Rätt eller fel????
Tänker ofta på vad olika val kan vara så rätt för vissa och så fel för andra. Och hur många som hamnar i "fel" val bara för att de man har omkring sig; familj; samhälle; vänner osv förväntar sig att man skall göra de val som i deras ögon är "rätt".
I vissa delar av landet så förväntas fortfarande kvinnor sträva efter man, barn, hus och helst två bilar. Då är man lyckad och livet är perfekt. Och det är det såklart för vissa. Men för andra blir det ett fängelse. Gardiner skall bytas 4 ggr per år. Bakat bröd skall finnas i minst 7 olika sorter. Städar gör man på fredag. Det blir en kamp att passa in och göra rätt. Men man kan aldrig njuta av livet!
I andra delar är det karriären som är den viktigaste. Man skall jobba, gymma, vara ute på rätt krogar, lyssna på den rätta musiken och gilla rätt konst. Tjäna pengar och helst ha en hög titel. Spelar ingen roll vilka uppgifter du utför...bara det står rätt titel på visitkortet. Det blir också en kamp för vissa att passa in. Slitas mellan det man känner i hjärtat och det som förväntas av en.
Varför kan inte man bara få vara och göra det som känns rätt för en själv? Varför skall så många ha åsikter på ens val om de inte är så som är brukligt? Kanske ha ett fint jobb och byta gardiner. Eller man och barn men inte städat.
Själv kommer jag från den första miljön och levde under de kraven i 23 år. Lämnade stan och hamnade i miljö 2. Nu har jag hoppat av hela karusellen - välbetalt jobb osv. Gör det som är rätt i mitt hjärta. Tjänar nästan inga pengar men är glad varje dag jag går till jobbet. Har de saker och människor runt mig som berikar och gör mig lycklig. (Ja, saker också...man skall inte underskatta kapitalismens lycka).
Ser dock ofta när jag kommer hem (till norrland) hur många bär oket av att passa in. Ser även samma ok bäras av människor här i stan. Hemma får jag kommentarer som: Det blir aldrig någon ordning på dig (bara för att jag inte har barn). Här får jag kommentarer: Hur kunde du sluta ditt toppjobb????
Befinner mig alltså i den stora gråa zonen och passar inte in någonstans. Har valt de delar från båda lägren som passar mig. Men jag är lycklig så ni får säga vad ni vill!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Pilutta er!!!
I vissa delar av landet så förväntas fortfarande kvinnor sträva efter man, barn, hus och helst två bilar. Då är man lyckad och livet är perfekt. Och det är det såklart för vissa. Men för andra blir det ett fängelse. Gardiner skall bytas 4 ggr per år. Bakat bröd skall finnas i minst 7 olika sorter. Städar gör man på fredag. Det blir en kamp att passa in och göra rätt. Men man kan aldrig njuta av livet!
I andra delar är det karriären som är den viktigaste. Man skall jobba, gymma, vara ute på rätt krogar, lyssna på den rätta musiken och gilla rätt konst. Tjäna pengar och helst ha en hög titel. Spelar ingen roll vilka uppgifter du utför...bara det står rätt titel på visitkortet. Det blir också en kamp för vissa att passa in. Slitas mellan det man känner i hjärtat och det som förväntas av en.
Varför kan inte man bara få vara och göra det som känns rätt för en själv? Varför skall så många ha åsikter på ens val om de inte är så som är brukligt? Kanske ha ett fint jobb och byta gardiner. Eller man och barn men inte städat.
Själv kommer jag från den första miljön och levde under de kraven i 23 år. Lämnade stan och hamnade i miljö 2. Nu har jag hoppat av hela karusellen - välbetalt jobb osv. Gör det som är rätt i mitt hjärta. Tjänar nästan inga pengar men är glad varje dag jag går till jobbet. Har de saker och människor runt mig som berikar och gör mig lycklig. (Ja, saker också...man skall inte underskatta kapitalismens lycka).
Ser dock ofta när jag kommer hem (till norrland) hur många bär oket av att passa in. Ser även samma ok bäras av människor här i stan. Hemma får jag kommentarer som: Det blir aldrig någon ordning på dig (bara för att jag inte har barn). Här får jag kommentarer: Hur kunde du sluta ditt toppjobb????
Befinner mig alltså i den stora gråa zonen och passar inte in någonstans. Har valt de delar från båda lägren som passar mig. Men jag är lycklig så ni får säga vad ni vill!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Pilutta er!!!
Kommentarer
Postat av: Vanja
Det är inte alla som är så lykligt lottade som dig som har hittat sin nich. Jag tror kanske det finns en viss avundsjuka där när man ser att du är lycklig med den du är, det du gör och det du har.
Det enda problemet jag kan se är när man själv inte riktigt vet vad man vill, vilken nich som är ens egen. Man lyssnar på omvärlden och tar till sig deras råd, men det känns inte helt rätt men själv vet man inte heller vad man vill, vad gör man då.
Kanske får man helt enkelt vänta och se vad som händer. Livet är ju ett äventyr!!!
Trackback