Bowling och husvagn...

Japp, två äkta svenska företeelser har jag ägnat mig åt denna helg. Min syster och hennes familj + hennes mans brors familj hade kopplat vagnarna efter bilen och kört ner till Stockholm. De hade utforskat stan, gått på grönan (där barnen hade kunnat stanna huuuur länge som helst), Wasa museét och lite annat.

Lördagen träffades vi upp och hade en minibowlingturnering och gick sedan ut och åt. Syrrans yngsta grabb (10 år) är fortfarande så där spontan som bara barn kan vara. När vi satt där på restaurangen och väntade (ganska länge) på maten stannar han en servitris och frågar "När kommer våran mat egentligen - hur lång tid ska det ta??!!" Med andra ord säger det vi andra tänker.

Andra lite förlösande repliker som kom var:
A: "Jaha, så Jaz har cancer - är den ond eller god?"
Jag: "Ond - jätteond"
A: "Happ, hur länge till får han leva då?"
Jag: "Det vet jag inte ännu - hoppas på svar på torsdag"
A: "Men då köper du väl en ny?"
Jag: "Ja, kanske...vet inte ännu.."
A: "Vad ska den heta?"

Så, bara i en ny fråga hade han börjat koncentrera sig på min nya hund istället och tyckte att det skulle bli jättekul med en valp....lämnat det gamla och genast gått in i det nya. Tänk om vi vuxna kunde lära oss lite mer av barnen...att leva i det som är..inte det som var eller kommer att bli....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback