Boklund
Fick mail av vännen K hon hade hittat keltiska horoskop på nätet...det var lite kul till skillnad från alla de asiatiska och våra vanliga horoskop. Jag var boklund - undrar ju genast om det är därför jag älskar bokskogar - fast vem kan låta bli att älska dem? Så här var jag:
Och här är länken till er som vill kolla vad ni är http://www.dagenshoroskop.nu/horoskop/keltiskt/ lite kul faktiskt!!!
| Boklunden kallas också för järnskogen då den är extremt motsåndskfraftig. Boklundspersoner är mycket tuffa och nästan oförstörbara, både mentalt, spirituellt och fysiskt. Men man ska inte tro att de är okänsliga, tvärtom är de stabila och ställer upp. De är pålitliga till 100 procent och då alla andra överger dig så finns alltid boklundspersonen bakom dig. De är sanna vänner. Dessa personer är av fart och fläkt, de tar initiativ och agerar då andra fortfarande endast pratar. De är realister och inser sina begränsningar, de agarer efter rationella principer. De siktar alltid högt men tappar trots detta aldrig fotfästet. När de väl funnit sitt mål förlorar de aldrig fokus på detta. Boklundspersoner förstår naturens lagar, deras tankar och agerande utmärks av detta. Deras liv präglas av självdisciplin, ihärdighet och ordning. Omåttlighet är främmande för dem och gör dem oroliga. Om de blir slavar under sina egna principer kommer de agera efter andras svagheter. De blir då buttra och hårda med ett kort temperament. Boklundspersoner är av naturen dominanta och har fallenhet för att vara beskyddare. Men de verkligen älskar och hedrar sin partner. Deras partner bör ha en diplomatisk fallenhet och vara mycket förstående. Men var försiktig, de stundtals svåra boklunspersonerna kan få den svagare partnern att ofrivilligt bli passiv. |
Och här är länken till er som vill kolla vad ni är http://www.dagenshoroskop.nu/horoskop/keltiskt/ lite kul faktiskt!!!
Goda gamla 40-talet
OK, har sista fyra dagarna varit zombi...sovit som törnrosa i hundra år...och blir inte riktigt vaken...grinig och faktiskt en liten släng av deprision...den där stenen som jag en gång kröp fram ur lockar väldans...
Hur som helst, när jag sover har jag nu börjat drömma i miljö som gamla 40-tals filmer (tack och lov inte pilsnerfilmerna) men storfilmer med Judy Garland, Sinatra, Monroe...och alla de där vackra människorna...men det blir på något sätt härliga drömmar...(det är ju storfilmer) :-) konstiga intriger men med härlig känsla.
Hmmm, undrar hur det kommer sig...det får jag fnula lite på tror jag....
Hur som helst, när jag sover har jag nu börjat drömma i miljö som gamla 40-tals filmer (tack och lov inte pilsnerfilmerna) men storfilmer med Judy Garland, Sinatra, Monroe...och alla de där vackra människorna...men det blir på något sätt härliga drömmar...(det är ju storfilmer) :-) konstiga intriger men med härlig känsla.
Hmmm, undrar hur det kommer sig...det får jag fnula lite på tror jag....
En städmanisk bekännelse
Jag och min kollega hamnar ofta i samtal om just städning...och hur knäppa vi är. Själv har jag ju tränat bort det värsta men det sitter fortfarande kvar som en liten naggande tvångstanke.
Förr slet jag ur porslinet ur skåpen och torkade hyllplan och diskade det jag inte använde så ofta minst en gång per månad. Veckostädningen var inte bara dammtorkning utan innefattde även alla lister (inkl taklister) bakom spis och kyl/frys och bokhyllan tömdes på böcker som torkades.
Den dagliga städningen var alla ytor i köket, alla bord o stolar samt drog fram badkar och skurade väggar, tak och golv i badrummet....smått maniskt.
Idag så håller jag mig till en lugnare veckostädning då jag gör det jag tidigare gjorde varje dag. Lister blir av en gång i månaden (förutom i badrum som blir varje vecka). Skåp och bokhyllor rivs ut kanske fyra gånger per år.
Men ändå blir jag frustrerad när jag sitter i TV soffan och vet att listerna är otorkade. Vad är detta för strävan att ha ett skinande rent hem? Har stor frustration över om någon råkar dyka upp och jag inte har storstädat innan. Precis som om jag vore en dålig människa om det finns en fläck bakom spisen.
För att inte tala om ifall jag varit borta och lämnat bäddning och plock till mannen för att någon följer med mig hem. Jag blir superstresad och nervös...ber om ursäkt innan vi öppnar dörren...för det kan ju vara så att sängen inte är bäddad så som jag vill och kuddarna är säkert inte puffade....
Det roliga är att hon är nästan lika dan...städmanisk men med lite andra små egenheter (hon tvättar varje morgon och lite annat). Disken och diskbänken har vi samma mani över....men så är ju hon från norrland oxå...är det möjligen det sambandet. Norrland ger kvinnor städmanier?
Förr slet jag ur porslinet ur skåpen och torkade hyllplan och diskade det jag inte använde så ofta minst en gång per månad. Veckostädningen var inte bara dammtorkning utan innefattde även alla lister (inkl taklister) bakom spis och kyl/frys och bokhyllan tömdes på böcker som torkades.
Den dagliga städningen var alla ytor i köket, alla bord o stolar samt drog fram badkar och skurade väggar, tak och golv i badrummet....smått maniskt.
Idag så håller jag mig till en lugnare veckostädning då jag gör det jag tidigare gjorde varje dag. Lister blir av en gång i månaden (förutom i badrum som blir varje vecka). Skåp och bokhyllor rivs ut kanske fyra gånger per år.
Men ändå blir jag frustrerad när jag sitter i TV soffan och vet att listerna är otorkade. Vad är detta för strävan att ha ett skinande rent hem? Har stor frustration över om någon råkar dyka upp och jag inte har storstädat innan. Precis som om jag vore en dålig människa om det finns en fläck bakom spisen.
För att inte tala om ifall jag varit borta och lämnat bäddning och plock till mannen för att någon följer med mig hem. Jag blir superstresad och nervös...ber om ursäkt innan vi öppnar dörren...för det kan ju vara så att sängen inte är bäddad så som jag vill och kuddarna är säkert inte puffade....
Det roliga är att hon är nästan lika dan...städmanisk men med lite andra små egenheter (hon tvättar varje morgon och lite annat). Disken och diskbänken har vi samma mani över....men så är ju hon från norrland oxå...är det möjligen det sambandet. Norrland ger kvinnor städmanier?
