galnatanten

Jag kan inte låta bli att hela tiden tänka förgiftade tankar. Kan inte låta bli att tvivla och trycka ner mig själv. Börjar bli rädd för att jag är på väg att bli min mor. Det är så svårt att komma ur den spiralen.

Sen tycker jag faktiskt att det är bra att jag har börjat säga till om det jag behöver. Förut behövde jag bara men sa aldrig...vilket gjorde att jag bara gick i tras ju. Men tillsammans med detta så önskar jag ju så klart att jag inte skall behöva säga...det skulle vara det bästa.

Men alla dessa tvivel...kan man inte bara ta bort dem. Det börjar alltid som ett skämt och inget egentligen menat men sedan så griper skämtet tag i mina känslor och så blir det på riktigt.

Vill inte ha det så....