galnatanten

Hur många med mig står inte på busshållplatsen och tänker - om bussen kommer innan jag har räknat till 10 så...ska jag köpa den där tröjan/ska jag söka det där jobbet/kommer han att höra av sig....
Så kommer bussen och man blir genast glad för man får bekräftat det man vill ska hända (om man tänkt något positivt). Man blir lugnare i sitt inre och orosmolnen skingras. Man låter slumpen lugna.

Eller är det slump? Lastar man kanske inte över ansvaret att ta ett beslut på en buss? Som i boken Tärningsspelaren...där huvudrollen sätter upp 6 alternativ av saker han ska göra och sedan slår tärningen. Det blir ett sätt för honom att gå över sina egna gränser och göra saker som han kanske vill men inte vågar ta ansvaret för. Tärningen bestämde ju....

Det är alltid lättare när man inte själv måste ta vissa beslut...ansvaret om något skulle gå fel. Man har en buss att skylla på. Ändå är det inte många som erkänner att de tror på ödet/slumpen. De som tror på reinkarnation där huvudmeningen med detta liv är att förvandla sitt karma till dahrma säger att man själv regisserar sitt kommande liv. Väljer ut de svårigheter man själv ska gå igenom när man är mellan två liv. Sedan när planen är lagd väljer man ut en familj och åker ner till jorden igen och går igenom de prövningar man valt.

Klurigt!