Sköna maj!!!

Klämdag och alla är lediga...fast inte jag. Inte ledig i morgon heller. Men det är ändå på något sätt OK. Valborg har aldrig varit min helg riktigt. Inte ens som ung. Visst lite bitter måste jag ju vara eftersom alla andra är lediga och ute på landet och grejar. Och jag som är sååååå trött efter helgen och verkligen skulle behöva koppla av....

ÅÅÅÅÅH, vad bitterhetens våg är härlig att rida på! Nej då jag ska minsann kämpa och jobba på. Har bokat in behandlingar i helgen också bara för att jag ska få ännu mer att skylla mina mörka ringar under ögonen på.
Ska jobba lite extra.. :-)

Sitter här nyss hemkommen från jobb (där det varit kaos hela dagen) - ännu ett skäl till bitterhet! Ska folk inte vara ute och fira valborg nu när jag ändå måste jobba??? Komma in till mig och tänka på sina djur vad är det för sätt?? var ute och var egoistiska istället så jag får mer bitterhet över mig!!! Få kunna säga att alla gör något kul men inte jag?

Ni sabbar ju allt!!! Det gör du också D!!! Hur ska jag kunna vara bitter över mitt liv när jag ju har väldigt bra på vissa plan om man jämför!!! Sockerbiten är nära att kastas!!! Be ware!!! Fast det klart...man ska ju inte jämföra...

Dessutom kommer jag hem och min sambo har tvättat all tvätt (utan att ha sabbat något), tagit hand om disk och städ, hund och katter och dessutom kylt en öl till mig och fixar middagen! LÅT MIG FÅ VARA BITTER!!!

Ja ja, det kommer en dag i morgon också...då kanske jag kan plus:a på  bitterhetskontot lite....



Vi har hunnit....!!!!!!!!

Sitter slut som en humla. All kraft har lämnat kroppen och det är bara trötthet i muskler och huvud kvar. Känns som om jag har varit vaken ett dygn fast jag faktiskt dog på soffan redan kl 23.00 igår.

Men vi har hunnit med allt som vi förutsatt oss även om det har gett total kolaps som resultat. Nu är sambon ute och handlar ventil och borr för att vi skall kunna få upp fläktkåpan i köket. Jag sitter här och borde egentligen göra min deklaration...skriver lite bara innan....

Det som nu är kvar att göra (förutom hänga upp fläkt) är 2 kuddvar till soffan, nya ljus och soffbord. Men det är det ingen panik med så det ska nog gå bra.

Även om vi är helt slut båda två så känns det väldigt skönt att ha fått allt detta gjort. Snart är deklarationen klar och kåpan upphängd. Då ska vi bara städa och sen kan vi bara va...slappa och trycka i oss en massa onyttigheter.

Sköna söndag!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Kram på er alla!

Välkommen sköna stressiga helg!!!!!!!!

Nu har vi en sån där super skön fullbokad stresshelg igen. Planen som ligger...sambon slutar 5 idag (men som det ser ut så kommer han säkert att få jobba över och redan där spricker planen. Innan kl 18 skall vi hämta den fotpall jag har hittat och köpt till den nya soffan...köra från Solna...i helgtrafiken - GRATTIS säger jag bara!!!!!!! Det kommer inte att hålla.

Sadan skall jag på hundpromenad och hämta upp ytterligare en jycke som jag inte kan lämna ensam med katterna - då blir det bråk. Sist så eskalerade bråket under helgen och det blev värre och värre för varje dag. Så istället för att skriva borde jag stå på affären och inhandla helgens mat. Till oss och jyckarna. Så ska vi sedan packa ihop oss och åka till landet. Jobba färdigt med häcken och bränna det sista i morgon.

Komma hem i tid så vi hinner köpa köksfläkt och IKEA (det vi missade förra helgen). Samt lite extra till landet. Sen ska vi ha ork att mysa på lördagkväll. Fast jag tror att vi kommer att sitta som två fån och stirra upp i taket och snarka högljutt. Sadan ska vi ha söndagen till att ordna och fixa med allt här hemma.

Visst är det skönt att få mycket gjort under en helg men ibland känns det redan innan att vi skulle ha fått ha 48 timmar dygn istället för 24 så att vi inte måste springa som idioter hela tiden...

På tal om springa...handla var det ja....

Har man hund får man inte vara smal????

OK, har stött på flera helt oberoende av varandra tillfälligheter som tydligen säger att man som hundägare inte får vara smal. Jag är smal men inte mager på något sätt. Ligger på en storlek 34/36 men inte äckelmager utan ganska normal ändå. Nåväl, det får man tydligen inte vara om man har hund...

1) Fliströjor (det är ett måste som hundmänniska) även om du köper storlek XS så är de oformliga och för stora. De mindre storlekarna har bara för korta ärmar.

2) Midjeväskor - faktiskt ett praktiskt redskap nu när vinterjackan med alla fickor skall hängas undan. Hur mycket du än spänner in den så är den för stor...går inte att spänna in mer....finns inte i olika storlekar heller...

3) Rykten om mig i parken (som nått mina öron) - hon som är så tunn, det är så coolt, går där med sin stora hund och är så bra med honom... (kan man inte vara bra med hundar om man är smal?)

4) Det som sagts till mig i parken av en annan hundägare som sprang ikapp mig - är inte det där en lite för stor hund för dig?

Vad då? Förlåt för att jag är smal! Men jag råkar faktiskt älska djur i alla fall!!! Min kunskap om djur blir väl inte mindre eller sämre bara för att jag väger för lite? Eller räknas hundkunskap i kilon?

Jag har faktiskt svårt för att gå upp i vikt! Äter som en häst och försöker verkligen lägga på mig... Hoppas på 5 kilo till så att jag kan bli examinerad hunexpert!!!!!!!!!!!

Ute på span...

...stod i den varma solen en stund igår och tittade på alla människor som gick förbi. Det är ett nöje som jag kanske inte är så stolt över att erkänna. Mest bara för att jag tyst i mitt huvud granskar hur de klär sig och applåderar vissa och dömer ut andra. Tänk om hon/han istället hade haft en annan typ av byxor på sig....då skulle de vara fina. Illa jag vet. Vem är jag att döma så som jag klär mig?! Eller är det kanske därför?

Jag faschineras av de som orkar lägga ner så mycket tid så att varenda detalj sitter rätt. Det ena byxbenet har hakat upp sig i sockan på precis rätt sätt och man ser att det är noga uträknat och fixat med i säkert någon minut. Ingenting är lämnat åt slumpen. Kanske önskar jag (eller snarare Barbie) att jag skulle ha det tålamodet att fixa allt rätt. Men spelar det någon roll egentligen?

Det som gör att kläder funkar eller inte i mina ögon är hur man bär upp dem. Nej, jag pratar inte om hållning eller passform utan om människan ser bekväm och avslappnad ut i det hon/han har på sig. Då funkar allt! När de kommer ned för gatan avslappnade och med en skön utstrålning - då är allt rätt oavsett hur lång tid som lagts ner elller vad för typ av kläder de har på sig. Om det matchar eller inte om det är stilrent eller kaos.

När det däremot kommer någon superfixad som säkert ägnat timmar åt att prova, byta, byta igen och lägga allt på plats men är stela och obekväma eller det värsta av allt ser sura ut. Då funkar inget. Verkligen ingenting. Spelar ingen roll vilken hottie du är - du blir ful! (i mina ögon i alla fall) Glädje, avslappnad och bekväm - då är man snygg! Resten - kroppsform, klädstil, hår, make gör kanske viss skilland men inte stor.

Utstrålningen är allt!

Så gå nu ut och stråla i solen!

När vi har allt mår vi inte bra!!!!!!!!!

Människan mår dåligt idag! I alla fall i Sverige. (Nu kommer några härliga klyschor men jag kan inte låta bli). När jag var ung (det var den första) så sa man alltid att man mådde bra oavsett om man kanske var lite hängig. Men det var något man inte brydde sig om för man visste att det gick över. Bet ihop någon vecka och sedan var det borta.

Nu så hör man mer och mer sällan att någon kan säga att den mår bra. Det blir mer och mer jo, det är OK men....
Det har blivit en regel att man skall ha något att klaga över, vara frustrerad på eller missnöjd med. Finns inget klart att ta på så är vi deppiga. Det är som om vi söker upp det negativa för ingenting kan ju få vara riktigt bra.

Vi måste på något sätt ha något att älta och vältra oss i. Har vi glömt bort hur man gör när man är lycklig. Istället för att ta tag i det goda i livet och rulla runt i den känslan så griper vi fast vid det som inte är riktigt bra. jag tror inte att det kan vara nyttigt för oss att gå med alla dessa negativa energier och tankar.

De sprider ut sig som en löpeld och snart finns ingen lycka kvar. Bara oro och ångest. Den nya smittsamma pesten - bitterhet!

Se på barnen i afrika (där kom andra) eller vilka gatubarn som helst i de mindre välbergade länderna. De har inte mycket. Sover under pressenningar har en sten som leksak och kanppt några kläder. Men de har lyckan! Hur j**ligt det än blir så leker och skrattar de. De vet att fånga känslan av bubbel i magen och hålla den kvar. Jag har sett det själv och även fått det berättat för mig av kollegor som rest runt för Childhood.

Vad är det för fel på oss? Vill vi inte vara glada? Är det Jante eller Luther som spökar eller så enkelt som Maslow och hans trappa? Bara det att de första trappstegen är lättare att handskas med för de handlar om praktiska saker (mat, värme, trygghet) men när de behoven är tillfredställda så att det handlar om våra egon så spinner vi lös och kan inte hantera det som har med tankar och känslor att göra. Är det för abstrakt för att de problemen kan man inte lösa med praktiska åtgärder? De problemen måste man lösa själv i sig själv.

Klart läskigt att gå på djupet av sig själv och upptäcka sin egen avgrund istället för att kavla upp ärmarna och jobba på. Se sig själv i spegeln och stå upp för sig själv och sina känslor även om de faller utanför ramarna. Vara sin egen lyckas smed (där kom tredje)?

Jag kan skönja samma mönster hos hundar. Hundar som blivit räddade från en fruktansvärd situation. De kommer hit och får värme, mat och kärlek. Första tiden är allt lätt och hunden superlycklig. När den lärt sig att den får mat och trygghet kommer alla rädslor fram. Utfall, stress och oro. När den fått det livsnödvändiga kommer känslorna och tar över handen...

Så verkar det vara för oss också. När vi har allt så börjar vi klaga och älta. Lyckan i oss försvinner.

Vi är bra dumma!!!!!

Poff - borta.....

...just så blev denna helg. Den bara försvann. Igår kändes det som om det var lördag och hjärnan gjorde planer för idag söndag. Men nu är det ju inte söndag utan måndag. Vad hände?

Fredag var vi (min sambo och jag) helt slut så vi åt väl och somnade. Var det det som sabbade det hela? Lördag var ju min hjärna helt frånkopplad. Kanske var det därför. Söndag var det ju soffinköp...jag fattar inte hur en dag bara kan försvinna bort så där.

Men igår försökte vi lägga upp en plan på hur vi ska få nästa helg att vara en hel helg och inte bara försvinna bort i tomma intet. Om vi åker till landet på fredag. Jobbar färdigt där under lördagen. Åker hem ganska tidigt och direkt till IKEA för att handla det vi inte gjorde igår. Fixar lite med det nyinköpta. Äter gott och myser i allt det nya.
Sedan har vi söndagen kvar till att bara gå omkring och skrutta....

Kan det funka? Får i och för sig en ganska stressig lördag men om det kan ge känslan av en hel helg så är det värt det. Måste bara förhandla med Barbie om att vi inte kan klippa oss på lördag...

Fast det finns en riktigt bra sak med att det är måndag. De kommer hem igen!!!! U och S som har varit borta IGEN. Kommer hem och allt kan bli som vanligt med promenader och någon att berätta allt det där man inte ska berätta för. Vetskapen om att de är hemma gör så mycket. Då finns de ju där... det tycker vi om!

Ha en bra söndag/måndag!!!

Det bidde....

...det bidde en soffa!!! Idag åkte vi ut för att i första hand skaffa en köksfläkt och sedan en till låda till köket samt nya handtag till köks skåpen. Men vi kommer hem med en ny soffa istället!!! Det var ju i och för sig väldigt bra för den gamla som jag lånat från mamma och pappa hade nog tjänat ut sina dagar.

Mor och far köpte den till deras första hem 1961. Sedan har de använt den var dag fram till 1985 då fick den vila några år fram till 1991 då jag övertog den. Sedan har den gamla härken tjänat mig varje dag fram till idag. Idag fick den gå till sin sista vila. Må den sova sött i sofflandet.

Vi tackar den för lång och trogen tjänst och förmodligen kommer inte den nya att orka med ett så långt liv som denne. Den har gett oss många mysiga stunder och många rofyllda nätter. Det är med lite vemod i hjärtat som jag tar farväl.

Nästa helg skall den få nya lekkamrater i form av soffbord och fotpall. Under veckan nya kuddvar och annat pynt.
Det är omöjligt att bara byta ut en sak. När man börjar så måste allt förnyas. Men när detta är klart så är vi nöjda ett tag...bara hallen kvar...men det får bli efter sommaren.

Nu snart dags för en ny arbetsvecka...bara 3 timmar kvar...

Hjärnan har checkat ut!

Idag har min hjärna lagt ner fullständigt! Varken motorik eller tankeverksamhet fungerar!
Det började med att kaffet såg ut som te - tack då! Den första cigaretten hamnade i kaffeblasket. Den andra hann jag tända innan den landade i en hög med papper som skulle slängas och därmed nästan orsakat lägenhetsbrand.

När jag är fullt påklädd och på väg ut med hundenv slog det mig (tack och lov) att just det - mat till killen - måste kokas. Bara att klä av sig igen och fixa.

Efter promenaden försökte jag med glada heja rop från Barbie att få tag på min frisör för att boka en tid för klipppning...ringde minst 50 ggr...utan svar! Barbie surar.

Men tvättstugan fick jag i alla fall. Men bara det blev ett äventyr...fick som mest springa  tre gånger upp och ner till lägenheten för att hämta kvarglömda saker som skulle köras i den maskinen. (Hissen ur funktion). Sen glömmer jag så klart bort tiderna så jag har ingen aning om när det är dags att gå ner och byta maskin.

Så till slut lite trevligt - vårträff med jobbet :-). Äta på Indisk supergod restaurang!! Mums!! Trevligt!!! Men så händer den klassiska..har eftersom det är KALLT igen tagit på mig klänning och jeans...går på toaletten och sedan ut för att röka - klänningen fastnar i byxlinningen bak....

Nu är kvällen slut och jag hoppas på en bättre morgondag..

Fast nu funkar inte bloggen så klart så jag får publicera detta i morgon!

God natt säger jag!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Det kliar!!!!!!!!!!!!

Finns det något värre än när det kliar?? Speciellt om det är så att man inte kan klia tillbaka - frustration! Alltid när jag är på väg att bli förkyld kliar det. I halsen och i öronen. Hur snygg är man när man konstant kliar sig i öronen?? Nej, det får man inte om andra ser! Inte heller får man klia sig i näsan. Spelar ingen roll om du har stått i damm och är helt knastertorr och det kliar s**an. Det får inte man!!!!

Eller de där trevliga myggen som kan bitas på de flesta ställena man inte får klia sig på. Men det är ju sååå gudomligt skönt att klia. Varför får man inte det? Alla måste ju uppleva kli och veta hur skönt det är när man ger igen.

OK att man kanske inte skall köra upp hela handen i näsan och rota runt. Men nu pratar jag om att bara klia lite tillbaka...inte gräva fram bobbor. Är det för att visa att man har självdiciplin? Tänk när jeansen nöter mot myggbettet på baksidan av låret...hur galen kan man bli?

En social regel som jag inte förstår eller snarare inte vill förstå. Jag vill klia tillbaka. Hur kom den till? Är det från medeltiden när man genom inte att klia visade att man var ren och inte hade löss? Var det bara fattiga som hade löss på den tiden? Och därför blev man "finare" om man inte kliade...

JAG VILL KLIA!!!!

Hundra saker i huvudet...

Har hur många saker som helst som jag kanske ska skriva i bloggen idag...men bara snuttar av allt. Svårt att välja. Varje gång jag sätter mig här vid datorn kommer ett nytt ämne upp. Det är nog Doris som gör sig påmind. Hon har varit närvarande rätt mycket senaste tiden.

Doris ja, det är hon som står på slottsbacken och inte vet hur hon skall ta sig hem till söder. Det är nästan alltid hon som kör bilen om det är så att man måste hitta. Det är hon som har hand om allas födelsedagar...

Det gör mig till den sämsta systern/dottern/vännen/sambon som finns. Har på senaste tiden missat min systers, min systers äldsta sons och min fars fördelsedag. Säkert finns där någon mer som Doris inte ens kommer ihåg att hon har missat.

Det spelar ingen roll om jag skriver det i flera almenackor, hänger upp det på kylskåpet, skriver in det i mobilen. Varje gång jag ser anteckningen så tänker jag - Ja, just det MÅSTE komma ihåg det. Anstränger mig till max och när den dagen väl kommer så har Doris helt och hållet uppslukat min hjärna och det är som bortblåst.

JAG KAN INTE!!! Jag vill med varje cell i hela min kropp...men kan bara inte! Vad är det för fel? Det är verkligen inte så att jag inte bryr mig. De här människorna är ju det viktigaste jag har i mitt liv. Det sista jag vill är ju att få dem att känna sig bortglömda. Jag tänker ju på dem varje dag/varje timme. Älskar dem av hela mitt hjärta. Hur kan jag glömma?

Doris gör mig till den dåligaste människan som finns. Tack och lov så har dessa människor stora hjärtan och förlåter mig år efter år. De vet att jag glömmer men förstår de hur mycket jag skäms egentligen? Det är ju samma visa varje år - samma lama ursäkt. Har inte ens något att säga till mitt försvar.

Men de förlåter och säger att det är OK för de vet ju hur jag är. Min sambo lider samma åkomma så honom kan jag inte ta hjälp av. Nu har jag två familjer att glömma bort... Men hans familj förebrår honom och lägger skuld på honom - det är värre. Min familj har gett upp. Hoppas att jag nästa år skall kunna överraska och komma ihåg.

Har någon några tips?

Vatten renar och skänker lisa

Vatten har en underlig renande verkan. Det gör inte bara kroppen ren från svett och smuts (och hundslem). Utan skänker en välgörande lisa till trötta muskler, ömmande leder och utarbetad hjärna.

De små vattendropparna pickar liv i cellerna varje morgon man vaknar och väcker en till liv från sömnens dvala.
Jag vaknar aldrig riktigt innan jag har fått duscha.

På kvällen efter en lång arbetsdag lindrar vattnet de ömma benen och värkande lederna. Efterträning ger det ny energi till utarbetade trötta muskler. Rensar bort frustrationer och andra oävna tankar som smygit sig på under dagen.

Dessutom går vattnet in i själen och lagar. När man lider av en stor sorg efter att ha förlorat någon kär fyller vattnet på med ny energi så att man orkar ett tag till. När man känner sig kränkt och liten ger vattnet tröst och nytt mod. När rastlösheten brinner som en svidande eld i kroppen ger vattnet ro.

Men även under lyckliga stunder gör vattnet god verkan. Det hjälper lyckan att slå rot och växa sig starkare. Ger den bubblande gläden utrymme att koka över. Skrattet en energi att stråla.

Vatten är BRA i alla former! Att dricka, att bada i, att duscha och att bara sitta och titta på...

Landet!!!

Oj, vad trött jag är idag! Vi har varit på landet i helgen -  varmt, soligt och skönt ARBETSLÄGER!!! Det börjar med att måndag tisdag är sambon där ute och gallrar häcken. Nu ska vi bara klippa till den så stt den blir så där absolut rak och fin...det slutar med att vi sågar ner hela!!!

Nej, det var inte som skräddaren (det bidde en tumme). Utan när det han hade ansat började dras ihop så rev vi oss på de 5 cm långa sylvassa taggarna. Så beslutet fattades...vi tar bort sk**en. Mellan kl 10.00-15.00 igår jobbade jag non-stop med detta. Först knipsa rent så att vi skulle komma åt stammarna och inte köra sågbladet i backen (vi fick nämligen låna en motorsåg av grannen). (nu pratar vi om 15 meter häck MINST)

Men motorsågen ville inte leka med oss (den var lite grinig) så vi började såga ner för hand. Sedan dra ihop hela eländet och elda. När det stod 5 buskar kvar kom grannen och lagade sågen...så de sista togs med motor.

När detta var klart så passade jag på att tvätta bilen (två varv) och sambon bytte däck. Den enda paus jag tog var en kaffe vid 3 rycket. Nu var tålamodet på noll...trötta värkande kroppar och helt sönderrivna. Ser ut som om jag har haft svåra psykiska besvär och försökt riva mig själv. På benen satt avbrutna taggar fortfarande kvar och på vissa ställen rann blodet fint.

Men även om jag har en fantastisk träningsvärk i hela kroppen och har genomlidit en natt av kramper så känns det ändå skönt. Det är skönt att jobba med kroppen. Nu idiotjobbade jag (som jag gärna gör) men det är skönt ändå.
Bättre än vilket träningspass som helst. Jag blir så nöjd med mig själv när jag gjort verklig nytta.

Men om stubbarna ska grävas upp så tänker jag nog ha annat för mig den helgen.... :-)

Män....

Man sa ofta i affärlsvärden att kvinnor måste börja tänka mer som män. Jag håller med - ibland...

Män kommer hem från jobbet - är hungriga - äter
Kvinnor kommer hem från jobbet - är hungriga - tänker men han kommer hem snart och då sak vi äta middag så jag sparar tills dess och tar en frukt nu....

Män är trötta - sover
Kvinnor är trötta - tänker att om jag bara gör undan det här så är det gjort till i kväll och då kan jag slappna av

Män skall på middag kl 18 - tänker att då måste jag vara hemma till 17 för att hinna duscha och bli klar
Kvinnor skall på middag kl 18 - tänker att då måste jag vara hemma till 15 för att hinna få undan lite, duscha innan mannen kommer hem för han har inte räknat in mig i sin planering så att vi kan vara klara

Män går och handlar - handlar exakt det som behövs
Kvinnor går och handlar - handlar det som behövs plus det som snart kommer att behövas och det som kanske kan behövas någon gång.

Män blir arga - säger det!
Kvinnor blir arga - försöker medla (eller blir sura)

Det här är en studie gjord på högst 4 personer. Men visst ligger det något i mina observationer...önskar att jag ibland var man...i alla fall när jag är hungrig och trött....

Nytest

OK! Gjorde en ny personlighetstest...resultatet blev:

Du finner din energi i den inre världen och gillar att tänka på saker (utan att nödvändigtvis tala om dem). Du anstränger dig att förstå andra människor.

Du gillar att ha struktur och ordning i ditt liv. Du använder troligtvis din kalender flitigt för att hålla koll på de saker du skall komma ihåg. Du fattar snabbt beslut ? även när det gäller din värdering av andra människor. Därför kan din omgivning uppfatta dig som lite dominant emellanåt.

Du fokuserar på "the big picture" och tycker om att teoretisera över VARFÖR saker fungerar som de gör (medan du inte bekymrar dig så mycket om detaljerna). Du är en kreativ person, som gillar att experimentera.

Du tänker logisk och värdesätter problemlösning där du får använda huvudet. Du är en ärlig och renhjärtad person, som bedömer andra människor utifrån samma värderingar som du bedömer dig själv.

Stämmer det???

Prova själva får ni se....

www.zapera.com/survey/demo/personality/


Teknikens under...

Nu har tekniken slagit till igen! Jag blir såååååå irriterad. Om det är något som jag kan bli irriterad över så är det när teknik inte funkar!!! Tålamodet är noll! Dator och andra pinaler är en sekund från att åka ut genom fönstret om de inte kommer igång och funkar inom 3 sekunder efter en störning.

Har nu varit utan internet i 3 dagar och idag går det fruktansvärt långsamt. Tänk vad beroende man blir?! Bara för några år sedan var det inte alls vanligt med att alla hade datorer. Även om jag var en av de första med internet och mailadress så var det ju ingen panik att kolla...för det fanns nästan inga andra.

Idag sköter jag många av mina kontakter på elektronisk väg. Man kan alltid slänga iväg ett mail. Vissa relationer jag har sker helt och hållet via mail. Vi jobbar för olika och har för olika tider för att ringa, fika eller hälsa på. Men vi har en fin kontakt via mail.

Det första jag gör när jag vaknar (efter att ha hinkat lite kaffe klart) är att kolla mailen. Första som händer när jag kommer hem - kolla mailen. Sen kollas den säkert en gång i timmen under tiden jag är hemma. Det är sååå viktigt att se och svara och bli nådd. (här under faller väl även mobiltelefonen).

Det är ju praktiskt men jag märker vilken boja det  också är när jag varit utan i flera dagar. Frustration på gränsen till Wuttanfall! Hur sunt är det med att vara domesticerad med datorer och telefoner?

Som om man  inte finns när de inte funkar....

Som om man är avskuren från resten av mänskligheten eller både är lam, döv, blind och stum...

Det kan bli farligt att bli lämnad ensam med sina tankar...så jag målade om köket istället och Barbie tog en kamp med håren...Doris har glömt så mycket så henne har jag helt glömt bort att berätta om...men hon köpte en almanacka idag.

Men nu känns allt bra när jag äntligen är tillbaka i cybervärlden :-)



IKEA

Att åka till IKEA kan brukar ge svåra frossbrytningar och till viss mån panik. Redan efter ett våningplan brukar jag känna hur paniken kryper i kroppen på mig och det enda som snurrar i huvudet är - TA MIG HÄR IFRÅN!!!!!
Fullt med människor som trängs och bråkar. Alla bråkar på IKEA - varför??

Man ser unga par som är ute och väljer prylar till sitt första hem tillsammans i full disskussion om - du ska alltid....
Barn som skriker, barnvagnar som hänsynslöst kör in i en och IKEAvagnar som sabbar hälsenorna. Alla är som gamar och ska fram först.

Män med en tom blick som nickar och säger ja till allt bara för att få komma därifrån. Kvinnor som måste titta på allt innan de bestämmer sig. Gå tillbaka och titta igen.

Riktigt så illa var det inte igår. Det var faktiskt ganska skönt. Lite folk. Vi kunde i lugn och ro titta på det vi ville. Ingen panikkänsla. Ingen stå i kö i 40 minuter när man fått nog och är en millisekund från att lämna vagnen och fly. Ingen irritation.

Vi fick tag i precis det vi ville ha. Nu har vi fått ordning i köket! OCH det blev bra!!! RIKTIGT BRA!!!

Om bara inte IKEA var IKEA...ja ni vet nog alla vad som kommer här...japp, sista lådan saknade den lilla men ack så viktiga lilla påsen med skruvar...så...som vanligt (efter besök på IKEA) så blev vi inte riktigt klara...

Men hoppas på nytt besök idag och att den lilla skruvpåsen finns att rekvirera där hos dem...så vi inte behöver vänta en vecka med att få tag i den....att de ska skicka den till oss...

HOPPAS!!!! Vill ju så gärna bli helt klar med den nya fina ordningen i köket....

Det är svårt att fortfarande vara bitter...

Jag var jätteduktig igår! Höll kvar och vältrade mig i bitterhet och martyrskap. Nästan hela dan...i alla fall halva.
Fick som jag ville - mannen åkte och tränade. Jag jublade - för då kunde jag ju säga att jag varit hemma och slitit. Att påsken blev bara som en vanlig helg och att vi inte gjort något. Jag som så väl behövde...

Var jätteduktig och svarade "inget" på frågan - vad är det? Fickdessutom in en klockren kommentar när han frågade om vi skulle åka till Djurgården och ta en eftermiddagspromenad "Det är kallt och blåsigt ute så det är inte mysigt". Duktigt va?

Det var såååå skönt att vara bitter bara för att jag kunde...men sen....

Fick ugnen rengjord, hemmet städat inklusive lister och annat man inte hinner varje dag. Oljade in bord och andra trämöbler... Hur kan man fortsätta vara bitter när allt bara känns så skönt och rent omkring en?

Bitterheten eller ilskan behövs ju när man ska städa. I alla fall jag använder dem som startmotorer. Det är mycket svårare att bli effektiv i städningen om jag är glad. Bitterhet och ilska ger ett rent hem!!!

Vid 16 -tiden var känslan svår att hitta tillbaka till - gick inte att tränga undan skratt och bus. Försökte några gånger till men...nej den gick inte att nå.

Så nu sitter jag här. I ett rent hem, med solen som skiner utanför och har inte ett spår av bitterhet kvar... Börjar dessutom bli av med tröttheten så idag kan bli en riktigt trevlig dag.

Vi ska ut och shoppa lite...få mer ordning på våra saker. Ny hylla till köket och en stång att hänga upp handdukarna på...hoppas även kunna köpa färg till skåpluckorna och nya beslag. Kanske till och med en ny köksfläkt.

Och jag ska inskaffa det sista attributet som behövs för att vara en äkta flis och hundmänniska - en midjeväska till sommaren. Där man kan förvara påsar, godis och ha med sig vatten till jycken.

Gladare påsk!


Jag är fortfarande påskbitter men Barbie är kär!!

Nej, jag har inte kunnat släppa bitterheten. Jag snarare vältrar mig i den - men att tvätta och städa hela helgen när alla andra har roligt det blir nog bra. Så kan mannen och hunden åka till landet på måndag istället - så får de lite kul i alla fall. Visst är jag bra som bittertant??? Faktum är att jag verkligen tänker så men samtidigt så tror jag lite att jag gör det bara för att jag KAN och vill. Vill inte släppa martyrskapet och bitterheten!

Går nästan och hoppas på att mannen ska vakna och säga - jag åker och tränar nu - då kommer vi inte att göra något idag....så får jag mer att vältra mig i. Tyvärr fick jag trevligt sällskap på morgonpromenaden så det kan jag inte klaga på....undrar om jag ska ringa till någon som inte svarar??!!

Inte ens Barbie i hennes nya eufori kan ta över min hjärna fullt - bitterheten vinner!

Barbie är kär!!! Hela veckan har hon desperat försökt att hitta rakblad. De är slut överallt!! Så igår köpte hon en ny hyvel istället. Gilette Fusion - fem blad + ett för finjustering. Jag är glad att hon inte kom hem med någon ny frätande syra eller vax!!!

Hon hoppade in iduschen så snart jag tillät henne....och rakade...blev kär! Ett blad räckte till båda benen, inga stora tofsar kvar på ställen som är svåra att komma åt. (Förstår inte varför det alltid blir samma hårstrån som missas vid rakning...helt plötsligt upptäcker man tre jättelånga hår som säkert kommit undan tre-fem rakningar..varför alltid samma och på samma ställen???).

Det tog 40 minuter kortare tid att raka! Bra, snabb och effektiv!!!! Kan man som Barbie önska sig mer?

Dessutom har jag lovat henne att vi ska klippa oss...och hon har förstått att det nog kommer att finnas tid över i helgen för att gå på ansiktshåren med syra igen!!! Kanske till och med måla tånaglarna....

Hon älskar denna påsken!!!!

Jag är bitter men Barbie dansar och ler!!!

Glad Påsk!!!

Påskångest......

Nu är den snart här - Påsken! Helgen som jag har hållt ren från behandlingar och uppbokningar bara för att kunna få vara helt utan krav och måsten. Nu har den blivit till en ångest istället. Vad ska vi göra då???

Planen var att hitta på något mysigt som skulle bryta vardagsrutinen. Åka till landet eller hälsa på någon. Åka till Örebro bara för att man kan eller nåt. Men vädret blir kallt - landet blir inte så trevligt då dessutom finns inget vatten där ännu. Inget annat är bokat för vi har inte kunnat bestämma oss.

Nu sitter jag i den fällan - det kommer att bli som vilken vanlig helg som helst! Bitterheten kryper på. Paniken sprider sig. Jag blir trotsig - kan inte hitta på något bara för ATT. Det blir lika fel det!

Den onda cirkeln snurrar fort. Snart är jag där att vad vi än hittar på så blir det fel! Kunde lika gärna ha jobbat då....blundat för helgen och sluppit kravet att komma på något mysigt.

Jag lägger mitt sista hopp till min sambo som brukar kunna få mig att snäppa ur den onda cirkeln och få mig till att tycka att det nog kan bli ganska OK i alla fall. Han är specialist på att göra rätt saker precis när jag behöver det som mest....hoppas han fixar det denna gången också.....

GLAD PÅSK! - eller???

När det händer....

Jag jobbar med djur och alternativa metoder. Detta för inte med sig någon matrealistisk rikedom dock själslig. Man får stå där på Konsum och försöka knåpa ihop en lunch för 19 kr och hoppas att sambon handlar middag. Klippa sig två gånger per år. Tack och lov så behöver man inte vara snygg - kläderna blir ändå fulla med slem och annat mojs. Så kläder behöver man inte köpa.

Vissa dagar kan jag tänka att jag kanske måste hitta något annat för att det är tröttsamt att aldrig ha råd. Räkna varje öre och vrida och vända på allt. Vara beroende av sambons inkomst när det drar ihop sig till räkningsdags. Det är inte kul! Inte när man alltid tidigare befunnit sig i en sådan situation att man kunnat gjort vad man vill - pengar aldrig varit något problem. Alltid varit den som försörjt "familjen"...

Men då kommer det ett mail där det står så här:

"Tack själv för igår! Det känns fantastiskt att ha hittat dig som är precis så fin med mina hundar som jag bara kan begära av någon annan levande själ förutom jag själv! Och så perfekt att ha hittat en kanal till mina hundar som jag kan anlita när jag bara måste få svar på viktiga frågor som jag har till dem. Fråga kan jag (och frågar gör jag) men svaren förstår jag ju inte...

Ja S är härlig, men så till den milda grad visste jag inte. Han är verkligen så generös och innerlig i sin kärlek som jag trott. Det är väl därför det har varit så svårt att fatta rätt beslut... Jag hoppas bara att han har rätt när han säger att han ska vara med mig sedan...Det skulle underlätta något. Det enda som störde lite i samtalet var väl att han tyckte (underförstått) att jag levde genom hundarna. Jag tycker förstårs att jag lever MED hundarna, men det kan ju hända att jag inte inser det. S hade så rätt om mycket så kanske han har rätt om det här oxå - fast jag inte vill inse det!

Ja, S tillit är det ingen som har fått så snabbt! Det äääär stort!"


Då kan jag vara utan mat ett helt år om det behövs! För jag har gjort skillnad för någon! Hjälpt någon och nått fram!

Att få den tilliten jag fick av en hund som tycker att människor är det läskigaste som finns...speciellt om han skall behandlas. Som efter behandlingen bara kommer fram och borrar in sitt huvud hos mig....

Mer av livet behöver jag inte! Djurens tillit är det största men kan få...en människa kan alltid göra sig till och säga saker som inte menas. Det gör inte djur.

Tack!! För att jag fått möjligheten att jobba med detta!!!!!!!!!!!


Vad händer - epedemi?????

Nu är det lite för många som dör knall fall omkring mig! Resumé för de sista tre månaderna... TRE!!!!

1) en gammal arbetskollega dör utan förvarning och utan sjukdom på sin julsemester (januari -07)
2) båda föräldrarna till en gammal norrlandskamrat dör inom loppet av 14 dagar av bråck (januari -07)
3) en arbetskamrats pojkvän hittas död - plötsligt - hemma i soffan (mars -07)
4) en god vän till min sambo´s mor hostar lite - 2 veckor senare död (mars -07)
5) en annan arbetskamrats bästa vän faller ner död 20 år gammal - bråck (april -07)

Till listan kommer också en tredje arbetskamrats bekant (hon fick sina katter av henne) dör plötsligt -ung- 3 dagar efter det att hon hälsat på och tittat på katterna även där bråck.

Att bråck på blodkärl kommer efter 40 är ingen nyhet men jag skräms av det fakta att yngre och yngre människor drabbas av det. Naturligtvis har jag en egen teori (experttyckare som jag är). Har tittat en del på innehållet i vissa kosttillskott som många som tränar tar. Kvävedioxid är en substans som finns i många och sägs vara det bästa som hänt! Ökar musklernas utväxling och tar hjälper till vid syresättningen av blodet. Så att man orkar mer och inte får samma träningsverk efteråt. Man kan ta i hårdare och längre....

Men det verkar så att det vidgar blodkärlen till max. Så det är klart har du något blodkärl som är något förtunnat...kombinationen med en maximal utvidgning och att spärren för att orka överträna är borta...

Utvidgat och extra hård träning...hmmmmm, jag är skeptisk!!!

Kan det verkligen vara bra?

Vill avsluta med att sända ljus och kärlek  till alla på katastroflistan och till de närmaste!

Listan är snart klar!!!!!!!!!!!!

När man har fullt upp med livet, jobb och alla vardagssysslor så byggs det sakta men säkert på en lista med dåliga samveten. Saker man vill/måste ta tag i och göra men de är inte tokakuta så de sparas till sen...
Även om de sparas till sen så ligger de och gnaver sakta men säkert längst bak i huvudet.

Varje morgon man vaknar så kommer de upp. Idag kanske jag hinner fixa det och det om jag bara...sen läggs planen upp för dagen. Sen hann man inte i alla fall - bara för att man pratade lite för länge i telefon; mötte någon på hundpromenaden som tog lite extra tid; stötte på något annat på vägen som var tvunget att göras. Listan ligger kvar och gnaver på kvällen när man lägger sig igen.

Men sista veckan har jag haft fullt upp RIKTIGT fullt upp. Ändå har jag lyckats att bli av med flera av mina dåliga samveten. Några nya har kommit till men inte lika stora - det känns såååå skönt. Har tre punkter kvar som måste tas om hand - snart. Och tre punkter som är mindre stressande som jag vet att jag kan stöka undan väldigt fort och snart ...när jag får en kvart över.

Tänk att det är så ont om kvartar!!!! Var tar de vägen??? Men det är skönt - väldigt skönt! Känns som om jag kan börja andas igen och kan unna mig att sitta ner och njuta utan att ständigt tänka på vad jag borde göra/ha gjort istället...

DET blir i alla falll jag glad över!!!!