Jaz kommer hem idag...
Pratade nyss med veterinären....Jaz kommer hem idag...eller rättare sagt hans aska...
Ironiskt nog skall våran vän K på besök hos just den veterinären idag så han får åka med henne hem.
Det var nog meningen. Eftersom hon inte alls skulle till just henne men den veterinär som hon skulle till (för att ordna pass) hade stängt denna vecka. Hon har en annan tid bokad hos den veterinär hon brukar gå till men fick en tidigare tid hos denna...just den dag Jaz är klar att hämtas...
Ödet eller mer troligt helt enligt Jaz och N:s planer.....
De små illbattarna...
Ironiskt nog skall våran vän K på besök hos just den veterinären idag så han får åka med henne hem.
Det var nog meningen. Eftersom hon inte alls skulle till just henne men den veterinär som hon skulle till (för att ordna pass) hade stängt denna vecka. Hon har en annan tid bokad hos den veterinär hon brukar gå till men fick en tidigare tid hos denna...just den dag Jaz är klar att hämtas...
Ödet eller mer troligt helt enligt Jaz och N:s planer.....
De små illbattarna...
Tassavtryck
Nu har jag nästan bestämt mig. Det blir en tatuering på höften....
Efter att ha tokrensat och städat, skurat, tvättat bort alla spår efter Jaz så har jag bara köksmattan kvar. Den kan jag inte tvätta för på den finns ett tassavtryck i lera...kan inte skiljas från det. Det är det enda märket som finns kvar efter honom. Detta tassavtryck...
Varje kväll jag kommer hem från jobbet så tittar jag på golvet i trappen för där brukar hans tassavtryck finnas efter promenaden m husse och jag blev alltid glad när jag såg dem och kände värme spridas i kroppen. Nu finns de inte kvar där...bara ett svagt i lera på köksmattan från sista promenaden i tanto.
Har ritat av det och nu skall det nog få hamna på min höft...så att det alltid finns med mig...
Efter att ha tokrensat och städat, skurat, tvättat bort alla spår efter Jaz så har jag bara köksmattan kvar. Den kan jag inte tvätta för på den finns ett tassavtryck i lera...kan inte skiljas från det. Det är det enda märket som finns kvar efter honom. Detta tassavtryck...
Varje kväll jag kommer hem från jobbet så tittar jag på golvet i trappen för där brukar hans tassavtryck finnas efter promenaden m husse och jag blev alltid glad när jag såg dem och kände värme spridas i kroppen. Nu finns de inte kvar där...bara ett svagt i lera på köksmattan från sista promenaden i tanto.
Har ritat av det och nu skall det nog få hamna på min höft...så att det alltid finns med mig...
Promenad
Vågade mig igår ut på en promenad i skogen med en vän och hennes hundar. Det var härligt och en mycket annorlunda skog med många väsen och starka energier....
Men vad jag saknade den där lilla blöta mjuka nosen som kommer och buffar i handen när det är dags för lite påfyllnad av köttbullar. Den där blicken när han stannar upp och väntar...skutten när han är glad och nosar runt i skogen. Ja, till och med hans kraftiga krattande på benet när vi står stilla (även om det ger blåmärken).
Början av promenaden var jobbig men det släppte lite vart efter vi gick. Det var ändå härligt att komma ut igen.
Det kom en liten myra som fick för sig att brottas med en av hundarna den kröp upp på nosen och bet sig fast i ett morrhår...vägrade släppa taget. Stundtals så spretade benen rätt ut men myran höll sig fast med munnen...
Den hängde kvar genom större delen av skogen...kanske såg den N som en buss och bara åkte med dit den ville så slapp den pinna på med sina korta ben så långt :-)
Men vad jag saknade den där lilla blöta mjuka nosen som kommer och buffar i handen när det är dags för lite påfyllnad av köttbullar. Den där blicken när han stannar upp och väntar...skutten när han är glad och nosar runt i skogen. Ja, till och med hans kraftiga krattande på benet när vi står stilla (även om det ger blåmärken).
Början av promenaden var jobbig men det släppte lite vart efter vi gick. Det var ändå härligt att komma ut igen.
Det kom en liten myra som fick för sig att brottas med en av hundarna den kröp upp på nosen och bet sig fast i ett morrhår...vägrade släppa taget. Stundtals så spretade benen rätt ut men myran höll sig fast med munnen...
Den hängde kvar genom större delen av skogen...kanske såg den N som en buss och bara åkte med dit den ville så slapp den pinna på med sina korta ben så långt :-)
OK! Barbie hade rätt...den här gången
Det blev inte hemskt. Fast lite undrar jag ju hur mörkBRUN, mörkBLOND och kopparRÖD kan se ut som nästan samma färg!!!???? Visst tittar man noga i stark belysning så ser man en nyans skillnad men inte så stor som jag och Barbie trodde...
Men det som gjorde mig gladast var nog att jag inte fick så mycket färgrester i pannan :-).
Sist Barbie kom på att färga håret själv var en vinterkväll för ca 2 år sedan...skulle göra det snabbt för att hinna...men var tvungen att göra det. Hade 1 timme på oss innan F som då inte bodde med oss skulle komma och vi skulle åka till veterinären m Jaz...
Eftersom tiden var knapp så slarvade vi med att smörja pannan den gången också vilket medförde att jag hade ett 3 cm lägre hårfäste av färgrester - snyggt! ...eller inte...
Vi satt där i akutväntrummet och kände oss som värsta white trash...varför måste hon göra sånt när det är bråttom...varför inte vänta till nästa dag?
Nu har barbie börjat spana in mustaschen för svetsning vilken dag som helst....suck!
Men det som gjorde mig gladast var nog att jag inte fick så mycket färgrester i pannan :-).
Sist Barbie kom på att färga håret själv var en vinterkväll för ca 2 år sedan...skulle göra det snabbt för att hinna...men var tvungen att göra det. Hade 1 timme på oss innan F som då inte bodde med oss skulle komma och vi skulle åka till veterinären m Jaz...
Eftersom tiden var knapp så slarvade vi med att smörja pannan den gången också vilket medförde att jag hade ett 3 cm lägre hårfäste av färgrester - snyggt! ...eller inte...
Vi satt där i akutväntrummet och kände oss som värsta white trash...varför måste hon göra sånt när det är bråttom...varför inte vänta till nästa dag?
Nu har barbie börjat spana in mustaschen för svetsning vilken dag som helst....suck!
Barbie går bärsärk!!!
OK, sitter här nu framför datorn och funderar kraftigt över hur jag kan låta barbie ta över så och övertala mig till detta. Livrädd över hur resultatet skall bli!
Hon har kommit på att nej men om du inte tänker klippa oss så färgar vi håret....men hon kan inte köpa en färg och låta det naturligt bli skiftnigar utan helt plötsligt står vi där med 3 olika färger att färga med....
Inte helller hade hon tålamodet att göra raka benor och skilja de olika färgerna åt med staniolpapper...nej nu kör vi och bråttom hade vi tydligen...
Om 20 minuter ser jag om barbie har förstört mitt liv eller inte....
Mörkbrun i botten, mörkblond i toppen och två tussar med rött!!!!!
Vad kan gå fel? ALLT typ.......ja ja det finns ju svart färg att köpa i morgon och färga med......
PANIK!!! Vad gör hon med mig???
Hon har kommit på att nej men om du inte tänker klippa oss så färgar vi håret....men hon kan inte köpa en färg och låta det naturligt bli skiftnigar utan helt plötsligt står vi där med 3 olika färger att färga med....
Inte helller hade hon tålamodet att göra raka benor och skilja de olika färgerna åt med staniolpapper...nej nu kör vi och bråttom hade vi tydligen...
Om 20 minuter ser jag om barbie har förstört mitt liv eller inte....
Mörkbrun i botten, mörkblond i toppen och två tussar med rött!!!!!
Vad kan gå fel? ALLT typ.......ja ja det finns ju svart färg att köpa i morgon och färga med......
PANIK!!! Vad gör hon med mig???
Jag hade en dröm...
Drömmar är ju konstiga i alla lägen men den här var viktig och konstig. Behöver hjälp att tolka den så kom gärna med era tolkningar: Ska förkorta den...
Drömde att jag och min sambo var tillbaka i känslan när vi först började träffas och inte ville att någon riktigt skulle få veta det. Fast vi var tillsammans på riktigt inte bara på skoj som det då var. Men vi smög så att inte hans arbetskamrater skulle få veta det. (det var de arbetskamrater han hade tidigare inte nu).
Han hade tappat en sko (hela drömmen cirkulerade kring denna sko). Han knöt skosnöret utan sko och låtsades som ingenting för han skulle träffa en kollega för något viktigt med jobbet. Jag försökte hjälpa honom men hon kom och jag var tvungen att smyga iväg.
Men var jag än skulle gömma mig så dök de upp bakom mig (utan sko). Då kom Jaz till mig (vet att han var där på riktigt) och det blev inte så svårt för mig att komma undan för då hade jag en orsak att vara där jag var. Men den borttappade skon var ett bekymmer...
Mina funderingar kring drömmen:
Att tappa skor betyder att man känner att man missar chanser att utvecklas och gå vidare. Men det var ju inte jag som tappat skon...??
Känner jag att jag hindrar och står ivägen för min mans utveckling?
Är det vår svåra förlust av Jaz som skon representerar?
Är det min rädsla för att jag inte kan ge min man det han behöver?
Svårt!!! Hjälp mig!!!
Drömde att jag och min sambo var tillbaka i känslan när vi först började träffas och inte ville att någon riktigt skulle få veta det. Fast vi var tillsammans på riktigt inte bara på skoj som det då var. Men vi smög så att inte hans arbetskamrater skulle få veta det. (det var de arbetskamrater han hade tidigare inte nu).
Han hade tappat en sko (hela drömmen cirkulerade kring denna sko). Han knöt skosnöret utan sko och låtsades som ingenting för han skulle träffa en kollega för något viktigt med jobbet. Jag försökte hjälpa honom men hon kom och jag var tvungen att smyga iväg.
Men var jag än skulle gömma mig så dök de upp bakom mig (utan sko). Då kom Jaz till mig (vet att han var där på riktigt) och det blev inte så svårt för mig att komma undan för då hade jag en orsak att vara där jag var. Men den borttappade skon var ett bekymmer...
Mina funderingar kring drömmen:
Att tappa skor betyder att man känner att man missar chanser att utvecklas och gå vidare. Men det var ju inte jag som tappat skon...??
Känner jag att jag hindrar och står ivägen för min mans utveckling?
Är det vår svåra förlust av Jaz som skon representerar?
Är det min rädsla för att jag inte kan ge min man det han behöver?
Svårt!!! Hjälp mig!!!
Jag fick ett mail...
...som i och för sig var ett sådant som man skulle skicka vidare...men inget ont skulle hända om man inte gjorde det så det var ju bra. Men orden som stod var verkligen om än så självklara verkligen sköna att läsa. För så är det ju...bara det att när man är mitt inne i en tankekarusell, storm eller förlust så glömmer man så lätt bort dessa ord.
Här kommer de:
Något att tänka på...
Människor kommer in ditt liv av en orsak, för en period eller
för alltid.
När du förstår vilket det är, vill du också veta vad du
kan göra för denna person.
När någon kommer in I livet ditt av en orsak är det oftast
för att tillgodose ett behov du har uttryckt.
De har kommit för att hjälpa dig genom en utmaning, för att ge dig
vägledning och stöd, för att hjälpa dig fysiskt, emotionellt eller
spirituellt.
Det kan verka som om de är skickade från himmelen.. Och det är de. :-)
De är här på grund av att du behöver dem .
Så plötsligt, utan att du gör något som helst galet eller säger något fel
kommer denna personen säga eller
göra något som gör att förhållandet erat tar slut.
Ibland dör dom. Andra gånger går de sin väg. Någon gånger provocerar dom
dig och tvinger dig till att ta ett beslut.
Det som är viktig att förstå är att behovet ditt är tillgodosett, ditt
öde fullbordat, deras jobb är utfört.
Din bön om hjälp som du skickade ut i universum har blivit bönhörd
och det är nu på tiden att gå vidare.
Några människor kommer in I ditt liv för en PERIOD, för att det är
din tur att dela, växa eller lära.
De ger dig en upplevelse, lugn eller får dig att le! :)
Kanske lär de dig något eller visar dig något du aldrig har
gjort. Vanligtvis bringar de dig otroliga mängder av glädje.
Tro på det, det är äkta.. Men bara för en period.
Livslånga förhållanden lär dig livslånga läxor, saker du ska bygga upp
för att få en solid emotionell förutsättning.
Ditt jobb i detta är att acceptera läxan, älska denna personen och
använda vad du har lärt dej i alla andra relationer och områden av livet.
Det sägs att kärleken är blind, men vänskap är klarsynt...
Tack för att du är en del av mitt liv, vare sig det är av en orsak, för en
period eller för livstid.
Här kommer de:
Något att tänka på...
Människor kommer in ditt liv av en orsak, för en period eller
för alltid.
När du förstår vilket det är, vill du också veta vad du
kan göra för denna person.
När någon kommer in I livet ditt av en orsak är det oftast
för att tillgodose ett behov du har uttryckt.
De har kommit för att hjälpa dig genom en utmaning, för att ge dig
vägledning och stöd, för att hjälpa dig fysiskt, emotionellt eller
spirituellt.
Det kan verka som om de är skickade från himmelen.. Och det är de. :-)
De är här på grund av att du behöver dem .
Så plötsligt, utan att du gör något som helst galet eller säger något fel
kommer denna personen säga eller
göra något som gör att förhållandet erat tar slut.
Ibland dör dom. Andra gånger går de sin väg. Någon gånger provocerar dom
dig och tvinger dig till att ta ett beslut.
Det som är viktig att förstå är att behovet ditt är tillgodosett, ditt
öde fullbordat, deras jobb är utfört.
Din bön om hjälp som du skickade ut i universum har blivit bönhörd
och det är nu på tiden att gå vidare.
Några människor kommer in I ditt liv för en PERIOD, för att det är
din tur att dela, växa eller lära.
De ger dig en upplevelse, lugn eller får dig att le! :)
Kanske lär de dig något eller visar dig något du aldrig har
gjort. Vanligtvis bringar de dig otroliga mängder av glädje.
Tro på det, det är äkta.. Men bara för en period.
Livslånga förhållanden lär dig livslånga läxor, saker du ska bygga upp
för att få en solid emotionell förutsättning.
Ditt jobb i detta är att acceptera läxan, älska denna personen och
använda vad du har lärt dej i alla andra relationer och områden av livet.
Det sägs att kärleken är blind, men vänskap är klarsynt...
Tack för att du är en del av mitt liv, vare sig det är av en orsak, för en
period eller för livstid.
TACK! Alla ni som finns!!!
Har vältrat mig nu i min förlust de här dagarna. Varit egoistisk (och är väl det lite fortfarande)...men jag vill att alla ni som finns där ute skall veta att jag är otroligt tacksam att ni finns!
K! Som åker till Kersön på promenad för att vara nära i fredags om vi skulle behöva! Ditt underbara skratt och dina varma mmm när du lyssnar på mitt eviga rabblande. Ödmjukheten och förmågan att ta mig till verkligheten! Att det finns sådana som du! Det är fantastiskt! TACK!
U! Som la ner tid för att hitta en veterinär som kunde komma ut till landet. Att du tog dig den tiden fast jag vet hur mycket du har att stå i med flytt o nya "myr" projekt som växer och tar kraft från dig. Du visste att du inte behövde men du gjorde ändå! Du är där och gör saker jag verkligen behöver hjälp med utan att jag ber om det. Jag känner att du finns där men du blir aldrig påträngande. Du vet precis... TACK!
L! Som vet att inte finnas nu utan sparar på ditt tills den dag de andra kanske inte frågar och finns. Jag vet att du finns hela tiden som en nödbroms om jag skulle behöva. TACK!
B! Som också alltid finns på andra sidan luren närhelst jag behöver. Det är skönt att veta! TACK!
Trm! Jag känner ditt stöd i dina kommentarer här på sidan! De värmer att veta bara det att du bryr sig tillräckligt att läsa och finnas. Oerhört glad att jag har dig! TACK!
Och tack till alla er som visat er tanke o omsorg de här dagarna! Ni är så många och det bekräftar för mig att Jaz verkligen nådde fram och berörde så många. TACK!
K! Som åker till Kersön på promenad för att vara nära i fredags om vi skulle behöva! Ditt underbara skratt och dina varma mmm när du lyssnar på mitt eviga rabblande. Ödmjukheten och förmågan att ta mig till verkligheten! Att det finns sådana som du! Det är fantastiskt! TACK!
U! Som la ner tid för att hitta en veterinär som kunde komma ut till landet. Att du tog dig den tiden fast jag vet hur mycket du har att stå i med flytt o nya "myr" projekt som växer och tar kraft från dig. Du visste att du inte behövde men du gjorde ändå! Du är där och gör saker jag verkligen behöver hjälp med utan att jag ber om det. Jag känner att du finns där men du blir aldrig påträngande. Du vet precis... TACK!
L! Som vet att inte finnas nu utan sparar på ditt tills den dag de andra kanske inte frågar och finns. Jag vet att du finns hela tiden som en nödbroms om jag skulle behöva. TACK!
B! Som också alltid finns på andra sidan luren närhelst jag behöver. Det är skönt att veta! TACK!
Trm! Jag känner ditt stöd i dina kommentarer här på sidan! De värmer att veta bara det att du bryr sig tillräckligt att läsa och finnas. Oerhört glad att jag har dig! TACK!
Och tack till alla er som visat er tanke o omsorg de här dagarna! Ni är så många och det bekräftar för mig att Jaz verkligen nådde fram och berörde så många. TACK!
Tomt, tyst och inget att göra
Idag känner jag mig förvånadsvärt stabil...inga stora långa gråtattacker eller svåra hugg av saknad. Däremot en rastlöshet som kliar i hela kroppen. Vad skall jag hitta på. Självklart kan jag städa men det är inte så kul idag...har redan hållt på att plocka o fixa i några timmar. Behöver ett brejk med lite kul...en hundpromenad skulle vara toppen.
Där i ligger den stora tomheten. Det finns ingen att fixa med och gå ut i naturen och få det dät brejket med. Sitta på en stubbe och titta långt tillsammans med. Vågar inte ta den där promenaden själv...är rädd för att bryta samman. Men i morgon kanske eller nästa helg...
Släpade iväg sambon för att inhandla nytt köksgolv...hittade ett...men man måste ju tänka lite först...annars hade jag gärna lagt golv nu...hade varit ett roligare pyssel än knäskura golv. Får väl se...han sa att vi handlar i morgon...det tror jag inte riktigt på....blir nog inget golv...
Tänkte att jag skulle gått ner och träna...men det finns bara bemanning i veckorna så jag kan inte få mig mitt gymkort...så det enda som finns kvar för mig är väl då att knäskura golv...BLÄÄÄÄÄÄ!!!
Där i ligger den stora tomheten. Det finns ingen att fixa med och gå ut i naturen och få det dät brejket med. Sitta på en stubbe och titta långt tillsammans med. Vågar inte ta den där promenaden själv...är rädd för att bryta samman. Men i morgon kanske eller nästa helg...
Släpade iväg sambon för att inhandla nytt köksgolv...hittade ett...men man måste ju tänka lite först...annars hade jag gärna lagt golv nu...hade varit ett roligare pyssel än knäskura golv. Får väl se...han sa att vi handlar i morgon...det tror jag inte riktigt på....blir nog inget golv...
Tänkte att jag skulle gått ner och träna...men det finns bara bemanning i veckorna så jag kan inte få mig mitt gymkort...så det enda som finns kvar för mig är väl då att knäskura golv...BLÄÄÄÄÄÄ!!!
Bilder av vackra minnen
Till minne av en ängel
Det är över nu. Nu dansar änglarna och jublar. Nu har han kommit hem.
Det var vackert, lungt och kärleksfullt han somnade tryggt intill oss och gav sig iväg på sitt nya äventyr. Konstigt nog så var det så fint att det kändes tryggt hela tiden. Han var trygg...
Ett besök nere vid stranden och korv till frukost. En lugnande spruta först under ett korvsök på tomten...sedan kom han och la sig brevid oss och när han somnat så fick han den andra sprutan...lungt och stillsamt slog han av och vandrade iväg.
Vad vi kommer att sakna dig min ängel! Kom snart tillbaka!
Det var vackert, lungt och kärleksfullt han somnade tryggt intill oss och gav sig iväg på sitt nya äventyr. Konstigt nog så var det så fint att det kändes tryggt hela tiden. Han var trygg...
Ett besök nere vid stranden och korv till frukost. En lugnande spruta först under ett korvsök på tomten...sedan kom han och la sig brevid oss och när han somnat så fick han den andra sprutan...lungt och stillsamt slog han av och vandrade iväg.
Vad vi kommer att sakna dig min ängel! Kom snart tillbaka!
14 september
14 september känns just nu som en lika stor katastrofdag som den 11 september. Även om det inte kommer att gå ut till hela världen så tror jag att hela världen blir berörd.
I morgon skall Jaz få somna.
En stor själ skall gå till andra dimensioner för andra arbetsuppgifter. Vi här på jorden förlorar en av de vackraste själarna de i andra dimensionen vinner jackpot. Men hur skall jag kunna missunna de själarna att få tillbaka denna vidunderliga själ. Han är ju redan en ängel även om har just nu går på vår jord.
Ingen som möter honom är oberörd av honom. Han når fram till djur och människor på ett sätt som jag aldrig sett någon göra. Han rör vid allas våra hjärtan. Skyddar de svaga. Stärker de osäkra och lugnar de vilda. Till och med de som bara sett honom i tio minuter är berörda av honom.
Han är inte min bästa vän som man så gärna vill säga om hundar...han är en förlängning av mig. Det blir inte bara han som dör i morgon utan även en stor del av mig. Han är jag. Jag är han.
En del av mig (den del som är jag) skriker högt i vånda - jag kan inte leva utan honom! Jag vet inte hur jag skall kunna gå vidare efter det här. VILL INTE VILLINTE VILL INTEVILL INTEVILL INTE VILLINTE VILL INTEVILL INTEVILL INTE VILLINTE VILL INTEVILL INTEVILL INTE VILLINTE VILL INTEVILL INTEVILL INTE VILLINTE VILL INTEVILL INTEVILL INTE VILLINTE VILL INTEVILL INTEVILL INTE VILLINTE VILL INTEVILL INTE!!!!!!!!!!!
Den andra delen (som är han i mig) ser fram emot de nya äventyren. Är glad, trygg och lugn. Det är OK. Det är dags! Jag känner hans lugna kärleksfulla glädje inför det som skall ske. Han är klar och vill gå vidare...
Jag är så oerhört tacksam för att fått träffa honom och ha honom i min närhet. Han gjorde mig hel. Han var den delen som saknades. Jag kommer alltid att ödmjukt tacka för att jag fick tillåtelsen att bo med honom och uppleva honom. Det är så stort - han är så stor - att jag önskar man kunde ha cloonat honom. En Jaz till alla människor på jorden så skulle alla vara mycket lyckligare!
Tack underbara vän!
I morgon skall Jaz få somna.
En stor själ skall gå till andra dimensioner för andra arbetsuppgifter. Vi här på jorden förlorar en av de vackraste själarna de i andra dimensionen vinner jackpot. Men hur skall jag kunna missunna de själarna att få tillbaka denna vidunderliga själ. Han är ju redan en ängel även om har just nu går på vår jord.
Ingen som möter honom är oberörd av honom. Han når fram till djur och människor på ett sätt som jag aldrig sett någon göra. Han rör vid allas våra hjärtan. Skyddar de svaga. Stärker de osäkra och lugnar de vilda. Till och med de som bara sett honom i tio minuter är berörda av honom.
Han är inte min bästa vän som man så gärna vill säga om hundar...han är en förlängning av mig. Det blir inte bara han som dör i morgon utan även en stor del av mig. Han är jag. Jag är han.
En del av mig (den del som är jag) skriker högt i vånda - jag kan inte leva utan honom! Jag vet inte hur jag skall kunna gå vidare efter det här. VILL INTE VILLINTE VILL INTEVILL INTEVILL INTE VILLINTE VILL INTEVILL INTEVILL INTE VILLINTE VILL INTEVILL INTEVILL INTE VILLINTE VILL INTEVILL INTEVILL INTE VILLINTE VILL INTEVILL INTEVILL INTE VILLINTE VILL INTEVILL INTEVILL INTE VILLINTE VILL INTEVILL INTE!!!!!!!!!!!
Den andra delen (som är han i mig) ser fram emot de nya äventyren. Är glad, trygg och lugn. Det är OK. Det är dags! Jag känner hans lugna kärleksfulla glädje inför det som skall ske. Han är klar och vill gå vidare...
Jag är så oerhört tacksam för att fått träffa honom och ha honom i min närhet. Han gjorde mig hel. Han var den delen som saknades. Jag kommer alltid att ödmjukt tacka för att jag fick tillåtelsen att bo med honom och uppleva honom. Det är så stort - han är så stor - att jag önskar man kunde ha cloonat honom. En Jaz till alla människor på jorden så skulle alla vara mycket lyckligare!
Tack underbara vän!
Klok man, devor och nu är det dags...
Åter igen blir det ett sammandrag här på bloggen om de senaste händelserna...
Min man är så klok och jag uppskattar honom så mycket! Jag försökte förklara att jag sett mönstret och att jag ser hur jag övertolkar saker. Sa att jag inte ville men att det är svårt för jag är så trasig och liten nu. Han sa några fantastiskt kloka ord: "Men om vi ser det så här - just nu är livet skit på de flesta områderna. Vi gråter en skvätt varje dag över Jaz och allt är pissigt. Men när det är klart får vi snygga till oss själva åka på spaweekend eller något och ta tag i saken och gå vidare. Det ordnar sig. Det kommer att bli bättre."
Han har så rätt! Stor anledning till att vi är så slitna just nu är ju faktiskt sorgen över att vi snart förlorar det käraste vi har Jaz. Det blir enklare för oss att hänga upp vår sorg på något annat (jag hänger upp det på oss) för det är lättare än tanken att leva vidare utan Jaz...
Har i helgen varit på kurs där vi har lärt oss att känna och kommunicera med naturväsen. Växtdevor, vattendevor, luftdevor och andra naturväsen. Att känna in växter och hur och var de vill stå för att må bra. Allt för att skapa en välmående trädgård. Kommunicera med naturen. Underbart!!!! Otroligt givande...
Fast nu är det dags för vår älskade vän Jaz att gå vidare. Skall idag ringa och boka tid med veterinären. Hoppas han kan komma ut till landet så det blir som Jaz vill. Våran älskade lilla vän. Försöker hålla mig kring de praktiska göromålen så att det inte sliter mig i stycken och att killen slipper känna min ångest. För nu håller han bara ut för våran skull inte för sin egen längre...VILL INTE!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Min man är så klok och jag uppskattar honom så mycket! Jag försökte förklara att jag sett mönstret och att jag ser hur jag övertolkar saker. Sa att jag inte ville men att det är svårt för jag är så trasig och liten nu. Han sa några fantastiskt kloka ord: "Men om vi ser det så här - just nu är livet skit på de flesta områderna. Vi gråter en skvätt varje dag över Jaz och allt är pissigt. Men när det är klart får vi snygga till oss själva åka på spaweekend eller något och ta tag i saken och gå vidare. Det ordnar sig. Det kommer att bli bättre."
Han har så rätt! Stor anledning till att vi är så slitna just nu är ju faktiskt sorgen över att vi snart förlorar det käraste vi har Jaz. Det blir enklare för oss att hänga upp vår sorg på något annat (jag hänger upp det på oss) för det är lättare än tanken att leva vidare utan Jaz...
Har i helgen varit på kurs där vi har lärt oss att känna och kommunicera med naturväsen. Växtdevor, vattendevor, luftdevor och andra naturväsen. Att känna in växter och hur och var de vill stå för att må bra. Allt för att skapa en välmående trädgård. Kommunicera med naturen. Underbart!!!! Otroligt givande...
Fast nu är det dags för vår älskade vän Jaz att gå vidare. Skall idag ringa och boka tid med veterinären. Hoppas han kan komma ut till landet så det blir som Jaz vill. Våran älskade lilla vän. Försöker hålla mig kring de praktiska göromålen så att det inte sliter mig i stycken och att killen slipper känna min ångest. För nu håller han bara ut för våran skull inte för sin egen längre...VILL INTE!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Ny horisont...
Efter att ha kräkt ur mig vad som snurrar i mitt huvud och äter mig i går här på bloggen så blev jag av med giftet. Jag kan nu se det äckliga mönster vi hamnat i...hävdar fortfarande att det sattes igång av honom men sedan har jag själv tagit över en del och drivit på det så det äter mig inifrån och är 10000 gånger större än vad det kanske egentligen är.
Det börjar med att han inte kommunicerar ut och berättar att han är arg/irriterad/vill vara ifred utan agerar ut det under flertalet månader. Dessa månader sätter min karusell igång. För jag känner ju att han drar sig undan mig och då slår mina gamla invanda mönster in. Han har lessnat eller hittat någon annan snurrar runt i huvudet. Allt han sedan gör tolkar jag till min nackdel. Beteenden som tidigare varit fullt normala blir nu i mitt huvud ett säkert tecken på att han har tröttnat.
Ju mer han drar sig undan desto mer pockar jag på uppmärksamhet och tjatar. Då vill han nog dra sig undan ännu mer...och det snurrar bara ännu mer i mitt huvud och jag tjatar ännu mer... En härlig karusell!!!
Nu har jag lyckats slå mig själv så mycket att jag fått bort min självkänsla och då blir jag ännu känsligare...övertolkar ännu mer.... Och landar på botten bland slemgrodorna.
OK, jag ser det klarare nu ..ska bara hitta ett sätt att vända steken. Men jag kan inte göra det själv. Jag behöver att han förstår och att han hjälper till. Har klurat lite under dagen och kommit på vad jag behöver från honom för att resa mig.
Fakta!!! Rena rama fakta inte inlindat eller diplomatiserat. Kallt och rakt fram. Sadan behöver jag att ord och handling stämmer. En övertydlighet. Måste få höra när han är arg/irriterad/vara ifred innan han agerar. Vill hellre känna att han älskar än höra det.
Kanske kan jag köpa kylskåpsmagneter med en glad, en ledsen och en likgiltig smiley gubbe på så får han hänga upp den magnet som gäller för dagen :-) eftersom han har svårt att säga när allt inte är på topp...
Det börjar med att han inte kommunicerar ut och berättar att han är arg/irriterad/vill vara ifred utan agerar ut det under flertalet månader. Dessa månader sätter min karusell igång. För jag känner ju att han drar sig undan mig och då slår mina gamla invanda mönster in. Han har lessnat eller hittat någon annan snurrar runt i huvudet. Allt han sedan gör tolkar jag till min nackdel. Beteenden som tidigare varit fullt normala blir nu i mitt huvud ett säkert tecken på att han har tröttnat.
Ju mer han drar sig undan desto mer pockar jag på uppmärksamhet och tjatar. Då vill han nog dra sig undan ännu mer...och det snurrar bara ännu mer i mitt huvud och jag tjatar ännu mer... En härlig karusell!!!
Nu har jag lyckats slå mig själv så mycket att jag fått bort min självkänsla och då blir jag ännu känsligare...övertolkar ännu mer.... Och landar på botten bland slemgrodorna.
OK, jag ser det klarare nu ..ska bara hitta ett sätt att vända steken. Men jag kan inte göra det själv. Jag behöver att han förstår och att han hjälper till. Har klurat lite under dagen och kommit på vad jag behöver från honom för att resa mig.
Fakta!!! Rena rama fakta inte inlindat eller diplomatiserat. Kallt och rakt fram. Sadan behöver jag att ord och handling stämmer. En övertydlighet. Måste få höra när han är arg/irriterad/vara ifred innan han agerar. Vill hellre känna att han älskar än höra det.
Kanske kan jag köpa kylskåpsmagneter med en glad, en ledsen och en likgiltig smiley gubbe på så får han hänga upp den magnet som gäller för dagen :-) eftersom han har svårt att säga när allt inte är på topp...
Kärlekens limboland...
Att i vardagen hitta glädjen med att lägga undan ett par svettiga strumpor, dammsuga, torka damm, diska eller bara äta en vanlig enkel vardagsmiddag. Inte för att det är ett måste utan för att man finner glädje i det.
Den glädjen är det som saknas för oss just nu. Glädjen i att komma hem trött till en trött man. Slitna men ändå hitta känslan vad skönt det är att ha varandra. Känna värmen från den andre och bli glad. Inte tycka att det var skönare när man satt själv i soffan.
Jag slits mellan att vilja kämpa för att få tillbaka den glädjen och att bara ge upp. Önskar i mitt hjärta att även han vill jobba för att hitta den igen. Men just nu känns det som om han inte bryr sig om det. Som om han faktiskt inte saknar det. Utan att han lika gärna är utan den. Hemmet är en bekvämlighetsinrättning och jag ingår i maskinparken.
Det maler även i mitt huvud...de där orden som sas till mig när jag var ung..."don´t be sad cause two out of tree aint bad". Så har det alltid varit i mitt liv. Jag har aldrig kunnat vara 3 av 3 för någon utan alltid 2 av 3. Den här gången trodde jag att jag skulle kunna vara 3 av 3. Min kropp skrattade av glädje och jag lät honom forcera många murar jag byggt upp till skydd under årens lopp.
Nu är jag där - naken och inser att jag än en gång inte blir mer än 2 av 3. Att jag inte räcker till för att göra någon riktigt lycklig. Att det behövs mer än bara mig.Fast denna gång är det värre för mina känslor är starkare och han har kommit djupare. Det gör att jag lägger mig på marken och krälar och ber honom trampa på mig. Och jag låter honom. Jag sviker mig själv och låter honom. Självkänslan är nere på noll. Jag är arg på mig själv över att jag tillät mig hoppas att det skulle bli så. Att jag trodde att det här skulle bli annorlunda bara för att han nådde fram till mig på ett annnat sätt. Att jag var värd det.... bara för att jag känner mer och annorlunda. IDIOT!!!!!
Han som sa om kärlek att det är som en laserstråle som går från hjärtat och hela tiden är riktad mot den personen intensivt. Han som säger att han älskar mig. Men någonstans så tror jag att hans laser behöver nya batterier. Just nu vet jag inte om jag är den som kan byta dem eller om jag ska förpassa mig själv till återvinningsstationen....
Vad är bäst för oss? För våran utveckling...tilsammans komma över guppet...eller är det dags att släppa honom och låta honom utvecklas vidare själv?
Har jag något mer han behöver...kan jag ge honom mer? Kan jag vara det han vill ha? Varför skulle jag? Vad skulle det vara?
De här destruktiva tankarna gör också att jag fått en känsla i maggropen att han har en ny flört på gång. Blir galen för jag vet inte om det är hjärnspöken eller min intuition som känner på sig vad som händer...hur skall jag kunna avgöra det när jag dansar runt i limbolandet mellan förtvivlan och lycka...
Vill ha en karta som visar mig exakt hur verkligheten ser ut. Vill inte gå på känsla och inte veta. Orden säger en sak och handlingarna en annan. Men de stämmer inte överens inte någonstans. Kan inte någon bara lägga fram klara tydliga fakta för mig utan att utelämna något så jag vet. Det är allt jag vill. Orkar inte vara på detta ställe längre. Vill veta vilken bollplan och vilket spel vi skall spela.
Vill kunna vara trygg i känslan av att vi har varandra eller sunka ihop ensammen trygg i att jag vet att så är det - jag står själv. Inte denna dagliga undran om vi skall ha en bra dag eller en kräla i avgrunden dag. Inte behöva fundera på hur det ligger till....
Kan jag få den kartan? Jag ger vad som helst för att komma ur det här....
Den glädjen är det som saknas för oss just nu. Glädjen i att komma hem trött till en trött man. Slitna men ändå hitta känslan vad skönt det är att ha varandra. Känna värmen från den andre och bli glad. Inte tycka att det var skönare när man satt själv i soffan.
Jag slits mellan att vilja kämpa för att få tillbaka den glädjen och att bara ge upp. Önskar i mitt hjärta att även han vill jobba för att hitta den igen. Men just nu känns det som om han inte bryr sig om det. Som om han faktiskt inte saknar det. Utan att han lika gärna är utan den. Hemmet är en bekvämlighetsinrättning och jag ingår i maskinparken.
Det maler även i mitt huvud...de där orden som sas till mig när jag var ung..."don´t be sad cause two out of tree aint bad". Så har det alltid varit i mitt liv. Jag har aldrig kunnat vara 3 av 3 för någon utan alltid 2 av 3. Den här gången trodde jag att jag skulle kunna vara 3 av 3. Min kropp skrattade av glädje och jag lät honom forcera många murar jag byggt upp till skydd under årens lopp.
Nu är jag där - naken och inser att jag än en gång inte blir mer än 2 av 3. Att jag inte räcker till för att göra någon riktigt lycklig. Att det behövs mer än bara mig.Fast denna gång är det värre för mina känslor är starkare och han har kommit djupare. Det gör att jag lägger mig på marken och krälar och ber honom trampa på mig. Och jag låter honom. Jag sviker mig själv och låter honom. Självkänslan är nere på noll. Jag är arg på mig själv över att jag tillät mig hoppas att det skulle bli så. Att jag trodde att det här skulle bli annorlunda bara för att han nådde fram till mig på ett annnat sätt. Att jag var värd det.... bara för att jag känner mer och annorlunda. IDIOT!!!!!
Han som sa om kärlek att det är som en laserstråle som går från hjärtat och hela tiden är riktad mot den personen intensivt. Han som säger att han älskar mig. Men någonstans så tror jag att hans laser behöver nya batterier. Just nu vet jag inte om jag är den som kan byta dem eller om jag ska förpassa mig själv till återvinningsstationen....
Vad är bäst för oss? För våran utveckling...tilsammans komma över guppet...eller är det dags att släppa honom och låta honom utvecklas vidare själv?
Har jag något mer han behöver...kan jag ge honom mer? Kan jag vara det han vill ha? Varför skulle jag? Vad skulle det vara?
De här destruktiva tankarna gör också att jag fått en känsla i maggropen att han har en ny flört på gång. Blir galen för jag vet inte om det är hjärnspöken eller min intuition som känner på sig vad som händer...hur skall jag kunna avgöra det när jag dansar runt i limbolandet mellan förtvivlan och lycka...
Vill ha en karta som visar mig exakt hur verkligheten ser ut. Vill inte gå på känsla och inte veta. Orden säger en sak och handlingarna en annan. Men de stämmer inte överens inte någonstans. Kan inte någon bara lägga fram klara tydliga fakta för mig utan att utelämna något så jag vet. Det är allt jag vill. Orkar inte vara på detta ställe längre. Vill veta vilken bollplan och vilket spel vi skall spela.
Vill kunna vara trygg i känslan av att vi har varandra eller sunka ihop ensammen trygg i att jag vet att så är det - jag står själv. Inte denna dagliga undran om vi skall ha en bra dag eller en kräla i avgrunden dag. Inte behöva fundera på hur det ligger till....
Kan jag få den kartan? Jag ger vad som helst för att komma ur det här....
Är kärleken värt det?
Är kärleken och parsamheten verkligen värt allt besvär? Alla dagar då man irriterar sig på varandra? Alla små saker som man blir störd på? Alla dagar man känner sig som det sämsta i universum bara för att den andre har en dålig dag? Allt tassande runt het gröt? Allt kompromissande? Allt anpassande? Alla försök att göra den andre glad som misslyckas? Tyngden i bröstet när man märker att den andre inte finner någon glädje alls av att vara i ditt sällskap? Att varje dag hoppas att denna dagen skall vara en glad dag? Att varje dag be och önska att man skall kunna få lov att glädja den andre idag i alla fall?
Alla vita lögner? Allt försakande? Allt? Att inte hemmet ser ut som man vill? Allt extra arbete med en till i huset? Inte få välja kanal själv? Inte kunna ha tid till sina egna saker? Aldrig få tänka på sig själv? Rädslan att förlora den andre? Ana att det finns någon annan som gör honom gladare än vad man själv gör? Att själv bli gladare av någon annan och skämmas för det? Att inte få bli glad eller besvara en flört? Att inte få vara fri...
Är det värt det? Är kärleken så stor och viktig? Skall man inte vara glad av kärlek? Borde det inte vara 28 glada dagar och två mindre glada och inte tvärt om?
Jag vet inte längre...
Alla vita lögner? Allt försakande? Allt? Att inte hemmet ser ut som man vill? Allt extra arbete med en till i huset? Inte få välja kanal själv? Inte kunna ha tid till sina egna saker? Aldrig få tänka på sig själv? Rädslan att förlora den andre? Ana att det finns någon annan som gör honom gladare än vad man själv gör? Att själv bli gladare av någon annan och skämmas för det? Att inte få bli glad eller besvara en flört? Att inte få vara fri...
Är det värt det? Är kärleken så stor och viktig? Skall man inte vara glad av kärlek? Borde det inte vara 28 glada dagar och två mindre glada och inte tvärt om?
Jag vet inte längre...
Alla är så arga..
Denna veckan har verkligen varit som i Gostbusters en bubblande ström som runnit under stockholms gator - och alla har varit arga. Nej, inte bara mot mig utan bara så där i största allmänhet.
En galen skateboard nisse som körde slalom i en park och hade satt ut koner i en brant backe. Någon hund hade råkat kissa på en av konerna...han gick och skällde ut alla hundägare han såg. Och bara var jättearg.
En flyttbil står vid trottoarkanten och lassar in för fullt. En förbipasserande bil vevar ner rutan och verkligen svär och skriker åt flyttbilen bara för att den råkar stå där. Det var inga problem att ta sig förbi den...kanske skymde den sikten lite....
Listan kan göras hur lång som helst...men jag orkar inte...varför måste alla vara så arga för?
Själv har jag förstört glasögonen; tappat mobilen och fått tillbaka den; haft en hysterisk stressig vecka framförallt fredag...
Men jag pratade med min fantastiska C och hon berättade att det var några rånare som skulle råna en OnOff butik...dörren intill låg en sytillbehörs butik. Rånarna tog fel dörr gick in...drog ner luvorna...såg att de var fel ute...bad om ursäkt och gick in till den butik de tänkte sig råna...det var lite roligt :-)
En galen skateboard nisse som körde slalom i en park och hade satt ut koner i en brant backe. Någon hund hade råkat kissa på en av konerna...han gick och skällde ut alla hundägare han såg. Och bara var jättearg.
En flyttbil står vid trottoarkanten och lassar in för fullt. En förbipasserande bil vevar ner rutan och verkligen svär och skriker åt flyttbilen bara för att den råkar stå där. Det var inga problem att ta sig förbi den...kanske skymde den sikten lite....
Listan kan göras hur lång som helst...men jag orkar inte...varför måste alla vara så arga för?
Själv har jag förstört glasögonen; tappat mobilen och fått tillbaka den; haft en hysterisk stressig vecka framförallt fredag...
Men jag pratade med min fantastiska C och hon berättade att det var några rånare som skulle råna en OnOff butik...dörren intill låg en sytillbehörs butik. Rånarna tog fel dörr gick in...drog ner luvorna...såg att de var fel ute...bad om ursäkt och gick in till den butik de tänkte sig råna...det var lite roligt :-)