Trögt
Ååååh, en sån trög dag! Har sällan varit så grinig som jag är idag....fast det är väl de sista veckorna som kommer och biter mig i rumpan. Orkar inte längre kamma till mig...nu är det min tur att få vara galen - min sambo har ju haft ensamrätt på det så länge nu. (har knappt sovit i natt heller och de få minutrarna jag gjort det så har det varit mardrömmar om hur jag bakar smörgåstårta till mammas begravning)
Allt avgörs efter vilket humör han är på. Är han på lite bättre humör vill han ha närhet är han på sämre så skall jag befinna mig i Kina hellst...fast jag då?...mina behov?....jag vet att den som mår sämst måste få sitt utlopp och den andre får kliva upp och vara förstående...det är så det funkar...och det är så det skall funka.
Men nu vet jag inte om jag orkar kamma mig längre...jag skriker efter umgänge och att bli sedd. Det är inte så mycket jag behöver utan bara de där små små sakerna. Ett godmorgon när man vaknar...inte bara "nu åker jag och tränar"...efter att man (han) varit vaken i en timme. En blick in till mig i sovrummet när han tar en paus i spelandet och går ut i köket för att hämta något. Ett godnatt innan han somnar. Ett pekfinger som petar mig på axeln i en sekund....jag lovar det är inte mer...
Dessutom är det helg nu så vi kommer att finnas i lägenheten tillsammans mer än på vardagarna...orkar inte riktigt...vara själv och osedd tillsammans. Bättre när han inte är hemma då....
Vardagarna kan jag ju söka mig till att umgås med vänner som faktiskt uppskattar min närvaro....
Jaja, lite kräks blev det så här på lördagsförmiddagen men skall fortsätta med bokföringen så det kanske kan lysa upp min dag.....eller inte...
Men i morgon är det kurskväll och då brukar allt bli bättre. Foten i kläm? - ja så in i h-vete!!!!
Allt avgörs efter vilket humör han är på. Är han på lite bättre humör vill han ha närhet är han på sämre så skall jag befinna mig i Kina hellst...fast jag då?...mina behov?....jag vet att den som mår sämst måste få sitt utlopp och den andre får kliva upp och vara förstående...det är så det funkar...och det är så det skall funka.
Men nu vet jag inte om jag orkar kamma mig längre...jag skriker efter umgänge och att bli sedd. Det är inte så mycket jag behöver utan bara de där små små sakerna. Ett godmorgon när man vaknar...inte bara "nu åker jag och tränar"...efter att man (han) varit vaken i en timme. En blick in till mig i sovrummet när han tar en paus i spelandet och går ut i köket för att hämta något. Ett godnatt innan han somnar. Ett pekfinger som petar mig på axeln i en sekund....jag lovar det är inte mer...
Dessutom är det helg nu så vi kommer att finnas i lägenheten tillsammans mer än på vardagarna...orkar inte riktigt...vara själv och osedd tillsammans. Bättre när han inte är hemma då....
Vardagarna kan jag ju söka mig till att umgås med vänner som faktiskt uppskattar min närvaro....
Jaja, lite kräks blev det så här på lördagsförmiddagen men skall fortsätta med bokföringen så det kanske kan lysa upp min dag.....eller inte...
Men i morgon är det kurskväll och då brukar allt bli bättre. Foten i kläm? - ja så in i h-vete!!!!
Kommentarer
Trackback