galnatanten

Vissa dagar känner jag mig verkligen jagad - nej inte paranoid. Utan bara jagad.

Det är sådana dagar när jag har mycket att stå i och springer runt som ett torrt skinn för att hinna med allt och alla. Dessa dagar så längtar jag bara efter att bli klar med alla måsten och få ta ett djupt andetag, sätta mig ner och bara vara i mig själv och mina tankar en stund.

Men det är även de här dagarna som alla ringer och pockar på min uppmärksamhet, framförallt när jag just är klar och skall sätta mig den där stunden. Resultatet blir att jag blir irriterad och tanken när telefonen ringer blir "Men för guds skull kan jag inte bara få vara ifred nån enda gång - vad är det nu då" sen forttsätter ramsan i mitt huvud "Fatta det är tisdagkväll och klockan är xx då vill man ju inte bli störd...."

Fast hade det varit en annan dag så hade jag velat bli störd. Just nu har jag en kanske inte så lång men dock en lista med måsten som jag bara måste beta av. Sen kan jag komma till ro...den har jagat mig hela veckan och jag hoppas att den skall vara klar ikväll...så att mina tankar får vila - äntligen.

Så att skivan slutar snurra i mitt huvud - om jag först gör detta så ringer jag den där sen och efter det så gör jag....

Hopplöst och det blir omöjligt att koppla av och njuta...dessa tankar har stört mig hela natten...så nu får jag ta tag i sakerna och bli av med det...längtar efter vilan....slippa springa från mina förföljare...