galnatanten

...det är en tes/tro som gamla naturfolk lede efter. Det grep tag i mig när jag läste den och nu har jag under några dagar funderat lite på meningen med den.

Den är vacker och visst stämmer den. De säger att om amn inte låter viljan styra kärleken så åker man hit och dit. Med andra ord det vi alla någongång upplever - en känslomässig berg- och dalbana. Visst är det så.

Vi är ju så mångfacetterade vi människor och har så många olika saker vi kan och vill. Om vi lägger vårat fokus på vår längtan att uttrycka oss genom någon konstform och plockar upp den ådra vi har för det så växer vår kärlek till konsten. Om vi iställer lägger fokus på det materiella så ökar vår kärlek till pengar.

Det handlar så mycket om var vi fokuserar. Har vi inget fokus så åker vi än hit och än dit. Det är en vacker tanke och jag har inte malt ner den ännu till full förståelse men är på god väg och tanken gör mig glad.

Jag tror att när man väl har tagit in den och förstått den så kommer även kraften ur den att ge ett lugn. En ro att inte fundera över det som skulle kunna vara bättre.

Det slår mig även att vi faktiskt har valet att älska istället för att hata. De två känslorna ligger ju så nära varandra och de berör med samma styrka. Så istället för att hata kan man göra valet att älska bara man lägger fokus vid det. Människor som får en att hata gör ju det på grund av att de berör en på samma sätt och med samma kraft som de människor vi älskar.

Måste tänka lite mer på det....

OK nu tar öronen livet av mig...natten mellan söndag och måndag gjorde det så ont att jag vaknade med ett ryck och tårarna bara rann. Jag är van vid smärta. Jag gråter aldrig när det gör ont. Fast nu bara kollapsade jag i en gråtattack...det gjorde så ont att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Har aldrig känt sån smärta tidigare.

Kan inte sova på sidan för då gör det ondare. Stryker någon efter min arm kör det i öronen av smärta. Killar någon mig i nacken värker öronen mer. Sambon åkte igår och köpte magnecyl till mig och det hjälpte lite. Tog udden av det onda...så nu går jag på 2 magnecyl var annan timme....

Skall försöka få tag i herr doktor och höra om man inte kan göra något för att få komma tidigare än 22 april....

Jaja, nog om detta. Igår var det avslutning på kurs 3 vi åkte ut i naturen för att känna på träd och devor...naturligtvis i snöoväder. Men det verkar ha funkat för dem i alla fall. Det var kul...hoppas bara att de tyckte att det var roligt också. Jag kunde inte riktigt känna in hur det var för dem eftersom mina öron....bajsöron...men när vi åkte hem fick vi sol....

Nu är det bara kurs 1 och 2 som har avslutning på söndag. Hoppas det blir bra för dem....men det tror jag...

Nu är det dags att byta päls sa katterna och foff sa det när de tappade all päls på en gång...för att hjälpa de små och för att slippa foffet över allt så började jag borsta...det blir minst 1 tennisboll med päls 2-3 gånger om dan...att de alls kan ha någon päls kvar???!!! Är det därför Leffe ser så tjock ut?

Läste på Aftonbladet att den nya trenden är nakensemester, man kan flyga naken, gå på museum naken, bo på nakenhotell och spela diverse lagsporter naken (bada naken har man ju kunnat ett tag på vissa platser). Naken Janne jublar men jag undrar bara varför? Vad obehagligt att spela cricket naken...sand som kryper in överallt...sitta på ett flygplan naken..i drag.. OK, på planet får man en egen dyna att sitta på - det var ju snällt och hygiensikt tänkt inte heller serverar de heta drycker...

Men om jag går på museum så vill inte jag se en massa nakna människor. Inte heller vill jag att främmande människor skall se mig naken heller. Och framför allt det måste ju vara obekvämt...kladdigt av svett eller kallt...hmmmm, jag är skeptisk hur mycket Naken Janne än hävdar att han känner sig fängslad i kläder. Jaja, det klart att vissa känner så och det får de väl...bara jag slipper...

Så måste jag avsluta med gnäll...mina öron...det blir bara värre och värre...en nästan outståelig smärta har kommit över mig idag - vad gör man? Skall det verkligen vara så? Kommer det att vara så här till den 22 april då jag har tid hos specialist? Det är inte roligt längre...

Äntligen kom den...natten då jag kunde sova gott utan mardrömmar eller ett vridnade och vändande. Sov gott och njöt av varje sekund. De stunder jag vaknade så bara mös jag över hur gott jag fick sova. TACK!!!

Länge sov jag också och för första gången på länge så känner jag mig utvilad. En dag då jag känner att jag orkar göra något inte bara tvingar mig att göra det jag måste.

Tralalalalala det kan man vara glad över - och det är jag! Känns som om jag skulle vilja ställa mig mitt på gatan utanför och bara vråla ut hur gott jag sov.

Knasigt men har man inte gjort det på länge så blir det så mycket värt när man en gång gör det.

Fast det där med att sova lnge har sina nackdelar också...mina ögon blir helt igenmurade...små tunna springor man knappt kan se ut genom. Hela tiden skymmer påsarna under ögonen min sikt. Eller påsar det är snarare säckar.

Det blir tvärt om för mig om jag sover länge så får jag säckar och inte om jag sover lite - då blir jag bara blålila under ögonen. Är det inte när man har sovit det man behöver man skall se fräsch ut?

Jaja, god morgon på er alla!! Jag har sovit!!!!

Efter en superskön kväll...ligger i värmen från sambon och bara njuter...men sen kommer sömnlösheten..somnade inte förrän efter ett...det var inte lika njutningsfullt. Vaknade halv fem kunde inte somna om....slumrade till lite mellan sex och åtta....VARFÖR KAN JAG INTE FÅ SOVA????

Dessutom så drömde jag bara konstiga oroliga drömmar de få timmar jag sov....

Sen när jag ger upp och går upp så upptäcker jag det mest fasanfulla - kaffet är slut!!!! Det går inte!!! Det måste finnas kaffe på morgonen!!! (och cigaretter)

Men då skall jag ju vara effektiv och passa på att handla annat jag behöver och inte bara kaffe...så då tar det ytterligare en timme innan jag kollat upp recepten och skrivit ner en handlingslista....utan kaffe!!!

Pallrar mig ner till affären med hela kudden kvar i ansiktet, naturligtvis kan jag inte för mitt liv komma ihåg koden på kortet som jag alltid använder...hjärnan står helt still...till slut löser det sig innan jag blir nedslagen av de bakom mig i kön som rastlöst börjat harkla och humma över min idioti...

Tack vilken härlig morgon! INTE

Som sagt och det eviga ältandet här på bloggen....ord som tar hårt och sårar. Fredag skall vänner till sambon komma på middag. Eftersom jag är trött och sliten så vill jag planera lite i förväg så att jag vet hur lång tid maten tar. Så jag vet hur mycket jag skall göra idag, i morgon och på fredag.

Vill inte vara ett uttorkat ras när de kommer!!! Vill orka med allt som skall göras...tror inte att han tänker på allt som skall fixas och vad tid det tar. Får putsa fönster idag i regnvädret - KUL!!! INTE!!! Men det klart han behöver ju bara vara dushad och klar när de kommer ingenting annat...då blir det ju lätt...

Försökte bolla lite matideér igår men då ville inte han prata och OK jag håller med min pik om att jag inte ville vänta till kl 19 med besked var kanske inte så lyckad men då slänger han ur sig att så fort jag vill prata så gnäller jag bara. Eller som han sa "så fort du öppnar munnen är det bara nag nag nag"

FAN! Det känns inte bra.

Där fick jag lite att fundera över......

Till mitt försvar har jag bara att han tar mina satiriska skämt som pikar. Innan hade jag skämtat om att "hoppsan vi råkade prata under middagen istället för att stirra in i TV:n - så kan vi inte ha det..." men det är ju ett klassiskt skämt...och han tog åt sig så klart.

Så, nu känns det som om jag inte kan skämta om något alls längre. Bara prata om hans när han vill prata. Tillbaka till den kuvade hustrun som inte vågar öppna munnen om inte han pratar först...

Ska det vara så? Vill jag ha det så?

Hmmmmm

Igår åkte jag iväg med K till Uppsala för att gå en kurs i Trumresor...har aldrig gjort det och trodde att jag skulle få uppleva något nytt. Men resorna gick till övre och undre världen för att hälsa på de olika andar som bor i de världarna. Men platserna blev bekanta och jag hade redan varit där utan trummans hjälp.

Det som var roligt dock var att jag och K hamnade på samma ställe och vi såg varandra :-). Men det hade varit intressant att få veta lite mer vad trumman kan göra och hur den fungerar. Det hade också varit roligt att få prova en längre trans....för så fort jag kände att jag var på väg in i en djupare så var det dags att komma tillbaka.

Resorna som hanns med blev ju bara till ställen som jag åker till varje kväll...vad hade hänt om jag hade fått lov att gå djupare? Hade jag fått upptäcka nya platser och andra saker då? Hmmmmmm...skall se om jag kan hitta något på nätet som kan ge mig de svaren.

Shamanerna när de jobbar är ju i trans hela nätter....jag skulle vilja prova en 2-3 timmars trans eller i alla fall en entimmars och se vad som händer. För jag kände ju att saker började hända i slutet på transen vill ta reda på vad....

Nyfiken liten strut är jag...

Varför känns det som om en varm smörgås mättar mer än en kall med samma pålägg?
Jag menar, det är ju lika mycket mat bara att den ena är varm...

Varför smakar Solna korv godare om man köper den ute i en korvkiosk än om man kokar den hemma?

Varför smakar maten någon annan lagar alltid godare än den man själv lagar?

Varför smakar mat godare om man äter med någon annan än om man äter samma själv?

Varför blir limpmackor m choklad godare ute än inne?

Varför är godis godare om man är själv än om man äter m någon annan?

Varför är morgon- och sista kvällscigaretten godare än de andra under dan?

Varför är det godare att röka inne än ute?

...en treårings gurglande skratt och tillit som man inte bara får utan måste förtjäna...gör underverk. Att vara lektant och bygga kojor, kasta ko eller bara väsa som en dinosaurie och hota med "klon" lagar en hel del deppighet. Tack D och L för lekstunden igår.

Sedan en sambo som är närvarande och inte så arg längre. Som plötsligt såg mig igen och till och med låg och kliade rygg tills jag nästan somnade...vem kan vara trasig längre då?

Känns som det var en evighet sedan jag fick kli på ryggen och hela jag bara jublade....det läker.

Även om jag fortfarande är trött och lite stingslig...min kropp vägrar återhämta sig och bli frisk igen...men jag har fått tiden hos specialisten nu..OM 1 MÅNAD...skall jag dit...

Ja ja, då är det bara att ta tag i denna dagen och se vad den kan ge....

...vad skulle man göra utan dem? Speciellt nu när allt bara känns trögt och bläigt! Sitter fast i något äckligt slem! Känner mig jagad av alla som hela tiden behöver att jag är stor och stark och fixar deras liv eller andra saker. Men vart tar de vägen när jag behöver ha kul eller bli sedd? De kommer bara när de behöver något....

Men när jag är i behov att bara få luta mig tillbaka och inte ens plocka upp sockorna efter mig då? Någon som plockar ihop och upp efter mig utan att klaga över det? Det är tydligen inte för mig.... När jag behöver någon som tar tag i rodret och driver saker framåt....så jag slipper bli den som styr och tjatar...så att jag bara kan följa med....

Gnäll igen men ack så är det just nu och ingen bryr sig! Alla bara förutsätter att jag skall skrapa ihop mig och komma igen och finnas för dem. (Vet att det inte är riktigt så förlåt till alla ni som finns där....)

Jaja, skall träffa D och L idag och hoppas på att få några skratt och kunna slappna av och bara va ett tag...det brukar hjälpa....

Mår säkert bättre om ett par dagar då jag fått kräkas klart....bryt ihop och kom igen....

Så kom den. Den efterlängtade perfekta dagen med min sambo. Ett litet godmorgon och några ord innan - jag åker och tränar - repliken. Sedan när han kom hem pyssel på vart sitt håll men ändå med små kontakter där emellan.

Mat tillsammans och en trevlig TV-stund där han kändes närvarande MED MIG!!!! Sedan jag framför TV:n och han med PS3:an - SUPER!!!

Tänk vilken skillnad det gör att bara känna närvaron att den ÄR där de små stunderna istället för att sitta bredvid någon som inte är med på hela kvällen. Ensammen i sällskap. Det är otroligt! Bästa kvällen på väldigt länge - nu är jag glad!

Det ger mig en större förståelse för alla de hundar jag pratat med som ber om husses eller mattes närvaro när de gör saker tillsammans. Inte bara den fysiska närvaron utan även den psykiska. Det gör hela skillnaden. Annars är man ju hellre själv.

Nu är det snart kursdags och jag tror att det kommer att hända roliga saker ikväll...hoppas!!!

...blir det i ett rörigt huvud som aldrig får sova.....

Tandborstar! Vilken skillnad det är på tandborstar...har just hittat en favorit och vilken katastrof det är när favoriten inte finns att få tag i längre...köper en annan som INTE är lika bra...ytterligare en till...åker också i soporna. Vad är grejen? Det är en tandborste! Hur kan det vara en så stor skillnad...

Nu tillhör jag de som borstar länge, ofta och hårt. En tandborste som jobbar för mig får mittbena redan efter 3 dagar...men jag är duktig...det säger min tandhygenist i alla fall...

Näshår, OK nu kommer att bekännande, (eller som vissa andra skulle uttrycka sig "saker man inte säger"), mina näshår har börjat växa!!!! Ibland tittar något av dem ut genom näsborren och jag (Barbie) har löst problemet genom att pilla det tillbaka in igen...de blir jättelånga nu för tiden....så i morse så tog jag saxen och sa till mig själv att det bara är att kapitulera inför fakta - jag får acceptera att näshåren växer och att jag måste börja ansa dem.

Så till verket...stack in saxen och började klippa ner skogen där inne...blev livrädd...för ner på min överläpp rasar det massor med korta mörka små hårstrån...hade jag så mycket??!!!! Fast jag såg sen att det var ju småhår kvar på saxen sen jag klippt luggen för någon dag sedan - PHU!

Nu är det lördag och jag fick upp lampan i sovrummet igår - även om det kostade mig en försämrad nackspärr...får nog vänta med lampan i köket....

God hel och grattis alla damer på denna dag...

Jiiiha, äntligen har jag en stege som jag kan stå på. Varde ljus!!!! Nu får vi se om nacken håller för att få upp lamporna i kök och sovrum.....hoppas!!!!

Sedan har sambon ordnat så att PS3:an nu är kopplad till stereon och surround högtalarna vilket innebär att jag kan äntligen verkligen kräma på min favoritskiva på hög volym.... :-) NJUTNING!!!!

Annars så känns det som att jag just nu bara står still och trampar i en djup dyhög. Det nya som är på väg att startas och som tidigare gett mig energi känns bara trögt just nu.

Sitter med affärsplan och skriver, kollar efter lokaler men det är svårt att hitta några nya som är passande för hela verksamheten. Känns även som om jag kämpar lite i motvind och är ganska själv om att driva projektet framåt. Varje gång vi har möte så är det något nytt som saktar farten.

Men jag vet ju att alla är lite trötta just nu och kanske inte har så mycket ork....men...det känns ändå ganska tungt att vara ensam om att driva på och vilja få skutan framåt...eller viljan finns nog hos de andra också men jag har kanske lite sämre tålamod bara när det känns som om inget händer mellan gångerna.

Jaja, nytt möte idag kanske ger mig ny energi till projektet.

Nackspärr....och en till katt....

Fast den tredje katten som har något med måne att göra kan inte man välja bort...den har kommit hit och den stannar nog så länge den själv vill....

Har de senaste veckorna förundrats hur det krattar i lådan...otroligt intensivt...och sen ser jag att båda katterna är i sovrummet...hmmmm....

Har sett Håkan (den lilla katten) leka och skuggboxas på ett konstigt sätt men helt övertygad blev jag när båda katterna ligger på min mage och någon krattar i lådan...det finns en tredje katt...så nu igår så fick jag se den (tror det är en hon men vet inte)...svart med vit teckning. Välkommen hit! och tack för att du visar dig...hoppas att jag kan få prata med dig så jag vet om du bara är på besök eller om du skall stanna..

Det roligaaste är ju att min lilla nya spök katt går på lådan!!! - väluppfostrat får jag lov att säga!!!!

Jaja, nu tar jag min nackspärr och lägger mig på golvet och tittar på TV

Ååååh, en sån trög dag! Har sällan varit så grinig som jag är idag....fast det är väl de sista veckorna som kommer och biter mig i rumpan. Orkar inte längre kamma till mig...nu är det min tur att få vara galen - min sambo har ju haft ensamrätt på det så länge nu. (har knappt sovit i natt heller och de få minutrarna jag gjort det så har det varit mardrömmar om hur jag bakar smörgåstårta till mammas begravning)

Allt avgörs efter vilket humör han är på. Är han på lite bättre humör vill han ha närhet är han på sämre så skall jag befinna mig i Kina hellst...fast jag då?...mina behov?....jag vet att den som mår sämst måste få sitt utlopp och den andre får kliva upp och vara förstående...det är så det funkar...och det är så det skall funka.

Men nu vet jag inte om jag orkar kamma mig längre...jag skriker efter umgänge och att bli sedd. Det är inte så mycket jag behöver utan bara de där små små sakerna. Ett godmorgon när man vaknar...inte bara "nu åker jag och tränar"...efter att man (han) varit vaken i en timme. En blick in till mig i sovrummet när han tar en paus i spelandet och går ut i köket för att hämta något. Ett godnatt innan han somnar. Ett pekfinger som petar mig på axeln i en sekund....jag lovar det är inte mer...

Dessutom är det helg nu så vi kommer att finnas i lägenheten tillsammans mer än på vardagarna...orkar inte riktigt...vara själv och osedd tillsammans. Bättre när han inte är hemma då....

Vardagarna kan jag ju söka mig till att umgås med vänner som faktiskt uppskattar min närvaro....

Jaja, lite kräks blev det så här på lördagsförmiddagen men skall fortsätta med bokföringen så det kanske kan lysa upp min dag.....eller inte...

Men i morgon är det kurskväll och då brukar allt bli bättre. Foten i kläm? - ja så in i h-vete!!!!