galnatanten

Jag var jätteduktig igår! Höll kvar och vältrade mig i bitterhet och martyrskap. Nästan hela dan...i alla fall halva.
Fick som jag ville - mannen åkte och tränade. Jag jublade - för då kunde jag ju säga att jag varit hemma och slitit. Att påsken blev bara som en vanlig helg och att vi inte gjort något. Jag som så väl behövde...

Var jätteduktig och svarade "inget" på frågan - vad är det? Fickdessutom in en klockren kommentar när han frågade om vi skulle åka till Djurgården och ta en eftermiddagspromenad "Det är kallt och blåsigt ute så det är inte mysigt". Duktigt va?

Det var såååå skönt att vara bitter bara för att jag kunde...men sen....

Fick ugnen rengjord, hemmet städat inklusive lister och annat man inte hinner varje dag. Oljade in bord och andra trämöbler... Hur kan man fortsätta vara bitter när allt bara känns så skönt och rent omkring en?

Bitterheten eller ilskan behövs ju när man ska städa. I alla fall jag använder dem som startmotorer. Det är mycket svårare att bli effektiv i städningen om jag är glad. Bitterhet och ilska ger ett rent hem!!!

Vid 16 -tiden var känslan svår att hitta tillbaka till - gick inte att tränga undan skratt och bus. Försökte några gånger till men...nej den gick inte att nå.

Så nu sitter jag här. I ett rent hem, med solen som skiner utanför och har inte ett spår av bitterhet kvar... Börjar dessutom bli av med tröttheten så idag kan bli en riktigt trevlig dag.

Vi ska ut och shoppa lite...få mer ordning på våra saker. Ny hylla till köket och en stång att hänga upp handdukarna på...hoppas även kunna köpa färg till skåpluckorna och nya beslag. Kanske till och med en ny köksfläkt.

Och jag ska inskaffa det sista attributet som behövs för att vara en äkta flis och hundmänniska - en midjeväska till sommaren. Där man kan förvara påsar, godis och ha med sig vatten till jycken.

Gladare påsk!