Sorgen är redan stor!

Fastän han ännu är pigg och glad. Men det är avårt efter ett sådant besked att låtsas som om det kommer att ordna sig. Sorgen går inte att hålla tillbaka. Klart att vi skall göra allt som står i vår makt men just nu gnaver sorgen ett stort hål i våra hjärtan. Kan inte låta bli att tänka på var han skall få vila. Ett svårt beslut som jag tror vi har hittat en lösning på; lite med S så han är nära en vän och oss (om S tillåter vill säga); lite under granen där han gärna ligger och har sin bengömma; lite under huset där han befinner sig varma sommardagar; lite vid standen där han älskar att gå ner och bada....

Det kommer att bli så galet tomt inte bara för oss. Utan även för (som min sambo sa igår) alla hundar som faktiskt ser upp till honom. Det kommer att bli ett stort hål i parken utan honom.

Jag vet att jag tar ut i förskott men jag kan inte hålla igen. Det måste få komma ut - även om det ännu inte har hänt. Önskar bara att det var torsdag kväll så att jag visste vad för tid som veterinären uppskattar att vi har kvar.

Våran lilla plutt!!!!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback