Bättre och bättre

...en treårings gurglande skratt och tillit som man inte bara får utan måste förtjäna...gör underverk. Att vara lektant och bygga kojor, kasta ko eller bara väsa som en dinosaurie och hota med "klon" lagar en hel del deppighet. Tack D och L för lekstunden igår.

Sedan en sambo som är närvarande och inte så arg längre. Som plötsligt såg mig igen och till och med låg och kliade rygg tills jag nästan somnade...vem kan vara trasig längre då?

Känns som det var en evighet sedan jag fick kli på ryggen och hela jag bara jublade....det läker.

Även om jag fortfarande är trött och lite stingslig...min kropp vägrar återhämta sig och bli frisk igen...men jag har fått tiden hos specialisten nu..OM 1 MÅNAD...skall jag dit...

Ja ja, då är det bara att ta tag i denna dagen och se vad den kan ge....

Vänner...

...vad skulle man göra utan dem? Speciellt nu när allt bara känns trögt och bläigt! Sitter fast i något äckligt slem! Känner mig jagad av alla som hela tiden behöver att jag är stor och stark och fixar deras liv eller andra saker. Men vart tar de vägen när jag behöver ha kul eller bli sedd? De kommer bara när de behöver något....

Men när jag är i behov att bara få luta mig tillbaka och inte ens plocka upp sockorna efter mig då? Någon som plockar ihop och upp efter mig utan att klaga över det? Det är tydligen inte för mig.... När jag behöver någon som tar tag i rodret och driver saker framåt....så jag slipper bli den som styr och tjatar...så att jag bara kan följa med....

Gnäll igen men ack så är det just nu och ingen bryr sig! Alla bara förutsätter att jag skall skrapa ihop mig och komma igen och finnas för dem. (Vet att det inte är riktigt så förlåt till alla ni som finns där....)

Jaja, skall träffa D och L idag och hoppas på att få några skratt och kunna slappna av och bara va ett tag...det brukar hjälpa....

Mår säkert bättre om ett par dagar då jag fått kräkas klart....bryt ihop och kom igen....

Perfekt lördag

Så kom den. Den efterlängtade perfekta dagen med min sambo. Ett litet godmorgon och några ord innan - jag åker och tränar - repliken. Sedan när han kom hem pyssel på vart sitt håll men ändå med små kontakter där emellan.

Mat tillsammans och en trevlig TV-stund där han kändes närvarande MED MIG!!!! Sedan jag framför TV:n och han med PS3:an - SUPER!!!

Tänk vilken skillnad det gör att bara känna närvaron att den ÄR där de små stunderna istället för att sitta bredvid någon som inte är med på hela kvällen. Ensammen i sällskap. Det är otroligt! Bästa kvällen på väldigt länge - nu är jag glad!

Det ger mig en större förståelse för alla de hundar jag pratat med som ber om husses eller mattes närvaro när de gör saker tillsammans. Inte bara den fysiska närvaron utan även den psykiska. Det gör hela skillnaden. Annars är man ju hellre själv.

Nu är det snart kursdags och jag tror att det kommer att hända roliga saker ikväll...hoppas!!!

Många tankar...

...blir det i ett rörigt huvud som aldrig får sova.....

Tandborstar! Vilken skillnad det är på tandborstar...har just hittat en favorit och vilken katastrof det är när favoriten inte finns att få tag i längre...köper en annan som INTE är lika bra...ytterligare en till...åker också i soporna. Vad är grejen? Det är en tandborste! Hur kan det vara en så stor skillnad...

Nu tillhör jag de som borstar länge, ofta och hårt. En tandborste som jobbar för mig får mittbena redan efter 3 dagar...men jag är duktig...det säger min tandhygenist i alla fall...

Näshår, OK nu kommer att bekännande, (eller som vissa andra skulle uttrycka sig "saker man inte säger"), mina näshår har börjat växa!!!! Ibland tittar något av dem ut genom näsborren och jag (Barbie) har löst problemet genom att pilla det tillbaka in igen...de blir jättelånga nu för tiden....så i morse så tog jag saxen och sa till mig själv att det bara är att kapitulera inför fakta - jag får acceptera att näshåren växer och att jag måste börja ansa dem.

Så till verket...stack in saxen och började klippa ner skogen där inne...blev livrädd...för ner på min överläpp rasar det massor med korta mörka små hårstrån...hade jag så mycket??!!!! Fast jag såg sen att det var ju småhår kvar på saxen sen jag klippt luggen för någon dag sedan - PHU!

Nu är det lördag och jag fick upp lampan i sovrummet igår - även om det kostade mig en försämrad nackspärr...får nog vänta med lampan i köket....

God hel och grattis alla damer på denna dag...

Stege, musik & gyttja...

Jiiiha, äntligen har jag en stege som jag kan stå på. Varde ljus!!!! Nu får vi se om nacken håller för att få upp lamporna i kök och sovrum.....hoppas!!!!

Sedan har sambon ordnat så att PS3:an nu är kopplad till stereon och surround högtalarna vilket innebär att jag kan äntligen verkligen kräma på min favoritskiva på hög volym.... :-) NJUTNING!!!!

Annars så känns det som att jag just nu bara står still och trampar i en djup dyhög. Det nya som är på väg att startas och som tidigare gett mig energi känns bara trögt just nu.

Sitter med affärsplan och skriver, kollar efter lokaler men det är svårt att hitta några nya som är passande för hela verksamheten. Känns även som om jag kämpar lite i motvind och är ganska själv om att driva projektet framåt. Varje gång vi har möte så är det något nytt som saktar farten.

Men jag vet ju att alla är lite trötta just nu och kanske inte har så mycket ork....men...det känns ändå ganska tungt att vara ensam om att driva på och vilja få skutan framåt...eller viljan finns nog hos de andra också men jag har kanske lite sämre tålamod bara när det känns som om inget händer mellan gångerna.

Jaja, nytt möte idag kanske ger mig ny energi till projektet.

Ja, vad säger man????

Nackspärr....och en till katt....

Fast den tredje katten som har något med måne att göra kan inte man välja bort...den har kommit hit och den stannar nog så länge den själv vill....

Har de senaste veckorna förundrats hur det krattar i lådan...otroligt intensivt...och sen ser jag att båda katterna är i sovrummet...hmmmm....

Har sett Håkan (den lilla katten) leka och skuggboxas på ett konstigt sätt men helt övertygad blev jag när båda katterna ligger på min mage och någon krattar i lådan...det finns en tredje katt...så nu igår så fick jag se den (tror det är en hon men vet inte)...svart med vit teckning. Välkommen hit! och tack för att du visar dig...hoppas att jag kan få prata med dig så jag vet om du bara är på besök eller om du skall stanna..

Det roligaaste är ju att min lilla nya spök katt går på lådan!!! - väluppfostrat får jag lov att säga!!!!

Jaja, nu tar jag min nackspärr och lägger mig på golvet och tittar på TV

Trögt

Ååååh, en sån trög dag! Har sällan varit så grinig som jag är idag....fast det är väl de sista veckorna som kommer och biter mig i rumpan. Orkar inte längre kamma till mig...nu är det min tur att få vara galen - min sambo har ju haft ensamrätt på det så länge nu. (har knappt sovit i natt heller och de få minutrarna jag gjort det så har det varit mardrömmar om hur jag bakar smörgåstårta till mammas begravning)

Allt avgörs efter vilket humör han är på. Är han på lite bättre humör vill han ha närhet är han på sämre så skall jag befinna mig i Kina hellst...fast jag då?...mina behov?....jag vet att den som mår sämst måste få sitt utlopp och den andre får kliva upp och vara förstående...det är så det funkar...och det är så det skall funka.

Men nu vet jag inte om jag orkar kamma mig längre...jag skriker efter umgänge och att bli sedd. Det är inte så mycket jag behöver utan bara de där små små sakerna. Ett godmorgon när man vaknar...inte bara "nu åker jag och tränar"...efter att man (han) varit vaken i en timme. En blick in till mig i sovrummet när han tar en paus i spelandet och går ut i köket för att hämta något. Ett godnatt innan han somnar. Ett pekfinger som petar mig på axeln i en sekund....jag lovar det är inte mer...

Dessutom är det helg nu så vi kommer att finnas i lägenheten tillsammans mer än på vardagarna...orkar inte riktigt...vara själv och osedd tillsammans. Bättre när han inte är hemma då....

Vardagarna kan jag ju söka mig till att umgås med vänner som faktiskt uppskattar min närvaro....

Jaja, lite kräks blev det så här på lördagsförmiddagen men skall fortsätta med bokföringen så det kanske kan lysa upp min dag.....eller inte...

Men i morgon är det kurskväll och då brukar allt bli bättre. Foten i kläm? - ja så in i h-vete!!!!

Gamla tanter och PS3

Har varit runt lite idag AF, fika m K och en fika med D. På väg till AF så såg jag en supersöt liten tant som jag blev så glad av. Hon måste ha varit bra över 80 men man såg att hon ändå ansträngde sig...så där lagomt sminkad...så att det inte syntes men fanns där ändå...matchande skor och handväska...och fin.

Då blir jag glad!

Sedan så anlände äntligen PS3:an reparerad och klar...hoppas att den både funkar och håller nu oxå...tog bara två månader med den reklamationen... sånt blir jag inte lika glad över.

Fick också kontakt m en gammal arbetskamrat över facebook idag...det var kul...så började jag fundera över andra gamla arbetskamrater och det finns en jag bara inte kan komma på namnet på. Hur är det möjligt? Skall sätta mig med almenackan och läsa varje namn så kanske det lossnar....

Så ja, nu är det äntligen helg och jag hoppas att den skall kunna bli lite givande....men man vet aldrig...vi får väl se i vilket skick mannen kommer hem i.....hmmmmmmmmmmmm

Hur tråkigt kan det bli????

OK, har tagit på mig att stansa in bokföringen i SPCS åt jobbet. Javisst - sa jag och trodde att jag bara skulle behöva följa kontoplanen och stansa nummer.

Nu var det inte riktigt så...får lov att sitta och bläddra i 4 pärmar för alla uppgifter jag skulle behöva finns inte så jag får söka bakåt i tiden....vissa underlag är inte ens namngivna så efter att ha bläddrat papper efter papper i 2 pärmar hittar jag ett liknande underlag....AAAAAAAAAAAARRRRRRRRRRRGGGGGGGGGGGHHHHHHH!!!!!

Förra året gjordes inte enligt nya kontoplanen så jag får dessutom sitta med en konverteringstabell för att hitta rätt kontonummer....det är tråkigt att varje verifikation skall ta 5-15 minuter att kontera...och då har jag inte börjat stansa ännu...

ALDRIG MER!!!! Säger jag bara....

Sen går tankarna över till alla stackars människor som bara jobbar dagarna i ända med att kontera...skickar allt ljus jag bara kan till er. Men visst är det fantastiskt att det finns dem som vill göra det och som finner det tillfredställande att göra det....VI BEHÖVER ER ALLA!!!

Kärlek

Har haft några (4-5) veckor som varit lite knasiga men idag var jag ut och hälsade på hos U, S och lilla nya familjemedlemmen F. Det var gott!

Fick lite kärlek som jag så mycket behövde och det kändes riktigt skönt. Dumma ni som flyttat bort från stan!!!! JA, DUMMA!!!

Mannen har haft några idiotveckor förskyld 1 vecka, superstress nästa vecka, munsår kommande vecka och nu förkyld igen....så här hemma har det varit lite tröttsamt.

När han är förkyld vill han inte finnas för han känner sig så äcklig - det är helt OK! Sedan superstressveckan så var han mest bara arg här hemma (fast inte på mig...tror jag). Och nu är han förkyld igen...och arg.

Jag förstår och backar...gör allt jag kan för att saker hemma bara skall flyta så att han inte behöver tänka på sånt...eller irritera sig. Pratar bara det nödvändigaste och lämnar honom ifred allt jag kan.

Fast ibland så blir saker lite knäppa i alla fall...förstår ju att han vill va ifred och jag tycker att jag ger honom det utrymmet fast han tycker nog inte det. Igår visade han det ganska tydligt. Han gick och la sig och jag väntade ett tag så att han skulle få vara själv...men när han hör att jag var på väg så skyndade han sig att släcka lampan och låtsas sova.

Kunde inte låta bli att bli lite sårad..vist jag säger kanske godnatt men jag kastar mig inte över honom och jag tokpladdrar inte heller....så...det kändes som om han tycker att det är jobbigt att jag kommer och lägger mig...

Idag fick jag ett SMS...äter fruktsallad om det inte finns annat...hmmmm, vad menar han? Vill han bara äta frukt eller vill han ha annan mat? Varför kan han inte vara tydligare? Hur skall jag kunna veta? Vill ju bara göra det lätt och smidigt för honom!!!!

Men jaja...så är det väl....fast nu har det börjat tära lite på mig...inte för att han vill vara ifred utan för att jag oxå har ett behov att bli sedd osv...men det är ingen panik så...börjar bara känna mig lite nere och ledsen över det...

Så, det var gott att få lite kärlek det behövde jag verkligen!!!

Oväntat besök

Hade ju kurs ikväll...det är så fantastiskt roligt. När jag pratar om styggingar och hur de energierna i steg 2 så kommer det alltid en stygging att ta bort :-) så snällt och som på beställning. Det är bra för man måste få känna energin för att kunna känna till den vid ett senare tillfälle...

Men idag vart allt över mina förväntningar...jag pratade om naturväsen (devor) och mot slutet av kvällen så kommer hela skogens väsen på besök...allt från tingelingar till berstroll...hur häftigt som helst...även om de kastade ikull hela kursprogrammet...men får man ett sådant sobert besök så är det klart att vi jobbar och känner med/på dem :-).

Tack alla snälla, alver, älvor, troll, tomtar och alla andra skogväsen som lät oss klämma på dem ikväll....

Så där ja...

...idag var det bättre...sov länge och nu tvättar jag. Livet går runt och just nu känns det som om livet bara snurrar kring städ, tvätt och hemmapyssel...längtar lite efter att kunna få ha annat som fyller mina dagar också.

Att kunna ha saker att göra - ja mina kurser och behandlingar lyser upp mitt liv men det blir ändå grått när all energi går åt till att vara städgumma. Ändå hinner jag inte med allt puts och fix som jag ser...och känner att jag borde göra...så inte nog med att jag gräver i smuts hela dagarna utan jag har ständigt dåligt samvete för allt jag inte gjort.

Vad skönt det skulle vara om man inte skulle behöva bekymra sig för allt det. Om jag också kunde få ha helg och göra saker bara för mig...träna...åka till landet...data...utan en massa tankar på vad jag borde hinna göra...måste tvätta för i morgon måste sambon ha rena kläder...

Ständigt detta dåliga samvetet som gnaver...tänk att bara få vara en dag...utan disk, utan bädda sängen, utan laga middag, utan ansvar för rena kläder eller smuts på bordet...

En utopi - jag vet....men kanske en dag...någon gång....

En deppig dag...

..så skulle tydligen denna dag vara. Inte för att något har hänt men mer för att det känns så i hela kroppen och huvudet. Tung andning, ingen ork, förvirring och ett svagt illamående...

Vill ingenting
Orkar ingenting
Inget är kul
Inget är trist
Inget är alls

Försöker hitta kontakt med mina guider för att göra en dokumentation till morgondagens kurs men utan resultat!!!! Eller hittar en massa men inget som jag kan göra något med bara förvirrade tankar som flyter omkring i mitt huvud. Kan inte ens fokusera nog för att höra vad de har att säga.

Det enda jag får upp är JAG...så jag antar att vi skall fortsätta med att öva ta kontakt med oss själva...och den energin som finns inom oss...men hur?

Ja, det är väl bara att vänta in morgondagen och se om jag kan höra bättre då....

Hoppas alla ni andra har en bättre dag!

Klippkort hos doktorn

Var tillbaka igår hos min doktor för att kolla om borrelian var borta och om vi alla skulle vara glada och nöjda...
I receptionen ger de mig ett klippkort!!! Tack då...vilken bonus att få gå gratis snart....

Jaja, vi kom överens om att borrelian var borta..då var det bara öron och känsel kvar...han ägnade en kvar åt att sitta och kittla mig på olika sätt...och vi kunde ringa in området med känslobortfall...och jag tror att han i alla fall fick klart för sig hur djupt...fast det glömde han tala om.

Nåväl, fick höra att jag kanske aldrig återfår känseln...fast det spelar inte så stor roll egentligen...jag kan ju röra alla muskler i alla fall. Nu skall jag skickas till nevrologen för utredning..så får vi väl se om öronen någon enda gång kan sluta irritera mig....fast det var inte superbrådis utan jag får en kallelse hem i brevlådan...så får vi väl se...

SUCK!


Oj, vilken helg

Helt slut efter allt kursande och annat.

Började fredag 17-21 med kurs...jag och K slank in och unnade oss ett glas vin efter kursen, hemma 23...efter en korv och en äggmacka somnade jag i soffan...vaknade runt 2 när sambon kom hem och var arg över det kalla vädret (det fick micron äta upp - det var nog dens fel att det var kallt).

Lördag upp kl 7 (efter att ha svårt att somna om där på natten - dumma micro) och iväg på kurs igen. 9-17 hemma tio i sex..piffade och bytte snabbt om...på bussen igen kl 18.10...till 80 -års kalas med sambons släkt. Middag och stel konversation. Fast jag fick sitta bredvid farbror som är lättpratad och ganska rolig. Hemma 21.30 flöt ner som en fläck på soffan..tittade på en film och somnade.

Söndag upp kl 7 (nu var det tungt)....iväg till kurs. 9-17 sedan rusa iväg till bussen...kl 18 drog healingkursen jag håller igång och höll på till 20. Sambon hade fixat kinamat (tack underbara!) åt, duschade och dog.

Pust!

Men kursen var super även om läraren vägrade hjälpa, se eller svara på våra frågor. Men tur som är så finns det andra sätt att få information på. Det var superkul! Och jag tjuvtestade saker vi inte skulle göra men det var kul. Skyddet man kan lägga på sig själv för att klara mobiltelefoner och annan strålning funkar!!! Upptäckte också att jag kunde ta in frekvenser och lägga för olika allergener eller mineraler/vitaminer och testa (utan att ha det faktiska ämnet). KUL!!!!

Vi fick också lära oss att på skonsamt sätt räta upp sneda bäcken...SUPER!!!

Mina elever på min kurs var fenomenala igår också! Helt imponerad är jag!

Så trött och glad efter en lång lång helg!

Äntligen

Äntligen en kurs som bådar gott...riktigr gott. Har just gjort mina första timmar på kursen Fysiologisk Kinesiologi och det känns helt rätt!

Även om det inte ännu kommit några nyheter så känns det som om det bara är pusselbitar som faller på plats. Det kommer att bli det komplement jag sökt efter.

Varje muskeltest hänger ihop med det jag redan känner och vet. Det ger mig ett bredare perspektiv och samtidigt en bekräftelse. Det är kunskap jag redan har men inte alla greppen.

Jag vet hur de endorkina körtlarna, känslorna, smärtorna och organen hänger ihop men inte vilken muskel de återfinns i. Det blir super...

Känner verkligen hur rätt det är! Hur bra det kommer att bli och ivern att få använda dessa pusselbitar vidare i mina behandlingar...komplettera det jag redan gör...

SUPER!!! Ser fram emot i morgon och söndag!!!!

Panik

Jag får full panik! Idag skall man vara kär och sitta och tindra...
Var jag än vänder mig så finns där allt från uppstoppade mjukishjärtan, chokladhjärtan och blommor....idag..just idag MÅSTE du berätta för någon att du älskar den....om jag inte vill det då?

En blomma idag bara för att man måste!!! Mmmmm - tack då! Känns inte lika mycket värt som en blomma om tre veckor då man inte måste...

Hur som hellst jag frågade min sambo rakt ut igår vad han förväntade sig av mig. Om han ville ha det där tindrandet och chokladhjärtat eller om det var ok att hoppa över...

Han valde att vi inte måste så nu har paniken lagt sig och allt känns bra igen!

Så tindra på ni som måste...jag skall bara softa jag...

Kattägare! Känner ni igen er?

Fick detta klipp på min mail...ack så sant det är.... :-)

http://www.youtube.com/watch?v=GmwqpHsMExg

Mardrömmar

Pust! Inte nog med att jag är fullständigt utmattad under dagtid...jag kan inte sova under nätterna!!! Hemsöks av mardrömmar som verkligen sätter sig i hela kroppen på mig...för jag vet att de betyder något...har bara svårt att riktigt reda ut vad.

Inatt gick jag igenom min älskade Jaz död igen men denna gång dog han i mina armar när jag bar honom. Sekunden senare sitter jag i mina föräldrars vardagsrum och vakar över en gammal kär vän som vägrar låta sig köras till sjukhus och vi alla vet att det bara är 12 timmar kvar innan döden slår till. Då kommer min syster invacklande även hon bär på en dödlig sjukdom men hon har ett par månader kvar vet vi så henne är det inte lika synd om.

Hmmm, ja jag vet att drömmar om död betyder förändring. Ett kapitel är avklarat och jag skall nu vara redo för nästa. Då är det bara det att det var tre som dog. Tre kapitel klara.

Men vilka tre är det??? (Vaddå?? skulle jag vilja ha kontroll över allt?) Javisst, Jaz skulle kunna vara när jag slutade på butiken, min vän nu när jag slutade detta jobb...men vad symboliserar min syster...något som kommer snart...

Jag vill veta!!!!

Tack! Brukshundsklubben

Har i några veckors tid nu filat på ett brev att skicka till TV4 för att ifrågasätta deras val av att sända Cesar Milans program "Mannen som talar med hundar". För att få tillräckligt med kött på benen så har jag tvingat mig själv till att se alla avsnitt trots att de ger mig så mycket obehag. Tårar, illamående och ett raseri över hur han gör mot de stackar hundarna.

Trycker ner och åsamkar smärta, använder dessutom metoder som är förbjudna i sverige (elhalsband och stackel). Måste dock säga att han är bra på att analysera situationen och berätta orsaken till varför hunden uppvisar det beteendet den gör. Men hans sätt att "fixa" till det är avskyvärt!!!! När det finns andra sätt som inte ger hunden ont utan som gör att hund och ägare jobbar tillsammans och det blir kul istället för ont.

Så fick jag då på mail idag från K att Svenska Brukshundsklubben reagerat och gått ut med pressmeddelande. TACK!

"I ett pressmeddelande från Svenska Brukshundsklubben kommer en reaktion från denna rikstäckande och stora förening, som arbetar direkt under Svenska Kennelklubben just med hundträningsfrågor, angående Ceasar Milans metoder som vecka efter vecka visats i TV4.

De skriver bland annat:

"Det är förbjudet enligt svensk lag att använda el vid dressyr av djur. TV-program från andra länder där detta är tillåtet, sänds på svensk TV och förmedlar bilden av att el är en metod som kan tillämpas vid hunddressyr. Svenska Brukshundklubben vill därför ge en mer nyanserad bild av vad hunddressyr innebär och vad eldressyr kan få för konsekvenser.

Användandet av obehag vid inlärning kan leda till oönskade reaktioner, som exempelvis rädsla, passivitet eller att hunden söker avstånd. Det är något som Svenska Brukshundklubben anser och som styrks av forskning som gjorts kring eldressyr av djur. Det finns andra inlärningsmetoder som är säkrare, skonsammare mot hunden och minst lika effektiv[a]. Svenska Brukshundklubben eftersträvar inlärning genom positiv förstärkning."

Pressmeddelandet avslutas med:

"Inlärning genom positiv inlärning bygger på träning utifrån hundens egna lust att utföra en uppgift. Detta sker på effektivaste sätt genom att belöna fram det önskade beteendet som ägaren vill få fram. På så sätt arbetar föraren tillsammans med hunden."

Ingenting kunde ha gjort mig gladare än detta! Tack för denna mycket kloka reaktion!"

Bra va?

Tidigare inlägg Nyare inlägg