När det händer....

Jag jobbar med djur och alternativa metoder. Detta för inte med sig någon matrealistisk rikedom dock själslig. Man får stå där på Konsum och försöka knåpa ihop en lunch för 19 kr och hoppas att sambon handlar middag. Klippa sig två gånger per år. Tack och lov så behöver man inte vara snygg - kläderna blir ändå fulla med slem och annat mojs. Så kläder behöver man inte köpa.

Vissa dagar kan jag tänka att jag kanske måste hitta något annat för att det är tröttsamt att aldrig ha råd. Räkna varje öre och vrida och vända på allt. Vara beroende av sambons inkomst när det drar ihop sig till räkningsdags. Det är inte kul! Inte när man alltid tidigare befunnit sig i en sådan situation att man kunnat gjort vad man vill - pengar aldrig varit något problem. Alltid varit den som försörjt "familjen"...

Men då kommer det ett mail där det står så här:

"Tack själv för igår! Det känns fantastiskt att ha hittat dig som är precis så fin med mina hundar som jag bara kan begära av någon annan levande själ förutom jag själv! Och så perfekt att ha hittat en kanal till mina hundar som jag kan anlita när jag bara måste få svar på viktiga frågor som jag har till dem. Fråga kan jag (och frågar gör jag) men svaren förstår jag ju inte...

Ja S är härlig, men så till den milda grad visste jag inte. Han är verkligen så generös och innerlig i sin kärlek som jag trott. Det är väl därför det har varit så svårt att fatta rätt beslut... Jag hoppas bara att han har rätt när han säger att han ska vara med mig sedan...Det skulle underlätta något. Det enda som störde lite i samtalet var väl att han tyckte (underförstått) att jag levde genom hundarna. Jag tycker förstårs att jag lever MED hundarna, men det kan ju hända att jag inte inser det. S hade så rätt om mycket så kanske han har rätt om det här oxå - fast jag inte vill inse det!

Ja, S tillit är det ingen som har fått så snabbt! Det äääär stort!"


Då kan jag vara utan mat ett helt år om det behövs! För jag har gjort skillnad för någon! Hjälpt någon och nått fram!

Att få den tilliten jag fick av en hund som tycker att människor är det läskigaste som finns...speciellt om han skall behandlas. Som efter behandlingen bara kommer fram och borrar in sitt huvud hos mig....

Mer av livet behöver jag inte! Djurens tillit är det största men kan få...en människa kan alltid göra sig till och säga saker som inte menas. Det gör inte djur.

Tack!! För att jag fått möjligheten att jobba med detta!!!!!!!!!!!


Kommentarer
Postat av: Anonym

det måste vara skönt att känna att man hjälpt någon :)

2007-04-03 @ 23:56:01

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback