Ska det vara så jä-la svårt...

Folk säger att kvinnor är komplicerade...jag säger att män är det!!!! Varför skall det vara så svårt att bara säga rätt ut som det är???? Gå och dra på saker i månader och bara säga - det är inget. NEJ TACK!!!!

Att inte kunna klämma ur sig att fast nu behöver jag lite space och vara ifred...har mycket nu behöver vara lite själv. Skulle det vara så konstigt??? Det behöver väl alla!! Fast om man inte säger det utan bara agerar ut det så blir det en knut i magen istället. Andra tankar kommer....har han ledsnat? Har han blivit förälskad i någon annan?

Skadan blir skedd och jag hade tagit plats i tåget. Tåget på väg mot slutet. Sen fick jag förvisso ett sms som drog mig ur vagnen och nu står jag där på perrongen och väntar på nästa tåg. För helt övertygad är jag inte ännu. Om han bara hade sagt från början...då hade inte min tanke karusell dragit igång...men nu fins de där..tvivlen...vad är det egentligen???

Vill vara större än så - men är inte det. Han betyder för mycket för mig för att jag skall kunna vara en gigant. Rädslan att jag inte duger är stor. Rädslan att jag tråkar ut honom större. Jag vill att han skall bli glad av mig så som jag blir av honom. Det är  mitt bagage och mina rädslor. Jag vet att jag är överdrivet känslig på de områderna men jag har så många gånger försökt få honom att förstå att det är ok att känna nästan vad som helst bara han säger det.

För vet jag inget så kan jag inte annat än fantisera och måla väggarna. Ibland kan jag måla för bra. Så varför skall det vara så satans svårt att bara säga - att men nu behöver jag vara lite för mig själv och tänka lite. Istäället för att gå omkring och bli irriterad för allt....

Nu är jag en liten myra....fast det är en pissmyra... :-)

Kommentarer
Postat av: Trlm

än har inte sista tåget gått....fast kanske en vagn ska kopplas ifrån ett tag,låta loket vara själgående....Finna igen sig själv är ingen dum idé,det har varit tuffa tider av olika orsaker o nerverna har legat o poppat under skinnet.Den du är och alltid varit är vare sig "pissmyra" eller termitbetingat.Le mot dig själv i spegeln,fixa till dig gå ut i solen,känn dig älskad av dig själv fram för allt! När du finner igen den känslan släpper klumpen i magen.Tänk på att de känslorna du bär på, förmodligen finns hos den andra med,så värst olika är inte vi människor oavsett kön.Inte fråga om i fall du ska "ge" space...Du ska ta den för dig själv...Du behöver den minst lika mycket! Det är inte det samma som att vända någon ryggen, delade måltider med "knorr" på kan ni komma överens om (vem som ska stå för beroende på vilken dag)Gör något för egen del som du alltid funderat på,men inte riktigt tagit fasta på (he he kan vara att dansa salsa så väl som att gå o se tecknad film på bio för dig själv,eller ta en språk,knyppling,hantverkar,navigations,komposterings kurs...Bara du vet,men gör det ensam utan att för den skull känna dig så.......För älskad är du! O kom ihåg...Blindast är den som medvetet vägrar att se!
Var rädd om dig! Kom igen! Du klarar allt! Kraaaam! Trollemor

2007-08-14 @ 10:01:50

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback