Första blodspåret
Vi va i lördags i skogen o lekte blodspår sa matte. Hon trodde att jag kanske inte skulle klara det efersom hon råkat göra ett lite svårare än vad hon tänkt...o att det fick ligga 1,5 timmar istället för en kvart.
BUSENKELT - sa jag och lokaliserade skanken ganska på en gång...sen var det klar brått tillbaka till bilen o reta syrran o Bruno för vad jag gjort...
Men DÅ fick Bruno gå ut i skogen o leta - det var inte jag riktigt överens om...OCH sen syrran oxå...
De hittade också sina skankar...fast syrran fångade en humla på vägen också...för hon behövde pausa lite.
Nästa gång ska visst matte lägga ett svårare, längre vuxenspår till mig...det ser jag fram emot!
Det här med att bestämma...
Gjorde en miss när jag valde matte - hon är lika envis som jag...tex när vi är på promenad och jag vill att vi går till ett ställe men hon säger att vi ska åt ett annat håll...
Då säger jag NEJ och sätter mig...men det verkar som om hon har all tid i världen på sig...för hon bara står där och väntar...till slut blir det så tråkigt att bara sitta så då går jag åt hennes håll - nedrans - ska inte tvåbenta ha bråttom?
Kom på en grej med det där kopplet...det kan hindra mig ibland från att göra vissa saker...så jag grävde en grop o la ner det i den - men det funkade inte....
Sen har jag försökt charma matte...men då skrattar hon bara åt mig...
TIPS NÅGON?
Norge o tänder
Vi åkte till Norge..jag, syrran, Bruno, matte o syrrans matte. Det var kul! Nästan hela tiden i alla fall.
Vi hade en stor äng vi kunde leka o springa i fast på dagarna så höll matte på med en massa konstigheter. Träna hette det visst - jag behöver inte träna - jag kan redan!
Och förresten varför måste VI lära oss vad olika kroppsdelar heter på deras språk...kan inte de lära sig vårt? SATS hette visst tekniken...matte säger att den är jättebra...och jag får nog hålla med om att det är ganska kul när vi håller på...men kan vi inte göra tvärt om? Jag kan träna matte...
Sen började jag tappa mina tänder där i Norge (vad gör inte den friska fjällvinden) och det var visst något alldeles speciellt med det tydligen...vadådå...13 veckor gammal...OCH...de åker väl när de åker...
Fnys!