Helt slut efter knölig vecka
Denna vecka har gått fort och det har hänt mycket! Många av de saker som jag planerat att göra...har jag inte gjort! Men många saker som jag inte planerat för har jag istället varit tvungen att göra...ja, ni vet hur det är!
Började veckan (tisdag) med en lång och skön promenad i Nackareservatet med bästa vännen K och hennes hundar E o B. I och för sig så påbörjade jag promenaden med att titta på hund istället för att titta mark...med ett nu blåsvart knä som resultat. Men promenaden var läkande, lång och skön. Tack K!
Sedan en akutbehandling på tisdag eftermiddag som också den var, trots det akuta, inspirerade och rolig. - Bra tisdag!!!
Onsdag - inställd promenad pga knä. Så det blev cheesecake bakning och röjstädning istället - skönt (nu står det inte en pinal på min diskbänk...jag är stolt). Sedan en hel "hälsoundersökning" som tog nära på tre timmar. Intressant (sitter och analyserar nu...) och avslutade den dagen med en middag i goda vänner lag.
Torsdag - ny dator kommer idag!!!! Så betala räkningar, lägga över alla dokument i nätverkets delade mapp, spara om mailadresser och mail som skall överföras....en massa tråkigt meck helt enkelt! Sedan en fika med AK som jag äntligen har börjat träffa regelbundet igen efter ett uppehåll på över ett år. Hon hade med sig en massa saker till mig att prova psykometriläsning med (se föregående inlägg) och så pratade vi en massa strunt så klart. Trevligt!
Men min vana trogen - när jag fikar så sätter jag telefonen på ljudlöst - vilket jag nu ångrar i efterhand. Jaja, när vi sitter där så känner jag att det pirrar från telefonen...slänger en snabb blick - det var K, men eftersom vi pratar ju hur många gånger som helst per dag så lät jag det va...sen pirrar det igen...jag kollar - K igen...hmmmm
AK går på toaletten så jag kollar mer noga och då ser jag att K ringt sex gånger. PANIK! Vad har hänt...ringer henne och hennes E ligger i ett epilepsianfall som pågått en timme och han kommer inte ur...hon har provat allt...
När AK kommer från toa så är jag redan påklädd och säger att jag måste gå...hon kommer också...jag passar på att fråga henne samtidigt som vi småspringer...om hon vet någon punkt för epianfall (hon jobbar med akupressur) och hon tipsar mig...just innan vi skiljs åt. Jag stoppar en Taxi och åker till K...under färden så ringer jag henne så hon kan börja trycka på punkten...sedan till mannen...för att han skall stå beredd om vi måste köra iväg E någonstans och behöver hjälp med detta.
När jag kommer fram så har trycket på punkten funkat och E har kommit ur sitt anfall...över en timme!!!! K och alla de andra djuren var medtagna så vi satte oss en stund och bara pratade strunt till paniken lagt sig. (jag var också väldigt medtagen).
Fredag - mer meck runt nya datorn. Fixade naglar och när jag äntligen kom hem var jag sååå slut att jag knappt orkade sitta. Om jag blivit så slut efter torsdagskvällen...hur slut måste inte fam K vara då?
Så idag...fortsätta med saker jag inte hunnit...meck med nya datorn...lite irriterad som man alltid blir när man håller på med sånt...men nu är snart allt på plats igen....skall påbörja kursdokumetationen till nästa helgs kursstarter...
Började veckan (tisdag) med en lång och skön promenad i Nackareservatet med bästa vännen K och hennes hundar E o B. I och för sig så påbörjade jag promenaden med att titta på hund istället för att titta mark...med ett nu blåsvart knä som resultat. Men promenaden var läkande, lång och skön. Tack K!
Sedan en akutbehandling på tisdag eftermiddag som också den var, trots det akuta, inspirerade och rolig. - Bra tisdag!!!
Onsdag - inställd promenad pga knä. Så det blev cheesecake bakning och röjstädning istället - skönt (nu står det inte en pinal på min diskbänk...jag är stolt). Sedan en hel "hälsoundersökning" som tog nära på tre timmar. Intressant (sitter och analyserar nu...) och avslutade den dagen med en middag i goda vänner lag.
Torsdag - ny dator kommer idag!!!! Så betala räkningar, lägga över alla dokument i nätverkets delade mapp, spara om mailadresser och mail som skall överföras....en massa tråkigt meck helt enkelt! Sedan en fika med AK som jag äntligen har börjat träffa regelbundet igen efter ett uppehåll på över ett år. Hon hade med sig en massa saker till mig att prova psykometriläsning med (se föregående inlägg) och så pratade vi en massa strunt så klart. Trevligt!
Men min vana trogen - när jag fikar så sätter jag telefonen på ljudlöst - vilket jag nu ångrar i efterhand. Jaja, när vi sitter där så känner jag att det pirrar från telefonen...slänger en snabb blick - det var K, men eftersom vi pratar ju hur många gånger som helst per dag så lät jag det va...sen pirrar det igen...jag kollar - K igen...hmmmm
AK går på toaletten så jag kollar mer noga och då ser jag att K ringt sex gånger. PANIK! Vad har hänt...ringer henne och hennes E ligger i ett epilepsianfall som pågått en timme och han kommer inte ur...hon har provat allt...
När AK kommer från toa så är jag redan påklädd och säger att jag måste gå...hon kommer också...jag passar på att fråga henne samtidigt som vi småspringer...om hon vet någon punkt för epianfall (hon jobbar med akupressur) och hon tipsar mig...just innan vi skiljs åt. Jag stoppar en Taxi och åker till K...under färden så ringer jag henne så hon kan börja trycka på punkten...sedan till mannen...för att han skall stå beredd om vi måste köra iväg E någonstans och behöver hjälp med detta.
När jag kommer fram så har trycket på punkten funkat och E har kommit ur sitt anfall...över en timme!!!! K och alla de andra djuren var medtagna så vi satte oss en stund och bara pratade strunt till paniken lagt sig. (jag var också väldigt medtagen).
Fredag - mer meck runt nya datorn. Fixade naglar och när jag äntligen kom hem var jag sååå slut att jag knappt orkade sitta. Om jag blivit så slut efter torsdagskvällen...hur slut måste inte fam K vara då?
Så idag...fortsätta med saker jag inte hunnit...meck med nya datorn...lite irriterad som man alltid blir när man håller på med sånt...men nu är snart allt på plats igen....skall påbörja kursdokumetationen till nästa helgs kursstarter...
Kul men lite läskigt
Har den senaste veckan börjat träna på psykometri...plocka upp energier från föremål och kunna berätta något om ägarna. Första objektet jag skulle prova på fick jag in ägeren redan innan jag fått föremålet...det räckte med att AK tänkte på vad jag skulle få träna på så fick jag in en hel historia...som stämde.
Tränade på ytterligare tre saker från tre människor som jag inte hade en aning om vilka de var (ett örhänge, en ring och en sån där tång att böja ögonfransarna med) alla tre blev klockrena.
Jag får in tre ord i huvudet så snart jag tar i föremålet (de tre starkaste egenskaperna) sedan får jag en beskrivning på personen och hur den är till sättet det hela avslutas med att jag får känningar i min kropp var den har skador eller problem...
Nu har jag sammanlagt tränat på 5 föremål och alla har varit mitt i prick...det är kul men det skrämmer mig lite också kan det vara så lätt...det känns nästan som om jag bara har tur och sitter och hittar på. Men det kommer ju detaljer som inte kan passa in på vem som helst. Fast med 5 av 5 rätt så måste jag ju på något sätt kunna detta...skall träna mer så får vi se hur statistiken kanske sjunker....
Tränade på ytterligare tre saker från tre människor som jag inte hade en aning om vilka de var (ett örhänge, en ring och en sån där tång att böja ögonfransarna med) alla tre blev klockrena.
Jag får in tre ord i huvudet så snart jag tar i föremålet (de tre starkaste egenskaperna) sedan får jag en beskrivning på personen och hur den är till sättet det hela avslutas med att jag får känningar i min kropp var den har skador eller problem...
Nu har jag sammanlagt tränat på 5 föremål och alla har varit mitt i prick...det är kul men det skrämmer mig lite också kan det vara så lätt...det känns nästan som om jag bara har tur och sitter och hittar på. Men det kommer ju detaljer som inte kan passa in på vem som helst. Fast med 5 av 5 rätt så måste jag ju på något sätt kunna detta...skall träna mer så får vi se hur statistiken kanske sjunker....
Favorit
Här kommer en gammal favorit som jag fått på mailen ett antal gånger...men den är ju sååååå bra...man måste läsa hela!!!!
HUNDENS DAGBOK
07.00: Tjohoo, en promenad. Det är det bästa som finns!
08.00 - Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!
09.00 - Tjohoo, ungarna är uppe. Det är det bästa som finns!
12.00 - Tjohoo, leka i trädgården. Det är det bästa som finns!
14.00 - Tjohoo, åka bilen. Det är det bästa som finns!
15.00 - Tjohoo, ungarna kommer hem. Det är det bästa som finns!
16.00 - Tjohoo, leka med en boll. Det är det bästa som finns!
17.00 - Tjohoo, matte och husse kommer hem. Det är det bästa som finns!
18.00 - Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!
20.00 - Tjohoo, bli kliad på magen i soffan. Det är det bästa som finns!
22.00 - Tjohoo, sova i mattes och husses säng. Det är det bästa som finns!
KATTENS DAGBOK
783:e dagen i fångenskap...
Mina kidnappare fortsätter att tortera mig med bisarra dinglande saker. De frossar i färskt kött medan jag tvingas leva på torrfoder och slemmig burkmat. Det enda som håller mig igång är hoppet att jag en dag ska lyckas rymma, och den milda tillfredsställelse jag får av att klösa på möblerna.
Imorgon ska jag eventuellt äta ännu en krukväxt.
Idag misslyckades jag än en gång med att döda mina kidnappare genom att försöka fälla dem med min kropp. Jag borde kanske försöka vid toppen av trapporna. I ett försök att sätta mina förtryckare ur balans, framtvingade jag en hårboll i deras favoritfåtölj. Kom ihåg: lägg en på deras säng. Fångade en mus som jag bet huvudet av. Lade den huvudlösa kroppen vid dörren som ett tecken till mina kidnappare om vad jag är kapabel till, så att de ska gå runt i ständig skräck. Bemötandet jag fick var en massa klappar, kramar och gullande om vilken duktig kissemiss jag är. Saker och ting går inte som planerat.
På kvällen dök deras kumpaner upp för någon sorts sammankomst. Jag blev placerad i isolering under mötet, men jag kunde känna doften av deras mat och höra brottstycken från deras kriminella planer. Tydligen var jag inlåst på grund av min kraftfulla förmåga att framkalla något de refererade till som 'allergi'. Jag måste komma underfund med vad detta är så att jag kan använda det till min fördel. De andra internerna smörar för våra fångvaktare och jag vågar inte anförtro mig till någon av dem inför risken att någon tjallar. Hunden släpps regelbundet ur sina bojor men återvänder frivilligt. Han är uppenbarligen efterbliven. Fågeln däremot ger intryck av att vara en informatör. Han pratar med våra kidnappare regelbundet, och jag är övertygad om att han rapporterar vartenda steg jag tar. Tack vare sin placering i metallrummet är han för tillfället i säkerhet. Men jag kan vänta. Det är bara en tidsfråga innan mina planer slår i verket...
HUNDENS DAGBOK
07.00: Tjohoo, en promenad. Det är det bästa som finns!
08.00 - Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!
09.00 - Tjohoo, ungarna är uppe. Det är det bästa som finns!
12.00 - Tjohoo, leka i trädgården. Det är det bästa som finns!
14.00 - Tjohoo, åka bilen. Det är det bästa som finns!
15.00 - Tjohoo, ungarna kommer hem. Det är det bästa som finns!
16.00 - Tjohoo, leka med en boll. Det är det bästa som finns!
17.00 - Tjohoo, matte och husse kommer hem. Det är det bästa som finns!
18.00 - Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!
20.00 - Tjohoo, bli kliad på magen i soffan. Det är det bästa som finns!
22.00 - Tjohoo, sova i mattes och husses säng. Det är det bästa som finns!
KATTENS DAGBOK
783:e dagen i fångenskap...
Mina kidnappare fortsätter att tortera mig med bisarra dinglande saker. De frossar i färskt kött medan jag tvingas leva på torrfoder och slemmig burkmat. Det enda som håller mig igång är hoppet att jag en dag ska lyckas rymma, och den milda tillfredsställelse jag får av att klösa på möblerna.
Imorgon ska jag eventuellt äta ännu en krukväxt.
Idag misslyckades jag än en gång med att döda mina kidnappare genom att försöka fälla dem med min kropp. Jag borde kanske försöka vid toppen av trapporna. I ett försök att sätta mina förtryckare ur balans, framtvingade jag en hårboll i deras favoritfåtölj. Kom ihåg: lägg en på deras säng. Fångade en mus som jag bet huvudet av. Lade den huvudlösa kroppen vid dörren som ett tecken till mina kidnappare om vad jag är kapabel till, så att de ska gå runt i ständig skräck. Bemötandet jag fick var en massa klappar, kramar och gullande om vilken duktig kissemiss jag är. Saker och ting går inte som planerat.
På kvällen dök deras kumpaner upp för någon sorts sammankomst. Jag blev placerad i isolering under mötet, men jag kunde känna doften av deras mat och höra brottstycken från deras kriminella planer. Tydligen var jag inlåst på grund av min kraftfulla förmåga att framkalla något de refererade till som 'allergi'. Jag måste komma underfund med vad detta är så att jag kan använda det till min fördel. De andra internerna smörar för våra fångvaktare och jag vågar inte anförtro mig till någon av dem inför risken att någon tjallar. Hunden släpps regelbundet ur sina bojor men återvänder frivilligt. Han är uppenbarligen efterbliven. Fågeln däremot ger intryck av att vara en informatör. Han pratar med våra kidnappare regelbundet, och jag är övertygad om att han rapporterar vartenda steg jag tar. Tack vare sin placering i metallrummet är han för tillfället i säkerhet. Men jag kan vänta. Det är bara en tidsfråga innan mina planer slår i verket...
Oj, vilka öden...
Satt och surfade runt lite bland bloggar och hamnade på ett pat bloggar som bara grap tag i mitt hjärta och fått mig att fundera mycket på livet och om det verkligen ska va så...
En man som förlorat sin fru och 13 dagar gamla dotter i en bilolycka...från vilken han lyckas rädda sin några år gamla andra dotter...från flammorna...trots detta så lyckas ha att inte vara bitter utan ser framåt. Pratar om att vägra offerkofta - det gör mig på ett konstigt sätt stolt.
Våga vägra offerkofta!!!
En kvinna som föder upp hundar, drabbades av maginfluensa och då vet ju alla hur man mår..så denna dagen fick inte hundarna annat än korta promenader (mellan spyattackerna) mat och vatten (en av tikarna hade kull). Men just denna dag passar en "anonym" på att ringa och anmäla henne för djurskyddsverket (tror jag det heter) och propsar på att de just skall åka ut den dagen...
Det gör de...och av någon anledning...det var stökigt hemma och någon hund hade kissat inne...så tar de beslutet att hundarna skall tvångsomhädertas...fast det kanske inte var så bra med valparna att tvinga dem flytta på ett sånt abrupt sätt...och var skulle de göra av med hundarna...så istället tillkallas veterinär som undersöker hundarna med resultatet att alla hundar är välmående och friska.
Men...någon av hundarna hade ju kissat inne (denna dagen i maginfluensa)...så istället beordras veterinären att avliva dem alla på plats...fullt friska välmående hundar med en matte i maginfluensa...
Får det gå till på det sättet???!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Hallåååååååååååå!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
En man som förlorat sin fru och 13 dagar gamla dotter i en bilolycka...från vilken han lyckas rädda sin några år gamla andra dotter...från flammorna...trots detta så lyckas ha att inte vara bitter utan ser framåt. Pratar om att vägra offerkofta - det gör mig på ett konstigt sätt stolt.
Våga vägra offerkofta!!!
En kvinna som föder upp hundar, drabbades av maginfluensa och då vet ju alla hur man mår..så denna dagen fick inte hundarna annat än korta promenader (mellan spyattackerna) mat och vatten (en av tikarna hade kull). Men just denna dag passar en "anonym" på att ringa och anmäla henne för djurskyddsverket (tror jag det heter) och propsar på att de just skall åka ut den dagen...
Det gör de...och av någon anledning...det var stökigt hemma och någon hund hade kissat inne...så tar de beslutet att hundarna skall tvångsomhädertas...fast det kanske inte var så bra med valparna att tvinga dem flytta på ett sånt abrupt sätt...och var skulle de göra av med hundarna...så istället tillkallas veterinär som undersöker hundarna med resultatet att alla hundar är välmående och friska.
Men...någon av hundarna hade ju kissat inne (denna dagen i maginfluensa)...så istället beordras veterinären att avliva dem alla på plats...fullt friska välmående hundar med en matte i maginfluensa...
Får det gå till på det sättet???!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Hallåååååååååååå!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Den svenska drömmen
Hej och hopp, det har inte blivit så många inlägg på senaste tiden...jag vet inte riktigt varför för jag har en hel del korta historier i mitt huvud som jag tänker: att det här skall jag blogga...men när jag väl sitter här framför datorn så ha de trasslat in sig i varandra och jag kommer bara ihåg första inledningsorden på varje...vad ville jag med det här tänker jag...och så raderar jag allt och börjar om...raderar...ah, ni fattar. Det blir som med kejsarens nya kläder...
Hur som helst så hade jag syster här på besök i veckan. Det var trevligt och vi satt och småpratade lite mer om henne än när vi är i norr då allt nästan bara handlar om pojkarnas hockeyträningsschema och hur det är att vara hockeymamma. Men nu kom min syster fram lite mer och det uppskattar jag verkligen.
Hon lever den svenska drömmen...hus, man, tre barn, två bilar och bra jobb. De åker till fjällen på skidsemester varje sportlov, till fjällen med skoter varje påsk, utomlands till solen varje vår, ut med husvagnen varje sommar och skoter igen till höstlovet.
Precis det liv man skall eftersträva om man är från norrland...men det var aldrig min dröm...därför är jag det svarta fåret i familjen som det är synd om och som det aldrig blir någon ordning på... Fast det var inte det jag skulle skriva om.
Men eftersom det livet aldrig varit min strävan så var jag tvungen, nu när hon som person glimtade fram under middagen, att försöka komma in lite under ytan och se om allt verkligen på djupet var så vackert som det är på ytan.
Det hon svarade på en av mina frågor (om hennes man) ger mig rysningar:
"Jag kan inte tänka mig att leva utan min man och den känslan är så stark att jag inte ens blir glad om någon utifrån visar mig uppskattning och jag vet att min man känner lika för mig"
Det är så starkt...jag menar inte bara tryggheten i att själv känna så starkt för en person man varit tillsammans med i över tjugo år utan att vara så trygg i vad den andre känner. Att inte hysa några tvivel om att de kommer att leva tillsammans. Att inte tänka den tanken...jag vill...men det finns inga garantier. Utan att veta att det är en garanti....vad skönt det måste vara...
Den svenska drömmen kanske inte är så illa i alla fall...
