Nu samlas de...

Hade en trevlig fikastund i dag m N, E och K fast N och E tyckte att jag kunde ha haft fler mackor med mig. En blir man ju inte mätt av. Jaz var oxå där...han var så närvarande att jag stannade mitt i parken på väg dit och var lite irriterad på honom att han skulle ta så lång tid på sig att stanna och nosa....vi var ju lite sena...

Förbipasserande tyckte nog att jag var lite konstig...som stod och väntade på någonting de inte såg...

Fikastunden var mysig även om det även var lite tungt...N somnar i morgon. Tuten. Han tackade mig och sa att han skulle nog dj-ar komma och busa. Akta mig bara....han är en av de coolaste hundar jag känner. Har liksom något av Clintan över sig. Fast ändå så mjuk och mild (fast det vill han inte erkänna själv.

Han har lärt mig mycket genom samtalen med honom och de gånger jag healat honom när han visar ett annat sätt att göra det på som går så mycket snabbare. Han är storebror och tar hand om sin familj även om han är en tuff kille när han är i parken (med tuff menar jag då inte en bråkstake utan Clintan cool). Stort hjärta och mycket värme.

Vi jordbor kommer att tappa en fin själ men Jaz applåderar med alla fyra tassarna. Han är med dem....och han är superglad över att hans partner äntligen kommer. Nu har han snart alla sina kompisar samlade...han är nöjd för snart skall det viktiga arbetet sätta igång.

Han har hämtat de alla och gjort förberedelser...nu börjar det...nu skall de jobba på det där som var så viktigt..nästa steg säger han bara till mig...mer får jag inte veta...men de är alla del i det...bara två som fattas nu efter i morgon...vilka det nu kan vara...för det säger han inte heller.

Vad är det som gör att man stannar?

Har på förekommen anledning efter samtal med många av mina vänner börjat nysta i frågan: Vad är det som gör att man stannar i ett förhållande?

Många säger på en gång - kärlek! Fast om man frågar vidare så blir inte det svaret lika självklart. Ibland älskar man ju en person men lämnar i alla fall....för att man inte mår bra av den personen. Andra gånger kan det faktiskt vara riktigt svårt att älska den man lever med...

Så åter igen vad är det som gör att man stannar? Är det bekvämlighet? Att man får det livet man vill ha? Att man inte vill vara själv? Envishet? Eller trötthet på att vara singel? Längtan efter stabilitet?

Eller kanske man skall omformulera frågan - Vad är det som gör att man älskar?

Tror inte det finns ett enkelt och unisont svar utan det varierar nog från både person till person och var man befinner sig i livet. Som min farmor brukade säga: man behöver olika saker vid olika tillfällen i sitt liv. (Denna fras kom förvisso upp vid en diskussion om vänner och som hon menade att olika personer ger olika saker så man använder sina vänner till olika saker man behöver vid olika tillfällen...)

Men så är det väl i förhållanden också ...man behöver få olika saker från sin partner vid olika tillfällen....det är kanske det som menas med att växa tillsammans i ett förhållande...att kunna läsa av vad den andra behöver från en och stiga in i den rollen vid rätt tillfälle...att kunna växla roller beroende på sina egna utvecklingsfaser...

Men varför stannar man?

(Ta nu inte detta inlägg som att jag går i tankarna på att lämna - det gör jag inte men det är en intressant fråga tycker jag...)

Det svåra...

Det svåra med att vara länk mellan djurägare och djur...att komma med besked om att nu är det dags...bara för drygt 1 vecka sedan somnade två vänner in och idag fick jag äran att ställa frågan till den tredje...det var dags även där.

Det är en kär vän (både matte, hund och övriga familjemedlemmar) så det blir extra svårt att vara den som kommer med beskedet. Man vill så gärna finnas där och göra allt bra men känner sig mest bara hjälplös. Vad kan man göra?

Jaz är glad! Snart har han alla sina vänner och kumpaner hos sig....tutorna!

Fast han var ganska cool och lugn i beskedet - det blir värre för oss!

Matte fanns ju vid min sida hela vägen m Jaz önskar att jag kunde ge henne det stödet tillbaka. Det är svårt...vill fixa så att det blir bra!

KÄRLEK TILL ER!!!

Midsommar på Gondolen

Så har jag då fått smaka på den så beryktade maten på Gondolen. Tyvärr så måste jag nog säga att jag blev lite besviken. Det är ju tyvärr så att ett ställe som har rykte om sig att vara i toppklass har man högre förväntningar på än när man slinker ner på det lokala haket och tar en pizza. Alltså klagar man mer efteråt också...sorry...

Stämningen antydde verkligen att krogen legat där hur länge som ellst och att många skapat sig traditioner där. Det satt i väggarna. Många av gästerna var också pensionärspar som verkligen såg ut som att det är deras ställe dit de går vid speciella festligare tillfällen. Det var en skön känsla av tradition.

Den andra känslan var mer topprestaurang möter söderslödder. Visst jag håller med om att det är skönt att kunna äta gott utan att behöva klä upp sig till tänderna. Men faktiskt så tyckte till och med jag att det var lite väl nerklätt - det är ju ändå en topprestaurang. Korta hundbyxor (ni vet såna som slutar en bit upp på vaden med massa fickor och ganska usel passform) smutsig t-shirt och birkentofflor...faktiskt...jag förespråkar att man ska kunna ha jeans och t-shirt eller så men går man på finare krog så kan man ju välja att ha rena kläder på dig i alla fall. Man kan faktiskt anstränga sig lite mer än när man går ner till pizzerian runt hörnet. Det blev faktiskt lite trist att folk inte gjorde det (förutom de söta pensionärsparen)

Maten var nästan klanderfri...förutom toasten som serverades till skaldjursplatån...de var indränkta i olja så när man tog en tugga så silade fettet mellan tänderna...inte så gott. Sen var det lite trista tillbehör...en klump majonäs och gravlaxsås...annars var den super.

Servicen var inte heller så där toppen (säger en kräsen)...det var lite som att gå på ICA Maxi där man ofta hör personalen sucka och säga till varandra - nej, jag måste jobba till.... osv. Klart att de kan få tycka att det är trist att jobba midsommar och att de skall få spy på gästerna mellan varandra men inte så att vi hör....

GLAD MIDSOMMAR PÅ ER ALLA!

Nu börjar kroppen komma tillbaka

Äntligen! Idag första dagen jag kan gå normalt och faktiskt nästan fungera. Kroppen är tillbaka och värken har gett med sig...öronen värker fortfarande men kroppen är nästan ok. Lite öm fortfarande det är som om man får blåmärken i lederna efter två veckors tokont...men bara man kickar igång den och rör på sig lite mer så brukar det gå över...
jag är sååå glad för det!!

För ryssmatchen kan ju ingen bli gald för om man inte håller på just ryssland. Det är tom så att jag tar fram ddatorn och bloggar mitt i andra halvlek...vad händer? Blir bara frustrerad av att se...fast jag sneglar lite i alla fall...

Nu får jag de närmaste dagarna försöka komma ikapp med mitt liv...känner att jag har behov att göra saker för mig nu. Konstigt när jag har vigt de senaste tre veckorna till B och hemma till F. Ingen tid för mig...nu är det dags.

HAr lovat Barbie en sanering som jag påbörjade idag och skall fortsätta med dagar/veckor framöver. Ögonbryn skall plockas, hår skall färgas, hud skall tas hand om...och mina tre jag skall få näring...

Fast en sak har jag upptäckt med att vara lortfia under så lång tid. Efter några dagar av att inte dusha så luktar men inte lika illa längre (ja, jag tvättar mig ju i kallt vatten varje dag) men ju mindre tvål och sånt man använder desto mindre illa luktar man när man svettas. Håret mår toppen att få slippa schampoo och finnar och torr hud kommer när man kommer hem och börjar tvätta mycket och oftare...hmmm kanske skulle man tvätta mindre...

Börjar tro att tvål är överskattat....

Hemma...

igen efter en vecka utan dusch...det var skönt att bli av med beläggningen..kände när jag satt i bilen på väg hem hur det osade diverse dofter om mig....det värsta är nog fötterna...det har regnat...hade inte tillräckligt med strumpor med mig...blöt blandat med fotsvett....luktar inte gott...och känns rätt vidrigt oxå...men nu är jag ren...

Ont i hals och huvud men ren. Hemma...skönt att kunna andas...tänka på annat än vad killen behöver...fast jag tänker på honom ändå...saknar faktiskt honom....men nu är han med husse över helgen...hos mig igen ti/on/to så det blir en kortvecka...

Jaja, skall väl ta hand om hemmet nu...,diskat har jag redan gjort bara allt annat kvar...

Ett enda litet spontant....

..idag är jag liten och trött...det tär så förtvivlat på mig att ägna så många timmar till liten...även om jag skulle offra mitt liv för hans skull. Jag längtar efter att ha någon hos mig som ger mig stöd...då orkar jag bättre...min mans famn att somna i...då orkar jag också bättre...

Pratar dock med honom varje kväll fast jag får lov att be honom säga att han saknar....längtar efter att han säger det utan att jag ber om det. Önskar att han skulle längta efter min famn och mitt kratt på ryggen...att han skulle längta så att han kom hit även om det är lovat dåligt väder i morgon.

Att han skulle vilja vara med mig bara för att ge mig stöd. Att han skulle se och förstå hur mycket jag behöver de orden för att orka...utan att be om dem...

Istället säger han att han skall åka hit på söndag....när han kan åka själv (min tanke)....bajs vad jag vill att han skall sakna mig....utan att jag frågar!

Viltvecka

OK, har haft en viltvecka komprimerad på en dag....började med morgonpromenaden..förutom de obligatoriska rådjuren så såg jag en liten söt mickeltik...alldeles fin i pälsen och yvig svans..så kul att se en räv som mår bra och inte är skabbig.

Ja, såklart hare men även en älgko..skulle tippa på 2 år stod och mumsade löv....nu är det bara vilsvinen kvar att se..fast de kan jag hoppa över...

Sedan har jag ju lagt spår varje dag denna vecka...och liten lär sig...igår fick han gå på älg...gick lika rent och orädd som på rådjur..vad gör man?...får vänta någon timma till så att spåret inte blir så lätt...killen är grym!!!

Men idag när vi tog en skogspromenad utan lagt spår så tog han upp ett eget...och när han tappade det höll jag på att skratta byxorna av mig...för nu har han lärt sig att när spåret tar slut hänger bytet i träden (eftersom jag hänger upp skanken i träden så att ingen annan hund skall ta den innan vi hinner fram) ...så det han gör är att börja leta i träden runt om det tappade spåret....liten...

Nu är det snart dags för sista pinken...och jag eldar vad jag kan i stugan för nu börjar det bli kallt...längtar faktiskt hem till stan...eller kanske inte stan just men till mitt liv och min man och få somna bredvid honom och känna hans doft....

Hi och hå och hej

med farbror frej...nu alla barn så är det barnprogram...nu skall vi se vad farbror frej tar fram...en torkad lunga här och en torkad lunga där...så skall vi se vad vi med torkad lunga kan göra...lära en hund att bita sig i ett öra...

Hej hopp, nu är jag helt totalt slut...kan inte för mitt liv förstå hur jag skall orka...idag har det varit regnigt och kallt...jag sitter ute under massa med täcken och filtar..trött..så infernaliskt trött...och ingenting kan jag göra annat än med jämna mellanrum ta en promenad...

Det vore en sak om det var min hund...då skulle jag inte behöva sitta med honom på detta sätt...nu är han inne en stund bara för att jag måste få andas...har varit ute sen 07.00 i morse. Ont i halsen och blöta fötter...stinker av hundgodis (torkad lunga)...själv så tycker jag inte att det luktar lika mycket som många andra godisar men inne på affären så tyckte de tydligen det när de började leta vad som var dåligt i köttdisken när jag stod där....

Men snart är det dags att lägga spår...

Ekorrar

Just hemkommen från ett 50 års kalas med maskerad och ekorretema...det var kul!!! Hade själv klätt ut mig till Piff och K var Puff. Med bruna klänningar som bas. Diadem täckta med brunt fluff och öron, en vit bröstlapp av fluff och en liten slokande trekantig svans...svart nos...

Men det var kul att se att alla hade ansträngt sig om än så lite att det bara var en sjal som hängde som svans...eller hela kostymer av hudfärgade underställ och välsydda "riktiga" svansar....alla hade något.

Under hållning av hög klass av med dels ett solo nummer "Halåj kalas" - fanstastiskt underhållande till födelsedagsbarnets dotter som gått Cirkusgymnasiet och hennes vänner...fantastiskt!! J hade verkligen det där lilla extra och var inte bara skicklig på att jonglera och akrobatisera utan även en mimik och spel med publiken...han hade det som krävs för att bli stor - kul och imponerande!

Nu börjar det vara dags att tänka på refrängen...i morgon är det kurs och på tisdag ut till landet igen med liten kille....



Hundvakt

Visst man kan tycka att det är lyx att kunna vara på landet i denna värme. Men största tiden går åt till att vara fokuserad på hunden....hela mitt liv är satt på paus.

Det är inte lika bra...gjorde min älskade lilla dotter (eller låtsasdotter) besviken igår...hon tog studenten och jag kunde inte vara med pga hunden. Det var inte roligt alls...

Mitt liv med sambon blir ansträngt...och vi går om varandra hela tiden....inte kul alls...

Jag får boka av och om behandlingar och allt annat...

Men han börjar bli fin nu...medicinen verkar...och det där med vilt upptar hela hans tid....la ett svårare spår till honom i går...labyrint...han fick lite problam när spåren kom tätt men löste det galant helt själv :-) duktig kille...har beställt älgskank nu så att han får en lite svårare uppgift att lösa....

Så får jag be alla mina nära och kära om ursäkt för den här tiden då jag kommer att försumma er!

Det finns roliga saker i skogen

Det tycker i alla fall B. Så fort det är dags för promenad så slår jakthjärnan igång på liten...efter att ha 1 spårat upp och jagat rådjur...2 gjort detsamma med harar....det är riktigt roligt....ja faktiskt nog det roligaste som finns....

Samtidigt som mitt gamla jägarhjärta bultar av stolthet när jag ser honom ta upp ett spår på ena sidan vägkanten och sedan på den andra...och på bråkdelen av en sekund avgöra riktning på spåret och störta iväg så är det inte utan att man blir lite rädd...fast hallå vänta...du kommer väl tillbaka...?

Så idag stegade jag ut i skogen och la blodspår till liten för att han skulle få spåra under kontrollerade former och inte genom rymmning...hoppade över momentet prova på spår och gick direkt på ett lagomt enkelt spår...med några böjar, en rät vinkel och ett bloduppehåll....fast det blev en barnlek för honom...inte en tvekan eller ett enda tapp...behövde inte ens säkra...enda förvirringen blev när spåret var slut..och jag kan väl hålla med honom om att det inte är så vanligt att rådjur hänger i träden.....även om han var mäkta stolt över bytet han fick lov att bära med sig hem...

Skall försöka i morgon igen med ett lite svårare...fast jag anar att jag måste gå över på älg med honom ganska på snarast....tror inte jag har sett så säker spårning på många många år....

Hoppas matte och husse fortsätter med detta sedan....