
Här är mitt liv
Vissa människor har stor integritet och det tar en livstid att lära känna dem. Andra har ingen alls.
Det kan bli lite obehagligt ibland. När du har precis träffat och hälsat på någon...det enda du vet är namnet och du får hela deras privata livshistoria kastat i ansiktet på dig. Problemen med pojkvännen, föräldrar, sjukdomar, andra dåliga förhållanden och annat...jag blir lite rädd...vad vill hon mig? Hur ska jag förhålla mig till all denna information? Jag vill inte dela med mig så på en gång...vänta lite...
Eller ännu värre om de just gått igenom en tragedi... "min pojkvän dog plötsligt i fredags - ingen vet varför ännu..."
Vad säger man i sådana lägen? Hur ska man kunna möta någon man inte känner i en sorg?
Jag blir förlamad och tyst, obekväm...försöker prata om mer allmänna ämnen...
Det är svårt! Tips från någon?
Det kan bli lite obehagligt ibland. När du har precis träffat och hälsat på någon...det enda du vet är namnet och du får hela deras privata livshistoria kastat i ansiktet på dig. Problemen med pojkvännen, föräldrar, sjukdomar, andra dåliga förhållanden och annat...jag blir lite rädd...vad vill hon mig? Hur ska jag förhålla mig till all denna information? Jag vill inte dela med mig så på en gång...vänta lite...
Eller ännu värre om de just gått igenom en tragedi... "min pojkvän dog plötsligt i fredags - ingen vet varför ännu..."
Vad säger man i sådana lägen? Hur ska man kunna möta någon man inte känner i en sorg?
Jag blir förlamad och tyst, obekväm...försöker prata om mer allmänna ämnen...
Det är svårt! Tips från någon?
Dokusåpa
Ibland blir livet värre än en dokusåpa. Jag trodde i min enfald att med åren så skulle man växa bort från tånårsbeteenden - tydligen inte! Inte alla i alla fall. Det finns så många som mår så dåligt idag att de bara måste skapa dramatik omkring sig - eller har de bara tråkigt?
När började man äga sina vänner? Hamnar i fler och fler situationer när vänner ska äga. De blir svartsjuka och har synpunkter på vem man träffar och när. De blir sura om man råkar ha en annan kompis än de. Vissa reagerar tom om man råkar träffa en man som man blir seriös med...
Det blir värre än i småskolan..rykten börjar spridas, de spelar ut hela känsloregistret, tar på sig martyrrollen och försöker med känslomässig utpressning få en att börja ömka och betyga att det inte finns någon annan än dem och att man naturligtvis inte ska träffa den personen mer om de känner så.
Jag blir så trött!!! Jag har ingen hierarki mellan mina vänner utan använder de olika vännerna till olika saker...en del går jag ut med, andra går jag på utställning, konserter, promenader, fika, föreläsningar eller annat med. Alla delar inte samma intresse utan man gör det som är roligt tillsammans med just den. Det betyder inte att jag tycker om den ena bättre än den andra.
Vad är det som är så svårt att förstå med det? Är folk så osjälvständiga? Måste man binda till sig andra människor genom skuld? Tror man inte att man duger som den man är och kan bli uppskattad för det? Vad händer?
Är det det hårda samhället som trycker ner folks självkänsla så i skoskaften? Eller strävan efter att vara perfekt och mest älskad av alla? Det känns inte bra...har det alltid varit så här? Eller är det bara på senare tid denna osäkerhet har kommit? Är det att vi alla ska vara så unga som möjligt som gör att vi fastnar i en 15 årings känslor och inte går vidare? Hur ska man kunna laga alla dessa trasiga själar?
När började man äga sina vänner? Hamnar i fler och fler situationer när vänner ska äga. De blir svartsjuka och har synpunkter på vem man träffar och när. De blir sura om man råkar ha en annan kompis än de. Vissa reagerar tom om man råkar träffa en man som man blir seriös med...
Det blir värre än i småskolan..rykten börjar spridas, de spelar ut hela känsloregistret, tar på sig martyrrollen och försöker med känslomässig utpressning få en att börja ömka och betyga att det inte finns någon annan än dem och att man naturligtvis inte ska träffa den personen mer om de känner så.
Jag blir så trött!!! Jag har ingen hierarki mellan mina vänner utan använder de olika vännerna till olika saker...en del går jag ut med, andra går jag på utställning, konserter, promenader, fika, föreläsningar eller annat med. Alla delar inte samma intresse utan man gör det som är roligt tillsammans med just den. Det betyder inte att jag tycker om den ena bättre än den andra.
Vad är det som är så svårt att förstå med det? Är folk så osjälvständiga? Måste man binda till sig andra människor genom skuld? Tror man inte att man duger som den man är och kan bli uppskattad för det? Vad händer?
Är det det hårda samhället som trycker ner folks självkänsla så i skoskaften? Eller strävan efter att vara perfekt och mest älskad av alla? Det känns inte bra...har det alltid varit så här? Eller är det bara på senare tid denna osäkerhet har kommit? Är det att vi alla ska vara så unga som möjligt som gör att vi fastnar i en 15 årings känslor och inte går vidare? Hur ska man kunna laga alla dessa trasiga själar?
Håren
OK, nu kommer Barbies kamp mot håren. Det hela startade för ca 2 år sedan. Jag skulle träffa min nuvarande sambo...hade jobbat som en liten gnu (7-23) hela veckan och hade inte hunnit med att raka benen - det är uppoffringar man måste göra även om Barbie rasar över dem. Till min största fasa fanns det inte att få tag i rakblad till den hyvel jag använder. Var på 8 olika ställen och frågade efter dem tills jag fick en förklaring - Handlarna bojkottade för tillfället Gilette eftersom de skulle genomföra en stor prishöjning.
Vad gör man!!!? När man har kraftigare hårväxt än de flesta män...efter en vecka utan avskalning ser man ju ut som om man har långkalsonger på sig - ulliga. Så helt sonika köper jag vaxremsor. Med vetskap om att det som normalt räcker för en person inte räcker långt på mig så köpte jag 5 askar. Det räckte inte!
Där står jag prickig som en dalmatiner med hårtussar som inte går att få väck. Dessutom visade det sig att min hud inte riktigt tål vax. Detta medförde attt förutom tussar av hår hade jag även stora blåmärken över hela benen och på vissa ställen rann blodet ymnigt. Kände mig FIN!
Då tror man att Barbie skulle lära sig av detta - ICKE! För någon månad sedan började hon tycka att kanske vi har en början till mustasch...ingen annan än hon såg den. Hm, undrar om jag ska prova vaxa bort den? Barbie har inte den slutledningsförmågan att om det blödde på benen så är nog huden i ansiktet ännu känsligare. Så små vaxstrippar för ansiktet inköptes - håret skulle bort. Håret kom bort det gjorde även större delen av huden också. Såg ut som om jag drabbats av värsta herpes attacken. Tack Barbie!
Det gick någon vecka. Överläppen läkte. Håren kom tillbaka. Då tänker Barbie - men om jag provar med hårborttagningscremé - det är säkert inte lika starkt som vax. Det var det! Istället för sår fick jag denna gången blåsor som vätskade i 4 dagar.
Barbie ger sig inte! Några veckor senare provar hon en annan kräm som ska vara mildare (hon har forskat i det här). Inte lika mycke blåsor och de la sig redan efter 2 dagar....
Nu är håren här igen...Barbie tänker....jag bävar för vad hon kommer att göra om några dagar...de måste bort...
Det värsta är att ingen annan än hon ser håren....
Vad gör man!!!? När man har kraftigare hårväxt än de flesta män...efter en vecka utan avskalning ser man ju ut som om man har långkalsonger på sig - ulliga. Så helt sonika köper jag vaxremsor. Med vetskap om att det som normalt räcker för en person inte räcker långt på mig så köpte jag 5 askar. Det räckte inte!
Där står jag prickig som en dalmatiner med hårtussar som inte går att få väck. Dessutom visade det sig att min hud inte riktigt tål vax. Detta medförde attt förutom tussar av hår hade jag även stora blåmärken över hela benen och på vissa ställen rann blodet ymnigt. Kände mig FIN!
Då tror man att Barbie skulle lära sig av detta - ICKE! För någon månad sedan började hon tycka att kanske vi har en början till mustasch...ingen annan än hon såg den. Hm, undrar om jag ska prova vaxa bort den? Barbie har inte den slutledningsförmågan att om det blödde på benen så är nog huden i ansiktet ännu känsligare. Så små vaxstrippar för ansiktet inköptes - håret skulle bort. Håret kom bort det gjorde även större delen av huden också. Såg ut som om jag drabbats av värsta herpes attacken. Tack Barbie!
Det gick någon vecka. Överläppen läkte. Håren kom tillbaka. Då tänker Barbie - men om jag provar med hårborttagningscremé - det är säkert inte lika starkt som vax. Det var det! Istället för sår fick jag denna gången blåsor som vätskade i 4 dagar.
Barbie ger sig inte! Några veckor senare provar hon en annan kräm som ska vara mildare (hon har forskat i det här). Inte lika mycke blåsor och de la sig redan efter 2 dagar....
Nu är håren här igen...Barbie tänker....jag bävar för vad hon kommer att göra om några dagar...de måste bort...
Det värsta är att ingen annan än hon ser håren....
Hur hinner ni?
Jag förstår inte hur man ska få ihop dagarna och hinna allt det där som skall göras! Igår var ett bra exempel. Klev upp kl 06.00 drack mitt kaffe diskade, bäddade och vaknade till liv; var ute med hunden 07.00-08.00 gav honom mat och gick till jobbet; jobbade 08.30-15.00 (passade på att handla på lunchen); hemma 15.30 lagade mat åt hunden (jag BARF:ar honom); 16.00-17.30 promenad med hunden; lagade mer mat till hunden (som ska räcka denna vecka); Pratade lite i telefon med en vän; 19.00-21.00 styrelsemöte; pratade lite med min sambo samtidigt som jag åt en korv med bröd; 21.30-22.30 promenad med hunden; borstade tänder och gick i säng...
Kvar att göra; vika in tvätt; kattlådan, städa, göra ordning matlådor, svara på mail, ringa comhem, prata med mina vänner, förbereda mat till idag (till mig själv), blogga, skriva på böckerna (skriver 3 böcker), umgås med min sambo...
Så ser mina dagar ut...har ständigt en lång lista på saker jag inte hann...ändå jobbar jag bra tider och har lite mer fritid än gemene man. Hur hinner ni heltidsjobbare? Dessutom pendlar många av er....och har barn!!!
Många av mina vänner har dessutom både tid och ork över till att hinna gå på bio, fika, umgås på kvällarna efter jobb...har ni fler timmar på dygnet än vad jag har? Eller bara mer energi och ork? Skulle jag vara uppe 4 timmar till och gno vidare? Berätta för mig! För mig är det en bonus om jag hinner måla tånaglarna eller något annat trivialt för mig själv...
HJÄLP!
Kvar att göra; vika in tvätt; kattlådan, städa, göra ordning matlådor, svara på mail, ringa comhem, prata med mina vänner, förbereda mat till idag (till mig själv), blogga, skriva på böckerna (skriver 3 böcker), umgås med min sambo...
Så ser mina dagar ut...har ständigt en lång lista på saker jag inte hann...ändå jobbar jag bra tider och har lite mer fritid än gemene man. Hur hinner ni heltidsjobbare? Dessutom pendlar många av er....och har barn!!!
Många av mina vänner har dessutom både tid och ork över till att hinna gå på bio, fika, umgås på kvällarna efter jobb...har ni fler timmar på dygnet än vad jag har? Eller bara mer energi och ork? Skulle jag vara uppe 4 timmar till och gno vidare? Berätta för mig! För mig är det en bonus om jag hinner måla tånaglarna eller något annat trivialt för mig själv...
HJÄLP!
Den här helgen...
..har gett både roliga, konstiga och mindre roliga minnen. LULE GICK TILL SLUTSPEL!!! Inte för att jag någonsin tvivlade men det känns ändå så där varmt och härligt i hela kroppen när jag tänker på det! En klockren skön seger att avsluta seriespelet med. Nu är mamma riktigt glad!!! ;-) Mina duktiga pojkar!!!
Tyvärr såg jag inte matchen live utan träffade en av mina käraste vänninor istället (jag tror att hon förstår hur stort det var att jag satt med henne och vin istället för framför matchen). Nåväl, en stund in på kvällen får jag ett meddelande från en annan kär vänninna som ondgör sig över att mannen och vännerna är klistrade framför hockeyn och TV:n. Mitt spontana svar till henne var: Hur går det för Lule? Insåg precis i rätt tid att det nog inte var ett sådant svar hon ville ha och lägger till några rader. Så småningom gör även hon oss sällskap. Tänk vad skönt det är när man märker att två av ens bästa vänner kommer så bra överens! Ingen stelhet eller konstrande utan bara avslappnat och skönt...då myser jag riktigt på riktigt! TACK! Mina underbara vänner för att ni är just som ni är!!!
Har idag varit på kurs. Intressant, nyttigt och lärorikt! Vissa saker rent coola - blev imponerad över vad jag själv kunde göra!!! KUL!!! Men varför måste det alltid finnas någon som går kursen mest bara för att visa upp hur bra de är??! Noll ödmjukhet och ett evigt rabblande över vad de själva kan och alla fantastiska underverk de har utfört. Speciellt när kursen är inom alternativbehandlings genren - det är väl meningen att vi ska hjälpa andra med våra kunskaper - inte gå som en tupp och glänsa! Jag blir så trött! Varför ser vissa människor allt som en tävlan och ska alltid vara bäst? Medans de som verkligen är bäst håller sig i skymundan...jaja, ännu en sida hos mänskligheten som jag inte ännu lärt mig förstå... - TRIST!!!
Min lilla Evelina har läst min blogg och lagt en kommentar - det är en sån glädje som aldrig försvinner. Man kan ta fram den och komma ihåg den när man har det som jävligast! Tack Evelina! Du betyder så mycket för mig!
Nu börjar en ny vecka snart och den är späckad med en massa måsten...undrar om jag inte kommer att somna på något konstigt ställe på fredagkväll!
Sov gott alla!
Tyvärr såg jag inte matchen live utan träffade en av mina käraste vänninor istället (jag tror att hon förstår hur stort det var att jag satt med henne och vin istället för framför matchen). Nåväl, en stund in på kvällen får jag ett meddelande från en annan kär vänninna som ondgör sig över att mannen och vännerna är klistrade framför hockeyn och TV:n. Mitt spontana svar till henne var: Hur går det för Lule? Insåg precis i rätt tid att det nog inte var ett sådant svar hon ville ha och lägger till några rader. Så småningom gör även hon oss sällskap. Tänk vad skönt det är när man märker att två av ens bästa vänner kommer så bra överens! Ingen stelhet eller konstrande utan bara avslappnat och skönt...då myser jag riktigt på riktigt! TACK! Mina underbara vänner för att ni är just som ni är!!!
Har idag varit på kurs. Intressant, nyttigt och lärorikt! Vissa saker rent coola - blev imponerad över vad jag själv kunde göra!!! KUL!!! Men varför måste det alltid finnas någon som går kursen mest bara för att visa upp hur bra de är??! Noll ödmjukhet och ett evigt rabblande över vad de själva kan och alla fantastiska underverk de har utfört. Speciellt när kursen är inom alternativbehandlings genren - det är väl meningen att vi ska hjälpa andra med våra kunskaper - inte gå som en tupp och glänsa! Jag blir så trött! Varför ser vissa människor allt som en tävlan och ska alltid vara bäst? Medans de som verkligen är bäst håller sig i skymundan...jaja, ännu en sida hos mänskligheten som jag inte ännu lärt mig förstå... - TRIST!!!
Min lilla Evelina har läst min blogg och lagt en kommentar - det är en sån glädje som aldrig försvinner. Man kan ta fram den och komma ihåg den när man har det som jävligast! Tack Evelina! Du betyder så mycket för mig!
Nu börjar en ny vecka snart och den är späckad med en massa måsten...undrar om jag inte kommer att somna på något konstigt ställe på fredagkväll!
Sov gott alla!
Jag förstår inte
Ja ja, det är mycket jag inte förstår men...var idag med en av mina bästa vänner på vårat favorithak. Det är en av Stockholms finare barer och restauranger. Och eftersom jag ju fortfarande tillhör den minimerade skalan av rökare så måste jag ju gå ut allt emellanåt. Står där ihopkurad och "njuter" av en cig när två kvinnot kommer ut. De är 5-10 år äldre än mig. Men vad händer där? Är det något med hormoner; socialt betingat eller sitter det någon där uppe på en molntapp och bara har väldigt tråkigt?
Det verkar som om man efter en viss ålder helt plötsligt bara börjar älska leopard och andra väldigt förödande mönster och material. Nu pratar jag inte om leopard i modern tappning. Utan leopard så att man skall känna sig "frän" för att använda ett norrländskt uttryck. Börjar hjärnan stänga ner vissa funktioner?
Den ena kvinnan hade leopard såklart men den andra hade..vet inte ens hur jag ska beskriva det. OK, jag är inte den som förespråkar tanor utan tycker att en kvinnas kropp är vackrare med lite former. Men man måste ändå klä sig lite mer smakfullt! JO! Det MÅSTE man!
Använd er fantasi nu. En kvinna, ganska kort med några kilon extra så där så att det blir ett par/tre rundningar till som hänger under bysten, snygga ben och vacker barm. Kort kjol - helt OK! Svart body (nu pratar vi -80 tals body) med små röda prickar, genomskinlig - helt OK om den var under något annat plagg men inte som huvudplagg. Vit bolero som nästan räckte nedanför bysten...det blir ju bara billig smuts av det hela. Är det inte vedertaget att män gärna har kvar en smula till sin egna fantasi?
Vet att det inte är min plats att klanka ner på andras klädsel (jag som ständigt går i termobyxor och fleece) men här får jag faktiskt tycka! Det är min blogg! Blir faktiskt lite ledsen när jag ser för det känns som om hon gör allt bara för att männen ska se henne och de tittar nog men utan respekt. Och det är nog den som hon behöver!
Nu ska jag gå och lägga mig i sängen (soffan är upptagen) om jag inte somnar framför datorn....
Det verkar som om man efter en viss ålder helt plötsligt bara börjar älska leopard och andra väldigt förödande mönster och material. Nu pratar jag inte om leopard i modern tappning. Utan leopard så att man skall känna sig "frän" för att använda ett norrländskt uttryck. Börjar hjärnan stänga ner vissa funktioner?
Den ena kvinnan hade leopard såklart men den andra hade..vet inte ens hur jag ska beskriva det. OK, jag är inte den som förespråkar tanor utan tycker att en kvinnas kropp är vackrare med lite former. Men man måste ändå klä sig lite mer smakfullt! JO! Det MÅSTE man!
Använd er fantasi nu. En kvinna, ganska kort med några kilon extra så där så att det blir ett par/tre rundningar till som hänger under bysten, snygga ben och vacker barm. Kort kjol - helt OK! Svart body (nu pratar vi -80 tals body) med små röda prickar, genomskinlig - helt OK om den var under något annat plagg men inte som huvudplagg. Vit bolero som nästan räckte nedanför bysten...det blir ju bara billig smuts av det hela. Är det inte vedertaget att män gärna har kvar en smula till sin egna fantasi?
Vet att det inte är min plats att klanka ner på andras klädsel (jag som ständigt går i termobyxor och fleece) men här får jag faktiskt tycka! Det är min blogg! Blir faktiskt lite ledsen när jag ser för det känns som om hon gör allt bara för att männen ska se henne och de tittar nog men utan respekt. Och det är nog den som hon behöver!
Nu ska jag gå och lägga mig i sängen (soffan är upptagen) om jag inte somnar framför datorn....