Ledsen som en treåring

Idag började dan inte bra alls på jobbet. Förvisso var jag och A nog överens men inte en annan som blev mäkta sur på mig. Jag blev verkligen ledsen som en treåring och det sitter fortfarande kvar. Kanske för att denna person har ett utstuderat sätt när hon blir sur...tittar inte på mig när jag pratar, vänder sig bort och gör allt för att inte se mig eller hjälpa till om det behövs. Slutligen säger hon inte ens hej då när jag går hem från jobbet.

Nu vet jag att min reningsprocess gör att alla mina gamla knutar värker ut och jag är verkligen igång och renar på just de första levnadsåren...så jag känner mig precis som när jag var liten. När jag ville så gärna göra rätt men det blev fel i alla fall. MAgen knyter sig och det känns som om jag skall dö. Vill bara skrika och stampa med foten i golvet och säga att men det var inte så.

Det fånigaste är att hon som blev sur på mig inte ens var inblandad så direkt. Utan det var mellan mig och A. Jag pratade med A direkt efteråt och frågade om hon tyckte att det ar fel men A var glad över att jag hade sagt det jag sa. Hon sa att det var egentligen så hon ville ha det. Så hon var inte sur....

Ändå känns det som om jag aldrig mer vill gå till jobbet....

Nu är det jul!!!

Eller snart i alla fall. Första advent på söndag :-). Förr fyllde det mig med myskänslor och vad härligt det är! Nu försöker jag hitta de känslorna men det blir mest ett evigt letande. Hur mycket jag än hör mig själv säga - Åååååh vad mysigt med advent så infinner sig inte den där riktiga känslan.

För även om jag kan känna att jag längtar efter att ta fram advents stakarna och stjärnorna så att det blir fint ljus (och mer) så kommer också den där panik känslan - julklappar!!!!

Iår skall vi göra något jag inte gjort på många år nämligen fira jul med familjen. Det känns faktiskt mysigt för en gångs skull. Och jag slipper lite stress med att skaffa mat och fixa med hela julbordet. Ett större lugn ligger över mig. Men jag vill verkligen ha den där jul och advents känslan jag hade när jag var ung.

Förväntan och mys. Kanske kommer den när jag får upp stakarna och stjärnorna...vem vet...

Idag skall jag...

...så tänker jag varje morgon när jag ligger i sängen och håller på att vakna. Lägger upp en lista på saker jag skall göra innan jag går till jobbet. Men sen tar bara tiden slut. Jag väljer att sitta en stund extra med kaffet, ringer någon vän och snackar bort lite för lång tid eller sätter mig vid datorn.

Jag vill men orkar inte riktigt. Sen tänker jag att "men ok då jag tar det på lördag då jag är ledig"....fast då blir det något annat som kommer ivägen....

Måste hitta den energin som inte bara planerar utan även genomför....fastän det är skönt att bara slappa lite ibland också. Kanske är det åldern som gör att jag inte längre riktigt orkar hålla 100 knyck från det jag vaknar till dess det är dags att sova igen. Jag gör det nödvändiga - diskar, plockar, bäddar och lite småpyssel till men allt annat (dra om elen till kökslampan, måla listerna, fixa ett "lock" till fläkten, städa vinden, putsa fönster mm) spar jag.

Eller kanske sätter jag upp för långa listor och för höga krav på mig att jag skall kunna fixa allt på en kvart....

Knasigt blir det i alla fall....

Vardagen kväver...

Varför? Varför skall tvättunnan alltid vara full? Varför skall det alltid ligga ett fint lager med damm över allt? När man bara är ledig 1 dag  i veckan blir det sååå oändligt tråkigt att ägna just den dagen till bara städ och tvätt.

Om man då istället gör som jag gjorde i helgen och bara städade och hoppade över tvätten så vaknar man med dåligt samvete så här på måndagen och vet att man måste klämma in en tvättstuga någon morgon i stress och panik....

Det bli så tråkigt! Jag skulle vilja bara kunna koppla av och njuta utan att behöva betala för det nästa dag. Jag vet att alla har det på samma sätt men det är ändå trist.

Jaja, när denna vecka passerat så har jag mindre inbokningar och grejer att göra så det ordnar sig nog...kommer att få ha söndagarna ledigt nu ett tag...kurserna är avslutade och alla mina elever är sååååå superduktiga! Vilka fantastiska människor!

Nu till tvätten...om det finns någon ledig tid vill säga...

Det funkar!!!!!

Naturligtvis så ringde jag L så snart jag vaknade i onsdags. Vi bokade en tid att träffas och kolla om jag lyckats m att börja rena mitt DNA. Även om jag inte riktigt gör det på samma sätt som hon sa utan som vanligt har jag tagit en genväg som mina guider visat mig.

Det funkar! Vi sa i korus hur långt det hade hunnit...och jag märker att mina ryggsmärtor har upphört...min kropp är lugnare och mina röster i huvudet inte lika ihärdiga. De negativa tankar som försvunnit stämmer överens med hur de ligger i chakrorna och hur långt min rening har kommit.

Skall jag äntligen slippa alla mina tröttande tankar på att jag inte duger? Jag har kopplat bort mig från mitt karma och kan göra mina egna val. Tappat min ryggsäck med mina nedärvda beteenden från min släkts historia och från mina egna tidigare liv. Ska jag som ett barn få börja om på nytt och bara uppleva kärleken och lugnet? Börja tro på mig själv igen och leva här och nu...inte då och sen...?

Kan jag bli av med de ärvda sjukdomarna och bara ha det jag åsamkar mig själv just nu?

Provade även om min idé hur jag skulle kunna göra detsamma för andra funkade och satte igång rening av DNA på L. Det funkade det också...även om jag trodde att han skulle flyga i golvet (han är så superkänslig för energier). Inte bara satte hans rening igång utan min fick en extraboost också.

Det verkar som om ju fler av de själar jag reser med som sätter igång desto starkare blir det för mig. Spännande! 

Så nu är det bara att vänta och se vilka effekter som kommer av detta......

Jag känner mig som ett barn på julafton!
 

DNA tekniken tar sig in i healingvärlden

Har just kommit hem från ett seminarium som beskriver hur dagens DNA teknik även kommit in i healer världen. Hur man kan gå in och spåra sina DNA minst 7 generationer bakåt och 7 framåt. Hur man kan "ladda om" dem och ytterligare stoppa oss från att upprepa tidigare mönster. Cooolt - säger jag!

Måste fundera ett tag till över vad jag tror att man kan göra eller inte. Men det var ett intressant resonemang. Måste testa och kolla själv. Se att det funkar.

En annan positiv sak med seminariet var att hon pratade om att jorden förvisso behöver hjälp och behöver helas men de naturkatastrofer som sker i allt större grad inte är annat än en utrensning.

Moder jord gör det jag gör vid mina energihöjningar - ligger och kräker och darrar i sängen i en vecka för att sedan må så mycket bättre sen. Att det bästa sättet att hjälpa moder jord är att se till att själv bli medveten om sig själv och börja med att hela sig själv, bli vid ett högre medvetande och bli lycklig...

Äntligen lite positiva vibbar om världen vi lever i och inte bara domedagsprofetsior. Och det är ju det man även säger om sjukdomar...det måste värka ut innan det kan bli bättre.

Vi avslutade med en ledd meditation där vi bytte ut våra gamla chakrasystem mot nya och lite annant. Spännande...vill genast ringa min  vän L (som är superkänslig) och be honom kolla om han märker någon skillnad. Fast han sover nog nu...får väl tåla mig då....

Hur som helst...trots superosköna stolar så har jag inte lika ont i nacke och rygg som jag hade innan vi åkte...hmmmmmmmmm...

Nu så...sov gott!


Spa blev till bla...

Skulle ha en lugn spa dag idag där jag förutom att göra det sista fixet hemma skulle fixa med mig själv som jag dyrt hade lovat Barbie. Men istället ringer telefonen 07.15 och jag måste rusa upp och iväg till jobb för den som skulle öppna hade försovit sig. Blev kvar ett tag så att inte hela dagen skulle bli förstörd för de andra på jobbet...och är nu på väg tillbaka dit....

Har varken hunnit duscha eller äta ännu. Huvudvärk och ryggvärk som gör att jag inte kan sova om nätterna och en stress som rusar i kroppen just nu...härligt!!!

Har i alla fall hunnit bädda och diska....och ringt till AF och hetsat igen....nu vet de vem jag är utan att jag presenterar mig :-). Undrar om det är en för eller nackdel för mig...försökte gulla lite oxå så att de inte börjar hata mig. För det har jag ju lärt mig att om de gillar en så kan de fixa det mesta åt en....men inte om de ogillar en. Ska det få va så på ett statligt verk?

Mannen får vänta med att bli överraskad (som jag hade planerat för idag med skinande hem och härligt när han kommer hem från jobbet...det får bli en annan kväll...)

Jaja, ikväll blir nästa seminarium med meditation och energihöjningar....kan ju kanske behövas efter idag...om jag kan hålla mig vaken...

Äntligen måndag!!!!

Ja, jag vet! Det är inte det vanligaste att längta efter. Men just idag har jag längtat efter. Ledig utan man hemma och utan massor att göra och fixa. Såklart jag skall städa och så...men när mannen inte kommer hem förrän i kväll så kan jag göra det precis i den takt jag själv vill. Blogga lite emellan eller prata lite i telefon. Plocka en strumpa och sedan röka en cig...

Sen när han kommer hem så är det ändå städat och fixat men jag har fått vara ifred på riktigt utan att snegla på klockan för att se hur många minuter till jag är själv och om jag kommer att hinna peta mig i naveln i lugn och ro innan han kommer hem eller om jag skall plocka undan disken istället.

Jag har ändå varit en flitig liten myra idag..."bråkar" ju med AF och A-kassan...de blir så stressade på statliga myndigheter när man agerar affärsmanna mässigt med dem. De (AF) lovade ju att ringa mig tillbaka i fredags...vilket de aldrig gjorde. Så när jag ringer idag...kan ge dem namn på vilka jag pratat med och vilken tid och vad de lovat så tycker de att det är jobbigt. Kan tycka att det är lite roligt att stressa dem även om saken i sig suger!

Så, nu skall jag fortsätta göra fint här hemma....

Promenad i skogen o kalas

Kom ut i skogen igår med min vän K hennes hundar och B en hund som jag lånade. Det var härligt! Att bara få gå mellan träden i mossan och andas. Bara få vara. Hundarna sprang och även om B är en väldigt energisk ung dam så blir man så lycklig av att vara med henne. Hon bara spritter av glädje i hela kroppen.

Hon och E har samma intresse - köttbullar! Fick lov att omorganisera mitt godis för de gjorde gemensam sak av att stjäla godispåsen.

Det var en underbar skog med massa energier. Och ett rum som bars upp av 3 ljuspelare..måste forska vidare i vad det var för rum. När vi kom till en trädfälla som var hög nog för hundarna att bara gå under utan att krypa ihop så stannar B. Hon vet inte riktigt hur hon skall ta sig över....hon såg det vi inte såg. Något var under stocken. Till slut gjorde hon sig platt som en pankaka och ålade sig under. Vi stannande och tittade förundrat och försökte komma på vad som var på stocken. Då kommer B tillbaka men denna gång kryper hon inte ihop så det som hängde där var uppenbarligen borta....det är så häftigt att se.....

På kvällen blev det kalas. Svärmor fyllde år. En middag på restaurang Sköntorp med svärfamiljen. Det var trevligt även om allt cirkulerade runt barnbarnet F. Men det är väl så det är när det finns barn så är det vad vuxna pratar om. Kanske är det därför som föräldrar tycker att de äger hela världen....de är så vana att vara i fokus hela tiden.

Idag blir det avslutning på fortsättningskursen. Jag har haft en massa tankar på vad vi skall avsluta med men mina guider har hela tiden sagt nej. Vi skall tydligen kanalisera något som jag inte hade tänkt mig men de är väldigt bestämda på det så det är väl bara att lyda och se vart det tar oss....

Livet är ett mysterium

..så var inledningen på rubriken till ett seminarium jag var på här om kvällen. Vet inte riktigt vad jag skall säga men föreläsaren trasslade in sig i sitt egna resonemang och det blev svårt att riktigt förstå hur han menade.

Han sa många gamla sanningar. Leva här och nu gick det ut på... acceptera eller förändra situationen...

Exempel på hans trassel: man kan inte förändra den man är utan det gäller att acceptera vad och vem man är. Men när man gör det så blir det en stor förändring.....

Man skall inte ha önskningar men visioner... (tror iofs att här handlar det om definitionen på ord)

Man kan inte förändra andra men om man accepterar andra för det de gör och att man accepterar sig själv så kan man förändra andras beteende....

osv...

Nej, pga detta trassel så köper jag inte riktigt hans snack. Visst jag håller med om mycket av vad han säger men det blev ingen härlig ahaupplevelse. Allt var redan bekant det var inget nytt. Gamla teorier  och vedertagna fraser som han bara omformulerade och använde paradoxa exempel kring. Saker jag vetat länge...leva i nuet...ta saker för vad de är...passar inte skorna - byt...ta andra för vad de är...

Sen avslutade vi med en övning där vi skulle fokusera på var vi befann oss om 5 år resp 10 (tror jag för helt plötsligt så sa han 10 istället för 5) och vi skulle föreställa oss det vi ville vara och se oss framgångsrika...

(detta har ju funnits inom sporten som metod länge)

Denna övning var iofs den som gav mig något. För istället för att skapa en egen bild frågade jag  mina guider var jag skulle befinna mig. Det jag fick till mig var Jaz. Och då blev allt bra igen...att veta att han kommer verkligen då. Saknar honom bara mer och mer nu....

Nästa vecka blir det ett nytt seminarium...får se vad det kan ge...nu är det lördag och jag skall få gå ut i skogen och sedan på kalas...

Nä nu....

...jag fattar ingenting längre! OK! jag tar det från början... Jag har ett halvtidsjobb och har stämplat upp till heltid. Nu har mina dagar tagit slut så jag ringer min A-kassa. De vill att jag skickar in ett arbetsgivarintyg så att de kan bedöma om jag är berättigad till en ny period.

Det var jag...men bara om jag säger upp mig!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Dessutom så skriver de att jag får ersättning från dag 1 om jag säger upp mig utan karens som det annars är.

Vänta nu tänker jag...är det bättre att jag går heltidsarbetslös och kostar staten mer än om jag jobbar???!!!!

Jag ringer dem för i min värld så går inte det ihop. Då får jag svaret att  - Jo, så gör de för att komma åt arbetsgivarna!

VA!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!??????????????????????????? Är det inte bättre att kunna anställa en halvtidare än att inte kunna anställa alls och låta befintlig personal jobba övertid?????????

Jag är upprörd!!! För att få min ekonomi att gå ihop blir jag nu tvungen att vara heltidsarbetslös. Känns det som en bra idé? Skall det inte löna sig att jobba?

Jag blir sååååå trött!

Tvättstuge hitler...

I måndags när jag tvättade så upptäckte jag att jag har blivit en tvättstugehitler!!! Det är inte så illa ännu att jag sätter upp lappar om ludd i torktumlaren MEN jag var riktigt upprörd!

Min tvättid började 16.00. Jag var lite sen (tvättiden är inte tillåten att ta förrän efter en timme) kommer ner ca 16.25...då har den som tvättar före mig inte tvättat klart ännu!!!!! Tvätt kvar i maskinerna. Smutsig tvätt (full med barnkräks och diarée) låg på alla bänkar och i alla korgar. Tvättmaskinerna var smutsiga och kladdiga....

Uäk, tyckte jag och sökte febrilt efter någon plats att ställa mina tvättpåsar på - utan att behöva nudda deras smutsiga tvätt. Ryckte ut kläderna som låg i maskinerna och stoppade in min tvätt.

När jag kommer ner 1 timme senare så är den smutsiga tvätten iofs borta men det är fortfarande grisigt i tvättstugan och torktumlaren har 45 minuter kvar att gå....(nu har de dragit över sin tid 1,5 timmar - man får lov att ha torkskåp och tumlare max 45 min efter det tiden gått ut).

Då kommer grannen som tvättar ner och säger "Förlåt men jag har bäbis".

Gäller andra regler för dem?

Sen tar hon sin tvätt och går...jag ägnar en halvtimme åt att städa efter henne. Det låg halvslibbiga blöta pappersbitar här och där...luddet i tumlaren...smuts på bänkar och maskiner...äckligt tyckte jag som hade sett spyorna och bajset på tvätten...men gjorde rent ändå så att inte den som kommer efter mig tror att det är jag som lämnar så efter mig.

Men jag är fortfarande upprörd!!!!

Jag har blivit en tvättstugehitler

Tid att andas...

OK, nu är det så där igen...ser ingen lucka där jag kan få slappna av och bara vara utan att tänka på något som borde fixas... Ser hur väggen kommer stormande mot mig. Försöker verkliagen att ducka för den men det är svårt.

I detta stadium så är det som om hela kroppen konstant är trött. Tålamodet som annars brukar vara stort och hålla länge existerar inte. Allt blir fel! Orkar inte försöka gaska upp mina närmaste utan fräser tillbaka så fort jag kan. Orkar inte fixa varken mig eller saker runt omkring. Önskar någonstans att jag bara kunde få vara ifred fast ändå inte.

Men önskar att allt kunde gå lite smidigt i alla fall. Att min omgivning kunde vara den som har tålamod och inte fräser eller är instabila. Att jag kan få vara den som inte lirkar och donar. Utan att de kunde vara de som tänker lite och behärskar sig istället och jag kunde få mina utbrott eller så...men just nu så känns det som om jag inte får det.

Fast det är väl för att jag aldrig annars har så utan att alla är vana att jag fixar och lirkar och får saker att flyta smidigt.

Men i början av december så får jag en helg för mig själv i alla fall då sambon åker iväg på julbord i Polen. Då kan jag andas och göra vad jag vill eller inte göra någonting alls med andra ord utan dåligt samvete över det.

Vill bara andas och få va i ro just nu....


Tips till Arne Anka och alla andra som vill bli glad för lite

Kan inte låta bli att svara på AA:s inlägg om att bli glad för små saker....

Ett säkert sätt att glädjas över små saker är att utplåna sin egna självkänsla. Resultatet blir då att:

1) Man blir glad om någon ens bemödar sig att titta på en
2) Om de dessutom verkligen ser att man står där blir man ännu gladare
3) Kan de som ser en behärska sig till att inte förvränga sitt ansikte av synen så räcker gladheten en månad
4) Om den som ser en och klarar de 3 översta punkterna dessutom tar kontakt - ja.....eufori utbryter
5) OCH om de dessutom lyssnar på svaret utan att kräkas....

Ett annat sätt är att sluta ta människor och livet för givet. Öppna ögonen och se det vackra som finns i människor. Lära sig att uppskatta de man har omkring sig och förstå att varje möte är en gåva....
Det är inte lika lätt att bli så ödmjuk inför livet men det funkar!

Ingentingdag...

..skulle det vara ju...har varit bra på det men det är lättare att göra ingenting om sambon inte vore hemma. Även om jag bara har diskat lite...börjat med jobbets bokföring...datat en hel del...så har min hjärna hetsat med frågor och uppmaningar:

Putsa fönstrena kanske?
Måla listen?
Bära upp på vinden kan du väl göra?
Det där samtalet?
Planera inför nästa veckas kurs?
Dammtorka?
Tvätta?
Fixa till dig så du blir snygg!!???

Då datar jag lite till och plockar bara lite...men det är OK även om jag nog skulle behöva totalkvadda och bara ligga i sängen hela dagen...är så urlakad och trött. En vän hörde av sig i går och bara för att den vännen inte hör av sig så ofta blev det till ytterligare en som pockar på min uppmärksamhet...jag hinner ju nätt och jämt med de som hör av sig dagligen...jag satt där med telefonen i handen och höll på att börja stortjuta....är det friskt?

Hade TV:n på i bakgrunden i morse de visade barnprogram "Black Beauty"  - jag grät!!!!!

Behöver nog få lite balans på min tillvaro känns det som...

Facebook och blogg

Läste en krönika igår om facebook och måste erkänna att jag nog kan hålla med den som skrev. Naturligtvis var det Doris som var med och läste för jag kan inte komma ihåg namnet på den som skrev. Ja, det är Doris och inte jag som tappar minnet!!!! Hur som helst, han skriver att facebook är ett sätt att samla på vänner. Men sedan det man gör med dem....kuddkrig, pokar osv...kanske inte i sig ger så mycket - så varför?

Nutidens svar på att samla frimärken kanske? Men jag måste tyvärr medge att jag blev väldigt glad för några dagar sedan för att det faktiskt var någon som hade ansträngt sig att leta upp mig!!! Och kommit med en förfrågan om att bli min vän... Nu har jag ett av Sveriges vanligaste namn så man blir tvungen att leta länge för att hitta mig!!! 

Samma erkännande måste jag göra för min blogg. Den är ju bara ett egoistiskt sätt att tvinga på andra mina åsikter och tankar. Ett sätt för mig att visa mig. Ett sätt för mina vänner jag aldrig har tid med att se vad som snurrar i mitt huvud. Men de dagar jag ser att det varit många som läst min blogg...fler än vad jag har vänner som läser...då blir jag glad. Någon annan, som inte är min vän, har tagit sig tiden att läsa mina tankar, surfat runt bland mina inlägg och faktiskt läst.

Jag får bekräftelse som boostar mitt ego...mina tankar kan intressera någon där ute....

Nästan så att jag håller med Arne Ankas inlägg "Lättköpt och billig i drift". Behövs det så lite för mig att bli glad...att en okänd ser mig? Min gråa vardag och mina knasiga tankar kan intressera någon jag inte känner...måste kanske jobba på den sidan....

Fast det är väl bra - för mig - att det är så små saker som kan göra mig glad...för då kan jag ju bli glad oftare...även om jag är ordförande i bitterklubben....

Jaja, nu är det sista dagen på arbetsveckan 1 dag helt ledig (i morgon) då jag vägrar göra ett enda måste...skall bara göra det jag vill...

 

Härligt till högt...

Så började dagen med lilla milli lill...men som vanligt på promenad så blir man aldrig ensammen...men vi bestämde en fika snart inte bara en promenad..fast jag saknar ju lilla milli oxå och vill ju att hon skall vara med. Det är ju rätt skönt att gå prommisar som man är van att göra på morgonen...fast längtar efter att få prata m U ostört utan andra människor och hundar...knas blir det när man vill ha allt...

Träffat V gjorde mig fin för det har jag lovat Barbie att göra så ofta jag bara kan. Tog fram de skor jag kunnat ha på mig i dygn...ute en hel natt och dansat i....12 cm klack...såg i fönstrena att jag fortfarande behärskade konsten att gå i dem...men vilken tid det tog..och vad det kändes i fötterna...även när jag satt!

Får nog lov att träna lite mer på det vid tillfälle..

Men dan blev härlig med en del avklarade måsten, härlig promenad och avslutning 12 cm högre än vanligt...

Härliga tisdag!

Vill inte & nu måste jag...

...är klara!!!! Sååååå skönt!!!!!!!!! Tog tag i det och gjorde...la inte undan papperna fastän jag körde fast..istället ringde jag ett samtal och fick det fixat....jag är såå stolt över mig själv!

Fast med posten kom ett nytt stort JAG VILL INTE! Men det är väl så det är...så fort man har med myndigheter att göra...de säger att de vill ha in en viss sak...man frågar...de svarar ja...och när man skickar in det så skall det naturligtvis vara på ett annat sätt.

Känns som om att varje blankett som skall fyllas i så krävs det 3 nya...varför har de så svårt att från första början berätta ALLA regler som gäller??? De sipprar ut  en liten gnutta i taget och sedan är det panik - nu måste du verkligen!!!!

Kram kram...

Fortfarande i lasagnekoma

Lasagnekoman sitter i...jag kan inte förtära något utan att magen svullar upp som en leguan. Det var supergott men den ligger fortfarande kvar som en tegelsten i magen. Jaja, det går väl över...

Förkylningen sitter också kvar men vandrar runt lite...en dag sitter den i ögonen och varet rinner...nästa dag hostar jag igen för att ytterligare nästa dag ha ont i halsen...kan den inte ge sig nu? Två veckor i förkylningsmodd och febertöcken borde väl räcka tycker man.

Det som är positivt ändå är att jag har börjat beta av en hel del på min måste lista. Har 3 saker som gnaver kvar en långbänk, en jag vill inte och en nu måste jag verkligen....ska försöka göra nu måste jag verkligen och jag vill inte idag....långbänken vill jag också få undan men den kanske kan göras i morgon....

Nu snart skall jag på promenad med liten S smula och U. Det regnar lite men det gör inget för jag vill verkligen träffa dem nu...det var så länge sedan! Måste se om hur mkt liten myra har växt....

Ikväll skall jag träffa min goda vän V. Vi har inte setts på månader och jag har V saknad i hela kroppen så det skall bli riktigt kul. Kommer säkert att vara trött som en björn men men gott sällskap brukar ju lätta upp dvalan lite...

Så, en massa värdelöst rabbel men det är vad min hjärna orkar med just nu....och nu skall jag sluta och gå och göra nu måste jag verkligen....

En helg i gott sällskap

Så, nu har de åkt (B och E) och det enda som finns kvar är några tappade pärlor och tysnad. Vi har haft en skön helg i vanlig ordning när man umgås med dem. De är såna människor som man bara kan vara (som E uttrycker sig) "sitt självaste själv" med. Visst lite mer liv och rörelse omkring en är det ju när man har en 9 åring att umgås med. De har oändligt mkt energi och de springer ända tills de stupar. Sen sover de sött inom 3 sekunder.

Fredag så var det självklart Fynda som besöktes. Det är ett måste och skall helst också vara det första man gör när man kommer till Stockholm. Kvällen gick vi ner till Texas Long Horn och åt en fantastisk middag. Där myntades det nya uttrycket. E arband gick upp i knuten och jag bad henne ge det till F efter som "han är så pillrig" det slutade med att alla pärlorna låg på golvet... Bordet bredvid oss satt ett sällskap som av någon anledning hade ficklampor med sig så att pärlorna lättare kunde hittas.

Lördag blev det besök på Naturhistoriska och Cosmonova. Måste säga att de verkligen har välgjorda fina utställningar. Vi gick igenom en utställning om kristaller...jag belv helt yr och höll på att svimma av alla energier de avgav...pust! Sedan filmen Deep Blue...det är fantastiskt att se film på det sättet!!!!!!

Sen blev det LASAGNE med påföljd koma. Det kan gå så när man är orolig att maten inte skall räcka så att man gör lasagne på 2 kg köttfärs....till 3 vuxna och en 9 åring....hmmmm en liten lätt felbedömning kan man väl kanske säga..... Fick under matlagningen skicka ner först F att handla mer plattor och sedan B för att handla ett kilo köttfärs till, grädde och krossade tomater...... Jag hade nog kunnat bjuda hela trappen på mat...

Nu är jag helt slut och trött...skall duscha och sedan gå ner till min kurs jag håller. Det blir spännande för nu ser jag från gång till gång hur eleverna utvecklar nya talanger och hela tiden får nya gåvor. Sist gjorde jag en initiering och energihöjning på dem så det skall bli spännande att se vad som hänt med dem efter det....

Sen mot en ny stressvecka...men nästa helg...bara lugn!!!!

Invald i ett litet roligt sällskap

I måndags träffade lite mopp och jag en god vän och hennes hundar. Vi gick en långsam promenad..hälsade på hos vättarna som artigt kom fram och hälsade på oss men sedan förklarade att de hade mycket att stå i så här innan vintern så vi skulle nog gå nu...

Vi tog en fika (på ett annat café och mopp fick följa med in)...då frågade hon mig plötsligt om jag ville bli med i deras sällskap "De små ekorrarna" - det ville jag om inte annat så för namnet. Jag vet inte vad vi gör eller vilka andra som är med. Men nu är jag också en liten ekorre....

Känns lite busigt och jag kan inte låta bli att tänka på sådana där onödiga sällskap som fanns förr såsom Makaronerna. Makaronerna fanns i England och deras syfte var att klä sig överdrivet korrekt, ha stora hår, dyra kläder gärna med ränder (för det var svårt att få tag i) och olika pastellfärger. Fickur med dubbla kedjor för att det skulle klinga vackert när man gick och små dekorativa snusdosor....

Nu andas jag en sekund innan mina helggäster anländer. Min bäste vän B med dotter kommer...det blir superkul...det är så typiskt bara att man skall vara så trött redan....

Chip chip från en liten ekorre...