Funderingar...
Började fundera och navelskåda lite...
Att låta en annan människa vara i sitt fulla jag...utan att lägga måsten och krav på dem...det är vackert och stort. Men faktiskt inte så svårt som det låter...
Det svåra ligger i att samtidigt som man låter en annan människa vara sig själv ha förmågan att låta sitt egna jag ta den plats som behövs. För när man låter en annan vara sig själv (det sanna självet) så kan det innebära att vissa behov man själv har och behöver inte tillgodoses.
När ett behov inte tillgodoses så tenderar de flesta av oss att bli grinig och vilja ha just det man inte får. Tankar som
"men det hör ju till vanlig hövlighet.." "Jag låter ju dig..." osv formar sig som en löpeld i hjärnan sen hamnar fokus endast på detta. Det blir så lätt att bli bitter...
Istället för att tacksamt se att denna negligering av ens egna behov bara är ett vackert uttryck av att vara i sitt sanna jag. Det man själv måste lära sig är att inte drivas av behov och bekräftelser utan att själv befinna sig i sitt egna sanna jag...som inte går och väntar/trånar efter den kramen eller berömmet.
Utan som ger sig ut och tillfredställer sig själv...har roligt och gör saker som man själv blir glad av. Inte går och väntar på att någon annan skall se en för att kunna nå sin lycka.
Däri ligger det svåra....måste hitta en väg dit....
Att låta en annan människa vara i sitt fulla jag...utan att lägga måsten och krav på dem...det är vackert och stort. Men faktiskt inte så svårt som det låter...
Det svåra ligger i att samtidigt som man låter en annan människa vara sig själv ha förmågan att låta sitt egna jag ta den plats som behövs. För när man låter en annan vara sig själv (det sanna självet) så kan det innebära att vissa behov man själv har och behöver inte tillgodoses.
När ett behov inte tillgodoses så tenderar de flesta av oss att bli grinig och vilja ha just det man inte får. Tankar som
"men det hör ju till vanlig hövlighet.." "Jag låter ju dig..." osv formar sig som en löpeld i hjärnan sen hamnar fokus endast på detta. Det blir så lätt att bli bitter...
Istället för att tacksamt se att denna negligering av ens egna behov bara är ett vackert uttryck av att vara i sitt sanna jag. Det man själv måste lära sig är att inte drivas av behov och bekräftelser utan att själv befinna sig i sitt egna sanna jag...som inte går och väntar/trånar efter den kramen eller berömmet.
Utan som ger sig ut och tillfredställer sig själv...har roligt och gör saker som man själv blir glad av. Inte går och väntar på att någon annan skall se en för att kunna nå sin lycka.
Däri ligger det svåra....måste hitta en väg dit....
Kommentarer
Trackback