Mirakel....

Jag bad om ett mirakel. Aldrig har mitt hjärta så intensivt bett om ett mirakel - det kom inte. Hade jag kunnat göra mer? Skulle jag ha varit vaken i fler timmar och jobbat mer med henne? En alldeles underbar liten katthona S fick i sig någonting giftigt som ledde till akut njursvikt.

Veterinärens uppmätning på njurfunktionen stämde med de siffror jag fått så jag måste ju haft kontakt. Jag jobbade och jobbade i timmar varje dag. Aldrig har ett djur tagit tag i mitt hjärta så mycket. Aldrig har jag velat laga allt så starkt. Det gick inte en vaken minut utan att jag tänkte på att skicka kärlek och kraft till den lilla. Min omgivning blev galen för att jag varit så okoncentrerad...tänkte hela tiden på S och hennes högsta bästa.

Vaknade varje halvtimme och skickade till henne. Satt minst 4-5 timmar koncentrerat och försökte laga allt jag orkade. I går kväll så fick jag inte mer. Hon behövde vila sa de...jag väntade någon timme och försökte igen...då fick jag inte gå in och laga utan då fick jag bara sända mjukt lugnande kärleksfullt ljus till henne. Hon orkade inte ta emot mer.

När jag senare gick och la mig så var det samma sak...hon behövde vila nu sa de...kanske skulle jag ha anat att de menade vila länge...men jag ville inte...jag ville laga...fick inte. Så det sista hon fick när jag la mig var kärlek massor med kärlek och lugnande rogivande ljus.

Sen somnade jag. Kl 2 i natt fick jag ett sms med orden - S svarar inte på behandlingen utan har blivit mycket sämre. Kreatininvärdet höjts från skyhöga 1000 till 1500: Bara låta henne somna in. Sänd henne vår kärlek!
Det kändes som om hjärtat slets ur kroppen på mig. Jag skickade kärlek och lugn så att hon skulle hitta rätt. Denna lilla varelse som kom in och tog mitt hjärta på 3 dagar.

Kan inte låta bli att undra om det fanns något mer jag hade kunnat gjort. Skulle jag hållt mig vaken och försökt igen? Samlat alla mina gelikar och med samlad kraft hjälpt henne? Kontaktat någon annan med andra metoder? LIFE maskinen hade den hjälpt - varför äger jag inte en sådan? Eller var det bara dags för henne nu?

Jag ville så gärna ha ett mirakel - men det kom inte!

Nu går mina tankar till den underbara familj S bodde hos. Kärlek skickas till dem.

Lilla S sov gott och kom snart tillbaka igen!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback