Politik...

Ja, en dag som denna är det väl ett ämne som ligger rätt. Jag är inte på något sätt någon djupare kunskap i politik (som jag hade tidigare) för jag orkar inte längre. Det är så mycket sandlåda över dagens politik att jag bara blir trött av det hela. Men det hindrar inte mig från att ha mina bestämda åsikter i alla fall. Ni får ursäkta men jag kan inte låta bli att tycka.

Idag kan jag tyvärr inte sympatisera med något av våra Svenska partiers program. Men beskriver mig själv som Liberal. Jag betalar mer än gärna skatt för att kunna ha ett fungerande socialt nät för de som behöver. Med tyngdpunkt på fungerande!!! Men jag är också för att man skall få möjligheten att göra sina egna val. Och chans att klara sig själv inte straffas för att man kavlar upp ärmarna och reder sig själv.

Mitt största misstag jag gjort på senare år var att när jag så som många andra rusade in i den berömda väggen inte tog hjälp av sjukkassan eller vårt bidragssystem. Jag orkade inte söka jobb eller rehabiliteras med olika program utan ville bara vara ifred och läka mig själv. Alltså så slutade jag jobba. Levde på mina besparingar. Eller rättare sagt levde upp mina besparingar för att jag tyckte inte att det var rättvist att gå på bidrag om jag inte var aktiv med jobbsökande eller annat. Ville inte nyttja systemet om jag inte ställde upp på de villkor de satt upp.

Idag straffas jag för det. Eftersom jag inte varit sjukskriven så har jag inte mått dåligt. Kan därför inte idag få slutföra min omskolning utan tvingas gå tillbaka till den branch som gjorde mig sjuk. Nu har jag på egen hand lyckats ordna ett andrum för mig där jag fått en deltidsanställning med jobb jag vill göra. Och kan fortsätta min utbildning. Skolorna jag går ligger tyvärr inte under studiebidrag utan kostar pengar istället. Men det ska gå.

Men jag kan inte låta bli att undra om det inte är vi själva som har satt oss i den här sitsen. Nej jag tänker inte slå på er som verkligen behöver hjälp - det skall ni få! Och bättre hjälp tycker jag också. Men det är många som lärt sig systemet och utnyttjar det!!! Svenskar är som små fågelungar. Oförmögna att ta eget ansvar utan väntar på att pappa staten skall ta beslut åt dem. Hur många veckor pappan skall vara hemma med barnen. Förlåt men jag rasar över dessa storebrorsmetoder. Vi binder ris för våran egen rygg.

Har man inte ekonomi för att skaffa mat till 5 barn så skaffar man sig inte fler. Så enkelt är det! Har man inte råd att bo i ett hus så får man flytta till mindre. Vi är helt fråntagna eget ansvar för våra handlingar. Vi gör det vi vill och väntar på att staten skall komma inrusande med bidrag och hjälpa upp oss. Nej så klart inte alla. Men många. Har vi tappat förmågen att tänka själva? Ta eget ansvar?

Tumskruvarna har nu dragits åt och som vanligt så drabbar det många och tyvärr många som verkligen inte är förtjänade av det. Men något måste ju göras. Det här är säkert inte rätt väg men en annan väg. Den som sitter på svaret om vad den bästa lösningen för alla skulle vara - välkommen! Tycker personligen (även om jag har blivit hårt drabbad av inskärningarna) att det ändå är bra att något drastiskt görs. Nej, jag håller inte med om att det är den bästa lösningen och inte heller tycker jag om allt som görs. Men något görs!

Själv så är jag väl mer för att behovspröva bidragen (skulle vara supersvårt och kosta en del att sätta upp den apparaten) men faktiskt tycker jag inte att de som har tillräckligt för att leva och bo bra ska ha bidrag. De är de som är mindre lyckligt lottade som skall få bidragen och även kunna få lite extra bidrag. Det är dem som verkligen behöver hjälpen som skall ha den och de ska få så att de klarar sig. Inte bara några korvören som nästan blir ett hån. Men man måste också ställa krav på människan att ta egna initiativ till att komma på fötter. Inte tillåta oss falla in i fågelunge mentaliteten.

Varför skall en arbetslös kunna vägra jobba för att jobbet inte är fint nog? Det måste vara bättre att jobba med vad som hellst så länge tills det finare jobbet dyker upp än att gå på kassan. Det är väl inte konstigt att kassapengarna tar slut då? Vi har blivit för högfärdiga och fina för att jobba. Förr fanns en yrkesstolthet i Sverige oavsett vilket jobb man utförde. Skoputsaren utförde sitt jobb med stolthet. Idag fnyser vi åt vissa yrken. Vad gick fel?

Arbetsmoralen är bortblåst i wannabelandet. Nu går vi till vårt jobb och är där - för det ska vi ha lön. Men om vi blir tvugna att jobba så ska vi ha extra.

Ja jag vet, hårda ord utslängda. Utan kanske tillräcklig kunskap från min sida. Men det är vad jag tycker!!!

Vi måste börja ta ansvar för vårat egna agerande!!!!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback