galnatanten

OK, nu är det så där igen...ser ingen lucka där jag kan få slappna av och bara vara utan att tänka på något som borde fixas... Ser hur väggen kommer stormande mot mig. Försöker verkliagen att ducka för den men det är svårt.

I detta stadium så är det som om hela kroppen konstant är trött. Tålamodet som annars brukar vara stort och hålla länge existerar inte. Allt blir fel! Orkar inte försöka gaska upp mina närmaste utan fräser tillbaka så fort jag kan. Orkar inte fixa varken mig eller saker runt omkring. Önskar någonstans att jag bara kunde få vara ifred fast ändå inte.

Men önskar att allt kunde gå lite smidigt i alla fall. Att min omgivning kunde vara den som har tålamod och inte fräser eller är instabila. Att jag kan få vara den som inte lirkar och donar. Utan att de kunde vara de som tänker lite och behärskar sig istället och jag kunde få mina utbrott eller så...men just nu så känns det som om jag inte får det.

Fast det är väl för att jag aldrig annars har så utan att alla är vana att jag fixar och lirkar och får saker att flyta smidigt.

Men i början av december så får jag en helg för mig själv i alla fall då sambon åker iväg på julbord i Polen. Då kan jag andas och göra vad jag vill eller inte göra någonting alls med andra ord utan dåligt samvete över det.

Vill bara andas och få va i ro just nu....