galnatanten

Så, då var vår första långpromenad avverkad (min och Bronx). Det var mysigt. Jag tänkte för mig själv att det är nyttigt för mig att få träna på att ha en 10 månaders igen med allt vad det innebär. Det sista jag kommer ihåg är ju en lunketuss farbror som redan vet allt och är hur cool som helst.

Nu är Bronx cool han också och gör arbetet med en 10 månaders väldigt lätt. Säker på sitt språk...otroligt följsam och samarbetsvillig. Inga som helst problem vid hundmöten...om jag kallar på han uppmärksamhet bryr han sig inte ens om den andra hunden...inte ens när den är lös och kommer och luktar honom i rumpan.

Men samtidigt slår det mig att jag glömmer att han inte upplevt allt ännu och att han inte vet vad allt är. Vi kom till en kolonilott på Långholmen...där det var nyklippt och nygödslad (naturgödsel) häck..det luktade nytt och konstigt...sen kom ägaren fram och pratade med oss...hon hade en kratta i handen och det rasslade lite konstigt om henne.

Liten kille blev an smula osäker med allt det nya. Funderar en stund och börjar sedan dansa omkring och göra lekinviter. Vad underbart..osäker kille gör lekinvit istället för utfall...det är en bra början. Hoppas hans viktiga år nu får gå väl så det beteendet får sitta kvar.

Fast jag måste ju erkänna att lite jobbigt blev det vissa sträckor...när jag tittar ned vid min sida..och ser en kille som liknar min...på promenad och paus på Jaz ställen...hans ö...hans fläckar och hans utkiksplatser...saknar honom så fruktansvärt ibland...