Hur som helst så hade jag syster här på besök i veckan. Det var trevligt och vi satt och småpratade lite mer om henne än när vi är i norr då allt nästan bara handlar om pojkarnas hockeyträningsschema och hur det är att vara hockeymamma. Men nu kom min syster fram lite mer och det uppskattar jag verkligen.
Hon lever den svenska drömmen...hus, man, tre barn, två bilar och bra jobb. De åker till fjällen på skidsemester varje sportlov, till fjällen med skoter varje påsk, utomlands till solen varje vår, ut med husvagnen varje sommar och skoter igen till höstlovet.
Precis det liv man skall eftersträva om man är från norrland...men det var aldrig min dröm...därför är jag det svarta fåret i familjen som det är synd om och som det aldrig blir någon ordning på... Fast det var inte det jag skulle skriva om.
Men eftersom det livet aldrig varit min strävan så var jag tvungen, nu när hon som person glimtade fram under middagen, att försöka komma in lite under ytan och se om allt verkligen på djupet var så vackert som det är på ytan.
Det hon svarade på en av mina frågor (om hennes man) ger mig rysningar:
"Jag kan inte tänka mig att leva utan min man och den känslan är så stark att jag inte ens blir glad om någon utifrån visar mig uppskattning och jag vet att min man känner lika för mig"
Det är så starkt...jag menar inte bara tryggheten i att själv känna så starkt för en person man varit tillsammans med i över tjugo år utan att vara så trygg i vad den andre känner. Att inte hysa några tvivel om att de kommer att leva tillsammans. Att inte tänka den tanken...jag vill...men det finns inga garantier. Utan att veta att det är en garanti....vad skönt det måste vara...
Den svenska drömmen kanske inte är så illa i alla fall...
Fler favvisar
Nu - äntligen så har två till av mina favvisar äntligen hittat till bloggens rike. Det tycker jag är super speciellt eftersom de inte bor kvar här i stan längre...för då kan man följa dem i alla fall och se vad som händer :-)
Kolla in moppens (som jag har kallat honom här i bloggen vid tidigare inlägg) härliga blogg: http://ossy.blogg.se och hans mattes som finns länkad på hans sida och även här på min alldeles snart :-)
För det är ju verkligen så med bloggande att på något sätt så kan man hålla kontakt och få reda på vad som händer i ens vänners huvuden. Sånt som man kanske annars aldrig skulle få veta. Se vardagen hos dem även om man kanske inte hörs så ofta längre...
Så fram för fler bloggande vänner!
Kolla in moppens (som jag har kallat honom här i bloggen vid tidigare inlägg) härliga blogg: http://ossy.blogg.se och hans mattes som finns länkad på hans sida och även här på min alldeles snart :-)
För det är ju verkligen så med bloggande att på något sätt så kan man hålla kontakt och få reda på vad som händer i ens vänners huvuden. Sånt som man kanske annars aldrig skulle få veta. Se vardagen hos dem även om man kanske inte hörs så ofta längre...
Så fram för fler bloggande vänner!
Nu är det slut jul kvar
Efter alla helgers frossande och liggandes i soffan så är det slut kvar nu. När vi kom hem från norrland så såg granen så fantastiskt ledsen ut att jag igår bestämde att nu får den sova. När alla pumlor, glitter och ljus var nedplockade så var det bara grenar kvar...och golvet hade fått ny färg (grön barr tror jag den heter)
Jaja, såga ner granen och packa in den i 3 svarta säckar (vi hade en stor det här året) och sedan alla barr på golvet. När den 4:e dammsugarpåsen var full så fanns det inte fler hemma...men golvet var fortfarande täckt av en grön matta.
Käck (som jag kan vara ibland) steade jag ut för att handla fler påsar...Vi butiken intill - inga påsar, Vi butiken en bit bort - inga påsar, Konsum en bit bort - inga påsar, Konsum en längre bit bort - inga påsar och till sist Ica - inga påsar...tack då!
Ja, jag vet att endast välsorterade matbutiker säljer dammsugarpåsar nu för tiden - varför undrar jag!!! Men igår var det söndag och inga järnaffärer hade öppet så.....
Vad gör man? Bara att krångla sig in i soprummet och skamset titta sig över axeln och hoppas att ingen granne ser. Rota runt i karusellen för att hitta rätt fack och fiska upp påsen med de fulla dammsugarpåsarna...ännu mer skamset smyga ut ur soprummet och sedan hem.
Tömma dammsugarpåsen i vanlig påse...dammsuga...tömma...dammsuga...tömma...dammsuga...tömma...sen var det klart...pust...nu vet jag varför man har plstgran...
Slut jul!
Jaja, såga ner granen och packa in den i 3 svarta säckar (vi hade en stor det här året) och sedan alla barr på golvet. När den 4:e dammsugarpåsen var full så fanns det inte fler hemma...men golvet var fortfarande täckt av en grön matta.
Käck (som jag kan vara ibland) steade jag ut för att handla fler påsar...Vi butiken intill - inga påsar, Vi butiken en bit bort - inga påsar, Konsum en bit bort - inga påsar, Konsum en längre bit bort - inga påsar och till sist Ica - inga påsar...tack då!
Ja, jag vet att endast välsorterade matbutiker säljer dammsugarpåsar nu för tiden - varför undrar jag!!! Men igår var det söndag och inga järnaffärer hade öppet så.....
Vad gör man? Bara att krångla sig in i soprummet och skamset titta sig över axeln och hoppas att ingen granne ser. Rota runt i karusellen för att hitta rätt fack och fiska upp påsen med de fulla dammsugarpåsarna...ännu mer skamset smyga ut ur soprummet och sedan hem.
Tömma dammsugarpåsen i vanlig påse...dammsuga...tömma...dammsuga...tömma...dammsuga...tömma...sen var det klart...pust...nu vet jag varför man har plstgran...
Slut jul!
Kom ihåg!
Om och om igen gör jag samma misstag...så än en gång kommer en lista på saker man skall komma ihåg att inte göra:
1) Klipp INTE luggen om du har bråttom iväg
2) Färga INTE håret om du har bråttom
3) Raka INTE benen med slö hyvel
4) Putsa INTE bordet med keramikrent
5) Gräv INTE i ansiktet innan du ska på fest
6) Inled INTE en disskussion om Loket med din mor
Kan jag komma ihåg detta nu nån enda gång!!!!!
1) Klipp INTE luggen om du har bråttom iväg
2) Färga INTE håret om du har bråttom
3) Raka INTE benen med slö hyvel
4) Putsa INTE bordet med keramikrent
5) Gräv INTE i ansiktet innan du ska på fest
6) Inled INTE en disskussion om Loket med din mor
Kan jag komma ihåg detta nu nån enda gång!!!!!
Kyrkor
Vi var på dop igår med allt vad det innebär...hela släkten och ibland något spänd stämmning. Prästen var rolig...lite flummig nästan. Väldigt avslappnad och det blev nästan mer som om han stod och pratade för sin familj så där lite osammanhängande och på något sätt väldigt charmigt.
Hur som helst så slog det mig när jag pratade med farfar till det döpta barnet (som jobbar på begravningsbyrå) att det är väl klart att kyrkor har en speciell atmosfär för alla...tänk bara vad mycket kärlek som uttrycks i dessa rum.
Bröllop med stark kärlek mellan de inblandade, dop med stark kärlek till barnen och begravningar där kanske kärleken uttrycks på det starkaste sättet som en stor sorg och saknad till den bortgångna. Men oavsett om kärleken tar sig i uttryck som glädje eller sorg och förtvivlan så är det stark kärlek.
All denna kärlek måste ju sätta sig i väggarna och skapa just den speciella atmosfär man bara hittar i kyrkor. Sedan om du är troende så har du ju även guds kärlek som gör sig påmind i dessa byggnader ...och hur stark är inte den?
Hur som helst så slog det mig när jag pratade med farfar till det döpta barnet (som jobbar på begravningsbyrå) att det är väl klart att kyrkor har en speciell atmosfär för alla...tänk bara vad mycket kärlek som uttrycks i dessa rum.
Bröllop med stark kärlek mellan de inblandade, dop med stark kärlek till barnen och begravningar där kanske kärleken uttrycks på det starkaste sättet som en stor sorg och saknad till den bortgångna. Men oavsett om kärleken tar sig i uttryck som glädje eller sorg och förtvivlan så är det stark kärlek.
All denna kärlek måste ju sätta sig i väggarna och skapa just den speciella atmosfär man bara hittar i kyrkor. Sedan om du är troende så har du ju även guds kärlek som gör sig påmind i dessa byggnader ...och hur stark är inte den?
Barbie hade fel! HA!!!!
Det är inte ofta som jag verkligen kan bevisa för Barbie (mitt alterego) att jag har rätt...
Men just innan jul så klippte jag mig (hade ju lovat henne det i augusti)...och som en del av er vet så har jag ju inte sedan sommaren (och vistelsen på landet utan dusch) inte tvättat håret med schampoo.
Jag kör inte heller med den där balsamtvätten som en hel del med lockigt hår provar utan jag använder numera bara vanligt vatten och ingenting annat. Mitt hår mår superbra av det ...blir tjockare och "friskare". Jag har dessutom tagit bort alla andra kemikalier som hårspray och annat meck (använder lite saltvatten om jag vill ha stadga och volym).
Fast nu skulle jag ju klippa mig julfin...såklart så tvättas ju håret innan klippningen ...och jag tänkte att en gång kan väl inte skada...så jag sa inget.
Men jag hade fel...en gång KAN skada...när jag kom hem så började hårbotten att klia alldeles vansinnigt..och små små vattenblåsor slog ut över hela huvudet...uäck!!! Tänk vilka kemikalier vi vänjer vår kropp med!!!
För använder vi "gifter" på kroppen så utvecklar ju den ett ständigt försvar mot dessa men om man bara låter allt vara så naturligt det går så behöver den inte hela tiden ha detta försvar...och då om man bara tar en liten droppe gift så reagerar den kraftigt! Blåsor i hela huvudet!
Och salongen jag gick till använder bara miljösnälla naturliga produkter....
Välj själva om ni tycker att schampoo är bra eller inte...själv känner jag mig nöjd för att jag fick bevisa för Barbie att jag faktiskt hade rätt och att schampoo kan skada!!!
God Jul!
Men just innan jul så klippte jag mig (hade ju lovat henne det i augusti)...och som en del av er vet så har jag ju inte sedan sommaren (och vistelsen på landet utan dusch) inte tvättat håret med schampoo.
Jag kör inte heller med den där balsamtvätten som en hel del med lockigt hår provar utan jag använder numera bara vanligt vatten och ingenting annat. Mitt hår mår superbra av det ...blir tjockare och "friskare". Jag har dessutom tagit bort alla andra kemikalier som hårspray och annat meck (använder lite saltvatten om jag vill ha stadga och volym).
Fast nu skulle jag ju klippa mig julfin...såklart så tvättas ju håret innan klippningen ...och jag tänkte att en gång kan väl inte skada...så jag sa inget.
Men jag hade fel...en gång KAN skada...när jag kom hem så började hårbotten att klia alldeles vansinnigt..och små små vattenblåsor slog ut över hela huvudet...uäck!!! Tänk vilka kemikalier vi vänjer vår kropp med!!!
För använder vi "gifter" på kroppen så utvecklar ju den ett ständigt försvar mot dessa men om man bara låter allt vara så naturligt det går så behöver den inte hela tiden ha detta försvar...och då om man bara tar en liten droppe gift så reagerar den kraftigt! Blåsor i hela huvudet!
Och salongen jag gick till använder bara miljösnälla naturliga produkter....
Välj själva om ni tycker att schampoo är bra eller inte...själv känner jag mig nöjd för att jag fick bevisa för Barbie att jag faktiskt hade rätt och att schampoo kan skada!!!
God Jul!
JA, jag är väl äcklig då...
Fick en riktigt svidande förolämpning av en granne här om dagen....
Var nere i tvättstugan och grannen kom ner..vi småpratade lite som man ska med grannar. Grannen berättade att de skulle åka till solen över jul och att de köpt ny säng som skulle komma vilken dag som helst nu.
Lite artigt visade jag min avund "tänk vad härligt med sol och värme...och en ny säng...det skulle jag också behöva...vad orättvist att du snart skall få det jag också vill ha" sa jag med glimten i ögat...
Svaret som om blev väldigt överrumplande "JA, som en sambo till exempel" sa grannen...
Nu hade inte vi överhuvudtaget under samtalet berört det fakta att hon för 6-7 veckor sedan fått en sambo (som hon tillkännagav på ett styrelsemöte) utan bara pratat lite ditt och datt...så hur hon kunde göra den kopplingen förstår jag inte alls.
Mitt svar blev "Njä, det har jag redan sen länge" och var väldigt förbryllad...då kom nästa skopa
"Men jag menar annat än katterna"
Nu kände jag mig verkligen förolämpad...."Ja, jag har en sambo sen många år " sa jag då
Sedan så blev det ett konstigt samtal där hon förklarade att hon trodde jag var singel och ville att jag skulle beskriva min sambo och veta hans namn som om hon inte trodde på mig...
Knasigt blev det!
Men ska det vara så svårt att tro att jag är sambo. Att någon vill leva med mig. Är jag så äcklig?
Och förresten om jag nu vaqr singel varför trodde hon att jag var avudnsjuk på henne för att hon hade sambo. Måste det vara målet för alla singelkvinnor...det har aldrig varit mitt mål i alla fall.
Men jag är väl äcklig så...
Mörker
I år är första året som jag verkligen känner av mörkret...har inte nämnvärt påverkats av det tidigare. Fast nu känns det tungt...normalt så brukar jag denna årstid tycka att det är rätt härligt med alla glittrande slingor och juldekorationer som åker upp i alla fönster...i år ser jag bara mörker...inte ens gatlyktorna lyser ju upp...
Ska man ta av sig solglasögona nu?
Vet inte om det är allt färre som lyser upp sina fönster eller om det bara är jag som inte ser det...
Visst det är advent (väntan på jul) och jag går och väntar mest hela dagarna men inte på jul utan på de där samtalen som skall göra att sista bitarna faller på plats...att drömmen blir verklighet.
Vet inte om mörkret kan bero på det eller att jag inte är ute nu som förr (minst 5-6 timmar om dan) nu blir det bara kanske 2 timmar ute i friska luften...men då är det mörkt!
Kan vi inte få lite snö i alla fall....
Ska man ta av sig solglasögona nu?
Vet inte om det är allt färre som lyser upp sina fönster eller om det bara är jag som inte ser det...
Visst det är advent (väntan på jul) och jag går och väntar mest hela dagarna men inte på jul utan på de där samtalen som skall göra att sista bitarna faller på plats...att drömmen blir verklighet.
Vet inte om mörkret kan bero på det eller att jag inte är ute nu som förr (minst 5-6 timmar om dan) nu blir det bara kanske 2 timmar ute i friska luften...men då är det mörkt!
Kan vi inte få lite snö i alla fall....
Vem behöver barn när man har en sambo?
Det är faktiskt ganska mycket så...med män menar jag...att de blir som barn så fort de blir sambo. Man måste påminna för de kommer inte ihåg nästan någonting förutom det de själva har för ögonen. De ser inte allt som ligger framme utan plötsligt tror de att kläder själva vandrar från golv till tvättkorg.
Ja, alla dessa klassiker...men undrar jag då...de flesta har ju ändå bott själva och fått göra allt detta på egen hand. Komma ihåg att handla smör, packa inför resan, plocka undan saker osv...för de som jag har bott med har inte bott i svinstior innan de landat hos mig utan haft snygga välstädade hem (utan att mamma kommer och fixar) och de har levt fungerande liv där de har varit tvungna att komma ihåg saker.
Men vad är det då som händer? Pustar de ut och bara släpper allt när de har en "reservmamma" hemma? Är det så illa att män är så lata och lömska att de vet att tjejen kommer att fixa undan prylarna, planera och komma ihåg allt som behöver kommas ihåg..så de bara släpper och struntar i allt omkring sig?
Eller???
Kan det vara vi kvinnor som har ett sån kontrollbehov att vi måste ha den ordningen omkring oss att vi inte ens ger dem en chans...och dresserar upp männen till att bli dessa guldfiskar? Vi lär dem att inte lägga sig i för om de gör det så gör de ändå fel när de gör det på sitt sätt istället för på vårt?
Hmmm, ja det kan man ju fundera på!
Ja, alla dessa klassiker...men undrar jag då...de flesta har ju ändå bott själva och fått göra allt detta på egen hand. Komma ihåg att handla smör, packa inför resan, plocka undan saker osv...för de som jag har bott med har inte bott i svinstior innan de landat hos mig utan haft snygga välstädade hem (utan att mamma kommer och fixar) och de har levt fungerande liv där de har varit tvungna att komma ihåg saker.
Men vad är det då som händer? Pustar de ut och bara släpper allt när de har en "reservmamma" hemma? Är det så illa att män är så lata och lömska att de vet att tjejen kommer att fixa undan prylarna, planera och komma ihåg allt som behöver kommas ihåg..så de bara släpper och struntar i allt omkring sig?
Eller???
Kan det vara vi kvinnor som har ett sån kontrollbehov att vi måste ha den ordningen omkring oss att vi inte ens ger dem en chans...och dresserar upp männen till att bli dessa guldfiskar? Vi lär dem att inte lägga sig i för om de gör det så gör de ändå fel när de gör det på sitt sätt istället för på vårt?
Hmmm, ja det kan man ju fundera på!
Nu ska man tindra
...för nu är det snart jul och då måste allt vara såååå himla mysigt! Och visst är det väl mysigt och egentligen gillar jag denna tid med alla ljus, goda dofter och mys.
Men när det blir tvångsmys så kan det bli lite för mycket. att det blir bara för att det ska va så och inte för att man är i den stämmningen.
I söndags (första advent) min första lediga dag på två veckor hade jag stora planer för mysdag. Jag skulle städa fint så att det luktar gott och rent i hela hemmet, tvätta och ta fram alla adventssaker. Ha en stund med tända ljus...mysa...fixa för mig själv...färga hår och fixa till...
Med en skön känsla i kroppen kliver jag upp och sätter igång. Ganska snart insåg jag dock att det inte skulle bli som jag ville...efter att ha granskat avtal och räknat om budget, tagit in nya offerter....så inser jag att jag säker kommer att göra allt jag föresatt mig att göra förutom mysa!!!
Jag springer som en galning med dammtrasan i ena handen och placerar ut ljus med den andra, färgar håret samtidigt som jag gör rent kattlådan och löser proppar i avloppen allt samtidigt och adventsmyskänslan är totalt bortblåst!!
När jag äntligen sätter mig ner så är jag trött och faktiskt lite bitter!
Ja, mysigt blev det ju på ytan i alla fall men inte i kroppen :-(
Men när det blir tvångsmys så kan det bli lite för mycket. att det blir bara för att det ska va så och inte för att man är i den stämmningen.
I söndags (första advent) min första lediga dag på två veckor hade jag stora planer för mysdag. Jag skulle städa fint så att det luktar gott och rent i hela hemmet, tvätta och ta fram alla adventssaker. Ha en stund med tända ljus...mysa...fixa för mig själv...färga hår och fixa till...
Med en skön känsla i kroppen kliver jag upp och sätter igång. Ganska snart insåg jag dock att det inte skulle bli som jag ville...efter att ha granskat avtal och räknat om budget, tagit in nya offerter....så inser jag att jag säker kommer att göra allt jag föresatt mig att göra förutom mysa!!!
Jag springer som en galning med dammtrasan i ena handen och placerar ut ljus med den andra, färgar håret samtidigt som jag gör rent kattlådan och löser proppar i avloppen allt samtidigt och adventsmyskänslan är totalt bortblåst!!
När jag äntligen sätter mig ner så är jag trött och faktiskt lite bitter!
Ja, mysigt blev det ju på ytan i alla fall men inte i kroppen :-(
Jag har ändå inget för mig
Eftersom jag ändå inte har något speciellt för mig (förutom jobb, starta bolag, göra hemsida, möten med banker & finansiärer, hjälpa mannen att starta bolag) så har jag igår påbörjat inte en men två distansutbildningar och på måndag börjar jag den tredje....hmmmm....
Men två av dem är av mer "praktisk" karraktär och inom healing den tredje är dock en hel del pluggande och arbetsuppgifter....men jaja dygnat har ju 24 timmar...
Skall bli roligt att se när det börjar ryka ur öronen och jag hamnar i hörnet i hallen spelandes på läppen, pekandes mot väggen och jiddra...
Men det är kul...det går fort och jag har fart och jag vill verkligen!!!
Hej hopp nu åker vi!
Men två av dem är av mer "praktisk" karraktär och inom healing den tredje är dock en hel del pluggande och arbetsuppgifter....men jaja dygnat har ju 24 timmar...
Skall bli roligt att se när det börjar ryka ur öronen och jag hamnar i hörnet i hallen spelandes på läppen, pekandes mot väggen och jiddra...
Men det är kul...det går fort och jag har fart och jag vill verkligen!!!
Hej hopp nu åker vi!
Som i skolan igen
OK, eftersom jag sov hela dagen igår så är jag åter tillbaka till mänskligheten (förutom Barbies skrik i huvudet i morse...se förra inlägget)...det betyder att jag idag faktiskt gör saker. Tvättar, meckar hemsida och klär om stolar.
Det är det sistnämda som tar mig tillbaka till skolan...och syslöjden...för tydligen har inte åren gjort mig bättre än vad jag var då. Även om jag idag har mer förstånd (hoppas jag) och även mer rutin och erfarenhet...resultatet blir detsamma.
Med ett svindyrt litet stycke tyg och en häftpistol ger jag mig i kast med stolarna....jag viker, häftar, drar, viker, häftar drar mig blå...ja, ni fattar...
Det blir supersnyggt....på framsidan....baksidan ser precis ut som de broderitavlor jag gjorde i syslöjden...fullständigt kaos!!! Snygg utsida - katastrofal insida!
Fast samtidigt så speglar det väl dagens samhälle ganska bra....spelar ingen roll hur insidan är bara utsidan är snygg! Helt plötsligt så fick jag stolar som speglar nutiden! Då blev det ju något vackert av det i alla fall...eller snarare en himla bra och konstnärlig efterkonstruktion av varför de ser ut som de gör....
Nu har jag inte stolar utan installationer! :-)
Det är det sistnämda som tar mig tillbaka till skolan...och syslöjden...för tydligen har inte åren gjort mig bättre än vad jag var då. Även om jag idag har mer förstånd (hoppas jag) och även mer rutin och erfarenhet...resultatet blir detsamma.
Med ett svindyrt litet stycke tyg och en häftpistol ger jag mig i kast med stolarna....jag viker, häftar, drar, viker, häftar drar mig blå...ja, ni fattar...
Det blir supersnyggt....på framsidan....baksidan ser precis ut som de broderitavlor jag gjorde i syslöjden...fullständigt kaos!!! Snygg utsida - katastrofal insida!
Fast samtidigt så speglar det väl dagens samhälle ganska bra....spelar ingen roll hur insidan är bara utsidan är snygg! Helt plötsligt så fick jag stolar som speglar nutiden! Då blev det ju något vackert av det i alla fall...eller snarare en himla bra och konstnärlig efterkonstruktion av varför de ser ut som de gör....
Nu har jag inte stolar utan installationer! :-)
Ja, jag ska...
Det händer mycket nu och jag vet inte riktigt hur jag skall hinna med allt...redan när jag vaknar på morgonen är jag försenad för att hinna det jag vill/ska den dagen. Andan i halsen hela tiden. Men det är kul!
Det ser bra ut nu och jag vet att det kommer att gå. Igår hittade vi lokalen vi vill bo i och SKA bo i. Lite små tekniska detaljer bara med att om det går att flytta upp kök och toalett en trappa upp. Men har ägnat någon timme åt att fixa och rita och tror att jag har hittat en bra lösning om det inte går.
Budgeten ser strålande ut så banken kan bara inte säga nej...det är idag det händer. Möte med den första banken så får vi väl se om de kan tro på oss eller inte. Det kommer att bli så bra....
Fast det blir mer och mer att fixa med ju närmare ett ja vi kommer. Hemsidan (fast den är bra långt kommen och jag tycker att den blir fin); skaffa underleverantörer, få godkännande av myndigheter (denna punkten gillar jag inte); all logistik kring lokal och inredning; avtals skrivning; lägga upp kassasystem som funkar med bokföring och allt annat man måste tänka på.... PUST!
Men nu händer det äntligen! Inte om ett halvår utan verkligen NU!!! Allt vi har räknat, skrivit, undersökt det senaste året är på väg att bli verklighet.
Spännande, pirrigt och otroligt roligt!
Det ser bra ut nu och jag vet att det kommer att gå. Igår hittade vi lokalen vi vill bo i och SKA bo i. Lite små tekniska detaljer bara med att om det går att flytta upp kök och toalett en trappa upp. Men har ägnat någon timme åt att fixa och rita och tror att jag har hittat en bra lösning om det inte går.
Budgeten ser strålande ut så banken kan bara inte säga nej...det är idag det händer. Möte med den första banken så får vi väl se om de kan tro på oss eller inte. Det kommer att bli så bra....
Fast det blir mer och mer att fixa med ju närmare ett ja vi kommer. Hemsidan (fast den är bra långt kommen och jag tycker att den blir fin); skaffa underleverantörer, få godkännande av myndigheter (denna punkten gillar jag inte); all logistik kring lokal och inredning; avtals skrivning; lägga upp kassasystem som funkar med bokföring och allt annat man måste tänka på.... PUST!
Men nu händer det äntligen! Inte om ett halvår utan verkligen NU!!! Allt vi har räknat, skrivit, undersökt det senaste året är på väg att bli verklighet.
Spännande, pirrigt och otroligt roligt!