galnatanten

....ja, det är sant jag har faktiskt ännu en outgrundlig mani. U håll för ögonen eller sluta läsa nu....

Pormaskar - eller vad det nu är för något. Det går inte att låta bli!!! Minst en halvtimme varje dag står jag gamla människan och klämmer. Det blir som ett evigt OS mellan mig och de små plitorna. Ibland vinner de men jag är envis så vanligtvis efter tålamodigt pressande tar jag hem segern.

Jag har under alla mina år forskat på mig själv för att få svar på en fråga som jag inte ens vet hur den lyder.

Ibland när det blir blemmor som blir till sår...då vet jag inte riktigt vad som händer (med mig). För även om den där blemman till slut ger upp och släpper ut sitt var...så en dag senare när skorpan är torr och fnasig och man pillar bort den...då kan de små plitorna följa med..som små rötter som sitter på baksidan av skorpan.

Och de som inte följer med sitter i såret som små toppar - dessa måste bort!!! Och jag har utvecklat en teknik för att ta väck dem..pincett!!! Jag har nämligen märkt att om man inte tar bort dem så läker aldrig såret riktigt eller så slår det snart upp en ny blemma.

Även om man rensar rent med pincett så kommer de tillbaka på ett par dagar...då måste man ta dem igen! Ända tills de tappar återväxtkraften så att såret kan få läka och man slipper fula röda märken i ansiktet.

De kan vara envisa och sitta fast riktigt ordentligt man kan få jobba länge med bara en enda liten "rot" men det är väl värt besväret för det är samma känsla som att ta hem OS-guld när man vinner över den. Dessutom brukar jag lägga in ödet i min kamp mot dem. "Om jag får loss den här idag så kommer det där att bli bra..." helt i enlighet med tärningsspelaren...

Fortsättning följer.....