...och så kom det stora grå vardagsmonstret...
...och tog över igen...tack då!
Vad gör jag? Det är frågan som snurrar i mitt huvud nu. Sitter och söker jobb som en idiot för att hålla arbetsförmedlingen nöjda. Tänk om jag får ett då? Vad gör jag då? Vill jag tillbaka till den evigt stressande reklamvärlden? Kanske blir mitt svar (till min egna förvåning) fast det är nog mest bara för att få något att göra...att det händer något. Stabilitet och slippa vända på varje krona. Trygghet och rutin...varje dag....ha arbetskamrater och social kontakt varje dag...mer än sambons...mmmm...till svar på mina tre frågor...
Skratt och jargong. Saker som händer och saker det skvallras om. Några att prata och skvallra med så kan jag också vara tyst på kvällen och få av mig mitt prat på dan. Komma hem och säga mmm på hans tre frågor. Bli frustrerad och irriterad på att andra inte gör vad de ska...ja - kanske....
Funderade oxå lite över ett jobb som nattvakt...jobba 7 nätter...ledig 7...har ju gjort det förr och det har funkat. Men orkar jag med det idag? Kanske...fast det ställer om hela tillvaron med att jobba varannan helg...och i princip vara borta varannan vecka...komma hem när sambon går till jobbet...vakna när han kommer hem...äta frukost och sedan gå till jobb...kanske...blir mitt svar än en gång...
Kanske....
Fast plötsligt är det inte lika enkelt att få jobb längre trots diger meritlista...jag är 42!!! I förhållandevis många annonser söker man efter "dig som är mellan 25-30 år"...det är inte jag. Även om jag vet mer än en 30 åring kan ta i och jobba mer än en 25 åring och är mer fokuserad på mina arbetsuppgifter än de båda så vill inte man ha mig...jag är för gammal.
Eller så söker de efter någon som är 50+....då blev jag för ung. Det är nästan svårare nu än när man var 18 och kunde ingenting...nu kan jag antingen för mycket eller fel saker, eller är för gammal...hmmmm
Kanske säger jag igen och funderar på om jag verkligen vill ge upp mitt idag mer fria liv...med djur då man får vara ute mycket och kan anpassa arbetsbördan helt själv.....
Kanske....
Vad gör jag? Det är frågan som snurrar i mitt huvud nu. Sitter och söker jobb som en idiot för att hålla arbetsförmedlingen nöjda. Tänk om jag får ett då? Vad gör jag då? Vill jag tillbaka till den evigt stressande reklamvärlden? Kanske blir mitt svar (till min egna förvåning) fast det är nog mest bara för att få något att göra...att det händer något. Stabilitet och slippa vända på varje krona. Trygghet och rutin...varje dag....ha arbetskamrater och social kontakt varje dag...mer än sambons...mmmm...till svar på mina tre frågor...
Skratt och jargong. Saker som händer och saker det skvallras om. Några att prata och skvallra med så kan jag också vara tyst på kvällen och få av mig mitt prat på dan. Komma hem och säga mmm på hans tre frågor. Bli frustrerad och irriterad på att andra inte gör vad de ska...ja - kanske....
Funderade oxå lite över ett jobb som nattvakt...jobba 7 nätter...ledig 7...har ju gjort det förr och det har funkat. Men orkar jag med det idag? Kanske...fast det ställer om hela tillvaron med att jobba varannan helg...och i princip vara borta varannan vecka...komma hem när sambon går till jobbet...vakna när han kommer hem...äta frukost och sedan gå till jobb...kanske...blir mitt svar än en gång...
Kanske....
Fast plötsligt är det inte lika enkelt att få jobb längre trots diger meritlista...jag är 42!!! I förhållandevis många annonser söker man efter "dig som är mellan 25-30 år"...det är inte jag. Även om jag vet mer än en 30 åring kan ta i och jobba mer än en 25 åring och är mer fokuserad på mina arbetsuppgifter än de båda så vill inte man ha mig...jag är för gammal.
Eller så söker de efter någon som är 50+....då blev jag för ung. Det är nästan svårare nu än när man var 18 och kunde ingenting...nu kan jag antingen för mycket eller fel saker, eller är för gammal...hmmmm
Kanske säger jag igen och funderar på om jag verkligen vill ge upp mitt idag mer fria liv...med djur då man får vara ute mycket och kan anpassa arbetsbördan helt själv.....
Kanske....
Kommentarer
Trackback