Facebook och blogg

Läste en krönika igår om facebook och måste erkänna att jag nog kan hålla med den som skrev. Naturligtvis var det Doris som var med och läste för jag kan inte komma ihåg namnet på den som skrev. Ja, det är Doris och inte jag som tappar minnet!!!! Hur som helst, han skriver att facebook är ett sätt att samla på vänner. Men sedan det man gör med dem....kuddkrig, pokar osv...kanske inte i sig ger så mycket - så varför?

Nutidens svar på att samla frimärken kanske? Men jag måste tyvärr medge att jag blev väldigt glad för några dagar sedan för att det faktiskt var någon som hade ansträngt sig att leta upp mig!!! Och kommit med en förfrågan om att bli min vän... Nu har jag ett av Sveriges vanligaste namn så man blir tvungen att leta länge för att hitta mig!!! 

Samma erkännande måste jag göra för min blogg. Den är ju bara ett egoistiskt sätt att tvinga på andra mina åsikter och tankar. Ett sätt för mig att visa mig. Ett sätt för mina vänner jag aldrig har tid med att se vad som snurrar i mitt huvud. Men de dagar jag ser att det varit många som läst min blogg...fler än vad jag har vänner som läser...då blir jag glad. Någon annan, som inte är min vän, har tagit sig tiden att läsa mina tankar, surfat runt bland mina inlägg och faktiskt läst.

Jag får bekräftelse som boostar mitt ego...mina tankar kan intressera någon där ute....

Nästan så att jag håller med Arne Ankas inlägg "Lättköpt och billig i drift". Behövs det så lite för mig att bli glad...att en okänd ser mig? Min gråa vardag och mina knasiga tankar kan intressera någon jag inte känner...måste kanske jobba på den sidan....

Fast det är väl bra - för mig - att det är så små saker som kan göra mig glad...för då kan jag ju bli glad oftare...även om jag är ordförande i bitterklubben....

Jaja, nu är det sista dagen på arbetsveckan 1 dag helt ledig (i morgon) då jag vägrar göra ett enda måste...skall bara göra det jag vill...

 

Kommentarer
Postat av: Arne Anka

Måste väl ändå vara en alldeles lysande egenskap eller förmåga att ha. tänk om det hade räckt med så lite för mig att bli på sådär gott humör.

AA

2007-11-11 @ 01:06:04

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback