Maktfullkomlighet...
...är det något vi föds med?
Barn är väldigt bra på att ta chansen att utöva makt över andra så snart de har tillfälle. Såg i parken igår hur en liten flicka stod bakom ett staket i en trädgård. Alla andra i hennes grupp ville också gå in bakom staketet efter det att hon med förtjusande utrop fått alla övertygade om att det nog var toppen där på andra sidan.
Då kommer orden hon väntat på att få säga "Ni måste fråga först innan ni kommer in". Fråga henne så klart. Hennes lilla späda kropp växte flera centimeter när hon fick stå där med myndig röst och bestämma vem som skulle få komma in och vem som inte skulle få uppleva det fantastiska på hennes sida staketet.
Hon njöt av sin makt över de andra. Över att hon hade något som alla de andra ville ha. Och att hon fick vara den som bestämde.
Är det en sida hos oss som är stark och medfödd men som vi i vuxnare ålder bara utövar lite mer subtilare? Eller är det bara del av barnets process att äntligen få bestämma över andra eftersom världen är full av människor som bestämmer över barnet. Blir ett barn som får lov att bestämma saker hemma mer eller mindre maktfullkomligt?
Eller....är det det som driver oss alla? Är det därför som vi strävar uppåt i vår karriär - fast det heter "större utmaningar" då. Är det det som gör att vi skaffar barn, man, hund mm bara för att ha något att bestämma över? Få växa de där centimetrarna och känna oss viktiga?
Makt över andra....tänk så starkt det kan vara....