galnatanten

Stod igår morse och tittade upp på alla fönster med advents stjärnor, stakar, ljusslingor och annat som blinkar och blänker i mörkret. Det såg väldigt stämningsfullt och mysigt ut. Blev lite avensjuk för jag ville också ha det där stämningsfulla hemmet. Myset. Såg framför mig hur de som bor innanför de där förnstrena är uppfyllda av julmys och sitter och gör rim på sina klappar och bara upplever lycka.

Fast utifrån ser det nog ut så hemma hos mig med. Även om det inte finns så mycket julstämning innanför väggarna. I ett försök att fånga känslan har jag ändå både pyntat, planterat julgrupper och hängt upp en massa bling i fönstrerna. Men julmyset lyser starkt med sin frånvaro.

Min hjärna är upptagen av en massa tänk om...och planering...skall jag... osv. Min kropp är upptagen med att hinna städa, tvätta och fixa. Utmattad av beslutsfattande och arbete går jag för närvarande på autopilot och kan inte fånga in den där härliga känslan.

Även om jag förnam den igår på väg hem från jobbet när jag såg alla barnfamiljer gå omkring och vara lyckliga. En som bar hem en gran med förväntansfulla ögon (även om barnet var grinigt), en familj som hade varit ute och julhandlat och gick runt och sjöng julsånger (för att inte barnet skulle gråta). Då fick jag känslan i några sekunder...
sen försvann den igen. Fast jag har åtminstone kännt den en gång i alla fall...

God Jul på er!