Ledsen som en treåring
Idag började dan inte bra alls på jobbet. Förvisso var jag och A nog överens men inte en annan som blev mäkta sur på mig. Jag blev verkligen ledsen som en treåring och det sitter fortfarande kvar. Kanske för att denna person har ett utstuderat sätt när hon blir sur...tittar inte på mig när jag pratar, vänder sig bort och gör allt för att inte se mig eller hjälpa till om det behövs. Slutligen säger hon inte ens hej då när jag går hem från jobbet.
Nu vet jag att min reningsprocess gör att alla mina gamla knutar värker ut och jag är verkligen igång och renar på just de första levnadsåren...så jag känner mig precis som när jag var liten. När jag ville så gärna göra rätt men det blev fel i alla fall. MAgen knyter sig och det känns som om jag skall dö. Vill bara skrika och stampa med foten i golvet och säga att men det var inte så.
Det fånigaste är att hon som blev sur på mig inte ens var inblandad så direkt. Utan det var mellan mig och A. Jag pratade med A direkt efteråt och frågade om hon tyckte att det ar fel men A var glad över att jag hade sagt det jag sa. Hon sa att det var egentligen så hon ville ha det. Så hon var inte sur....
Ändå känns det som om jag aldrig mer vill gå till jobbet....
Nu vet jag att min reningsprocess gör att alla mina gamla knutar värker ut och jag är verkligen igång och renar på just de första levnadsåren...så jag känner mig precis som när jag var liten. När jag ville så gärna göra rätt men det blev fel i alla fall. MAgen knyter sig och det känns som om jag skall dö. Vill bara skrika och stampa med foten i golvet och säga att men det var inte så.
Det fånigaste är att hon som blev sur på mig inte ens var inblandad så direkt. Utan det var mellan mig och A. Jag pratade med A direkt efteråt och frågade om hon tyckte att det ar fel men A var glad över att jag hade sagt det jag sa. Hon sa att det var egentligen så hon ville ha det. Så hon var inte sur....
Ändå känns det som om jag aldrig mer vill gå till jobbet....
Kommentarer
Trackback