För alla som vill bli glada!!!
Har hittat en underbar blogg. Den är som knark - kan inte sluta läsa...suttit i över en timme nu...
lifeofleif.com
En tuff liten chihuahua som skriver ett par rader i taget...men varje rad känns som - ja, precis så är det nog i hans värld.
Har ett citat om hur han ser på rottisar (fast det är inte den bästa kommentaren som finns på hans sida)
"Jag skall köpa en lägenhet. Simba som jag brukar träffa i parken skall flytta så jag köper hans lägenhet. Antagligen flyttar morsan och farsan med också. Blir granne med den där rottweilern... Vägg i vägg. Det blir bra, då har jag nån jag kan köra lite med."
Stillheten
Jag kan tänka en tråkig tanke och sedan kommer känslan att det får bli som det blir. Jag håller inte fast vid den och jag målar inte längre upp scenarion. Inte heller håller jag en inre monolog över vad jag skall säga eller hur jag skall agera. Den kommer och den lämnar mig lika fort.
Det är skönt att befinna sig här i stillheten. Att inte behöva fylla sin kropp med känslor av rädsla på grund av något som kanske kan hända.
Fast det är ändå inte så att jag har fått en övertro på mig själv. Inte heller är det så att jag inte tror att saker kan hända. Jag bara inte oroar mig för dem. För de har inte hänt ännu...
Sweeeeet!
Ledsen som en treåring
Nu vet jag att min reningsprocess gör att alla mina gamla knutar värker ut och jag är verkligen igång och renar på just de första levnadsåren...så jag känner mig precis som när jag var liten. När jag ville så gärna göra rätt men det blev fel i alla fall. MAgen knyter sig och det känns som om jag skall dö. Vill bara skrika och stampa med foten i golvet och säga att men det var inte så.
Det fånigaste är att hon som blev sur på mig inte ens var inblandad så direkt. Utan det var mellan mig och A. Jag pratade med A direkt efteråt och frågade om hon tyckte att det ar fel men A var glad över att jag hade sagt det jag sa. Hon sa att det var egentligen så hon ville ha det. Så hon var inte sur....
Ändå känns det som om jag aldrig mer vill gå till jobbet....
Nu är det jul!!!
För även om jag kan känna att jag längtar efter att ta fram advents stakarna och stjärnorna så att det blir fint ljus (och mer) så kommer också den där panik känslan - julklappar!!!!
Iår skall vi göra något jag inte gjort på många år nämligen fira jul med familjen. Det känns faktiskt mysigt för en gångs skull. Och jag slipper lite stress med att skaffa mat och fixa med hela julbordet. Ett större lugn ligger över mig. Men jag vill verkligen ha den där jul och advents känslan jag hade när jag var ung.
Förväntan och mys. Kanske kommer den när jag får upp stakarna och stjärnorna...vem vet...
Idag skall jag...
Jag vill men orkar inte riktigt. Sen tänker jag att "men ok då jag tar det på lördag då jag är ledig"....fast då blir det något annat som kommer ivägen....
Måste hitta den energin som inte bara planerar utan även genomför....fastän det är skönt att bara slappa lite ibland också. Kanske är det åldern som gör att jag inte längre riktigt orkar hålla 100 knyck från det jag vaknar till dess det är dags att sova igen. Jag gör det nödvändiga - diskar, plockar, bäddar och lite småpyssel till men allt annat (dra om elen till kökslampan, måla listerna, fixa ett "lock" till fläkten, städa vinden, putsa fönster mm) spar jag.
Eller kanske sätter jag upp för långa listor och för höga krav på mig att jag skall kunna fixa allt på en kvart....
Knasigt blir det i alla fall....
Vardagen kväver...
Om man då istället gör som jag gjorde i helgen och bara städade och hoppade över tvätten så vaknar man med dåligt samvete så här på måndagen och vet att man måste klämma in en tvättstuga någon morgon i stress och panik....
Det bli så tråkigt! Jag skulle vilja bara kunna koppla av och njuta utan att behöva betala för det nästa dag. Jag vet att alla har det på samma sätt men det är ändå trist.
Jaja, när denna vecka passerat så har jag mindre inbokningar och grejer att göra så det ordnar sig nog...kommer att få ha söndagarna ledigt nu ett tag...kurserna är avslutade och alla mina elever är sååååå superduktiga! Vilka fantastiska människor!
Nu till tvätten...om det finns någon ledig tid vill säga...
Det funkar!!!!!
Det funkar! Vi sa i korus hur långt det hade hunnit...och jag märker att mina ryggsmärtor har upphört...min kropp är lugnare och mina röster i huvudet inte lika ihärdiga. De negativa tankar som försvunnit stämmer överens med hur de ligger i chakrorna och hur långt min rening har kommit.
Skall jag äntligen slippa alla mina tröttande tankar på att jag inte duger? Jag har kopplat bort mig från mitt karma och kan göra mina egna val. Tappat min ryggsäck med mina nedärvda beteenden från min släkts historia och från mina egna tidigare liv. Ska jag som ett barn få börja om på nytt och bara uppleva kärleken och lugnet? Börja tro på mig själv igen och leva här och nu...inte då och sen...?
Kan jag bli av med de ärvda sjukdomarna och bara ha det jag åsamkar mig själv just nu?
Provade även om min idé hur jag skulle kunna göra detsamma för andra funkade och satte igång rening av DNA på L. Det funkade det också...även om jag trodde att han skulle flyga i golvet (han är så superkänslig för energier). Inte bara satte hans rening igång utan min fick en extraboost också.
Det verkar som om ju fler av de själar jag reser med som sätter igång desto starkare blir det för mig. Spännande!
Så nu är det bara att vänta och se vilka effekter som kommer av detta......
Jag känner mig som ett barn på julafton!
DNA tekniken tar sig in i healingvärlden
Måste fundera ett tag till över vad jag tror att man kan göra eller inte. Men det var ett intressant resonemang. Måste testa och kolla själv. Se att det funkar.
En annan positiv sak med seminariet var att hon pratade om att jorden förvisso behöver hjälp och behöver helas men de naturkatastrofer som sker i allt större grad inte är annat än en utrensning.
Moder jord gör det jag gör vid mina energihöjningar - ligger och kräker och darrar i sängen i en vecka för att sedan må så mycket bättre sen. Att det bästa sättet att hjälpa moder jord är att se till att själv bli medveten om sig själv och börja med att hela sig själv, bli vid ett högre medvetande och bli lycklig...
Äntligen lite positiva vibbar om världen vi lever i och inte bara domedagsprofetsior. Och det är ju det man även säger om sjukdomar...det måste värka ut innan det kan bli bättre.
Vi avslutade med en ledd meditation där vi bytte ut våra gamla chakrasystem mot nya och lite annant. Spännande...vill genast ringa min vän L (som är superkänslig) och be honom kolla om han märker någon skillnad. Fast han sover nog nu...får väl tåla mig då....
Hur som helst...trots superosköna stolar så har jag inte lika ont i nacke och rygg som jag hade innan vi åkte...hmmmmmmmmm...
Nu så...sov gott!
Spa blev till bla...
Har varken hunnit duscha eller äta ännu. Huvudvärk och ryggvärk som gör att jag inte kan sova om nätterna och en stress som rusar i kroppen just nu...härligt!!!
Har i alla fall hunnit bädda och diska....och ringt till AF och hetsat igen....nu vet de vem jag är utan att jag presenterar mig :-). Undrar om det är en för eller nackdel för mig...försökte gulla lite oxå så att de inte börjar hata mig. För det har jag ju lärt mig att om de gillar en så kan de fixa det mesta åt en....men inte om de ogillar en. Ska det få va så på ett statligt verk?
Mannen får vänta med att bli överraskad (som jag hade planerat för idag med skinande hem och härligt när han kommer hem från jobbet...det får bli en annan kväll...)
Jaja, ikväll blir nästa seminarium med meditation och energihöjningar....kan ju kanske behövas efter idag...om jag kan hålla mig vaken...
Äntligen måndag!!!!
Sen när han kommer hem så är det ändå städat och fixat men jag har fått vara ifred på riktigt utan att snegla på klockan för att se hur många minuter till jag är själv och om jag kommer att hinna peta mig i naveln i lugn och ro innan han kommer hem eller om jag skall plocka undan disken istället.
Jag har ändå varit en flitig liten myra idag..."bråkar" ju med AF och A-kassan...de blir så stressade på statliga myndigheter när man agerar affärsmanna mässigt med dem. De (AF) lovade ju att ringa mig tillbaka i fredags...vilket de aldrig gjorde. Så när jag ringer idag...kan ge dem namn på vilka jag pratat med och vilken tid och vad de lovat så tycker de att det är jobbigt. Kan tycka att det är lite roligt att stressa dem även om saken i sig suger!
Så, nu skall jag fortsätta göra fint här hemma....
Promenad i skogen o kalas
Hon och E har samma intresse - köttbullar! Fick lov att omorganisera mitt godis för de gjorde gemensam sak av att stjäla godispåsen.
Det var en underbar skog med massa energier. Och ett rum som bars upp av 3 ljuspelare..måste forska vidare i vad det var för rum. När vi kom till en trädfälla som var hög nog för hundarna att bara gå under utan att krypa ihop så stannar B. Hon vet inte riktigt hur hon skall ta sig över....hon såg det vi inte såg. Något var under stocken. Till slut gjorde hon sig platt som en pankaka och ålade sig under. Vi stannande och tittade förundrat och försökte komma på vad som var på stocken. Då kommer B tillbaka men denna gång kryper hon inte ihop så det som hängde där var uppenbarligen borta....det är så häftigt att se.....
På kvällen blev det kalas. Svärmor fyllde år. En middag på restaurang Sköntorp med svärfamiljen. Det var trevligt även om allt cirkulerade runt barnbarnet F. Men det är väl så det är när det finns barn så är det vad vuxna pratar om. Kanske är det därför som föräldrar tycker att de äger hela världen....de är så vana att vara i fokus hela tiden.
Idag blir det avslutning på fortsättningskursen. Jag har haft en massa tankar på vad vi skall avsluta med men mina guider har hela tiden sagt nej. Vi skall tydligen kanalisera något som jag inte hade tänkt mig men de är väldigt bestämda på det så det är väl bara att lyda och se vart det tar oss....
Livet är ett mysterium
Han sa många gamla sanningar. Leva här och nu gick det ut på... acceptera eller förändra situationen...
Exempel på hans trassel: man kan inte förändra den man är utan det gäller att acceptera vad och vem man är. Men när man gör det så blir det en stor förändring.....
Man skall inte ha önskningar men visioner... (tror iofs att här handlar det om definitionen på ord)
Man kan inte förändra andra men om man accepterar andra för det de gör och att man accepterar sig själv så kan man förändra andras beteende....
osv...
Nej, pga detta trassel så köper jag inte riktigt hans snack. Visst jag håller med om mycket av vad han säger men det blev ingen härlig ahaupplevelse. Allt var redan bekant det var inget nytt. Gamla teorier och vedertagna fraser som han bara omformulerade och använde paradoxa exempel kring. Saker jag vetat länge...leva i nuet...ta saker för vad de är...passar inte skorna - byt...ta andra för vad de är...
Sen avslutade vi med en övning där vi skulle fokusera på var vi befann oss om 5 år resp 10 (tror jag för helt plötsligt så sa han 10 istället för 5) och vi skulle föreställa oss det vi ville vara och se oss framgångsrika...
(detta har ju funnits inom sporten som metod länge)
Denna övning var iofs den som gav mig något. För istället för att skapa en egen bild frågade jag mina guider var jag skulle befinna mig. Det jag fick till mig var Jaz. Och då blev allt bra igen...att veta att han kommer verkligen då. Saknar honom bara mer och mer nu....
Nästa vecka blir det ett nytt seminarium...får se vad det kan ge...nu är det lördag och jag skall få gå ut i skogen och sedan på kalas...
Nä nu....
Det var jag...men bara om jag säger upp mig!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Dessutom så skriver de att jag får ersättning från dag 1 om jag säger upp mig utan karens som det annars är.
Vänta nu tänker jag...är det bättre att jag går heltidsarbetslös och kostar staten mer än om jag jobbar???!!!!
Jag ringer dem för i min värld så går inte det ihop. Då får jag svaret att - Jo, så gör de för att komma åt arbetsgivarna!
VA!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!??????????????????????????? Är det inte bättre att kunna anställa en halvtidare än att inte kunna anställa alls och låta befintlig personal jobba övertid?????????
Jag är upprörd!!! För att få min ekonomi att gå ihop blir jag nu tvungen att vara heltidsarbetslös. Känns det som en bra idé? Skall det inte löna sig att jobba?
Jag blir sååååå trött!
Tvättstuge hitler...
Min tvättid började 16.00. Jag var lite sen (tvättiden är inte tillåten att ta förrän efter en timme) kommer ner ca 16.25...då har den som tvättar före mig inte tvättat klart ännu!!!!! Tvätt kvar i maskinerna. Smutsig tvätt (full med barnkräks och diarée) låg på alla bänkar och i alla korgar. Tvättmaskinerna var smutsiga och kladdiga....
Uäk, tyckte jag och sökte febrilt efter någon plats att ställa mina tvättpåsar på - utan att behöva nudda deras smutsiga tvätt. Ryckte ut kläderna som låg i maskinerna och stoppade in min tvätt.
När jag kommer ner 1 timme senare så är den smutsiga tvätten iofs borta men det är fortfarande grisigt i tvättstugan och torktumlaren har 45 minuter kvar att gå....(nu har de dragit över sin tid 1,5 timmar - man får lov att ha torkskåp och tumlare max 45 min efter det tiden gått ut).
Då kommer grannen som tvättar ner och säger "Förlåt men jag har bäbis".
Gäller andra regler för dem?
Sen tar hon sin tvätt och går...jag ägnar en halvtimme åt att städa efter henne. Det låg halvslibbiga blöta pappersbitar här och där...luddet i tumlaren...smuts på bänkar och maskiner...äckligt tyckte jag som hade sett spyorna och bajset på tvätten...men gjorde rent ändå så att inte den som kommer efter mig tror att det är jag som lämnar så efter mig.
Men jag är fortfarande upprörd!!!!
Jag har blivit en tvättstugehitler
Tid att andas...
OK, nu är det så där igen...ser ingen lucka där jag kan få slappna av och bara vara utan att tänka på något som borde fixas... Ser hur väggen kommer stormande mot mig. Försöker verkliagen att ducka för den men det är svårt.
I detta stadium så är det som om hela kroppen konstant är trött. Tålamodet som annars brukar vara stort och hålla länge existerar inte. Allt blir fel! Orkar inte försöka gaska upp mina närmaste utan fräser tillbaka så fort jag kan. Orkar inte fixa varken mig eller saker runt omkring. Önskar någonstans att jag bara kunde få vara ifred fast ändå inte.
Men önskar att allt kunde gå lite smidigt i alla fall. Att min omgivning kunde vara den som har tålamod och inte fräser eller är instabila. Att jag kan få vara den som inte lirkar och donar. Utan att de kunde vara de som tänker lite och behärskar sig istället och jag kunde få mina utbrott eller så...men just nu så känns det som om jag inte får det.
Fast det är väl för att jag aldrig annars har så utan att alla är vana att jag fixar och lirkar och får saker att flyta smidigt.
Men i början av december så får jag en helg för mig själv i alla fall då sambon åker iväg på julbord i Polen. Då kan jag andas och göra vad jag vill eller inte göra någonting alls med andra ord utan dåligt samvete över det.
Vill bara andas och få va i ro just nu....
Tips till Arne Anka och alla andra som vill bli glad för lite
Ett säkert sätt att glädjas över små saker är att utplåna sin egna självkänsla. Resultatet blir då att:
1) Man blir glad om någon ens bemödar sig att titta på en
2) Om de dessutom verkligen ser att man står där blir man ännu gladare
3) Kan de som ser en behärska sig till att inte förvränga sitt ansikte av synen så räcker gladheten en månad
4) Om den som ser en och klarar de 3 översta punkterna dessutom tar kontakt - ja.....eufori utbryter
5) OCH om de dessutom lyssnar på svaret utan att kräkas....
Ett annat sätt är att sluta ta människor och livet för givet. Öppna ögonen och se det vackra som finns i människor. Lära sig att uppskatta de man har omkring sig och förstå att varje möte är en gåva....
Det är inte lika lätt att bli så ödmjuk inför livet men det funkar!
Ingentingdag...
Putsa fönstrena kanske?
Måla listen?
Bära upp på vinden kan du väl göra?
Det där samtalet?
Planera inför nästa veckas kurs?
Dammtorka?
Tvätta?
Fixa till dig så du blir snygg!!???
Då datar jag lite till och plockar bara lite...men det är OK även om jag nog skulle behöva totalkvadda och bara ligga i sängen hela dagen...är så urlakad och trött. En vän hörde av sig i går och bara för att den vännen inte hör av sig så ofta blev det till ytterligare en som pockar på min uppmärksamhet...jag hinner ju nätt och jämt med de som hör av sig dagligen...jag satt där med telefonen i handen och höll på att börja stortjuta....är det friskt?
Hade TV:n på i bakgrunden i morse de visade barnprogram "Black Beauty" - jag grät!!!!!
Behöver nog få lite balans på min tillvaro känns det som...
Facebook och blogg
Nutidens svar på att samla frimärken kanske? Men jag måste tyvärr medge att jag blev väldigt glad för några dagar sedan för att det faktiskt var någon som hade ansträngt sig att leta upp mig!!! Och kommit med en förfrågan om att bli min vän... Nu har jag ett av Sveriges vanligaste namn så man blir tvungen att leta länge för att hitta mig!!!
Samma erkännande måste jag göra för min blogg. Den är ju bara ett egoistiskt sätt att tvinga på andra mina åsikter och tankar. Ett sätt för mig att visa mig. Ett sätt för mina vänner jag aldrig har tid med att se vad som snurrar i mitt huvud. Men de dagar jag ser att det varit många som läst min blogg...fler än vad jag har vänner som läser...då blir jag glad. Någon annan, som inte är min vän, har tagit sig tiden att läsa mina tankar, surfat runt bland mina inlägg och faktiskt läst.
Jag får bekräftelse som boostar mitt ego...mina tankar kan intressera någon där ute....
Nästan så att jag håller med Arne Ankas inlägg "Lättköpt och billig i drift". Behövs det så lite för mig att bli glad...att en okänd ser mig? Min gråa vardag och mina knasiga tankar kan intressera någon jag inte känner...måste kanske jobba på den sidan....
Fast det är väl bra - för mig - att det är så små saker som kan göra mig glad...för då kan jag ju bli glad oftare...även om jag är ordförande i bitterklubben....
Jaja, nu är det sista dagen på arbetsveckan 1 dag helt ledig (i morgon) då jag vägrar göra ett enda måste...skall bara göra det jag vill...
Härligt till högt...
Träffat V gjorde mig fin för det har jag lovat Barbie att göra så ofta jag bara kan. Tog fram de skor jag kunnat ha på mig i dygn...ute en hel natt och dansat i....12 cm klack...såg i fönstrena att jag fortfarande behärskade konsten att gå i dem...men vilken tid det tog..och vad det kändes i fötterna...även när jag satt!
Får nog lov att träna lite mer på det vid tillfälle..
Men dan blev härlig med en del avklarade måsten, härlig promenad och avslutning 12 cm högre än vanligt...
Härliga tisdag!
Vill inte & nu måste jag...
Fast med posten kom ett nytt stort JAG VILL INTE! Men det är väl så det är...så fort man har med myndigheter att göra...de säger att de vill ha in en viss sak...man frågar...de svarar ja...och när man skickar in det så skall det naturligtvis vara på ett annat sätt.
Känns som om att varje blankett som skall fyllas i så krävs det 3 nya...varför har de så svårt att från första början berätta ALLA regler som gäller??? De sipprar ut en liten gnutta i taget och sedan är det panik - nu måste du verkligen!!!!
Kram kram...