galnatanten

Man hör ju talas om fler och fler som blir utsatta av stulna identiteter och andra brott som numera sker här ute i cyberspace. Nu har även jag blivit utsatt för det.

Någon har använt min identitet "galnatanten" och varit inne och lämnat oförskämda kommentarer på andras bloggar.

FY SKÄMS!!!

Efter att ha varit i kontakt med de som sköter blogg.se så kommer jag nu att ringa polisen!!!

Till alla er som fått oförskämda kommentarer med mig som avsändare kan jag bara beklaga och säga - det var inte jag!

Skall se om jag kan få stopp på detta/denna kränkning!

:-(

Tänk att det bästa med att vara sambo är ensamkvällarna :-)

Jag menar, bor man ändå ensam så kan man ju få vara ifred precis när man så väljer. Men som sambo så kan man ju inte riktigt det...därför blir dessa kvällar extra sköna...jag kan gå i dagar och längta till dessa...inte för att jag skall göra något särskilt men att bara kunna få va med sig själv. Det är sååå härligt...ingen som kan stolpa hem när som helst...byta kanal...eller bara komma med en fråga...

Fast det jag inte riktigt kan förstå är varför män (nu kategoriserar jag igen) har så svårt att säga de enkla orden  - jag går ut med grabbarna på fredag. Det brinner totalt i min hjärna när jag kommer på att det ska hållas på att konstras...helt galen blir jag...det är ju sååå onödigt - kan man inte bara vara rak?

Ni som läser mellan raderna...har förstått helt rätt...jag fick totalt tokbryt igår på mannen...eftersom (nu gör jag historien låång) jag varit borta nästan varje kväll denna vecka så kollade jag av med honom igår om han hade tankar eller planer för helgen - svaret blev nej...kanske träna på söndag men inget annat.

Frågade därefter om det var något han ville att vi skulle göra - åter igen ett nej. Då frågade jag om det var ok för honom med tanke på att jag varit borta så mkt att jag träffr vännen V på lördag. Självklart sa han...

...men bara en timme senare försäger han sig...och det kryper fram att han och grbbarna planerat att ta en öl ikväll....

MEN VARFÖR INTE SÄGA DET DÅ NÄR JAG FRÅGAR??????!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

...var är problemet? Jag blir glad av att få en kväll för mig och jag tycker att det gör honom gott att hänga med sina kompisar som han inte gör alls så ofta som jag tror han skulle behöva...han har ALDRIG fått smuts för att ha varit ute...

Däremot har vi vid åtskilliga tillfällen diskuterat just hur viktigt det är för mig med rakhet och ärlighet - jag har bara en regel - var sann - tar vilken sanning som helst (även om jag kanske inte blir glad av alla) än en lögn...en lögn för mig är värre än en otrohet...

VARFÖR??? Nu vet ju jag (och han säkert också) att det kommer att ta veckor att reparera (min tillit och tro till det han säger)...det är bara sååå himla onödigt för en sån struntsak...blir så trött bara. Om det åtminstone var något större han valde att ljuga/mörka med...

...trodde han att någonting skulle bli bättre av att låtsas att det bara kom upp som en impulsgrej och sms:a mig framåt eftermiddagen för att säga att hn blir sen...vad skulle bli enklare och bättre av det?

Han får ju gå ut allt han vill och orkar för mig. VARFÖR? Kanske ännu en killgrej och deras konflikträdsla...projicerar upp ett scenario som aldrig har eller kommer att hända för det har man hört talas om att tjejer inte gillar att killar går ut med grabbarna och då är alla likadana...fast vid det här laget borde han väl känna mig...efter alla år...

Sååååå tröttsamt bara...

Mmmmm, var på en trevlig middag igår med vännen K hos vännen J i hennes Ateljé. Det är en sån sak med Stockholm som gör mig glad...en ateljé mitt inne i stan (alldeles vid Klara kyrka) högst upp på vinden med takfönster som släpper in fantastiskt ljus.

...och det får fortfarande vara just en ateljé. Kan bara föreställa mig vad pengar de skulle tjäna på att klassa den som lgh istället. Men det är en ateljé!!! Och den får fortsätta tjäna som en sådan. Det gör mig glad!!

Middagen var trevlig och vi satt ochskrattade och fnissade som om vi gamla tanter var femton igen...det var härligt. Det är så gott att umgås med dessa två tycker jag - jag känner mig helt avslappnad och kan bara vara jag med dem. Sådana vänner gör gott för själen.

Men besöket i ateljén gav mig lust att ta upp målningen igen...även om jag alltid låser mig och tycker det är svårt att riktigt geuttryck till det jag vill...ska prata med J om jag kan få hänga med henne där ibland och måla lite...eller prova iaf. Kanske det kan lossna...

J själv målar ju fantastiskt och gör dessutom alldeles alldeles underbara små installationer....man blir riktigt gald av att se hennes verk...

En kväll som gav näring till själen helt enkelt!

Jag tillhör de människor som har (eller har haft) väldigt svårt att komma till ro och somna...det tar timmar och rutinerna är oändliga. Först på rygg och när man nästan somnat...vända över på sida och börja om...sen rygg igen...andra sidan...rygg..sida men med benen annorlunda osv...det tar ca 2 timmar innan allt är klart och jag till slut kan koppla av och somna.

Säkert mycket beroende på att min kropp plågar mig om nätterna och att jag faktiskt inte kan vara stilla (sova) mer än 2-3 timmar i taget innan jag måste gå upp..sträcka ut och börja om igen...mer än 6-7 timmar på samma underlag går inte alls!

Men jag har alltid haft lätt  somna om det händer saker omkring mig...det bästa som finns är att få somna när det finns en massa vakna som pratar omkring mig...då går det fort.

Det har också varit mycket lättare när jag inte varit själv...att känna en hand på axeln och höra andetagen (eller snarkningarna) då har jag snabbare kommit till ro och somnat.

Men sista tiden så har det blivit tvärt om. Mannen har allt oftare kommit hem helt slut efter jobbet och somnat in i soffan och jag har inte haft hjärta att väcka honom utan stängt av TV och lampor och smugit iväg och lagt mig.

Och nu tycker jag att det är så skönt att ha sängen för  mig själv...kunna spreta ut ben och armar helt hysteriskt  men ack så ljuvligt. Jag kan verkligen fylla upp en hel dubbelsäng alldeles själv!

Undrar om det är Kari som gjort detta med mig? Att jag faktiskt kan komma till ro helt på egen hand - underbart - fast nästan för underbart...för nu är det istället knöligt att sova två...

Självklart är det toppen att få krypa ihop i famnen...men sen när jag ska sova är det skönare själv.

Det är Karis fel!!! Så nu var det bestämt!!!

...som jag vill ha. Ja, förutom fred på jorden då....(fast det vill väl alla?).

1) Ny säng - funderar på två 120 breda istället för två 90 (har ju upptäckt hur skönt det är att kunna få sträcka ut ordentligt nu när mannen har sovit i soffan ganska ofta)
2) Ny diskmaskin
3) Min nya valp - jag vet jag ska få den men jag vill NU! - längtar så...
4) Ben/ansikte utan hår - för er som inte fattar läs under kategorin Barbie så fattar ni
5) Mitt företag - det är faktiskt dags nu!!!
6) Ny bil - inte för att jag inte fortfarande är kär i Steve men en till bil då...BMW 3 serien, herrgård, 4-hjulsdrift, mmmm (mest för hundens skull så klart)
7) Landet för oss själva i sommar
8) Dyksemester med hajar och delfiner
9) En dag med vargar
10) ...mmmm...vet inte...var det allt?

Det var väl inte så mycket...kan man få det kanske? Hallååå anden i flaskan kom hit...så kan jag välja 3 i alla fall...

Nu är det vår!!!! Tjoooohoooo - tror jag...för samtidigt som det bubblar i kroppen av att se ljuset och slippa frysa som en fiskmås - längtan efter att bara kunna slinka i ett par skor och gå ut - utan en massa jackor/tröjor/termobyxor så kommer en massa tvångstankar oxå.

Ser hur smutsiga förnstena är - måste tvättas!
Nu SKA man vara ute mer på fik och efterjobbet öl
Man SKA se härlig och snygg ut...
...och man får inte vara hemma en sekund
Parkerna översållas av fulla ungdomar/barn på kvällarna och de där tysta ensamma promenaderna mitt i natten är bara att glömma...
...och snart kommer alla otäcka fästingar ur sin dvala bara för att suga MITT blod (ja, det är BARA mig de är ute efter - en konspiration ledd av fästingen Hugo).

Det är nu jag längtar hem till norrland som mest!!! Vårvintern - på isen med skoter och fiska - det är livet!

Fast den här härliga doften av damm, jord och hundbajs blir man faktiskt lite glad av...värmen...ljuset...snart kan man börja bo på landet igen...gräva i rabatterna och vara i skogen...och framförallt slippa se ut som en haltandes michelingubbe för att inte frysa.

Så det blir nog tummen upp i alla fall...eller...äh, vet inte...

...nu börjar det räcka med knöligheter för ett år eller två eller femton helst - tycker jag.

Skall väl börja med banken då...den som sa OK på att låna mig pengar...får offert på lånet och går vidare med den banken...sen när papper är skrivna så kommer det - ja fast kanske inte ändå till mig och till mannen (som står md på lånet) kommer det att det är beviljat - samma summa.

Hem till mig kommer inloggningskoder och bekräftelse på att de kommer att dra lånet från mitt konto. (fast jag inte är beviljad ännu...skumt!

Sen - dagen efter - lokalen vi hittat och där de ville skriva kontrakt med oss i fredags. När vi kom dit så var det inte alls så som de sagt första gången. Mötet blev inte överhuvudtaget ett möte om kontraktskrivning. Utan där stod en fastighetsägare som säger att han inte alls fått info om våran verksamhet (fast de andra sagt till oss att de hade informerat honom och att han hade godkänt det hela - så nu skulle kontrakt skrivas).

Fastighetsägaren såg ut som en som levt hela sitt liv på stureplan med pappas guldkort i handen och ägnat sin ungdom till att spruta champagne flankerad av högar med silikon. (ja, jag är fördomsfull - men det får jag här på min sida).

Allt ställdes på ända och ingenting stämde med det som tidigare sagts och att fastighetsägaren ständigt upprepade frasen "om ni har pengar till det" väldigt nedlåtande och åtskilliga gånger gjorde inte att vi direkt jublade när vi gick där ifrån med steg lätta som betongblock.

Så, helgen har tillbringats i fosterställning sugandes på en mattkant - vad skall man göra!? Ska det va så svårt?

Men gårdagen lagade lite av min själ - en långpromenad i skogen med K, och pojkarna - ingenting är så läkande som skogen! Sen en gammal bekant som dök upp på fejset...27 år sedan jag hörde eller såg något...det var kul på riktigt!

Nu är det ny vecka och det känns faktiskt som att det finns inget kvar som kan gå fel nu...så nu är modet gott igen :-)

OK, nu kan man ju tycka att min förkylning kommer alldeles så där lagom till kvartsfinalen i hockey men den visas ju kvällstid så det har ingenting med det att göra!!!

Nej, just veckan när allt lossnade och jag måste kunna tänka och göra en massa - då blir jag vrålsjuk!!! Hur bra känns det? Ungefär som en gnu på en skala av elefanter.

Det lossnar verkligen nu...vi har fått en superlokal med minimala förändring och renoveringsarbeten. Jättebra läge och en toppenhyra...kan inte bli bättre...de vill teckna avtal med oss på to eller fredag...innan dess måste vi ha köpt bolag och fixat det sista med finansiärerna...pust och stånk...

Sitter och förhandlar pengar hit och dit med hela huvudet fyllt med snor...hur bra går det tror ni? Dessutom har jag fått en gigantisk finne precis under ögonbrynet - varför???!!!

I morse när jag vaknade så var den stor och härligt gulgrön...varet RANN ur den när man råkade nudda den...och det gör ont...även om det kom en flod med var så är den tydligen inte klar ännu...helt svullen och bultande...känns bra? - INTE!!!!

Och med detta ska jag vara business och fixa budgetar, finslipa ansökningar och förhandla...GRATTIS TILL MIG!!!

Dessutom tål jag inte ljus...så jag sitter här med gardinerna fördragna och solglasögon på för att klara ljuset från skärmen....tårarna rinner oavbrutet...och nysattackerna avlöser varandra (börjar få träningsvärk i magen nu)....

TACK!

Min bank (handelsbanken) ringde mig här om dagen och sa att de hade goda nyheter angående mina lån. Det var ju trevligt tänkte jag fast...jag skall ju ändå byta med tanke på deras tidigare otrevliga bemötande.

Jaja, när de ringde igen och förklarade att om jag binder lånen så skulle jag få en lägre ränta...hmmm, jo fast ...sa jag...jag vill inte binda dem nu för jag håller på att titta på att byta bank. Och förklarade varför...

Oj oj oj oj, då blev det fart. Genast ringde en annan person från företagssidan upp och var sååååå trevlig. Sen hamnade vi i den mest bisarra disskussionen någonsin. Det började med att hon glatt sa att min lägenhet var ju en superbra säkerhet med goda marginaler (eftersom jag knappt har några lån)...och jag vill ju låna upp lite på den till kapitaltillskott för bolaget jag skall starta...

Men plötsligt så var den inte så bra säkerhet längre eftersom pengarna skulle gå till företag...och om vi inte kunde uppvisa skrivna kontrakt med våra kunder så skulle det inte alls gå. Detta till trots att budget vi räknat baseras endast på befintlig kundkrets.

Och fastän jag förklarade för henne att det kan ju bli svårt att skriva kontrakt med kunder att visa eftersom det handlar om behandlingar och butik...det är inte riktigt så det funkar...så höll hon envist fast vid att vi skulle uppvisa skrivna kontrakt...undrar om hon insåg hur korkat det var!?

Undrar om hon skulle skriva kontrakt med sin frisör, kiropraktor eller massör om de bad henne....

Det som är ännu mer spännande är att hon ännu inte sett varken affärplan eller budget och har ingen aning om hur mycket jag vill låna....den summan frågade hon inte ens efter....

Istället ville hon att jag skulle gå till ALMI och sedan när allt var igång lösa ALMI lånet via dem...och sen blev hon sur när jag sa att jag inte tyckte det var en bra ide eftersom jag kan få den deal jag vill ha från en annan instutition och lägga om alla mina lån och konton till dem....

Riktigt sur blev hon och tyckte att det inte alls var en bra ide...och fortfarande vet hon inte vilka pengar det handler om...

Spännande säger jag och skall aldrig mer ha Handelsbanken!

Är det könsbetingat eller inte?

Det slog mig idag när jag tvättat och bäddat rent i sängen...hur noga jag är med att lakan, påslakan, kuddvar och filtar matchar i färg vid bäddning. Inte bara med varandra utan helst med rummet också och överkast.

När min man bäddar så kan han ta ett påslakan till sig, ett annat till mig och lakan och örngott i de mest spridda skurar. Han går efter principen det som finns närmast när man öppnar skåpet. Dessutom ser han inte de skärnade färgmyllret som blir...

Pratade i veckan med en kvinna som nästan inte vågade köpa sängkläder till sin pojkvän för att han var sååå noga med vilken färg och märke det var på dessa.

Men kanske är det som män är - antingen så är det millimeter viktigt eller så bryr de sig inte alls.

De flesta kvinnor jag känner tänker ändå på att ha samma påslakan och örngott när de bäddar...och om det är två som delar säng ser de till att det är samma på båda sidor...

Men tänk vad skönt det skulle va att ha en man som kanske inte millimeter bryr sig men någon som bryr sig lite i alla fall...finns de? I så fall var?

Nu äntligen har det varit helg...och en nästan perfekt sådan också.

Lördag städning och sedan en helrenovering av mig själv (barbie var nöjd)...och bara vila ingen stress eller tider att passa...bara göra det jag ville när jag ville...

Söndag en underbart härlig promenad med K och killarna. Vi åkte ut till Gärdet och gick i 4 timmar i solen och gnistarande snö runt djurgården...tänkte att om man skulle köpa hus där...mitt i smeten och naturen...lite taskig t-bane förbindelse och inte så många affärer runt om men naturen är ju härlig och nära...bara inte för mycket i smeten för då har man ju allt folk också...och det vill man ju inte...

Kunde inte låta bli att kolla på försäljningsobjekt när jag kom hem och det fanns ett townhouse mitt på östermalm till salu (inte så nära naturen) men med egen innergård...4 våningar med hiss endast 35 000 000 kr...fast skulle man bo i det så skulle man väl aldrig få se Håkan (yngsta katten som är lite skygg).

Jaja, nu har jag ju inte 35 000 000 kr - ännu - men undrar om det inte får bli någonannanstans jag flyttar OM jag flyttar. Men det är alltid kul att drömma :-)