Tänk att få va 80
Lite ironiskt efter förra inlägget...men de har faktiskt inte något med varandra att göra. Jag har alltid längtat efter att få lov att bli gammal...förr var det med en iver och rastlöshet som jag ville uppnå i alla fall pensionsåldern...en längtan som kom ur tanken på hur mycket jag skulle ha lärt mig och hur mycket jag skulle ha gjort och alla intressanta människor jag måste ha träffat.
En längtan till ålderdomen som kom ur nyfikenheten och iverna att få uppleva allt det där som väntade mig...inte uppleva det sen utan nu!
Nu längtar jag också till ålderns senhöst...men inte med samma iver...utan på ett lugnare kanske mer romantiskt plan. Jag ser mig själv i lugnan ro sitta med morgontidningen och en kopp kaffe på landet...påta lite i trädgården...ta fikapaus (fika är viktigt när man blir gammal) och pyssla.
Jag längtar efter det där lugnet i kroppen att inte allt måste göras på en dag utan att göra det man vill i lugn och ro. Inte den där stressen att hinna med allt och lite till på under två timmar. Att inte tävla med sig själv och spränga sig själv utan kunna ha ro i kroppen...stilla lugn...