galnatanten

Tänk att det bästa med att vara sambo är ensamkvällarna :-)

Jag menar, bor man ändå ensam så kan man ju få vara ifred precis när man så väljer. Men som sambo så kan man ju inte riktigt det...därför blir dessa kvällar extra sköna...jag kan gå i dagar och längta till dessa...inte för att jag skall göra något särskilt men att bara kunna få va med sig själv. Det är sååå härligt...ingen som kan stolpa hem när som helst...byta kanal...eller bara komma med en fråga...

Fast det jag inte riktigt kan förstå är varför män (nu kategoriserar jag igen) har så svårt att säga de enkla orden  - jag går ut med grabbarna på fredag. Det brinner totalt i min hjärna när jag kommer på att det ska hållas på att konstras...helt galen blir jag...det är ju sååå onödigt - kan man inte bara vara rak?

Ni som läser mellan raderna...har förstått helt rätt...jag fick totalt tokbryt igår på mannen...eftersom (nu gör jag historien låång) jag varit borta nästan varje kväll denna vecka så kollade jag av med honom igår om han hade tankar eller planer för helgen - svaret blev nej...kanske träna på söndag men inget annat.

Frågade därefter om det var något han ville att vi skulle göra - åter igen ett nej. Då frågade jag om det var ok för honom med tanke på att jag varit borta så mkt att jag träffr vännen V på lördag. Självklart sa han...

...men bara en timme senare försäger han sig...och det kryper fram att han och grbbarna planerat att ta en öl ikväll....

MEN VARFÖR INTE SÄGA DET DÅ NÄR JAG FRÅGAR??????!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

...var är problemet? Jag blir glad av att få en kväll för mig och jag tycker att det gör honom gott att hänga med sina kompisar som han inte gör alls så ofta som jag tror han skulle behöva...han har ALDRIG fått smuts för att ha varit ute...

Däremot har vi vid åtskilliga tillfällen diskuterat just hur viktigt det är för mig med rakhet och ärlighet - jag har bara en regel - var sann - tar vilken sanning som helst (även om jag kanske inte blir glad av alla) än en lögn...en lögn för mig är värre än en otrohet...

VARFÖR??? Nu vet ju jag (och han säkert också) att det kommer att ta veckor att reparera (min tillit och tro till det han säger)...det är bara sååå himla onödigt för en sån struntsak...blir så trött bara. Om det åtminstone var något större han valde att ljuga/mörka med...

...trodde han att någonting skulle bli bättre av att låtsas att det bara kom upp som en impulsgrej och sms:a mig framåt eftermiddagen för att säga att hn blir sen...vad skulle bli enklare och bättre av det?

Han får ju gå ut allt han vill och orkar för mig. VARFÖR? Kanske ännu en killgrej och deras konflikträdsla...projicerar upp ett scenario som aldrig har eller kommer att hända för det har man hört talas om att tjejer inte gillar att killar går ut med grabbarna och då är alla likadana...fast vid det här laget borde han väl känna mig...efter alla år...

Sååååå tröttsamt bara...