galnatanten

Det vimlar av dem på mitt ena jobb...det är som om jag är en sockserbit och de är flugor. De kommer in och stannar kvar i timmar. Går iväg och kommer in igen. Vissa av dem kommer in upp till 8 gånger per dag. Andra bara står där och pratar maniskt i timmar. lägger sig i när kunder kommer in för att få råd. Avbryter och börjar prata om andra saker än det kunden kom n för att få hjälp med.

Sen står man där alldeles yr i huvudet och slut. Hjärnan har kolapsat och man vet inte längre någonting. Helt apatisk och dränerad på energi.

Hur blir man av med dem? Har gjort mig osams med vissa ibland och tänkt att - vad skönt nu kommer de inte tillbaka mer - de håller sig borta en vecka (demonstrativt) men sen är de tillbaka...

Vad man än säger så når man inte fram...de skrämmer bort kunder...de suger ur min hjärna...

Maniska, förvirrade och förvisso sjuka. Det är det som gör att jag inte har hjärta att mota bort dem på skarpen. De har inte så många vänner. Ingen som lyssnar på dem (ingen som orkar). Hamnat lite snett i samhället och för vissa har det gått riktigt galet. De hänger där i sin mani och galenskapen är deras livboj. Utan den är de inte någon längre...så varför skall jag vara ännu en som stöter bort dem?

Om de bara kunde låta bli min hjärna....och energi...