Stillheten
Stillheten börjar lägga sig nu. Jag finner mer ro i mig själv vart efter reningen fortgår. Rösterna som slår på mig och ger mig galna ideér och oro har börjat tystna. Visst kan tanken om att saker kan hända fortfarande slå mig men det blir inte till en ångest utan tanken är ren och går sedan sin väg.
Jag kan tänka en tråkig tanke och sedan kommer känslan att det får bli som det blir. Jag håller inte fast vid den och jag målar inte längre upp scenarion. Inte heller håller jag en inre monolog över vad jag skall säga eller hur jag skall agera. Den kommer och den lämnar mig lika fort.
Det är skönt att befinna sig här i stillheten. Att inte behöva fylla sin kropp med känslor av rädsla på grund av något som kanske kan hända.
Fast det är ändå inte så att jag har fått en övertro på mig själv. Inte heller är det så att jag inte tror att saker kan hända. Jag bara inte oroar mig för dem. För de har inte hänt ännu...
Sweeeeet!
Jag kan tänka en tråkig tanke och sedan kommer känslan att det får bli som det blir. Jag håller inte fast vid den och jag målar inte längre upp scenarion. Inte heller håller jag en inre monolog över vad jag skall säga eller hur jag skall agera. Den kommer och den lämnar mig lika fort.
Det är skönt att befinna sig här i stillheten. Att inte behöva fylla sin kropp med känslor av rädsla på grund av något som kanske kan hända.
Fast det är ändå inte så att jag har fått en övertro på mig själv. Inte heller är det så att jag inte tror att saker kan hända. Jag bara inte oroar mig för dem. För de har inte hänt ännu...
Sweeeeet!
Kommentarer
Trackback