Kyrkor

Vi var på dop igår med allt vad det innebär...hela släkten och ibland något spänd stämmning. Prästen var rolig...lite flummig nästan. Väldigt avslappnad och det blev nästan mer som om han stod och pratade för sin familj så där lite osammanhängande och på något sätt väldigt charmigt.

Hur som helst så slog det mig när jag pratade med farfar till det döpta barnet (som jobbar på begravningsbyrå) att det är väl klart att kyrkor har en speciell atmosfär för alla...tänk bara vad mycket kärlek som uttrycks i dessa rum.

Bröllop med stark kärlek mellan de inblandade, dop med stark kärlek till barnen och begravningar där kanske kärleken uttrycks på det starkaste sättet som en stor sorg och saknad till den bortgångna. Men oavsett om kärleken tar sig i uttryck som glädje eller sorg och förtvivlan så är det stark kärlek.

All denna kärlek måste ju sätta sig i väggarna och skapa just den speciella atmosfär man bara hittar i kyrkor. Sedan om du är troende så har du ju även guds kärlek som gör sig påmind i dessa byggnader ...och hur stark är inte den?

Barbie hade fel! HA!!!!

Det är inte ofta som jag verkligen kan bevisa för Barbie (mitt alterego) att jag har rätt...

Men just innan jul så klippte jag mig (hade ju lovat henne det i augusti)...och som en del av er vet så har jag ju inte sedan sommaren (och vistelsen på landet utan dusch) inte tvättat håret med schampoo.

Jag kör inte heller med den där balsamtvätten som en hel del med lockigt hår provar utan jag använder numera bara vanligt vatten och ingenting annat. Mitt hår mår superbra av det ...blir tjockare och "friskare". Jag har dessutom tagit bort alla andra kemikalier som hårspray och annat meck (använder lite saltvatten om jag vill ha stadga och volym).

Fast nu skulle jag ju klippa mig julfin...såklart så tvättas ju håret innan klippningen ...och jag tänkte att en gång kan väl inte skada...så jag sa inget.

Men jag hade fel...en gång KAN skada...när jag kom hem så började hårbotten att klia alldeles vansinnigt..och små små vattenblåsor slog ut över hela huvudet...uäck!!! Tänk vilka kemikalier vi vänjer vår kropp med!!!

För använder vi "gifter" på kroppen så utvecklar ju den ett ständigt försvar mot dessa men om man bara låter allt vara så naturligt det går så behöver den inte hela tiden ha detta försvar...och då om man bara tar en liten droppe gift så reagerar den kraftigt! Blåsor i hela huvudet!

Och salongen jag gick till använder bara miljösnälla naturliga produkter....

Välj själva om ni tycker att schampoo är bra eller inte...själv känner jag mig nöjd för att jag fick bevisa för Barbie att jag faktiskt hade rätt och att schampoo kan skada!!!

God Jul!

JA, jag är väl äcklig då...

Fick en riktigt svidande förolämpning av en granne här om dagen....

Var nere i tvättstugan och grannen kom ner..vi småpratade lite som man ska med grannar. Grannen berättade att de skulle åka till solen över jul och att de köpt ny säng som skulle komma vilken dag som helst nu.

Lite artigt visade jag min avund "tänk vad härligt med sol och värme...och en ny säng...det skulle jag också behöva...vad orättvist att du snart skall få det jag också vill ha" sa jag med glimten i ögat...

Svaret som om blev väldigt överrumplande "JA, som en sambo till exempel" sa grannen...

Nu hade inte vi överhuvudtaget under samtalet berört det fakta att hon för 6-7 veckor sedan fått en sambo (som hon tillkännagav på ett styrelsemöte) utan bara pratat lite ditt och datt...så hur hon kunde göra den kopplingen förstår jag inte alls.

Mitt svar blev "Njä, det har jag redan sen länge" och var väldigt förbryllad...då kom nästa skopa

"Men jag menar annat än katterna"

Nu kände jag mig verkligen förolämpad...."Ja, jag har en sambo sen många år " sa jag då

Sedan så blev det ett konstigt samtal där hon förklarade att hon trodde jag var singel och ville att jag skulle beskriva min sambo och veta hans namn som om hon inte trodde på mig...

Knasigt blev det!

Men ska det vara så svårt att tro att jag är sambo. Att någon vill leva med mig. Är jag så äcklig?

Och förresten om jag nu vaqr singel varför trodde hon att jag var avudnsjuk på henne för att hon hade sambo. Måste det vara målet för alla singelkvinnor...det har aldrig varit mitt mål i alla fall.

Men jag är väl äcklig så...


Mörker

I år är första året som jag verkligen känner av mörkret...har inte nämnvärt påverkats av det tidigare. Fast nu känns det tungt...normalt så brukar jag denna årstid tycka att det är rätt härligt med alla glittrande slingor och juldekorationer som åker upp i alla fönster...i år ser jag bara mörker...inte ens gatlyktorna lyser ju upp...

Ska man ta av sig solglasögona nu?

Vet inte om det är allt färre som lyser upp sina fönster eller om det bara är jag som inte ser det...

Visst det är advent (väntan på jul) och jag går och väntar mest hela dagarna men inte på jul utan på de där samtalen som skall göra att sista bitarna faller på plats...att drömmen blir verklighet.

Vet inte om mörkret kan bero på det eller att jag inte är ute nu som förr (minst 5-6 timmar om dan) nu blir det bara kanske 2 timmar ute i friska luften...men då är det mörkt!

Kan vi inte få lite snö i alla fall....

Vem behöver barn när man har en sambo?

Det är faktiskt ganska mycket så...med män menar jag...att de blir som barn så fort de blir sambo. Man måste påminna för de kommer inte ihåg nästan någonting förutom det de själva har för ögonen. De ser inte allt som ligger framme utan plötsligt tror de att kläder själva vandrar från golv till tvättkorg.

Ja, alla dessa klassiker...men undrar jag då...de flesta har ju ändå bott själva och fått göra allt detta på egen hand. Komma ihåg att handla smör, packa inför resan, plocka undan saker osv...för de som jag har bott med har inte bott i svinstior innan de landat hos mig utan haft snygga välstädade hem (utan att mamma kommer och fixar) och de har levt fungerande liv där de har varit tvungna att komma ihåg saker.

Men vad är det då som händer? Pustar de ut och bara släpper allt när de har en "reservmamma" hemma? Är det så illa att män är så lata och lömska att de vet att tjejen kommer att fixa undan prylarna, planera och komma ihåg allt som behöver kommas ihåg..så de bara släpper och struntar i allt omkring sig?

Eller???

Kan det vara vi kvinnor som har ett sån kontrollbehov att vi måste ha den ordningen omkring oss att vi inte ens ger dem en chans...och dresserar upp männen till att bli dessa guldfiskar? Vi lär dem att inte lägga sig i för om de gör det så gör de ändå fel när de gör det på sitt sätt istället för på vårt?

Hmmm, ja det kan man ju fundera på!

Nu ska man tindra

...för nu är det snart jul och då måste allt vara såååå himla mysigt! Och visst är det väl mysigt och egentligen gillar jag denna tid med alla ljus, goda dofter och mys.

Men när det blir tvångsmys så kan det bli lite för mycket. att det blir bara för att det ska va så och inte för att man är i den stämmningen.

I söndags (första advent) min första lediga dag på två veckor hade jag stora planer för mysdag. Jag skulle städa fint så att det luktar gott och rent i hela hemmet, tvätta och ta fram alla adventssaker. Ha en stund med tända ljus...mysa...fixa för mig själv...färga hår och fixa till...

Med en skön känsla i kroppen kliver jag upp och sätter igång. Ganska snart insåg jag dock att det inte skulle bli som jag ville...efter att ha granskat avtal och räknat om budget, tagit in nya offerter....så inser jag att jag säker kommer att göra allt jag föresatt mig att göra förutom mysa!!!

Jag springer som en galning med dammtrasan i ena handen och placerar ut ljus med den andra, färgar håret samtidigt som jag gör rent kattlådan och löser proppar i avloppen allt samtidigt och adventsmyskänslan är totalt bortblåst!!

När jag äntligen sätter mig ner så är jag trött och faktiskt lite bitter!

Ja, mysigt blev det ju på ytan i alla fall men inte i kroppen :-(