galnatanten

Igår drog jag så igång mina kurser i healing igen. Det var spännande! För första gången var jag med om i alla fall delvis automatskrift när jag skulle sätta ihop kurs dokumentationen. För jag hade ingen aning om vad vi skulle göra....men jag skrev ner något...som jag sedan fick läsa igenom för att veta vad jag skrivit.

Vilka övningar vi skulle göra hade jag ingen aning om...det enda jag visste var att jag skulle i alla fall ha en saga med mig - Åke och blåbär i skoaffären....

Sedan på väg till kursen fick jag till mig att jag måste ha eld, vatten, jord och luft med mig... så det var inget annat att göra än att fixa det. Vad jag skulle ha det till visste jag inte riktigt.

Men vart efter kursen förlöpte så fick jag information från mina guider om övningar vi skulle göra. Själv kände jag mig vilsen och inte alls så välplanerad och insläst/förberedd som jag brukar vilja vara inför en kurs.

Men vad gör man? Det är ju uppenbarligen så att det bara är att släppa kontrollen och låta det som skall ske... ske.

Dessutom så gick det superbra! Övningarna och teorin tog oss upp till healing på en högre nivå...det var spännande! Så nu är det väl bara för mig att lära mig släppa all kontroll hur svårt det än kan vara.

OK! Ni som känner mig väl vet att jag ibland klurar över dessa till synes konstiga saker. Nu gör jag det igen!

Den funderingen som ni alla hört mig uttrycka tidigare (och säker redan ledsnat på) är ju:

Hur kom man först på att tillaga mat?
Var det någon som snubblade och tappade sitt köttstycke in i elden? Fast eftersom det var ont om mat så lirkade man upp köttet och upptäckte att det blev ju gott....

Men hur kom man på att mala korn till mjöl som sen blev bröd?
Var de svårtuggade så att man därför krossade dem? Men sedan blev det så torrt i munnen när man åt mjölet så man spädde ut det med vatten? Fast då blev det så kletigt... Men då snubblade någon så degklumpen åkte in i elden och blev till bröd?

Eller var det någon som var sur och började banka på kornen och sedan snubblade någon som bar på vatten så det blev deg...sen snubblade en annan så degen åkte in i elden...och blev bröd...

Och hur kom man på att koka saker (tex kaffe)?
Var det någon som snubblade då oxå?

Eller är det någon som gjorde en tidsresa och visade hur man kan göra? Men för att kunna veta det så måste ju någon ha snubblat någon gång....i någon dimension...i något liv...

Hmmmmm

Så börjar jag känna mig lite piggare igen....så skönt!

Skall försöka att inte rusa iväg och leka stålman idag bara för att det känns bättre men det är en sån skillnad att känna att man vaknar och kroppen inte skriker efter att få sova.

Då blir man glad! Fast gensast så sätter dagsplaneringen igång i huvudet...men då kan jag ju göra....och...och...

Nej då, jag är inte alls en rastlös person...tycker bara om att pyssla lite.

Men nu känns det som om jag är på bättringsvägen och livet är mycket roligare igen...

Så, nu skall jag slåss med leverantören av PS3 (som vi fortfarande inte hört något från i reklamationsärendet), fixa kursdokumentation (mina kurser drar igång på söndag) och pula med lite annat oxå...

Idag orkar jag inte stå emot Hugos gåva utan den får bestämma över mitt liv. (Hugo är fästingen som bet mig och gav mig borrelia). Jag har låtit borrelian ta över och styra mina handlingar...

Så idag har jag:
Tagit medicin
Vilat
Funderat på att handla
Vilat
Funderat mer på att handla
Vilat
Tagit medicin
Vilat
Nu måste jag nog gå ner och handla för snart skall middagen ätas...

Men jag vill bara fortsätta vila...jag är sååå slut. De sista veckorna har jag bara bitit ihop och kört på men det gick inte idag. Jag kan inte annat än vila...orkar inte annat. Helt slut...

Har inte ens orkat röka...jo ett par stycken men med en krasftansträngning och mest för att jag vet att jag måste för jag är ju rökare...men ja....

Vila...är allt för mig nu....

Det är så vansinnigt urbota (för att använda ett gammalt favorituttryck) dumt.  Människan är så dum! Och när vi är dumma så får djuren lida - till och med plikta med sitt liv.

Min man hade läst i aftonbladet om en rottisvalp som hade stått utanför en kiosk. Då går en farbror förbi och tycker att den där valpen skulle man kunna skära upp nosen på...så det gjorde han.

Nu är nosen läkt men valpen är livrädd för främmande farbröder och andra människor som ommer för nära och/eller gör gester som liknar den vid uppskärningen. Konstigt???!!! Eller inte.

Vad gör en rädd hund? Den skäller och gör "utfall" för att säga kom inte hit!!! Men detta beteende skrämmer oss människor så nu måste hunden avlivas.

Hade hunden varit en liten mopp som hade gjort dessa skall och utfall så hade den inte behövt avlivas (hur många sådana finns där inte?). Men nu är det en stor hund förstörd av en elak ond gubbe...då får den plikta med sitt liv...för att vi människor är dumma.

Jag säger som min underbara arbetskamrat A ibland säger: "Ibland så skäms jag över att vara människa"

FY människa FY!

Jag är smittad.... Borrelia - hata fästingar!!!!!

Efter att ha läst anonyms inlägg här på bloggen så kollade jag borrelias symtomer....jag har haft dem alla!

Ont i rygg, yrsel, svimmningar och nu ingen känsel i kinden och ett konstigt märke på benet....

Blev lite uppjagad för det stod att om man hade dessa symtom så måste man ha omedelbar behandling och kanske tom läggas in på sjukhus för injektioner...

Så, för att inte få en sömnlös natt så åkte vi in och kollade på närakuten...det var borrelia...nu är jag hemma med ny medicin...och hoppas att bli frisk!

Fast det var ett spännande besök på närakuten. Hon som satt i receptionen var minst sagt udda. Jag kom dit 21.05 hon klagade över att jag inte ringt innan för den tidigaste tiden hon hade var nu 21.15!!!!! Hmmmm

Sen hade de stämplat in alla besök där som läkartid dag istället för akutbesök helgkväll...spännande...detta satt hon och skrek så att alla vi i väntrummet hörde. Det var nästan bättre underhållning än i TV soffan hemma. Sedan fick vi följa hela hennes h-vete med att reda upp problemen...

På något sätt så var hennes problem viktigare än allt annat. När en annan tog över receptionen för att hon skulle kunna ägna sig åt detta och hjälpte en patient som hon hade råkat ta dubbelt betalt av...satt hon och skrek åt denne att hon sulle logga ut.

Det sista jag hörde var hennes kommentar "Jag skall inte sitta i receptionen - jag kan inte det här"

Hennes kollegor måste verkligen vilja avyttra henne från arbetsplatsen. Men alla vi i väntrummet satt och skrattade...

Det händer så konstiga saker med mig....vad är det ?

Öronen är lite bättre på så sätt att det inte kliar lika mycket längre men vänstra kinden är uppsvälld och jag knappt någon känsel kvar. Öronen är också uppsvällda och väldigt besvärande...även om det inte värker längre i dem så är det som en bedövad smärta.

Nu när jag duschade så upptäcker jag någonting nytt....en stor "ros" som sträcker sig runt och över nästan hela högra låret (missar bara ca 2,5 cm) med en ilsken röd kant runt och något rosigare i mitten...vad är det?

Nej, jag hade varit ute och gått innan och inte suttit stilla på låret....så det kan inte vara det. Men det kliar inte och det gör inte heller ont...

Håller min kropp på att checka ut? Behöver jag ta kontakt med en advokat och upprätta ett testamente....?

Finns där någon som kan veta något om detta?

Vilken knasig morgon....jag går runt runt i lägenheten...har en hel del saker som jag har tänkt att jag skall göra men kommer inte igång med någonting...ändå är jag rastlös som en björn.

Datar...men har inte ro att egentligen sitta still med något utan tar fram en sida...tittar knappt..reser mig...plockar upp något för att sedan släppa det igen...oro i kroppen..i sinnet.

Tankarna flyger men kan inte fokusera på någon...dessutom tokborrar någon granne...låter som om de ska ta hål på väggen in till nästa granne.

Fast jag läste på mina små medicinflaskor igår och på örondropparna står en helt underbar varningstext:

"Skall hållas utom SYN- och räckhåll för barn"

Ja, man får akta sig för om barnen ser tuben för då kan de bränna hål på näthinnan... eller????

OK, i min villfarelse så skall det vara så att om man förlorar ett sinne så skall de andra förstärkas...allt för våran egna överlevnad.

Nu är det inte så...inte för mig i alla fall...

Med fetvadd i öronen och nedsatt hörsel så får jag även sämre både lukt och smaksinne...synen vet jag inte...men varför försvinner lukt och smak bara för att jag inte hör så noga?

Skumt tycker jag...

Någon som kan förklara det???

Läste en blogg...som funderade kring kärlek...efter att ha läst en annan blogg...så då är ju jag också tvungen.

Hur vet man att man är älskad? Var den stora frågan...är all kärlek handling? Är det bara genom handling man känner kärlek?

Jag tror inte det...inte för mig i alla fall. För det är skillnad. Ibland när jag ligger sked med min sambo så känns det bara skönt. Skönt att ha hans armar runt mig och känna hans kropp nära ...även om det blir alldeles för varmt och klibbigt efter ett tag men jag känner det i varje cell av min kropp.

Andra gånger känner jag verkligen hur det strålar kärlek från honom. Intensivt...då är det makalöst. Samma skillnad kan jag känna av en klapp, puss i pannan eller en blick (oavsett om det är från sambon eller en vän). Så till skillnad från den blogg jag läste så är det inte bara genom handling.

En handling kan vara korrekt - för så gör man om man älskar någon. Men den korrekta handlingen skiljer sig från en handling fylld med kärlek. Jag tar hellre emot en utebliven handling men med en kärleksfull blick.

Jag tror att vi som vuxna behöver den där handlingen för att vi har glömt bort att lita på det vi känner. Vi måste få våran känsla bekräftad med handling och ord. Annars betyder den ingenting. Därför blir de där blommorna, middagen och allt annat så viktigt för oss...

Bloggen som min bloggare hade läst ställde 4 frågor, lite mer inriktat på barn men man kan ju byta ut ordet barn till vänner eller partner. Här kommer de - försök svara på dem...de är värda att fundera lite över.

1. Hur märker du att du är älskad?
Genom den där känslan jag tidigare beskrev. Men även de gånger någon vän som jag inte räknat med släpper allt de har i händerna och finns där för MIG när jag som mest behöver.

2. Hur märker andra, tror du, (utom barnen, se nedanstående fråga) att de är älskade av dig?
Jag hoppas på att de känner det och bara vet det längst där inne. Att de känner trygghet med mig och vet att jag finns där när de behöver.

3. Hur märker ditt/dina barn, tror du, att de är älskade av dig?
Har inga barn. Men vänners barn som känner kärleken. Barn känner sådant som vi vuxna tvivlar på och behöver handling för att få bekräftat.

4. Vad svarar ditt/dina barn när du frågar dem hur de märker att de är älskade av dig?
Den kan jag inte svara på....

Jag har för första gången på 15 år varit hos doktorn idag...för mina öron. Det var spännande och inte alls som jag kom ihåg att det skulle vara.

Inget sittande i väntrum i flera timmar trots att man bokat tid. Utan jag ringde i morse och via en telefonsvarare fick jag knappa in mitt nummer...telefonsvararen sa att de skulle ringa tillbaka till mig inom 5 minuter - och det gjode de. Fick en tid 40 minuter efter samtalet och gick dit.

Fick komma in 5 minuter innan min bokade tid och läkaren hade inte ens vit rock på sig. Han tittade och blåste luft i mina öron. Men han såg inget fel...inget var, inget hål på trummhinnan bara en gnutta vatten...o lite exem fast det skulle inte orsaka de besvär jag dras med.

Trots att han inte hittade något fel så gick jag hem med en liten påse med medicin. Örondroppar, fetvadd och en tablett som skall minska svullnaden. Sen sa han att det kanske kunda vara en öronkatarr...så om besvären inte var över efter medicinkuren så skulle jag komma tillbaka...för då måste jag till en öronspecialist.

Spännande att få medicin när de inte hittar något fel....

Undrar om det är för att jag har varit ute och flygit så mycket på nätterna sista tiden och glömt tryckutjämna...fast det sa jag inte till honom...rädd för att tröjan med de långa vita ärmarna skulle komma fram då....

Jaja, vi får väl se...

Hej och hå...nu är vi där igen med knäppa söndagar - trist tycker jag. För några år sedan var söndagarna knäppa (ska förklara varför senare) men då hade ju jag och min man just träffats så då blev de ju lite bättre när vi sågs för det var ju lite roligt och mysigt (så där som det är i början).

Sedan började knäppsöndagarna komma men då bytte han jobb och då blev det ju bättre igen. Men nu är de här har känt det i ca 2 månader att de smyger sig in och de sista två veckorna har de tagit över.

Knäppsöndagarna tar helt över min man och han blir inbunden och irriterad. Det går inte att göra något för det är ju söndag och i morgon skall man upp och jobba....

Igår sa vi nog inte mer än högst 20 ord till varandra...han sitter på sitt håll helt mulen över egentligen ingenting. Bara att det är söndag....

Det är inte så att han är arg eller dum mot mig bara knuten och inbunden. Så visst det går ju inte ut över mig men klart jag känner av hans humör i alla fall. Vet bara inte vad jag kan göra för jag vill ju att han skall må bra och inte så där suris...

Dumma dumma knäppsöndagar!

Var en sväng inne i stan igår eftermiddag. Hade en Barbiedag - fixade naglar, köpte vinglas till min service och handlade lite grejs till ansiktet.

Barbie tyckte det var super! Men när jag står där och tittar bland smink och pincetter så rycker hon snabbt till sig en ny produkt (ny för mig i alla fall) - en ögonbrynstrimmer!!!

Men vad skall man ha den till undrade jag? Är den till för pensionärer med buskiga ögonbryn? Fast på designen så verkade den snarare vända sig till lite yngre...

Barbie var övertygad om att vi behövde en...så att vi kunde få perfekta ögonbryn. Fast jag förstod inte riktigt vad hon menade...vi har ju inte buskiga ögonbryn...Nej, men så att alla hårstrån kanske får samma längd...tyckte hon. Egentligen så visste nog inte hon heller riktigt varför vi skulle ha den men hon ville i alla fall och höll ett kramaktigt grepp om den.

Jag fick upprepade gånger påminna henne om alla våra håräventyr och hur snett det hade gått så många gånger. Till slut gav hon sig när hon äntligen förstod att vi antagligen inte skulle ha några ögonbryn alls kvar om vi skulle använda oss av denna konstiga lilla pryl...

TACK! Barbie för att jag får ha mina bryn kvar som de är!!! Men jag är inte riktigt säker på om hon verkligen har lagt den på hyllan...

Finns det någon som kan förklara för mig vad den skall vara till för???

OK, idag skall jag tydligen rensa ut allt blod jag har i kroppen....blöder ur örat, böder ur näsan, blöder från såren och jag som inte har haft mens på 5-6 år har tydligen det idag.

Vad säger man? Bara tacka och ta emot antar jag....

Snart ger jag upp och lägger mig på rygg och bara väntar på att trucken skall som av en händelse svänga fel och råka komma in i sovrummet och köra över mig.

Men har i alla fall fått returnummret och skall lämna in PS3:an idag...undrar vad som skall gå fel nu...


Nej då, jag är inte bitter

..tyckte jag ju var bekvämt med alla julklappar så att jag slapp släpa dem upp till norr...just nu tycker jag inte att det är lika bekvämt....

PS3:an gick sönder efter 15 timmars spelande. Läsenheten bara la av...nu skall vi byta...då får man skicka tillbaka (det kan jag förstå)...men för att skicka tillbaka måste man ha ett returnummer...det returnummret har jag väntat på i en vecka nu...sen tar det minst 2 veckor innan vi får det nya.

Fast som G på K uttrycker sig när jag tycker att det har gått lite lång tid...men det är nästan en vecka transport båda vägarna..så när vi kollar det så tar det bara från en dag till en annan. Ja visst det är ju snabbt kollat MEN för mig som först får vänta en vecka på ett nummer för att skicka tillbaka spelet och sedan minst 2 veckor för att få ett nytt...är det inte så snabbt.

Frustrationen här hemma stiger och vi väntar med spänning varje dag på numret.

Pratade med G igår. Först kollade han min returanmälan - som naturligtvis inte blivit registrerad. Då tänkte han nog att jag var en datorklåpare som inte klarade av att fylla i korrekt och trycka på de övertydliga knapparna. Så sa han pedagogiskt...nu gör vi det här tillsammans...

Vi gjorde det tillsammans men mot slutet när jag skulle fylla i vad som var fel och det tog lite tid så tröt hans tålamod och han ville att jag skulle fylla i klart och bara trycka på retur knappen så skulle allt vara fint och bra. Fast det ville inte jag eftersom det var exakt så jag hade gjort förra gången. Han suckade djupt och stannade kvar i telefonen.

När jag var klar så kollade han motvilligt att den verkligen hade registrerats - det hade den inte! Hoppsan, då! Hans attityd la sig lite och han sa att då gör jag det här från mig istället. Ja, tack! sa jag.

Det gick inte heller - då svor han över deras returanmälan och fick fylla i en för hand. Nu tyckte han inte alls att jag var en trist datorklåpare utan blev mer serviceminded igen...

Så gick det en timme och han ringer upp mig igen... Harkel, jo det är så att vi inte tar emot returer på PS3. Jaha, sa jag men varför sa K inte det förra veckan när jag pratade med er 3 ggr samma dag och fick instruktioner på hur jag skulle göra?

Så försvann han en lång stund (precis som K hade gjort veckan innan) så kom han tillbaka och sa: OK, då gör vi så här att du skickar hit spelet i alla fall. Du får ditt retur nummer i morgon bitti.

Nu är det i morgon bitti...jag har inte fått numret än....undrar vem jag får prata med idag....

Hade ett mentorsamtal i lördags. Det var roligt för att det jobb jag har påbörjat med DNA skall ju ta med sig alla själar som reser i min grupp också. Hon som ringde sa att hon hade känt att någonting höll på att hända med henne. Det hade startat samtidigt som jag satte igång min rening och nu undrade hon vad det var som höll på att hända.

Det är roligt när någon som är så känslig för energier och som inte vet om vad jag gör ringer tillbaka och bekräftar det som skall hända. Att någon känner det helt ovetandes om vad som sker :-). Betyder bara att det funkar på alla de plan som det är sagt att det skall göra....kul!

Så genom att rena och höja mig sjlv så påverkar jag alla själar i min grupp på ett positivt sätt så att även de höjs en smula i sitt medvetande. Tänk om alla kunde/orkade göra denna rening...då skulle ju alla människor må en smula bättre överlag...

KÄRLEK!

OK, vet att det låter som en ordentlig skröna men det är inte det. Satt här om kvällen och klagade lite över att min öronvärk inte har gått över ännu...funderar faktiskt på att gå och kolla snart...nu har det hållt på sen augusti...men att den är så konstig..

Då berättar mannen att hans farfar en gång höll på att bli galen för att han hade hela tiden ett krafsande ljud högt i örat...och det kliade. Det visade sig att han hade en liten myra som hade bestämt sig för att här kan jag bo. Krafsandet kom från när myran knatade omkring på trumhinnan.

Dåligt galen man skulle bli av det!

Får väl kolla så att det inte är några kryp som bestämt sig för att bo i mina öron snart då....

Tänk vad ett litet hår kan växa. Vilken kraft det ändå har!!! Provade att rycka ur håret på benen istället för att raka av dem...tänkte att det skulle hålla lite längre...fast det skulle jag inte ha gjort!

Visst höll det lite längre men de där små stackars håren blev ju tvugna att kämpa sig ut genom huden igen. Någonting som försöker tränga sig ut genom ett tunt lager...vad händer? Lagret gör motstånd och det blir små bulor istället innan lagret spricker och håret kan tränga ut. Tack då!

Sedan orkar inte alla hår tränga igenom och vad gör de då? Ja, inte slutar de att växa i alla fall. Nej, de växer inåt istället. Detta i sin tur gör att den lilla bulan blir till en stor bula. Den stora bulan blir sedan fylld med var...Tack igen!

När så skinnet på den stora bulan äntligen ger med sig och varet kommer ut så läker inte såret ihop innan håret också kommit ut...för det är inte självklart att hårstrået som skapat bulan kommer ut med varet. Så har man en ond cirkel.

När väl håret är ute så kan det ha hunnit bli över en centimeter långt...under huden...att det inte ger upp!!!

Idag är jag arg! Det är verkligen inte min dag idag..inte på något sätt!

1) Läsaren på PS3 som min sambo fick till jul har gått sönder...fixat med att försöka byta...inte lika lätt och kul som om man köpt den på butik!!!! Dessutom är han lagomt nöjd!

2) Fick spendera 1000 kr på toner för att kunna skriva ut schema till jobbet....som jag snart slutar...

3) Dammsugaren på jobbet föll i bitar så fort man tog i den

4) Skulle laga en snabb ceasarsallad till middag...ingen kyckling och ingen sallad som inte var rutten fanns att tillgå...snurrade runt i 20 minuter för att hitta något annat...men då har mannen ätit så det var helt i onödan....

5) Har haft fullt pådarag och sovit med helt öppna energiflöden hela natten...dvs inte särskilt bra...vilket då även leder till att jag är illamående och helt slut idag

Bajsdag!!!!