Hundra saker i huvudet...
Doris ja, det är hon som står på slottsbacken och inte vet hur hon skall ta sig hem till söder. Det är nästan alltid hon som kör bilen om det är så att man måste hitta. Det är hon som har hand om allas födelsedagar...
Det gör mig till den sämsta systern/dottern/vännen/sambon som finns. Har på senaste tiden missat min systers, min systers äldsta sons och min fars fördelsedag. Säkert finns där någon mer som Doris inte ens kommer ihåg att hon har missat.
Det spelar ingen roll om jag skriver det i flera almenackor, hänger upp det på kylskåpet, skriver in det i mobilen. Varje gång jag ser anteckningen så tänker jag - Ja, just det MÅSTE komma ihåg det. Anstränger mig till max och när den dagen väl kommer så har Doris helt och hållet uppslukat min hjärna och det är som bortblåst.
JAG KAN INTE!!! Jag vill med varje cell i hela min kropp...men kan bara inte! Vad är det för fel? Det är verkligen inte så att jag inte bryr mig. De här människorna är ju det viktigaste jag har i mitt liv. Det sista jag vill är ju att få dem att känna sig bortglömda. Jag tänker ju på dem varje dag/varje timme. Älskar dem av hela mitt hjärta. Hur kan jag glömma?
Doris gör mig till den dåligaste människan som finns. Tack och lov så har dessa människor stora hjärtan och förlåter mig år efter år. De vet att jag glömmer men förstår de hur mycket jag skäms egentligen? Det är ju samma visa varje år - samma lama ursäkt. Har inte ens något att säga till mitt försvar.
Men de förlåter och säger att det är OK för de vet ju hur jag är. Min sambo lider samma åkomma så honom kan jag inte ta hjälp av. Nu har jag två familjer att glömma bort... Men hans familj förebrår honom och lägger skuld på honom - det är värre. Min familj har gett upp. Hoppas att jag nästa år skall kunna överraska och komma ihåg.
Har någon några tips?
Vissa är bra på ansikten andra är bra på siffror, namn och liknande. Det är nog bara att inse att du inte tillhör de sista 2 kategorierna, utan tillhör den första. För jag tror inte att du har glömt hur dom ser ut i alla fall.
Snuttis! Ta upp det med båda älskade familjerna, o låt "en" ur "respektive" familj påminna om den *andra familjens samtliga födelsedagar. Alla som känner er vet, o förstår den smärtan det innebär för er att inte minnas era nära o kära på dessa dagar,så säkert finns det någon som vill o kan avlasta er.......Den press ni lägger på er själva kanske rent av förvinner då,o ni åter börjar minnas:)Snutt!O kram!Ha en bra dag!
Jag har också jättesvårt med födelsedagar därför har jag anammat Arborginernas sätt att fira födelsedag när man tycker att nån är värd det !!
Bra lösning och det kommer mer från hjärtat.