Här är mitt liv
Vissa människor har stor integritet och det tar en livstid att lära känna dem. Andra har ingen alls.
Det kan bli lite obehagligt ibland. När du har precis träffat och hälsat på någon...det enda du vet är namnet och du får hela deras privata livshistoria kastat i ansiktet på dig. Problemen med pojkvännen, föräldrar, sjukdomar, andra dåliga förhållanden och annat...jag blir lite rädd...vad vill hon mig? Hur ska jag förhålla mig till all denna information? Jag vill inte dela med mig så på en gång...vänta lite...
Eller ännu värre om de just gått igenom en tragedi... "min pojkvän dog plötsligt i fredags - ingen vet varför ännu..."
Vad säger man i sådana lägen? Hur ska man kunna möta någon man inte känner i en sorg?
Jag blir förlamad och tyst, obekväm...försöker prata om mer allmänna ämnen...
Det är svårt! Tips från någon?
Det kan bli lite obehagligt ibland. När du har precis träffat och hälsat på någon...det enda du vet är namnet och du får hela deras privata livshistoria kastat i ansiktet på dig. Problemen med pojkvännen, föräldrar, sjukdomar, andra dåliga förhållanden och annat...jag blir lite rädd...vad vill hon mig? Hur ska jag förhålla mig till all denna information? Jag vill inte dela med mig så på en gång...vänta lite...
Eller ännu värre om de just gått igenom en tragedi... "min pojkvän dog plötsligt i fredags - ingen vet varför ännu..."
Vad säger man i sådana lägen? Hur ska man kunna möta någon man inte känner i en sorg?
Jag blir förlamad och tyst, obekväm...försöker prata om mer allmänna ämnen...
Det är svårt! Tips från någon?
Kommentarer
Postat av: Vanja
Det var en klurig en. Finns det något bra sätt egentligen? Utan någon relation till en människa kan man väl inte annat att känna ett deltagande för den sorg det måste innebära.
Du har ju den förmågan att få folk att öppna upp sig, vilket är en otroligt fin gåva, men du kanske måste passa dig lite oxå så att det inte kryper för långt in på livet...
Postat av: trollemor
Oavsett vad vi människor har eller kommer att gå igenom,så är det viktigt att kunna få prata om det.Att vara en god lyssnare behöver inte tolkas som att: Man måste kommentera det som har hänt, för i sorg tar människan i "regel" ändå inte emot vad som sägs.Utan det viktiga blir att någon tar sig tid...Och det gör "galna tanter" som du redan,så tack!För att du finns!
Trackback