Kärleken tillsammans med viljan
...det är en tes/tro som gamla naturfolk lede efter. Det grep tag i mig när jag läste den och nu har jag under några dagar funderat lite på meningen med den.
Den är vacker och visst stämmer den. De säger att om amn inte låter viljan styra kärleken så åker man hit och dit. Med andra ord det vi alla någongång upplever - en känslomässig berg- och dalbana. Visst är det så.
Vi är ju så mångfacetterade vi människor och har så många olika saker vi kan och vill. Om vi lägger vårat fokus på vår längtan att uttrycka oss genom någon konstform och plockar upp den ådra vi har för det så växer vår kärlek till konsten. Om vi iställer lägger fokus på det materiella så ökar vår kärlek till pengar.
Det handlar så mycket om var vi fokuserar. Har vi inget fokus så åker vi än hit och än dit. Det är en vacker tanke och jag har inte malt ner den ännu till full förståelse men är på god väg och tanken gör mig glad.
Jag tror att när man väl har tagit in den och förstått den så kommer även kraften ur den att ge ett lugn. En ro att inte fundera över det som skulle kunna vara bättre.
Det slår mig även att vi faktiskt har valet att älska istället för att hata. De två känslorna ligger ju så nära varandra och de berör med samma styrka. Så istället för att hata kan man göra valet att älska bara man lägger fokus vid det. Människor som får en att hata gör ju det på grund av att de berör en på samma sätt och med samma kraft som de människor vi älskar.
Måste tänka lite mer på det....
Den är vacker och visst stämmer den. De säger att om amn inte låter viljan styra kärleken så åker man hit och dit. Med andra ord det vi alla någongång upplever - en känslomässig berg- och dalbana. Visst är det så.
Vi är ju så mångfacetterade vi människor och har så många olika saker vi kan och vill. Om vi lägger vårat fokus på vår längtan att uttrycka oss genom någon konstform och plockar upp den ådra vi har för det så växer vår kärlek till konsten. Om vi iställer lägger fokus på det materiella så ökar vår kärlek till pengar.
Det handlar så mycket om var vi fokuserar. Har vi inget fokus så åker vi än hit och än dit. Det är en vacker tanke och jag har inte malt ner den ännu till full förståelse men är på god väg och tanken gör mig glad.
Jag tror att när man väl har tagit in den och förstått den så kommer även kraften ur den att ge ett lugn. En ro att inte fundera över det som skulle kunna vara bättre.
Det slår mig även att vi faktiskt har valet att älska istället för att hata. De två känslorna ligger ju så nära varandra och de berör med samma styrka. Så istället för att hata kan man göra valet att älska bara man lägger fokus vid det. Människor som får en att hata gör ju det på grund av att de berör en på samma sätt och med samma kraft som de människor vi älskar.
Måste tänka lite mer på det....
Kommentarer
Trackback