Ett enda litet spontant....

..idag är jag liten och trött...det tär så förtvivlat på mig att ägna så många timmar till liten...även om jag skulle offra mitt liv för hans skull. Jag längtar efter att ha någon hos mig som ger mig stöd...då orkar jag bättre...min mans famn att somna i...då orkar jag också bättre...

Pratar dock med honom varje kväll fast jag får lov att be honom säga att han saknar....längtar efter att han säger det utan att jag ber om det. Önskar att han skulle längta efter min famn och mitt kratt på ryggen...att han skulle längta så att han kom hit även om det är lovat dåligt väder i morgon.

Att han skulle vilja vara med mig bara för att ge mig stöd. Att han skulle se och förstå hur mycket jag behöver de orden för att orka...utan att be om dem...

Istället säger han att han skall åka hit på söndag....när han kan åka själv (min tanke)....bajs vad jag vill att han skall sakna mig....utan att jag frågar!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback