Vad säger man?

Ja, vad skall jag börja med efter så lång tid av tystnad?
Ändå är senaste inlägget så aktuellt....
Men det har hänt så mkt...så många stories dikterade i min hjärna...så var börjar jag...

Kanske med mitt nya jag och min nya balans...

...där jag känner mina gränser ...men fortfarande grubblar över kärnan...

Eller ska jag uppdatera om tuffi en resa där många saker har hänt och där jag fått många klarheter...

Var börjar jag?

Vad säger man?

Nu är jag riktigt upprörd!!!

Den senaste tidens debatt om vargar och avskjutningen av vårt svenska bestånd har inte minst sagt både upprört och fått mig nästan lamslagen - hur kan vi göra så??? Jag förstår verkligen inte!!!

Som en vän till mig uttrycker det "Vi skänker pengar till andra länder för att rädda deras rovdjur och sen kan vi inte leva med våra egna". Och det vore väl en sak om det fanns varg i samma omfattning som kaniner men inte allt för länge sedan så var våran varg utrotningshotad...

Och visst vore det en annan sak om nu avskjutningen hade gjorts under kontrollernde former och med ansvar...istället så skickar vi ut skjutgalna he-mens som antagligen tycker det är jättehäftigt att få skryta om att de skjutit en varg.

Det vi fick av det var en knippe skadeskjutna sårde vargar som stryker omkring i skogen (kan tom vara farliga) och en massa föräldrlösa vargungar som ännu inte lärt sig att jaga o ta hand om sig. Det får mig att fundera om det var det de ville för skadade vilddjur och vilsna ungar KAN ju faktiskt söka sig närmare människan o bli direkt farliga...då får de skjuta fler...hurra!!! - eller?

När vi jagar älg/rådjur/vildsvin så finns ju strikta regler som alla följer...om antl kalvar, inga kor med årskalvar osv...men inte när vi skjuter varg...då brakar helvetet lös i skogen och man får skjuta på allt som rör sig verkar det som.

Sedan läser jag kommentrer som "hur kan man vurma om ett rovdjur som äter barn" - men hallå!!! Stäng sagoböckerna nu - vargarnas primära föda är inte barn!! Fler barn omkommer i trafikolyckor än av vargar varje år - ska vi ha avskjutning av bilister också??? (Nej, vi förbjuder dubbdäck istället!!!)

Vargen äter hjort/rådjur/ren i första hand vilket för mig osökt in på dagens händelse i Höör där man i morse skjöt hela sin vargflock på 15 vargar i djurparken.

En djurpark som sätter en vargflock sida vid sida med hjortar!!! Tänk er vilket djurplågeri - vargens föda bara ett stängsel emellan - stressen av att ha sin mat så nära och stressen för hjorten att ha vargen så nära o inte kunna fly...

Två av vargarna försöker ta sig in till hjorten o lyckas pilla hål i stängslet...vad gör djurparkens djurvårdare då? Vaktar extra ett par nätter o sen tror de att det nog ska vara lungt!!! Inte en tanke på att förstärka hägnet lite extra? Nej då, tar de sig ut så skjuter vi hela bunten istället...inte bara de som flytt...

Vad är det som händer??? Hur kan vi göra detta mot våra djur?????

Till Q:s pappa...

Tack för kommentarena om min vackra fina...bilder på henne och hur hon ser saker o ting hittar ni på hennes egna blogg...den finns länkad här ner till höger "Knytet"

Skulle vara kul att höra mer om Fox o hur han är till sättet mm :-)


Ibland så...

...eller ganska ofta så kan man känna sig som dålig. Dålig matte, dålig flickvän, dålig bloggare eller mest bara dålig på allt.

Mina nu ganska många veckor med liten har gjort att jag ofta känner mig som dålig matte. Ena dagen så underskattar jag vad hon klarar och behöver och den andra överskattar jag det. Det hela hänger ihop med att jag såklart tänker alldeles för mycket istället för att bara titta på henne och känna in och veta.

Det hänger också ihop med de dagar jag är trött och inte riktigt orkar på samma sätt - de dagarna slår jag på mig själv för att jag inte gör bättre; tränar mer; gör roligare promenader eller bara är roligare helt enkelt.

Men största delen av tiden så har vi det helt underbart vi två. Hon är en så livsglad liten ängel att det räcker med att bara titta på henne så får man skratta och bli glad.

Hon utvecklas snabbt den lilla och har snart tappat alla sina tänder. Kommit in i första spökåldern och vuxit sig mer än dubbelt så stor.

Min underbara lilla ängel!!!


Allting är som vanligt och ändå är ingenting som det var

Har läst ett par böcker nu på sista tiden (en bra sysselsättning när man skall sitta och vara tråkig o träna liten på att göra ingenting)...båda böckerna fick jag till mig från vänner och kärnan i de båda var just hur ens liv kan förändras drastiskt bara på ett ögonblick.

Och det är verkligen inte mer som krävs - ett förödande ord från någon man älskar, en tanke, ett leende från rätt person, ett foto man inte skulle ha sett eller en allt för hög våg...sen kan hela livet skakas om och förändras.

Och fastän allt förändras inom en så fortsätter livet med sina rutiner och inrutade mönster precis som vanligt i alla fall...glasen o kopparna står på samma ställen i skåpen, affären ligger kvar där den alltid har legat och med samma innhåll, räkningarna kommer ....det är bara det som finns inne i en själv som aldrig mer blir sig likt.

Men det är ju ofta just ur dessa stora förändringar i ens inre som man föds ut på nytt - oavsett om förändringen bjuder på smärta och sorg eller glädje och lycka. Det är först då man ser på sig själv med nya ögon och faktiskt förändrar sitt liv. Det är då man ser vad som är viktig.

Det är föst när man har gjort sig av med det gamla man kan ta in det nya....

Vill avsluta med ett citat från Sokrates (470 f.Kr - 399 f.Kr) som visar på hur allt är annorlunda men ändå är precis som det alltid har varit (även om det inte handlar om en inre förändring men det är ganska kul)

"Våra dagars ungdomar älskar lyx. Den uppträder ohövligt, föraktar auktoritet, har ingen respekt för äldre människor och pratar när de borde arbeta. De unga reser sig inte längre upp när äldre personer kommer in i ett rum. De säger emot sina föräldrar, skryter på bjudningar, glufsar i sig efterrätten vid matbordet, lägger benen i kors och tyranniserar sina lärare"

Så sa de redan då och precis så säger vi idag men det är ju just detta som har gett oss utveckling - att ungdomen ifrågasätter oss äldre...och kastar bort våra idéer och tar in sina nya....

2 veckor senare

Nu har liten installerat sig och det går fortfarande nästan alldeles för bra!

Säger till när hon behöver ut fast det är inte alltid vi hinner....och är lugn och trygg med alla ljud som stan bjuder på. Det enda hon inte riktigt gillar är faktiskt hundar som skäller...då sticker hon - fort!

På landet stormtrivs hon och vi har börjat provbada...ska se om hon inte simmar vid sommarens slut.

Hon följer med husse till jobbet och det funkar utmärkt. I bilen är hon trygg och faktiskt så klarar hon att vara själv ett tag i den...lägger sig bara och sover.

Har provat lämna henne en stund hemma också...7 min utan problem...två pip när jag går och när jag kommer tillbaka så ligger hon lugnt på hallmattan. Men hon vill gärna med mig så fort jag går mot ytterdörren...ska träna lite mer där...

Ja, jag vet...är som värsta nyblivna barnmamman men just nu går 100% av min tid åt till att visa lilla vackra fina världen och hur vi beter oss i den...om någon vecka till kanske jag kan få tillbaka en smula av min tid också...då kommer andra inlägg...

Välkommen vackra fina...



Nu så äntligen så är hon faktiskt HÄR...vackra fina Qilaq....igår hämtade vi henne och vilken trygg liten tös hon är!!!

Första bilturen...tänkte ge henne lite trygghet och att hon skulle åka i knät...men icke...jag ska åka eget säte bak sa hon...kröp bak och lade sig...

En första promenad i nya parken - KUL!!! sa hon och gick med hög svans och nosade runt.

Alla nya stadsljud - Oj, vad låter så där sa hon och satte sig nyfiket ner och tittade...

Nya hemmet - Hallå sa hon...gick ett varv...och sedan kom hon till ro...

Katterna - HEJ sa hon...men varför morrar du?...OK jag backar lite då...

Första natten - inte ett pip annat än när hon behövde ut (vilket är var tredje timme)...och trög som jag är (efter att ha varit ute med henne kl 6) när hon började pipa ganska snart därefter igen...så trodde jag att det var för att hon saknade syrran och mamma...men det var för att hon behövde ut igen....jaja...första olyckan inne...inte dåligt för en åtta veckors...hade jag bara lyssnat så hade det inte hänt....

Välkommen älskade du!!!

Oj oj oj...

Nu ligger jag såååå långt efter i bloggandet...och det har ju hänt miljoners saker.

Jag får försöka med en resumé...

Jag höll en kurs - min första i djurkommunikation - och milda matilda vad bra det gick! Är än i dag förbluffad över mina elevers framgångar.

Det roliga var att jag (som vanligt) inte riktigt visste vad vi skulle göra utan hade bara en känsla över hur jag ville att kursen skulle vara. En känsla som jag ville förmedla till mina elever. Vi gick långt utanför vad jag hade tänkt mig och aldrig kunde jag tro att de skulle snappa upp allt och faktiskt alla klarade ett fritt samtal med okänt djur på den tredje och sista dagen....hur imponerande som helst!

Sen så var jag hos homeopaten igen - och till alla mina vänners glädje så skall han göra mig mer romantisk nu...det är ju något som jag inte har ett gram av i kroppen och jag undrade om han verkligen var säker på att det skulle vara bra. Han fnissade i vanlig ordning och sa att i mitt fall så skulle det vara det.

Sen kom midsommar - landet och mannens syster med familj och hans mamma kom också ut dit. Aldrig har jag sett honom putsa och fixa inför att någon skall komma som då. Irriterar mig faktiskt lite eftersom han i samma sekund säger att vi bara kan vara som vi är och slappna av - samtidigt som allt skall vara perfekt. Den ekvationen går inte ihop för mig. Han står i givakt och allt de vill och säger är lag....ja, ni förstår säkert vad jag menar...

Men det var trevligt och mycket smidigare än jag förväntade mig. Hans syster har ju de senaste gångerna lyckats komma me sårande kommentarer men inte denna gång - skönt!

Nu denna vecka så är det förberedelser inför ett bröllop på fredag. Detta ger också ångest. Blev inte inbjuden till möhippan...(en lång historia som jag inte orkar gå in på)...fått en del konstiga kommentarer från bruden (orkar inte gå in på det heller)...och nu fått veta att jag är placerad längst bort ut i kanten bredvid en tjej under midagen...känner mig inte alls särskilt välkommen måste jag säga!

Men på lördag kommer äntligen B och E....som jag har längtat!!! Och nästa vecka kommer äntligen valpen - om hon är mogen för flytt vill säga....äntligen...äntligen...äntligen....

Jagad

Vissa dagar känner jag mig verkligen jagad - nej inte paranoid. Utan bara jagad.

Det är sådana dagar när jag har mycket att stå i och springer runt som ett torrt skinn för att hinna med allt och alla. Dessa dagar så längtar jag bara efter att bli klar med alla måsten och få ta ett djupt andetag, sätta mig ner och bara vara i mig själv och mina tankar en stund.

Men det är även de här dagarna som alla ringer och pockar på min uppmärksamhet, framförallt när jag just är klar och skall sätta mig den där stunden. Resultatet blir att jag blir irriterad och tanken när telefonen ringer blir "Men för guds skull kan jag inte bara få vara ifred nån enda gång - vad är det nu då" sen forttsätter ramsan i mitt huvud "Fatta det är tisdagkväll och klockan är xx då vill man ju inte bli störd...."

Fast hade det varit en annan dag så hade jag velat bli störd. Just nu har jag en kanske inte så lång men dock en lista med måsten som jag bara måste beta av. Sen kan jag komma till ro...den har jagat mig hela veckan och jag hoppas att den skall vara klar ikväll...så att mina tankar får vila - äntligen.

Så att skivan slutar snurra i mitt huvud - om jag först gör detta så ringer jag den där sen och efter det så gör jag....

Hopplöst och det blir omöjligt att koppla av och njuta...dessa tankar har stört mig hela natten...så nu får jag ta tag i sakerna och bli av med det...längtar efter vilan....slippa springa från mina förföljare...

Jag önskar...

...önskar att jag kunde skriva om hur jag sitter på landet med ett glas vin och blickar ut på båtarna som går förbi. Hur Jösse hare tittar förbi en sväng och sitter alldeles stilla och tittar på mig. Hur grannhunden (lunketufs) kommer en sväng och säger hej (han blir glad nu när han ser mig..istället för att försöka skälla bort mig).

Hur fåglarna kvittrar och de senaste nyheterna om grannen som går omkring i BH (som vi ännu inte har förstått varför han gör)...hur stilla fridfullt och vackert allt är. Om dofterna från grillen och de vackra tulpanerna...(som inte blommar men har kommit upp).

Men det kan jag inte - för jag är fast i äckelstan - sitter inne i värmen - undan från alla jobbiga, stressiga energier som finns där ute. All hets efter den perfekta outfiten och det perfekta utseendet - det blir värre på sommaren - jag orkar inte!

Blir trasig bara jag går utanför dörren...var tog alla riktiga människor vägen? Sitter de som jag instängda i små äckliga lägenheter och längtar till gloppsnön skall komma och svida plastmänniskorna i ansiktet så att vi kan få plats att komma ut igen i parkerna...

Uäck, klarar verkligen inte av denna stresstad under de fina sommardagarna...VILL INTE!!

The King has left the building...

Älskade vännen och Kung E har idag fått somna. Efter ett långt anfall bestämde han sig för att lämna kroppen och inte mer komma tillbaka.

Min Kärlek och mina tankar går till K, B, M, L som varit tvugna att ta farväl av denna underbara själ.

Kungen i allt - orädd, godhjärtad, kunde äta ostkrokar utan att spilla och framförallt sååå cooooooool.

När jag sitter här och skriver...så väller minnerna upp...det finns så många vackra och speciella stunder med denna Kung...godisfickan...stilpoängerna i parken...korv och ägg mackorna...eller bara det att du var Jaz största kärlek...kan inte välja...kan inte berätta allt...älskade vän - du är saknad!

Du kommer att vara saknad vännen och vi önskar dig snart tillbaka (som långhårig Collie).

KÄRLEK!!!

Hundträning

OK, jag har ju många gånger kräkts över vad jag kallar "övergrepp" på hundar eller djur i for av träning. Att man orsakar djuret smärta då det inte lyder. Lika många gånger så har jag puschat för positiv förstärkning...eller belöning av gott beteende.

Så idag kom ett mail från vännen K i detta fanns ju två suveräna exempel på precis det jag menar. Titta på klippen och bestäm er själva vilken metod ni skulle vilja använda på er hund.

Vi börjar med Ceasar Milan ett klipp där han skall vänja en hund vid trimmning:

Den hårda vägen


Sen ett klipp med positiv förstärkning där man vänjer en hund vid kloklippning:

Den mjuka vägen


Se klippen och förstå nu vad jag menar med de olika metoderna och förhoppningsvis så kommer ni även att se varför de metoder som stärker gott beteende är sååå mycket trevligare för alla. Dessutom så håller de i längden.

SNÄLLA ALLA MED DJUR SOM LÄSER DETTA OCH TROR PÅ HÅRDA METODER - PROVA DEN MJUKA VÄGEN BARA EN GÅNG I ALLA FALL....

Funderingar...

Började fundera och navelskåda lite...

Att låta en annan människa vara i sitt fulla jag...utan att lägga måsten och krav på dem...det är vackert och stort. Men faktiskt inte så svårt som det låter...

Det svåra ligger i att samtidigt som man låter en annan människa vara sig själv ha förmågan att låta sitt egna jag ta den plats som behövs. För när man låter en annan vara sig själv (det sanna självet) så kan det innebära att vissa behov man själv har och behöver inte tillgodoses.

När ett behov inte tillgodoses så tenderar de flesta av oss att bli grinig och vilja ha just det man inte får. Tankar som
"men det hör ju till vanlig hövlighet.." "Jag låter ju dig..." osv formar sig som en löpeld i hjärnan sen hamnar fokus endast på detta. Det blir så lätt att bli bitter...

Istället för att tacksamt se att denna negligering av ens egna behov bara är ett vackert uttryck av att vara i sitt sanna jag. Det man själv måste lära sig är att inte drivas av behov och bekräftelser utan att själv befinna sig i sitt egna sanna jag...som inte går och väntar/trånar efter den kramen eller berömmet.

Utan som ger sig ut och tillfredställer sig själv...har roligt och gör saker som man själv blir glad av. Inte går och väntar på att någon annan skall se en för att kunna nå sin lycka.

Däri ligger det svåra....måste hitta en väg dit....

Barbieveckans effekter

Även om jag själv känner mig både modlös och hopplös - fortfarande...så tycks Barbieveckan ha gett lite resultat i alla fall...fått höra av två vänner att jag är snygg... :-)

Vad skönt det är att skenet kan bedra...fast även om det hjälper lite att snygga till sig så förändras inte vardagen i alla fall...tänk om man under en dag kunde få se sig själv genom någon annans ögon...någon som tycker att man är bra vill säga...kanske skulle man då kunna få en annan förståelse för vem man egentligen är.

Nu har man ju bara sin egna snedvridna bild av sig själv och förutfattade meningar om allt man inte är...och allt man borde vara....allt man en gång har tänkt som inte är vackert och allt man känt som man inte vill erkänna...allt det som gör att man ser sig själv med smutsiga ögon...

Allt man lärt sig att vara, göra och känna...alla murar man byggt upp för att inte vara, göra eller känna...

Jaja, men nästa vecka skall jag vara valpvakt och då kommer jag att må bra den stunden i alla fall...

Puppisarna

  

Nu är de äntligen här!!! 30 maj kom de två små änglarna till livet..och nu blir det bara en ändlös väntan till den dagen då en av dem flyttar hem till oss!!

Idag var vi och hälsade på dem...mamman kom rusande i vild fart och mötte oss vid dörren..stolt  och glad...genast släppte hon in oss och ledde oss till kojan. Stolt som en örn visade hon upp sina små...

Jag vart superförvånad att hon så gärna släppte in oss...det hade aldrig någon av mina tikar gjort så tidigt. Hon visade upp valparna och lämnade sedan oss en stund med dem...jag fick till och med pilla på de små utan att hon blev ett dugg irriterad...hon var bara tokstolt och nöjd!!!

Tänk snart har vi en av dem här hemma...LYCKA!

Och på bara tre dagar har de lärt sig att hacka dator... se bloggen här:
http://galnatanten.blogg.se/knytetsbetraktelser/ eller så finns länk här vid sidan under Knytet...

Hångelmoppen

     

Detta är min lilla hångelmopp! Och alldeles riktigt han är sällskapshund - en utpräglad sällskapshund. Så när han är hos mig och hälsar på så är jag hans människa och då skall han hålla mig sällskap HELA tiden. Gärna väldigt nära (i knät) och överallt (tom på toa vill han sitta knä).

Nåväl, förra torsdagen kom han...och vad ljuvligt det var att äntligen få träffa honom igen...tom katterna tyckte det! Vi hade fullt program hela helgen.

Fredag började med en morgonpromenad på 1,5 timmar och vi hann så långt (för er som känner till tanto) som runt golfbanan :-)

Sedan iväg på en fika med K. Det är ju så här med en liten hund att han är välkommen in nästan överallt...så det är inga problem att ta med på fika eller shopping heller för den delen :-) efter fikat var det jobb i två timmar och sedan promenad hem till den där härliga soffan där vi kan mysa hela kvällen :-)

Lördag morgon fick jag släpa upp honom och ut...det var kallt så vi gick inte så långt men tog en fika med J och hennes lilla L. Sedan hade jag bokat in en tid för fysioterapi då jag sett att moppen hade lite ont i benen...så då gick vi dit...det var härligt tyckte han. Lördagkväll...soffa och hångel igen.

Söndag var vi iväg och fotade på en av K:s kurser...och sedan till landet. Bästa sätt att åka bil om man är en liten mopp är att sitta i mitt knä med rutan neddragen så att huvudet kan stickas ut...det fladdrar så skönt i öronen då :-)

Väl på landet så var liten så trött att han bara kurade ihop sig på trappen och somnade som en liten stock. Fast lite irriterande var det ju att grannens Schäfertik rörde sig på sin tomt...det måste vi genast sätta stopp för...sa liten...och gav sig iväg för att köra bort henne...han kom tillbaka ganska fort...

Så, nu är han hemma med matte och husse igen och här är bara tomt i soffan. Vad jag har saknat hund märker jag. Vad skönt att ta den där sista pinken innan sängdags...vara tvungen att titta på klockan och passa promenadtider...hääärligt!!! Sen att det var världens underbaraste lite mopp gör ju säkert att det var extra roligt. Men snart...snart kommer den nya valpen :-)

Nu ska Barbie få...

Har haft en helt fantastisk helg med min lilla hångelmopp...inte visste jag hur mycket jag saknade hund - på riktigt...men allt det kommer jag tillbaka till i morgon (tror jag) då jag även kan presentera bilder på moppen och våra äventyr.

Idag ska jag släppa fram Barbie och prata om sanslös shopping och materiell lycka...

Det började nog under någon av promenaderna med moppen då jag plötsligt bestämde mig för att låta Barbie ta lite större plats ett tag. En ytlig helrenovering kanske kan få mig att le lite mer :-)

Sagt och gjort..idag fick Barbie bestämma och någonstans så undrar jag om jag kanske har hållit henne inspärrad för länge...vi gick in i en affär (för det var vad tid vi hade) och på mindre än fem minuter så hade hon plockat ihop inte en sommartunika utan fyra, lite strumpor och en klänning...svip...sa det bara när kortet åkte fram...

Senare så går hon in till frissan och beställer en halvdags hårfix (jag har ännu inte riktigt fattat vad som skall hända just då men mellan 9.30 - 14 är jag bokad....) - hur mycket kan man fixa med håret egentligen?????

Slutligen så träffar vi vännen K...och promenerar sakta utmed Hornsgatan...in i två flumbutiker...och hoppsan...två nya lekar och en ny pendel...svip...svip...svip...

Hela dagen avslutas med en oplanerad mycket god och trevlig middag med K på en Indisk restaurang...svip...

Hoppas Barbie kan bli glad nu och smitta mig lite - men får väl lita på det säkra kortet av materiell lycka... :-)

Oj...

....vet inte riktigt var jag skall börja (det var ju ett tag sedan...). Nåväl, vi börjar väl då kanske med Påsken som riktmärke...både jag och mannen har haft ett par jobbiga veckor med ordentliga dippar. Nu pratar jag inte om lite deppiga dagar dippar utan - nu låter jag fyrans buss köra över mig -  dippar.

Men även om humöret fortfarande är på gränsen och lite psykotiskt pendlande mellan skratt som fastnar i halsen till tårrar som envist blöter ner hela ansiktet...så börjar det stabilisera sig lite...för oss båda.

Vad som har hänt? Den frågan kan bara besvaras av ett stort - Jag vet inte! Det är det som är så frustrerande att må dåligt utan att veta varför - för då kan man inte fixa det. Mannen vet inte heller vad som händer med honom - så då får jag ännu mer att grubbla över för då kan jag ju inte fixa honom heller.

Jag skyller mitt på mina homeopatdroppar och håller krampaktigt tag i det halmstrået...för det betyder att detta skall ut och jag kommer att vara hel snart igen. Men just nu har jag inte bara tappat tron på mig själv som människa utan även på vad jag kan. Jäkla droppar!!!

Samtidigt så är jag lite glad ibland också...vi var på landet i påskhelgen och det var riktigt skönt...det finns inget så helande att komma från stan och all stress och bara kunna vara...gräva med händerna i jorden...plantera och göra fint inför sommaren. Då blir man hel!

En välgörande promenad i skogen med K och prickarna - det blir man också hel av. Och man slipper den eviga frågan som snurrar runt i huvudet - vad skall jag göra med mitt liv?

Längtar till att vattnet skall slås på och värmen bli lite stabilare...då kan jag åka ut till landet och kanske bo där en vecka...det skulle jag verkligen behöva just nu...bara jag, rabatterna och landet. Ingenting annat, inga andra...någon hund skulle klart kunna få följa med...men ingenting mer än så....

Härliga vår!!!!


Skäms

Skäms gör jag över att vara människa ibland (eller ganska ofta faktiskt). Vad var det som gick fel egentligen i vår utveckling? Vi är så brutalt grymma, kalla och egoistiska.

Plockar fjädrar av levande gäss, flår hundar levande för skinnet, slaktar och transporterar djur under avkyvärda former, "håller" djur under avskyvärda former....och till sist (det som retat upp mig idag) avlar fram djur till ett liv fullt med lidande.

Fem fel av två möjliga blev det när gud skapade oss. Jag är så upprörd att jag inte ens har kommentarer (det är inte ofta)...AAAAAAAAARRRRRRRRRRRRRRRRGGGGGGGGGGGGGGGHHHHHHHHHHH!!!!

Ett renrasigt helvete!!
Ni som inte sett programmet
http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=2224 kan se det om ni klickar på länken.

Hur kan vi få göra så här? Avla fram lidande och döda friska valpar? Allt för att hunden ska SE UT på ett visst sätt...om den är frisk eller inte - det struntar vi i - för vi är människor och vi får göra vad vi vill!!!

Ursch!

Kränkning

Man hör ju talas om fler och fler som blir utsatta av stulna identiteter och andra brott som numera sker här ute i cyberspace. Nu har även jag blivit utsatt för det.

Någon har använt min identitet "galnatanten" och varit inne och lämnat oförskämda kommentarer på andras bloggar.

FY SKÄMS!!!

Efter att ha varit i kontakt med de som sköter blogg.se så kommer jag nu att ringa polisen!!!

Till alla er som fått oförskämda kommentarer med mig som avsändare kan jag bara beklaga och säga - det var inte jag!

Skall se om jag kan få stopp på detta/denna kränkning!

:-(

Tidigare inlägg