galnatanten

Trotsade den sanna svenska midsommaren med att lämna stan, dricka sillunch och grilla. Istället var vi kvar i stan. Jag ägnade timmar till att bara titta in i en vägg (spännande!!!). Ryckte mig i örat och hade tvättstugan helt för mig själv hela dagen...hann med filtar, mattor och allt som man annars aldrig hinner. Städade och fejade varvat med den intressanta väggen.

Vilade middag (när väggen blev för tråkig). Men OK vi åt en sen sillunch för att ännu senare äta en hummersupé. Som vanligt efter det att sista tuggan var tagen och kniv och gaffel nedlagda somnade jag. Jag är såååååå trevligt sällskap nu för tiden. Funderade ett tag på att testa piggelinblommans droppar för att kicka igång mig själv men bestämde mig för att idag fick jag lov till att vara trött!

Undvek både uppiggande drycker och droppar. Vältrade mig runt i en trötthetskoma. Men jag tror att kroppen ibland måste få vara trött och få vara ifred från allt piggelin.

Är trött/seg idag också men inte som igår. Om ett par dagar skall det nog gå om av sig själv. Jag har ju semester en vecka nu!!!! Första gången på 2 år. (ifjol hade jag bara 4 dagar).

Fast jag var nära att svara ja när jag fick sms av min ena arbetsgivare som undrade om jag var borta måndag-tisdag denna vecka. Var en duktig flicka och svarade att det var jag...(även om det är på landet)...men jag behöver denna semester nu...har nästan inga behandlingar ens (bara 3 inbokade) och två kurser...kanske ett möte... Nu ska jag bara vara ledis!!! Lite kan jag ju greja med dokumentation till kursen och arbetsverktyg till blomsterdropparna...men inte mer än så...

Glad sommar på er alla!!!

Tänk att förhållanden tar upp så mycket tid. Så mycket tid med andra än den andra parten som är inblandad...
Människor som dejtar eller är i starten av förhållanden har förlorat förmågan att prata om någonting annant än den personen de träffar. Kan inte ta in andra människors liv eller händelser. 100% av deras tid går åt till att berätta, visa bilder och referera samtal/sms för andra.

Han sa...han hade den här tröjan på sig...ALLA såg mig...nu kan jag inte gå ut på stan igen... Det är som om hela världen plötsligt kretsar kring dem igen och att faktiskt folk skulle tänka på att han hade bruna skor på sig...och att alla andra plötsligt bara pratar om dem och vilka de träffar även när de inte är med...

Förutom att vissa av mina vänner befinner sig i det stadiet så tycker jag att jag hör samtalen i evighet i parken...det är vad alla som promenerar pratar om..."Hon/han sa..." "och då gjorde jag.."

Visst så klart det är mycket som skall nötas in när man håller på att lära känna en ny människa. Kuggar som skall kalibreras så att de flyter jämt i varandra. Man måste få bolla med sina vänner och analysera vad personen verkligen menade eller varför den gör på ett viss sätt. Innan man vet.

Men varför är det så svårt för oss att fråga den personen direkt istället för att analysera med vänner? Skulle inte det vara lättare? Kanske inte lika roligt men det skulle spara en massa oro och energi...

Så trodde man att relationer skulle bli lättare med åldern...tji fick vi! Känslorna, rädslorna och oron är precis lika stor som när vi var 15...

En vanlig måndagsmorgon med andra ord...att alltid veckan skall börja med måndagmorgon. Den är ju värst av alla. Inte bara för att det är måndag och arbetsveckan börjar. Det ligger något i luften på måndagsmornar. Som om de alltid skall påminna om att nu ska det jäv**s lite. Påminna om att livet inte är en fest som man kanske kan tro efter en underbar helg.

Killen är så imponerande duktig. Fast han nyss gått igenom en stor komplicerad operation visar han inga tecken på att vara dämpad eller ens ha ont. Han förstår inte alls varför vi inte går på våra skogspromenader. Inte heller varför han inte får bada och hämta pinnar som vi brukar. Tänk vad djuren kan! En annan hade ju varit helt ur spel efter ett sådant ingrepp.

Har varit på kurs i helgen - Dr. Bach blomsterdroppar - äntligen! Har velat gå den kursen länge...ett superbra komplement till healingen. Att jobba med samma saker fast från olika håll för att ge klienten det  bästa. Kan det bli bättre? Så nu sitter jag med ett jättefint schatull med alla 38 droppar och det bara kliar i fingrarna på att sätta igång (har redan blandat ihop 3 recept fast det är till mig min sambo och en som väntat på att jag skall gå kursen för att få droppar). :-) SPÄNNANDE!

Idag är det torsdag. Idag har han opererats. Idag har man upptäckt att tumören var stor. Idag har man sett att den gick från överkäke till struphuvud. Idag har man kommit på att det inte gick att ta bort allt. Idag har man inte kunnat sy ihop hela såret. Idag har han ett öppet sår i halsen som skall läka.

Idag är första dagen för nedräkningen. Idag är en dag närmare den dag då den är tillbaka. Idag är en dag närmare den dag man inte kan operera igen. Idag är en dag närmare livet utan honom.

Idag är första dagen då han snart kan sätta tänderna i ett märgben. Idag är dagen då han inte längre skall bita i den. Idag är den dagen han snart kan äta hårt igen.

Idag är dagen då K har gett mig så mycket. Idag har K gått upp supertidigt för att vara med. Idag har K varit vid min sida och hjälpt. Idag har K gjort mer än vad man kan vänta av en vän.

Idag....

...nu SKA det bli bra! Pratade med en vän i parken som också har rottisar. Hon berättde att hennes mammas gamla rottis hade samma åkomma som min. Hade varit i kontakt med Möllemark som bara hade tagit bort tumören och sedan var allt bra igen.

Jag rusade genast hem och ringde denne Möllemark...vilken lättnad! Han frågade en massa och sedan sa han bara att kom in på torsdag så tar vi bort den. Ingreppet lät inte svårare än att klippa tånaglarna. Klart att allt kan hända och att det kan bli mer komplicerat men nu tar vi bort den. Svulsten skall inte finnas längre!

Torsdag då skall det ske!

Däremot så hade jag ett samtal med min mor...vi har ju bokat en fjällresa med pappa och min systers man veckan efter midsommar. Som vi verkligen har sett fram emot hela våren. Blir lite knepigt när pojken är nyopererad och jag helst inte vill lämna bort honom till vem som helst då - om något skulle hända. Min mor fäller den fina kommentaren - ja, fast om han inte klarar operationen så blir det ju inget problem.

Visst både mor och far är uppväxta på bondgårdar där man har ett annat förhållningssätt till djur MEN lite okänsligt tycker jag nog att det var i alla fall. De har så svårt att förstå att jag verkligen älskar mina djur. De kan inte förhålla sig till det utan tycker bara att djur är till besvär. Däremot så tycker de att jag skall skaffa barn!!! Hur mycket besvär är det inte med barn???!!! Då blir man ju verkligen låst! Fast det klart har man barn så skulle det aldrig vara snack om det skulle vara OK att ta med eller inte....det är ju en självskriven regel.

Ja ja, på torsdag skall undret ske och min lilla ögonsten skall bli frisk igen! Jag struntar i alla vassa kommentarer! Han skall kunna tugga på ben igen! Bita på stockar och vara den underbaraste hunden som finns...

Mitt hjärta!!!

DET är jag nu! Fyllde år igår! Då får man bestämma precis vad man vill göra! Jag bestämde att det skulle städas! :-) - om inte det ger vuxenpoäng så vet jag inte vad som skulle göra det. Men hemmet blir bara större och större katastrofområde för varje vecka eftersom vi tillbringar helgrna på landet. (det är också vuxenpoäng)

Fast det blev inte så mycket städat som jag ville...var helt slut och allt gick superlångsamt. Jaja, kanske hinner jag resten sen....

Träffade min lilla S igår. Hon ska flytta från stan! Vet inte om jag riktigt gillar det. Drabbades av lite separationsångest. Även om vi inte har setts så mycket sista tiden så blir vetskapen om att hon bor i en annan stad jobbig. Fick samma känsla som jag hade när hon skaffade egen lägenhet efter att ha bott inneboende hos mig ett tag. Det var som att skicka iväg sin dotter på egna ben. Nu ska hon dessutom bo i en annan stad!!!!

Hur ska det gå?

Mannen var helt underbar! När jag kom hem tisdagkväll från jobbet hade han tvättat och fixat och stått i. Kom hem till en superlyxmiddag med champagne och fantastisk mat...och så där underbara blommor! - Han är bäst!!!!

Puss på er alla!

Ooooooops, känns som om jag bara snubblade förbi helgen! Plötsligt var den borta! Poff - bara så där!
Åkte till landet så klart på fredag men kom ut ganska sent - fast det var skönt att inte stressa.

Lördag bjöd på ett himmelskt väder och jag satt bara och njöt ute i trädgården...plockade lite ogräs..för jag kunde inte riktigt låta bli (även om ryggen inte ville det). Satt och skrev på dokumentationen till kursen jag skulle hålla på söndagen...så det gav mig en rolig solbränna...med vit hals (eftersom jag tittade ner) och en vit yta på låren (efter datorn).. :-)

Söndag fyllde men stolthet 10 år!!! Min lilla Jaz!!! Grattis! HAde laddat upp med en lång och skön skogspromenad...men det ville inte han...han gick och gömde sig bakom en tall och ville att vi skulle gå på landsvägen istället. Ja, vad gör man...det är ju födelsedagsbarnet som bestämmer....en kort runda fick det då bli...men massor med falukorv!! :-)

Sedan hem...skriva ut dokumentation så det rök om det...iväg...pust...

Fast när man sitter där med andan i halsen och börjar prata...sedan ser hur duktiga kursarna är...blir aldeles varm i hjärtat! :-) Vilken otrolig kick det är att se hur andra öppnas och börjar känna...lite trevande och tveksamma...sen så glada när de känner rätt...bara det ATT de känner!!! Så snabbt!!! Fantastiskt!

Och nu är det helt plötsligt måndag! Tillbaka till rutinerna igen...hemmet som ligger i ett täcke av damm...saker överallt...tillbaka till stresslistan...