Att sova ensam...

Jag tillhör de människor som har (eller har haft) väldigt svårt att komma till ro och somna...det tar timmar och rutinerna är oändliga. Först på rygg och när man nästan somnat...vända över på sida och börja om...sen rygg igen...andra sidan...rygg..sida men med benen annorlunda osv...det tar ca 2 timmar innan allt är klart och jag till slut kan koppla av och somna.

Säkert mycket beroende på att min kropp plågar mig om nätterna och att jag faktiskt inte kan vara stilla (sova) mer än 2-3 timmar i taget innan jag måste gå upp..sträcka ut och börja om igen...mer än 6-7 timmar på samma underlag går inte alls!

Men jag har alltid haft lätt  somna om det händer saker omkring mig...det bästa som finns är att få somna när det finns en massa vakna som pratar omkring mig...då går det fort.

Det har också varit mycket lättare när jag inte varit själv...att känna en hand på axeln och höra andetagen (eller snarkningarna) då har jag snabbare kommit till ro och somnat.

Men sista tiden så har det blivit tvärt om. Mannen har allt oftare kommit hem helt slut efter jobbet och somnat in i soffan och jag har inte haft hjärta att väcka honom utan stängt av TV och lampor och smugit iväg och lagt mig.

Och nu tycker jag att det är så skönt att ha sängen för  mig själv...kunna spreta ut ben och armar helt hysteriskt  men ack så ljuvligt. Jag kan verkligen fylla upp en hel dubbelsäng alldeles själv!

Undrar om det är Kari som gjort detta med mig? Att jag faktiskt kan komma till ro helt på egen hand - underbart - fast nästan för underbart...för nu är det istället knöligt att sova två...

Självklart är det toppen att få krypa ihop i famnen...men sen när jag ska sova är det skönare själv.

Det är Karis fel!!! Så nu var det bestämt!!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback