Kön - spelar det så stor roll?
Egentligen?? Vi har kvinnor som vill vara män, män som vill vara kvinnor. Kvinnor som får lägre lön för samma jobb...osv...i all oändlighet. Olika koder och regler beroende på vilken "grupp" man tillhör...allt bara för att har olika "utrustning". Hur blev det så???
Var i vår utveckling blev fokuset på vad vi har "inunder blöjan" (för att citera mitt förra inlägg)? Varför skall det vara så svårt? Kan inte var och en bara få göra det den är bäst på? Rätt man på rätt plats? Får faktiskt inte ihop någonting logiskt över huvud taget. Kan inte se den historiska utvecklingen till varför det blev så...kan se att det blev så och kanske när det blev så också men inte varför???
Människans enorma behov av att känna tillhörighet och vara speciell. Är det det som gör att vi skapar dessa grupper med "hemliga" koder som utesluter andra? Att ens ha behovet av att utesluta?! Du är som vi! Inte som dem andra! Men om man är lite av varje då? Om man inte tillhör någon grupp men alla? Är man en svikare då? Eller bara helt och hållet onormal?
En längtan till att andra skall tycka lika som en själv...för då måste ju mina tankar/känslor stämma...bekräftelse. Jag vet inte? Verkligen inte!!!
Vill tro att jag är uppfostrad utan fördomar men det är klart att även jag har det. Men min största kvinnliga förebild - farmor - har lärt mig att man kan göra precis det man vill. Finns inga begränsningar annat än inom dig själv. Att det är du själv som sätter upp hinder. Att det är dina egna värderingar som gör att du känner skam. Att det är du själv som projicerar andras dömanden. Att det är dina egna brister som gör att du dömer andra.
Att det inte finns någonting som är rätt eller fel. Att det bara finns olika människor. Att du kan lära dig något av varje människa du möter. Att du inte kan döma ut/välja bort innan du verkligen vet vad det är. När du vet så kan du säga - Ja, fast det är ingenting för mig... Men det som en gång inte var för dig kan en annan gång vara det rätta.
Vi är så upptagna med att bygga våra egna burar av "borde inte" "inte kan väl jag" och andra knäppa tankar som bara blir till tätare och tätare galler som till slut blir omöjligt att ta sig ut genom....
Säger det än en gång - vad vi är knäppa vi människor!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Var i vår utveckling blev fokuset på vad vi har "inunder blöjan" (för att citera mitt förra inlägg)? Varför skall det vara så svårt? Kan inte var och en bara få göra det den är bäst på? Rätt man på rätt plats? Får faktiskt inte ihop någonting logiskt över huvud taget. Kan inte se den historiska utvecklingen till varför det blev så...kan se att det blev så och kanske när det blev så också men inte varför???
Människans enorma behov av att känna tillhörighet och vara speciell. Är det det som gör att vi skapar dessa grupper med "hemliga" koder som utesluter andra? Att ens ha behovet av att utesluta?! Du är som vi! Inte som dem andra! Men om man är lite av varje då? Om man inte tillhör någon grupp men alla? Är man en svikare då? Eller bara helt och hållet onormal?
En längtan till att andra skall tycka lika som en själv...för då måste ju mina tankar/känslor stämma...bekräftelse. Jag vet inte? Verkligen inte!!!
Vill tro att jag är uppfostrad utan fördomar men det är klart att även jag har det. Men min största kvinnliga förebild - farmor - har lärt mig att man kan göra precis det man vill. Finns inga begränsningar annat än inom dig själv. Att det är du själv som sätter upp hinder. Att det är dina egna värderingar som gör att du känner skam. Att det är du själv som projicerar andras dömanden. Att det är dina egna brister som gör att du dömer andra.
Att det inte finns någonting som är rätt eller fel. Att det bara finns olika människor. Att du kan lära dig något av varje människa du möter. Att du inte kan döma ut/välja bort innan du verkligen vet vad det är. När du vet så kan du säga - Ja, fast det är ingenting för mig... Men det som en gång inte var för dig kan en annan gång vara det rätta.
Vi är så upptagna med att bygga våra egna burar av "borde inte" "inte kan väl jag" och andra knäppa tankar som bara blir till tätare och tätare galler som till slut blir omöjligt att ta sig ut genom....
Säger det än en gång - vad vi är knäppa vi människor!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Kommentarer
Trackback