Den tog....
Som sagt och det eviga ältandet här på bloggen....ord som tar hårt och sårar. Fredag skall vänner till sambon komma på middag. Eftersom jag är trött och sliten så vill jag planera lite i förväg så att jag vet hur lång tid maten tar. Så jag vet hur mycket jag skall göra idag, i morgon och på fredag.
Vill inte vara ett uttorkat ras när de kommer!!! Vill orka med allt som skall göras...tror inte att han tänker på allt som skall fixas och vad tid det tar. Får putsa fönster idag i regnvädret - KUL!!! INTE!!! Men det klart han behöver ju bara vara dushad och klar när de kommer ingenting annat...då blir det ju lätt...
Försökte bolla lite matideér igår men då ville inte han prata och OK jag håller med min pik om att jag inte ville vänta till kl 19 med besked var kanske inte så lyckad men då slänger han ur sig att så fort jag vill prata så gnäller jag bara. Eller som han sa "så fort du öppnar munnen är det bara nag nag nag"
FAN! Det känns inte bra.
Där fick jag lite att fundera över......
Till mitt försvar har jag bara att han tar mina satiriska skämt som pikar. Innan hade jag skämtat om att "hoppsan vi råkade prata under middagen istället för att stirra in i TV:n - så kan vi inte ha det..." men det är ju ett klassiskt skämt...och han tog åt sig så klart.
Så, nu känns det som om jag inte kan skämta om något alls längre. Bara prata om hans när han vill prata. Tillbaka till den kuvade hustrun som inte vågar öppna munnen om inte han pratar först...
Ska det vara så? Vill jag ha det så?
Hmmmmm
Vill inte vara ett uttorkat ras när de kommer!!! Vill orka med allt som skall göras...tror inte att han tänker på allt som skall fixas och vad tid det tar. Får putsa fönster idag i regnvädret - KUL!!! INTE!!! Men det klart han behöver ju bara vara dushad och klar när de kommer ingenting annat...då blir det ju lätt...
Försökte bolla lite matideér igår men då ville inte han prata och OK jag håller med min pik om att jag inte ville vänta till kl 19 med besked var kanske inte så lyckad men då slänger han ur sig att så fort jag vill prata så gnäller jag bara. Eller som han sa "så fort du öppnar munnen är det bara nag nag nag"
FAN! Det känns inte bra.
Där fick jag lite att fundera över......
Till mitt försvar har jag bara att han tar mina satiriska skämt som pikar. Innan hade jag skämtat om att "hoppsan vi råkade prata under middagen istället för att stirra in i TV:n - så kan vi inte ha det..." men det är ju ett klassiskt skämt...och han tog åt sig så klart.
Så, nu känns det som om jag inte kan skämta om något alls längre. Bara prata om hans när han vill prata. Tillbaka till den kuvade hustrun som inte vågar öppna munnen om inte han pratar först...
Ska det vara så? Vill jag ha det så?
Hmmmmm
Kommentarer
Trackback